Porterstekens gästskribent Matt, som till vardags skriver på The Pilgrim & The Progress, är tillbaka. I den här artikeln reflekterar Matt över det faktum att det finns bryggerier, både i Sverige och utomlands, som släpper undermåliga produkter och vilka effekter det kan få för dem själva och för hantverksölets status som helhet. Ordet är ditt, Matt!

I have been to many homebrewing competitions over the years and have often been impressed by the standard and high quality of the beers on offer. Sometimes, I think that the quality of homebrews can be higher than some beers from a commercial brewery.

Just like in many countries in Europe, Sweden seems to be undergoing a microbrewery boom at the moment. Not a week or month goes by without a new brewery being brought to my attention. I like to support small businesses and I am a naturally curious person, so I make a special effort to try beers from some of Sweden's newest breweries. Usually I am very impressed by what I have tasted, but sometimes I am left feeling a bit underwhelmed, or even disappointed.

Sometimes I wonder if the people behind some microbreweries (not just in Sweden, but in many countries) are diving in headfirst before making sure their products are consistent enough to provide consumers with the satisfaction that they desire and expect. The brewing industry is very fierce and whether we like it or not, mud sticks and when damaged, reputations can be hard to repair.

I remember when I used to live in Southampton in England. There was a local brewery there called White Star. Sadly, the consistency of the products left a lot to be desired and many local pubs struggled to sell their beer. This was because customers had disappointing experiences with their beers and whenever faced with a choice, they simply ordered a beer from another brewery instead. The quality of the beers from White Star improved quite a lot after that, but at local level at least, the damage had been done and it was difficult for the brewery to repair its reputation. Less than 4 years after opening, the brewery closed down.

Bands often take months or even years to record and produce a song. They record several demo versions and seek the opinions of others before releasing the song to the public. Breweries, however, are often not as thorough as this and sometimes release their beers to the public before the beers and the recipes have developed enough. I am aware that recipes evolve and are often tweaked, but I am primarily referring to quality control issues and more deep-rooted problems than merely changing the malt bill a little.

Sometimes when I taste a beer from a microbrewery, I often get the impression that the beer is a 'work in progress' and that the beer recipe is not yet the finished article. This is all well and good, but when beers are available commercially, the breweries must recognise that it isn't the same as being in a homebrewing contest.

I would like to think that I am quite an open-minded person when it comes to beer and I acknowledge that by its nature, craft beer can be a bit inconsistent, but when the quality of the beer is lacking, how will it affect the perception of craft beer, not to beer enthusiasts like myself, but to the public in general?

Beers from microbreweries are often more expensive than those produced by the larger breweries. Beers from larger breweries are technically sound in terms of quality, but they often seem to lack something when compared to the finest beers (in good condition) from microbreweries. Part of the problem is in trying to persuade people to part with extra money to pay for a product from a microbrewery, rather than a product from a larger brewery.
In my experience, if the quality and consistency are high, people will gladly pay more money for a product produced by a smaller company, not just in the brewing industry, but in general. The stumbling block is when the consistency and quality are lacking. How can people be expected to pay extra for products that do not consistently deliver high quality and reliability?

There's currently a debate going on in the UK about the merits of keg and cask-conditioned beer. Some people refer to keg beer as being craft beer, while others (rightfully in my view) claim that both keg and cask-conditioned beer can be considered as craft beer, and that they're not mutually exclusive. In spite of the ambiguity of the term in some areas, craft beer is something that I wholeheartedly support and enjoy. I certainly don't want people to associate craft breweries with inconsistency and poor reliability, because this generally isn't the case.

I do worry, however, that problems with infections in the bottle (we've all had a gusher!) and yeast issues will sometimes be detrimental and counterproductive to the hard work put in by some breweries. I am not saying it's easy to be a brewer and to produce high quality output on a consistent basis, but I do sometimes think that brewers should be a bit more careful before making some of their beers commercially available. If not for the sake of craft beer in general, then for the sake of the breweries concerned.

Efter en tid i graven återvänder nu Red Ale från Slottskällan, denna gång som ofiltrerad. Den fanns tidigare i Systembolagets ordinarie sortiment och gör nu comeback via det lokala beställningssortimentet. Från och med på lördag finns den alltså i butik i Uppsala och går att beställa styckvis hela landet.

Jag är inte säker på om receptet har ändrats men jag känner inte riktigt igen det här ölet. Förr i tiden var det en öl där amarillohumlen spelade en tydlig roll i både doft och smak. Trots att den här flaskan tappades för bara två veckor sen upplever jag aromen som ganska tillbakadragen vad gäller humligheten.

Smaken är torrt karamellig med drag av höstlöv och har en mustighet som jag associerar till traditionella brittiska öl. Beskan framträder kraftigt och ligger kvar länge i munnen. Efterbeskan är på gränsen till att vara mer än vad ölen orkar bära. Inte heller på smaksidan är inte den utlovade moderna humlen särskilt framträdande, utöver beskan förstås.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Å ena sidan en ganska trevlig öl i sin egen rätt. Å andra sidan inte alls vad jag minns den som, och inte heller riktigt vad som utlovas på etiketten. Jag får nog ta och prova en till för att bestämma mig.

Denna flaska var ett varuprov
Nytt svenskt fantombryggarmärke, ölmagnater i Svenskt Näringslivs ledning och lösta etikettrubbel för Maidenölet Trooper. Så kan man sammanfatta senaste uppdateringen av blandade smånyheter. Släng in lite öl-TV på det också så kör vi.

Jens Spendrup tar över som ordförande i Svenskt Näringsliv. Jens var VD för familjeföretaget Spendrups innan han för några år sen lämnade över VD-stolen till sonen Johan.

Den imperial pilsner som SKA och Nynäshamn bryggde tillsammans häromveckan, bland annat humlad med El Dorado, ser ut att dyka upp på Systembolaget till hösten. Bara att hålla utkik!

Ölets Dag blir i år onsdagen den 17:e juli. Ett flertal bryggerier, stora som små, håller öppet hus,visningar och/eller provsmakningar. Bland andra kan du besöka Carlsberg i Falkenberg, Åbro i Vimmerby, Dugges i Härryda, Sigtuna Brygghus och St Eriks i Sigtuna, Jämtlands Bryggeri i Pilgrimstad och Gotlands Bryggeri i Visby.

Iron Maidens öl Trooper som bryggs av Robinson Brewery har nu fått sin etikett godkänd av Systembolaget och man hoppas att ölen ska kunna lanseras i beställningssortimentet till juli. Originaletiketten drogs tillbaka av leverantören då den hade element som stred mot rådande praxis kring vad som får finnas på en etikett på Systembolaget. Den nya etiketten är inzoomad på maskoten Eddies huvud så att det blodiga svärdet och den brittiska flaggan inte längre syns. Den nya etiketten finns på bild på Iron Maiden Beers Facebooksida.

Sveriges nya ölmagasin, c/o Hops, har nu öppnat för förhandsbokning av första numret samt för helårsprenumeration. 119 kr för ett nummer eller 399 kr för en årsprenumeration (fyra nummer). Beställer gör man här.

Oppigårds släpper Summer Twist igen, den här gången med lite lägre beska men med mycket humlearom från Amarillo och Bramlings Cross. Kommer bara på fat och har redan börjat hitta ut till krogarna, bland annat i Örebro och Uppsala.

Lucas Monryd, bryggare på Eskilstuna Ölkultur, har börjat brygga lite öl under egen etikett. Namnet blir Green Tower Brewing och första ölen har premiär på onsdag nästa vecka. Det blir en sommar-IPA som bryggts exklusivt för Bishops Arms Eskilstuna, och det är såklart också där premiären sker. 

Brew Dogs - det är arbetstiteln på den sex avsnitt långa TV-serien som leds av James Watt och Martin Dickie, grundarna av Brewdog. Programmet har köpts in till Esquire Networks, den anrika herrtidningens nya TV-kanal som börjar sända i USA i höst. I Esquires pressmeddelande kan man läsa följande:
For BREW DOGS (WT), produced by Custom Productions and Redtail Media, Scottish “beer evangelists” James Watt and Martin Dickie travel across America with a vital mission: to prove that the drink of the masses doesn’t need to taste mass-produced. In each episode of the 6×60 series, James and Martin, who own the UK’s fastest-growing brewery, visit a different American beer town, celebrate distinctive craft beers and create their own locally-inspired draft.

När Dugges gör samarbetsöl med skandinaviska bryggarkamrater verkar det sällan bli några vanliga öl. När man för några år sen gjorde en öl med Nögne Ö blev det en ölvariant på sahti och när man nu gått ihop med danska fantombryggaren Anders Kissmeyer och skapat vårsaisonen Hippofä är det en kreation med bland annat havtorn, nypon och rölleka.

Resultatet är en lätt, frisk och lite extra kryddig saison. Jag ville prova den med mat och funderade lite på vad man skulle kunna hitta på till. Samtidigt kände jag att jag ville prova att laga lite fisk igen, närmare bestämt lite spätta. Vit fisk och kryddig saison kunde ju vara något, tänkte jag.

Fisken tillagades i ugn i ett foliepaket med lite smör, vitt vin och tunna limeskivor samt en gnutta malen ingefära och chili, efter att ha legat i saltlag över natten. Fisk är inte min specialitet direkt och det här definitivt kan slipas på, men det smakade till slut rätt bra. Firren serverades på en ruccolabädd som en liten förrätt.

Tanken var att saisonens vitpepprighet skulle knyta an till ruccolans pepprighet och passa bra till fisken. Medan ruccolan inte riktigt svarade på ölets kall passade det väldigt fint ihop med fisken. Ölets citrustoner mötte upp fiskens lime och nyanserna av havtorn passade fint ihop med fisksmaken.

En trevlig kombination där mina matlagningskunskaper kring fisk var det enda tillkortakommandet. Gillar du att laga fisk tror jag inte du blir besviken på Hippofä som måltidsdryck.

Ölen var ett varuprov

På lördag blir det släppextravaganza på Systembolaget med både fasta nyheter och ett stort släpp med exklusiva nyheter. I det limiterade släppet är det stort fokus på välhumlat, belgiskt/belgoinspirerat och barley wines, med många öl som kommer passa sommaren till. Hittar man några favoriter här kan det också vara läge att köpa på sig några, i juli tar nämligen nyhetssläppen semester och det är först i augusti det kommer nyheter på hyllorna igen.

[namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholstyrka, modul - antal]
[Mina noteringar]

Dugges Hippofae
Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 5,5 %, T5 - 7500 st
Vitpeppar och citrusskal slår igenom rejält, doftar lite som när det vankas lutfisk till jul. Smaken drar åt fräsch citron och havtorn med lite jästiga inslag. Otroligt spritsig med massor av små bubblor. Lite sötsyrlig eftersmak.


Amager The Sinner Series Wrath
Danmark, 50 cl, 54,90 kr, 6,5 %, T5 - 6000 st
Lite plåstersmak med en sötsyrlig smak som nästan drar lite avlägset åt Rodenbachhållet. Inte helt dåligt men inte heller helt bra. Funderar lite på när jag skulle vilja dricka den här och kommer inte fram till något sorts tillfälle alls.

Oppigårds 1200 meter djupt
Sverige, 33 cl, 25,10 kr, 7,5 %, T5 - 7500 st
Läs längre om den här.

Uerige Classic
Tyskland, 33 cl, 37,90 kr, 4,7 %, T6 - 1920 st
Lätt och tunn, något söt smak med lätt rostade, bittra inslag. Överlag ganska platt och enkel smak. Vet man med sig att man gillar altbier, go for it. Annars misstänker jag att man blir besviken av denna, särskilt med priset i beaktande.

Nynäshamn/Dogfish Head Arketyp
Sverige/USA, 25 c, 74,60 kr, 10 %, T6 - 8000 st
Doften är överraskande platt och tråkig med tanke på hur mycket som gått ner i den här ölen. Smaken är en helt annan historia. Syrlig med stora drag av tranbärsjuice, en väl avvägd kryddighet och drag av apelsin. Ölvarianten av en cosmopolitan? Nja, inte riktigt kanske, men det råder ingen tvekan om att den är häftig och med all säkerhet helt olik allt du tidigare smakat i ölväg.

Camden Gentleman's Wit
Storbritannien, 33 cl, 23,90 kr, 4,3 %,  T5 - 4320 st
Blommig och kryddig med typiska witbiersmaker i grunden, dock inte riktigt så jästig som en del andra wits. Istället är det mycket mer fokus på citrussmakerna. Lätt, spritsig munkänsla och ganska kort eftersmak. Väldigt uppfriskande, skön sommaröl.
 

Baladin Isaac
Italien, 75 cl, 69,20 kr, 5 %, T5 - 3000 st
Mycket trevlig wit med en småsöt, örtig kryddning som gör att den sticker ut i stilen. Å ena sidan en trevlig sommarsippare, å andra sidan blir en hel flaska tungt på egen hand (något jag har prövat vid tidigare tillfälle).

Baladin Xyauyü
Italien, 50 cl, 199,20 kr, 13,5 %, T7 - 360 st
Full artikel här.

No-Li Crystal Bitter
USA, 65 cl, 69,90 kr, 5,8 %, T7 - 2112 st
Söt, knäckig och med lite toffee som vägs upp med en lagom dos amerikansk humle och en mild beska. Kan tänka mig att den blir lite tung att dricka ett glas av med all den söta knäcken den har.

Innis & Gunn Scottish Pale Ale
Storbritannien, 33 cl, 22,90 kr, 7 %, T5 - 30000 st
Söt och kvalmig med vanilj och kakor. Knappt någon beska alls. Jag kan tycka om söt öl men det här funkar inte.


Brewdog IPA is Dead
Storbritannien, 132 cl, 99,20 kr, 6,7 %, T5 - 10020 st
-Golding
Trevligt humletung i både smak och arom, med lite fruktighet och örter. Lite marmeladtoner som blandas med gräs och grönska. Lite väl mycket grässmak i avslutningen, annars en mycket trevlig IPA.
-El Dorado
Doftar lite fruktpastill men smaken känns tyvärr ganska instängd. Lite violtoner mot slutet. Överlag ganska intetsägande.
-Dana
Grönpeppar! Det dominerar totalt. Nej...
-Waimea
Även här en del grönpeppar och lökighet men det är mildare uppblandat med fruktighet och malört.

Sierra Nevada Ruthless Rye
USA, 35,5 cl, 33 kr, 6,6 %, T5 - 15000 st
Lite lätt rågsmak med en snäll humlefruktighet och knäck. Medelstark beska, men överlag något slätstruken. Rågtonerna räddar den från att bli tråkig.

No-Li Born & Raised IPA
USA, 65 cl, 69,90 kr, 7 %, T6 - 3192 st
Kakor och kola samsas med rå och fruktig humle och efter att ha kommit över en initial ton av lök smakar det riktigt bra, med en lång efterbeska. Kompetent IPA för den som gillar varianten med tyngre maltkropp.

Brewdog Hello My Name is Ingrid
Storbritannien, 33 cl, 34,90 kr, 8,2 %, T5 - 9816 st
Snygg mix av bär, söt citrus, ananas och, ja, lite milda hjortron. Smaken är lätt söt till en början men blir torrare mot slutet. Till sist kommer en milt fruktig eftersmak med en behaglig efterbeska samt, tyvärr, en lätt störande alkoholton. Kompetent DIPA med en mindre twist, dock inte i toppen av sin stil. Med det sagt vet förstår ni kanske att jag inte tycker den är värd den oerhörda hajp den verkar ha i Sverige, men nog är den värd att köpa (om man hinner få tag på någon).
Provad under skribentprovningen inför majsläppet, då den tidigare var planerad att bli släppt

Napa Smith Hopageddon Imperial IPA
USA, 35,5 cl, 30,90 kr, 9,2 %, T5 - 12000 st
Mycket fruktig humle som smälter in i den ganska tydliga sötman. Ganska tung kropp med mycket kola och fudge men den tämjs av all humle. Riktigt, riktigt bra DIPA, men återigen, en öl för den som vill tung och söt kropp.

Avery The Maharaja Imperial IPA
USA, 65 cl, 79,70 kr, 10,4 %, T7 - 1080 st
Massor av ananas, mango och persika som lägger sig som en mjuk käftsmäll. Det smyger in en lätt lökton i slutet som jag gärna hade klarat mig utan dock. Söt, brödig maltkropp, lite som en söt vetebulle. Välbalanserad med en lång efterbeska.

Left Hand Twin Sisters Double IPA
USA, 65 cl, 93,80 kr, 9,6 %, T5 - 3180 st
Mer oljig än fruktig i humligheten men samtidigt också ganska tillbakadragen humleprofil för en DIPA. Maltkroppen känns lite platt och trist. Annorlunda mot de andra humlestinna i släppet, och inte riktigt lika bra.

Sierra Nevada Bigfoot
USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 9,6 %, T5 - 20000 st
Bigfoot är alltid Bigfoot och så även i år. Stor, tung maltkropp, rejält med citrushumle och en svepande beska som får hela munnen att dra ihop sig. Och gott är det. Har du druckit Bigfoot förut vet du vad du får, har du inte gjort det är det dags nu.

Stone Old Guardian
USA, 65 cl, 82,90 kr, 11,6 %, T5 - 2460 st
Ännu lite tyngre maltkropp än Bigfoot och även här med en rejäl, för att inte säga överjävlig, beska som ligger kvar länge. Humlesmakerna drar åt citrus, ananas och tallbarr. Mer av allt och lite mer därtill, på gott och ont. 

Evil Twin Naked Lunch In A Copenhagen Heavenly Resto
Danmark/Nederländerna, 33 cl, 47 kr, 10 %, T7 - 1440 st
Skarpt rostad med stor kaffesmak som sedan tonar över mot choklad och lite asksmak. Hittar en del sötma mot slutet som väger upp all rostad beska. Mycket trevlig imperial stout!

Dessutom kommer två belgare som inte var med på skribentprovningen:
Saison Dupont Dry-Hopping 2013, Belgien, 195 kr, 150 cl, 6,5 %, T7 - 360 st
Troubadour Obscura, Belgien, 29,40 kr, 33 cl, 8,2 %, T7 - 1440 st

Duponten är, precis som det låter, en torrhumlad variant av deras klassiska Saison. Förvänta er ingen explosion av amerikansk humle, här är det blomster, hö och örter som kommer i en liten extra dos. Troubadour Obscura är en belgisk strong ale som jag provade för längesen. Den har klassiska fruktiga, nötiga och kryddiga smaker men drar nästan lite åt en imperial stout då den också har en hel del rostade smaker.

Inför sommarsäsongen har Oppigårds släppt en öl exklusivt för Akkurat som kommer vara en av krogens husöl under den närmsta tiden. Det är inte helt överraskande en american pale ale till stilen och stjärnan i humleschemat är den nya sorten El Dorado.

Det är dock hela fem humlesorter i ölen. Förutom El Dorado har man även använt Citra för pre-kok-humling, Pacific Jade (eller om det var Pacific Gem, minnet sviker) som bittergiva, Simcoe i senare delen av koket samt Amarillo för flameoutgiva och torrhumling. El Doradon har använts i sena givor i koket samt för torrhumling.

En pint på Akkurat går på 78 kr och då får man en hälsosam humledos i välsmakande förpackning. Aromen är mycket fruktig med inslag av allt från bär till melon och fruktpastiller. Vissa inslag av tallbar och blomster gör bara aromen allt mer uppfriskande. Smaken är lätt och frisk med en lätt sötma och milda inslag av karamell och rostat bröd. Mycket lättdrucken öl! Kanske att humlesmaken där av lite för tidigt bara.

Oppigårds gör en sällan besviken med sina sommaröl och den här är inget undantag. Med behagliga 4,8 % vågar man ta en till pint.


Det finns de som säger att fatlagring förstör bra öl. Det finns de som säger att lagring förstör bra öl. Om dessa människor fick prova en lagrad Pannepot Reserva skulle de ta tillbaka de uttalandena. Pannepot är en bra öl. Pannepot Reserva är bättre. Lagrad Pannepot Reserva är bäst.

Den ekfatslagrade Reservan har alltid varit en både kraftfull och elegant öl. Med ålder blir den bara ännu elegantare och får ännu rundare kanter, utan att tappa någon kraft. Det tar tid att dricka en flaska. Och man njuter av varje sekund.

Ungdomens alkoholton har försvunnit och fruktigheten får ta mer plats tillsammans med en mjuk sötma. Fortfarande är allt lika silkeslent mot gommen. Ek- och vaniljtonerna från fatlagringen har sjunkit in i ölet och knyter an till de andra smakerna på ett sådär härligt sätt att man inte vet var en smak slutar och nästa tar vid.

Alla goda bitar från ungdomen - härlig kola, en mixlåda av torkad frukt, lyxiga chokladtork, subtil kryddighet och lätt rostade mandlar - har levt kvar. Därtill har åldern bidragit med en vinös nyans som lyfter hela ölet.

Struise Pannepot Reserva 2007 är just nu en öl utan minsta lilla detalj att klaga på. Ren njutning!
Foto: Carlsberg/Cohnwolfe

Carlsberg har under maj lanserat öl från Grimbergen på den svenska marknaden och bjöd i veckan in till öllunch på Brasserie Le Rouge i Gamla Stan i Stockholm för att presentera dessa öl. Abbott Erik från Grimbergenklostret, som tillhör Premonstratenorden, var på plats för att berätta om klostret som började brygga öl för nästan 900 år sen men som nu flyttat ölproduktionen till ett externt bryggeri.

1128 började alltihopa och man påstår sig fortfarande ha kvar, och använda, originalrecepten från den tiden, som trots flertalet bränder ska ha klarat sig. Alla dessa bränder, bland annat vid slaget mellan Herren av Grimbergen och Hertigen av Brabant samt under franska revolutionen, har också gett upphov till symbolen för Grimbergen, nämligen Fågel Fenix som återupplivas ur askan.

Dagens huvudnummer var dock maten som tagits fram av Mikael Åström, källarmästare och sommelier på Le Rouge. "Grimbergen har många nyanser under ytan så här ville jag leka med sötma, sälta, syra och fetma i maten för att locka fram dessa nyanser", berättade Mikael innan vi slog oss ner till bords. Inramningen i källarvalven var fantastisk och som förstagångsbesökare var jag spänd på att se vad som skulle levereras i matväg.


Som en första liten aptitretare serverades paté på rôtistekt kanin, tryffelvinaigrette och kyndel, en smakrik historia som direkt satte ribban högt för resten av måltiden. Kombinationen med Grimbergen Blonde lämnade däremot en del att önska då varken maten eller ölen lyftes av att kombineras. Till den andra rätten, murkelsoppa med confiterad fermierkyckling, fungerade kombinationen med Grimbergen Double Ambrée istället riktigt bra. Den lite sötsyrliga soppan med den smakrika kycklingen gifte sig utmärkt med den småsött karamelliga och fruktiga ölen. Riktigt trevliga tillsammans och lunchens bästa kombination, utan tvekan.

Huvudrätten kom i form av saltbakad torsk med aioli, spenat och färskpotatis och återigen var det Blonde i glasen. Jag har ingen större erfarenhet av fisk på tallriken, men det här var bannemig en av de godaste fiskrätter jag ätit. Perfekt tillagad torsk, smakrik aioli och härlig färskpotatis gjorde detta till en mycket elegant rätt. Ölen klarade inte riktigt att möta upp detta på bästa sätt, vilket en mer nyanserad öl i samma stil säkerligen klarat bättre. Avslutningsvis serverades en bit 24 månader lagrad Beaufort, en opastöriserad hårdost från franska Savojen, tillsammans med en bit fruktbröd och den andra serveringen av Double Ambrée. Ost med söta tillbehör och en öl med sötma går ju nästan alltid hem och så även i detta fall då ölet var lagom kraftigt för att möta osten. En värdig avslutning på en härlig lunch.


Sammanfattningsvis blev jag mer imponerad av maten från Le Rouge och deras jobb med att skapa rätter till ölen, än de två ölen från Grimbergen. Inom sina respektive stilar skulle jag ranka dem i det övre mittenskiktet. De är dock prisvärda, båda kostar omkring 19 kr flaskan i Systembolagets beställningssortiment (kollikrav). Det bästa med att Carlsberg introducerar dessa öl på den svenska marknaden är att krogar som har Carlsberg som enda leverantör kan få lite mer alternativ till Leffe vad gäller det belgiska utbudet. Därmed kan man som restaurangkund få lite bättre valmöjligheter gällande dryck till maten när man är ute på restaurang, och den utvecklingen är välkommen på alla sätt.
Dags att samla upp lite smånyheter från senaste tiden. Som vanligt händer mycket spännande i ölvärlden. Vad sägs till exempel om chansen att få vara med på plats och brygga ditt eget ölrecept på Siren Brewing i England?

Under våren har Wicked Wine sökt nytt manskap på ölsidan. För några veckor sen blev det klart att Dan Ihrelius går in som produktchef för ölportföljen. Innan Dan gick till Wicked Wine jobbade han i flera år som ansvarig ölinköpare på Systembolaget och senast som kategorichef. ”Vi är väldigt glada över att få välkomna Dan till vårt team. Med hans erfarenhet och bakgrund så tror vi han kommer att passa perfekt och leda vår utveckling framåt ytterligare”, kommenterade Wicked Wines VD Mikael Mårdstam till Livets Goda.

Omnipollo ordnar hembryggartävling. Skicka in din bästa öl och tävla om en resa till England för att brygga din öl på Siren Brewing tillsammans med Omnipollo. Siren är Ryan Witter-Merithews nya projekt efter att ha lämnat Fanö i slutet av 2012. Mer information på Omnipollos hemsida.

Är du istället erfaren med bryggeriarbete kan du söka jobb hos Oppigårds, som behöver nytillskott i personalstyrkan. Jobbannonsen finner ni här

Brekeriet satsar på sig själva och har nu heltidsanställt André och Fredrik. Ölen har sedan länge haft för bra försäljning för att det skulle vara hållbart för alla tre bröderna att behålla sina jobb vid sidan om Brekeriet.

Mikkellers webshop är uppe igen efter en längre nertid!

Mera Mikkeller! Ölen från Cycle Brewing/Peg's Cantina som skulle ha varit med på CBC men blev försenade i transporten finns nu påkopplade på Mikkeller Bar Viktoriagade. Tyvärr verkar det inte som att de som hade biljett till CBC, och på sätt och vis redan betalat för dessa öl, inte får gratis smakprover.

Årets sommaröl från St Eriks blir en wit (såklart) kryddad med ingefära. Utöver färskkrossad ingefära är ölen även kryddad med simcoe och citra.

Magic Hat, som också finns i Sverige, har stämt lokala nya och framgångsrika bryggeriet West Sixth över att deras logo skulle inkräkta på Magic Hats varumärke. Bland annat angavs att siffran 6 i West Sixths logo är en upp-och-nervänd 9 och därmed inkräktar på varumärket #9. Magic Hat startade som ett självständigt bryggeri men ägs numera av storföretaget Cerveceria Costa Rica.
I juni blir det nyhetssläpp på en lördag och därtill både exklusiva nyheter och nya öl i fasta sortimentet. Låt oss börja med de 11 ölen som tillkommer i det fasta sortimentet. Kort sagt rör det sig om ett gäng ljusa lager av minst sagt varierande kvalitet, en kristallweizen och några humliga ales.

[namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholstyrka]
[Mina noteringar]
[Datummärkning eller motsvarande på provad öl]

San Miguel 1516
Spanien, 25 cl, 9,90 kr, 4,2 %
Frisk med ganska stark beska och ren maltkropp utan krusiduller. Trevlig ljus lager med lite lägre alkoholhalt.
Bäst före: 2014-10-22

San Miguel
Spanien, 33 cl (sleek can), 11,90 kr*, 4,5 %
Småsöt och något kvalmig lager med medelstark beska mot slutet. Svag förnimmelse av majs. Inte alls lika trevlig som 1516.
Bäst före: 2014-10-14

Estrella Damm Daura Gluten-Free
Spanien, 33 cl, 14,90 kr, 5,4 %
Lite småfruktig och aningens suspekt smak. Drar åt söta flingor i slutet. Märklig öl, men ganska intressant ändå. God? Tja...nja...
Bäst före: -

Tubor Guld
Danmark, 50 cl (PET), 15,90 kr*, 5,3 %
Söt, maltig och lite majsig. Låg beska och i stort sett ingenting som gör den intressant.
Bäst före: -

Carlsberg Sort Guld
Danmark, 33 cl (sleek can),  13,50 kr*, 5,5 %
Söt och trist maltig med lite tyngre smak och en obehaglig alkoholton. 
Bäst före: 2013-11-24

Backyard Brewing Bomble Bee 17
Sverige, 33 cl (burk), 10,90 kr*, 4,7 %
Humle dominerar aromen med nyslaget gräs, hö, lite fruktighet och en stor örtighet. Smaken är först brödig med toastade inslag och visar sedan upp en dos av humlen från aromen. Lite söt och kvalmig i slutet, saknar beskan som hade behövts för att lyfta den.
Bäst före: 2013-11-29

Weihenstephaner Kristall
Tyskland, 50 cl, 19,90 kr, 5,4 %
Skumbananer! De dominerar smak och arom totalt med mindre inslag av vete och bara en liten touch nejlika i slutet. Lite renare i smaken än en hefe (såklart), men ser få tillfällen då jag skulle välja denna över Weihenstephaners Hefe-Weizen.
Bäst före: 2013-10-02

Electric Nurse Pale Ale
Sverige, 33 cl, 19,90 kr, 4,6 %
Se längre utlåtande här.
Bäst före: 2014-01-23

St Eriks Amber Ale
Sverige, 33 cl, 15,90 kr, 4,5 %
Humlig och lätt rostad arom med inslag av mocca. Den må vara "amber" till färgen men till smak och doft känns den snarare som en lätt brown ale med alla sina rostade toner. Humlen lägger på ett extra smaklager hela vägen igenom men det är den rostade malten som dominerar smaken. Mycket smak för 4,5 %.
Bäst före: 2014-01-28

Napa Smith West Coast IPA
USA, 35,5 cl, 21,90 kr, 7,5 %
Massor av maltig knäck tillsammans med en stor dos halvtrött humle i aromen. Smaken är också den knäcksöt men med en lite piggare humledos. Men västkust-IPA? Snarare en imperial red ale, amber IPA eller något åt det hållet. Sätter vi stilar åt sidan är den ändå riktigt trevlig, den söta knäckigheten och humlen samspelar på ett ovanligt bra sätt.
Bäst före: November 2013?

Electric Nurse DIPA
Sverige, 33 cl, 29,80 kr, 8 %
Se längre utlåtande här.
Bäst före: 2014-02-03

*Exkl. pant

Hur börjar man med att beskriva Xyauyü Oro? Det finns så många nyanser, så mycket smak att det är svårt att hitta en naturlig punkt att börja. Denna barley wine från italienska Baladin bjuder in till njutning och klappar samtidigt en handske i ansiktet på smaklökarna.

Låt oss så börja i andra änden. Priset. 199,20 kronor för 50 cl är lite mer än vad vi är vana vid att se när vi besöker ölhyllan på Systembolaget. Den visade sig vara värd det. Efter priset lägger man märke till förpackningen. Kanske vill man inte låta sig påverkas av det kosmetiska. Det går ändå inte att komma ifrån att Xyauyü är otroligt snyggt, lyxigt och inbjudande förpackad. Välsvarvad flaska, stilren och elegant etikett och så förpackad i pappcylinder. Det ger en extra udd till upplevelsen av denna dryck.

Nå, dags att försöka komma tillbaka till själva ölet. Till att börja med kan nämnas att det är mer eller mindre platt. Det är meningen och inget att bli rädd för. Det är snarare en styrka än en svaghet för detta öl. Åh, detta öl. Om du någonsin har undrat vad som menas när man beskriver en öl som komplex behöver du bara smaka på detta öl för att få det förklarat. Alla smaker flyter in i varandra på ett underbart sätt.

Smaken är söt och mjödliknande med stora nyanser av rörsocker, allsköns torkade frukter, karamell, oxidationstoner, vanilj, umami och blomster. Knappt någon märkbar beska men trots det upplever jag den inte som för sött eftersom sötman är så väl inkorporerad med de andra smakerna. Den ska ändå betänkas så att man dricker denna öl vid rätt tillfälle - till en efterrätt eller kanske ännu hellre som en efterrätt.

För att knyta ihop säcken sammanfattar jag med att den här ölen får smaklökarna att balla ur. På ett bra sätt. Jag kommer definitivt att trotsa min plånboks invändningar och beställa några av de 360 flaskor som släpps på Systembolaget den 1 juni.

Denna flaska var ett varuprov
Electric Nurse gjorde premiär på Systembolaget i påskas med sin Easter Ale som slog sig in i påsksläppet. Sedan har det rullat på bra, för nu får man också in inte bara en utan två öl i det ordinarie sortimentet vid det kommande släppet i juni. Det rör sig om en american pale ale och en dubbel-IPA. Jag gav mig på att smaka nyheterna.

Deras Pale Ale är en riktigt fruktig kreation som påminner mig en hel del om en lättare variant av Oppigårds Amarillo, trots att det är helt andra humlesorter i. Kroppen är lätt och len med drag av kola och kakor, med en lätt sötma. Aromen är humledominerad med en exotiskt fruktig doft som bör behaga de som gillar fräscha humleöl. Beskan är välbalanserad och gör denna öl mycket lättdrucken. På 4,6 % och för en tjuga stycket riskerar detta att bli en ordentligt sommarfluga för varma dagar då törsten ska släckas.

För en tia till får du istället en flaska av Electric Nurses DIPA som klockar in på 8 %. Kryddad med numera närmast klassiska humlesorter som columbus, cascade, amarillo och simcoe bjuder denna DIPA på en rejäl humlekaramell. Den inleder med en rejäl dos exotisk frukt och en touch av den typiskt råa columbussmaken, som i slutet av smaken tas över helt av en kraftig smak av tallkåda. Allt detta över en maltkropp som ger smak av småkakor och en touch toffee. Beskan känns till slut en aning obalanserad, kanske just för att tallkådan sticker ut så mycket. Det är en bra DIPA men jag känner mig inte helt nöjd med att detta ska vara Sveriges bästa DIPA just nu och hade hoppats på att vi skulle kunna få fram en ännu bättre svensk DIPA till Systembolaget. Jag vet att det finns några stycken jag tycker är bättre (men ej vet om de skickats in till offerten) och som också säljs/sålts till lägre pris.

Båda flaskorna var varuprover från bryggeriet/leverantören
Mohawk Barley Wine är inspirerat av skotska recept på imperial ale från början av 1800-talet. I intervju med Ofiltrerat förutspådde bryggaren Stefan Gustavsson att det skulle lagras väl. Med tre år på nacken är det dags att se hur det gick med den saken.

Trots en för stilen trevlig serveringstemperatur känns ölet till en början instängt och obalanserat beskt. Kolasmakerna kommer i förbipasserande men något större smakdjup bjuds det inte på. Det känns närmast ovärdigt att dricka så jag låter det stå.

En kvart senare har ölet öppnat upp sig ordentligt och bjuder nu upp smaklökarna till en vild dans. Beskan har hamnat i fas med de andra smakerna som ger stora drag av kola tillsammans med subtilare nyanser av torkad frukt och salmiak.

När den var färsk noterade jag en touch av bubbelgum såväl som mer exotisk frukt, något som inte alls finns kvar i den lagrade flaskan. Överlag är nyanserna nu mer fokuserade kring kola, toffee och mörkt socker vilket är en trevlig utveckling från den ganska spretiga och ospektakulära smak den hade som färsk.

Har du denna engångsbrygd i källaren behöver du alltså inte vara orolig, den har blivit klart bättre med åldern. Jag skulle tro att den håller i sig några år till också, den visade inga som helst tecken på att ha passerat toppen. Hade jag haft fler flaskor skulle jag spara dem i åtminstone ett år till.

I dagarna har det följt med en spännande bilaga till Expressen (endast Stockholm/Mälardalen-området), GT och Kvällsposten. En ölguide. 16 sidor om bara öl. Nu går den också att läsa online här.

Jag är positivt överraskad av innehållet. Det bjuds på en trevlig mix av artiklar om öl som måltidsdryck, ölprovningstips, hembryggning, ölfakta och så ett mittuppslag om Skebo. Nivån tror jag är alldeles lagom för ströläsaren som är lite småintresserad av öl. Visst finns det några småsaker man kan anmärka på rent faktamässigt men inget som känns jätteallvarligt. För den inbitne ölnörden är framförallt reportaget om Skebo trevligt och så kan man alltid hoppas på att få alla rätt (utan att fuska) i deras ölnördsquiz.

Tyvärr har bilagan bara följt med i storstadsregionerna. Enligt redaktören berodde detta på att lönsamheten inte tillät utgivning i hela landet. Trots detta lyfter jag på hatten åt redaktionen och gläds åt att den goda ölkulturen fick en helt egen bilaga.
Stockholm is the place to be den närmsta veckan. Idag är det syttende mai vilket på Akkurat firas med buller och bång genom både tap takeover och middag med Nögne Ö och bryggmästaren Kjetil Jikiun. Imorgon är det nypremiär för Soleil de Minuit från Cantillon, en hjortronlambic som bryggdes exklusivt för Akkurat i slutet av 90-talet och som nu återkommer. Flaskorna kommer finnas tillgängliga från öppningsdags (kl 15.00) imorgon lördag, alla är på 75 cl och kommer under premiärdagen att finnas till specialpriset 259 kr styck. Dessutom finns ett enda fat som kommer att öppnas kl 17.00. Räkna med att det kommer att gå åt snabbt!

Nästa vecka tar Oliver Twist över stafettpinnen med sitt 20-årsjubileum som varar hela veckan. Trollkarlar, fakirer, livemusik och annat tok blandas med en drös olika jubileumsbrygder och gamla rariteter under källaren. Nynäshamn har bryggt en vit IPA för jubileumsveckan och dessutom öppnas det enda tappade fatet av deras samarbetsöl med Dogfish Head, Arketyp, på torsdag. Nils Oscar bidrar med en Oaked Imperial Rye Fig Ale som OT-personalen varit med och bryggt, samt pilsnern ÜbergOTt. Från Brooklyn kommer Vortex IPA, från Magic Rock släpper man en OT Rocks och dessutom kommer det specialare från Skebo. Därtill öppnas ett gäng rätt speciella Stoneflaskor löpande under veckan. Har ni fått nog än? Nä, tänkte väl. Det kommer också massor av bryggarfolk under veckan och alldeles säkert många roliga och goda överraskningar.

Mitt i allt detta öppnar också Brewdog Bar Stockholm på onsdag.
För ganska många veckor sen nu köpte jag ett gäng flaskor med äppelmust från IKEA och satte på jäsning med lite torrjäst av sorten US-05. För tre veckor sen buteljerades den och igår blev det dags för första provsmaket. Jag vet ärligt talat inte vad jag hade förväntat mig från början men i slutändan blev det inte så dumt.

Det var ett oroande svagt pys från flaskan när kapsylen åkte av men kolsyrenivån var där jag ville ha den, någonstans i trakterna kring medelstark. En läskande munkänsla men inte spritsig eller mousserande. Smaken drar åt det brittiska hållet med en del torra, vinösa drag men den är inte alls så extrem som en del brittiska cider jag smakat. De är dock ganska lätträknade så mina referensramar är förstås ganska snäva. Den är torr men inte snustorr och den lätta syran är behagligt uppfriskande.

Det hela påminner faktiskt lite om de "finare" varianterna av lågalkoholcider, fast torrare och med mer alkohol. Överlag är jag nöjd med karaktären. Problemet ligger i att smaken blir för tunn, särskilt i eftersmaken som blir rent av vattnig. Eftersom den ursprungliga musten inte heller hade någon särskilt kraftig smak kommer det inte som någon överraskning.

Häri ligger väl också det svåra med att göra cider hemma, nämligen att få tag på eller att själv lyckas tillverka bra must. Jag misstänker att en extra kick med äppeljuicekoncentrat, både i ursprungsmusten och som prima istället för sockerlag, åtminstone delvis hade löst det problemet. För att det ska bli lyckat med de experiment jag klurat lite på förut (torrhumla respektive lagra med ekkuber) ska det nog till en kraftigare grundsmak.

Slutsatsen är ändå att det är riktigt enkelt att göra en godkänd cider på egen hand samt att en bra must är a och o för ett bra slutresultat.
Bild från Allt om Öl
Visst finns det ett svenskt whiskymagasin eller två som skriver om öl, och ofta gör det riktigt bra, men något ordentligt, renodlat ölmagasin har det inte riktigt funnits. Förrän nu. Pelle Stridh, känd från bl a Allt om Öl, gaddar ihop sig med mediabolaget Me and My Magazines och lanserar c/o Hops till sommaren.

Med full fokus på öl blir det ett välkommet tillskott i den tryckta svenska ölrapporteringen. Namnet till trots kommer det förstås inte bara att handla om humle. Istället utlovas en bred ölbevakning med något för alla som är intresserade av eller nyfikna på öl i alla dess former.

Jag har fått höra lite om vad som i grova drag kommer avhandlas i det första numret. Utan att avslöja något närmare vågar jag redan nu sticka ut hakan och säga att detta kommer bli något riktigt bra. Behöver du övertalas ytterligare? Kika in på Allt om Öl:s lilla "förhandstitt" med ett gäng "dummysidor", det vill säga bilder som ska visa lite hur tidningens design, utformning och upplägg ska se ut (utan att ha något riktigt innehåll). Ser det inte snyggt ut?

Första numret är inte långt bort i tiden och tills dess kan man följa c/o Hops på Facebook.

För dryga två veckor sen arrangerades SM i hembryggning i Eskilstuna. En glad dag med muntra miner laget runt, hembrygd öl i överflöd och en sådan kamratanda som bara kan uppstå när man samlar ett gäng entausiaster i samma lokal. Här finns inga tankar på årsproduktion, likviditet, förtjänster, Systembolagslanseringar, marknadsföring och annat som hör företagsvärlden till. Här är det bara fokus på en sak. Öl.

Ja, det är verkligen något speciellt med hembryggararrangemang. Efter lite filosoferande, med tillhörande djupa veck i pannen, över den bakomliggande anledningen till detta har jag kommit fram till att det måste handla om just den ostörda kärleken till ölet och bryggningen. Det är bara en hobby, man gör det bara för att man vill göra det. Inte för att man, dessutom, ska kunna få råd med mat på bordet och tak över huvudet. Det finns inget annat driv än det egna intresset. När alla dessa glada entausiaster samlas i samma lokal går det nästan att ta på den rena glädjen för sitt hantverk. Det är fint och det är det som gör en hembrygdsfestival till något helt annat än en vanlig ölfestival.


Med omkring 130 öl i Folkets Val, till slut bara en mindre än förra årets tillställning i Uppsala, var det inte bara en fest för de som ställde ut. De 1300 besökarna hade riklig med öl att välja mellan och kvaliteten var det inget fel på heller. Årets specialtema var LAHS, låg alkohol - hög smak, för att visa på att det inte behövs höga alkoholhalter för att göra god öl. De utställande hembryggarna hade tagit uppgiften till sig och utfört den med bravur. Bäva månde folkölshyllorna om dessa skulle bryggas kommersiellt.


Även bland de öl som nu ändå hade tillräckligt med alkohol för att ha hår på bröstet och mer ansiktsbehåring än en moppemusch fanns det några riktiga guldkorn. Nerdbrewing med sina programmeringsinspirerade namn på ölen hade flera sådana, särskilt vinnaren i folkets val klass 3, vid namn indexoutofbounds som är en eklagrad och vaniljkryddad imperial stout. Tung med balanserad sötma, härlig vanilj och starka drag av ek. Den lyfte ytterligare med den mörka chokladen som Hannes, mannen bakom Nerdbrewing, serverade till den och nirvana var därmed uppnått. Den häftigaste upplevelsen jag haft med hembrygd öl sedan den saffranskryddade Nalle Puh Julporter från Ölsvammel et al.

De belgiskt influerade ölen lyste nästan med sin frånvaro i folkets val. Kanske för att dessa istället ställts ut i full fokus på Belgoträffen i Uppsala tidigare under året. Som besökare saknade jag särskilt något lite surare att väcka smaklökarna med. Det fanns visserligen två stycken berliner weisse men dessa bjöd faktiskt inte på någon större syra. Till många besökares förtjusning hade Hampus Olofsson, känd från bland annat Sveriges Bryggradio och bryggaren bakom den ena av dessa berliner weisses, också kokat ihop två stycken fruktsiraps att smaksätta ölen med på klassiskt tyskt vis.

Priset för mest udda öl, och dessutom domarnas innovationspris, får gå till Jacob Carlström och hans  Truly Illegal Wit. En öl som gör revolt mot reglementet att brygga med malt och humle. I denna användes endast omältat spannmål och istället för humle som krydda användes malört. Ett spännande experiment och en revolt som är värd att göras. Samtidigt belyste den varför humle används i öl världen över sen hundratals år tillbaka. Humle kan nämligen användas så att den bara ger beska och inga andra smaker eller aromer till ölet, något som andra kryddor och örter inte klarar av.


Alla resultat från domartävlingen och folkets val finns på SHBF:s hemsida. För några riktigt snygga bilder från arrangemanget rekommenderar jag en titt på denna foto/ölblogg.

2014 är det Linköpings tur att arrangera SM i hembrygd öl.
Juni är numera en sådan månad då det både kommer fasta nyheter och små partier med exklusiva nyheter. De fasta nyheterna samt små partier för T5 har varit fastslagna och offentliga sedan ett tag tillbaka och har gått att läsa här. Nu när också små partier i T6 och T7 är fastslaget är det så dags att lista hela släppet, det sista innan nyheterna tar sommaruppehåll över juli månad.

Från och med september överges den gamla butiksindelning med BAS, T1, T2 osv och därför har inte nyheterna till det fasta sortimentet getts någon sådan tillhörighet. I september kommer istället den nya sortimentsmodellen att implementeras.

FASTA SORTIMENTET
Ljus Lager
Backyard Brew Bomble Bee 17, Sverige, 10,90 kr, 33 cl, 4,7 %
Carlsberg Sort Guld (sleak can), Danmark, 13,50 kr*, 33 cl, 5,5 %
Estrella Damm Daura Gluten-Free, Spanien, 14,90 kr, 33 cl, 5,4 %
San Miguel (sleak can), Spanien, 11,90 kr*, 33 cl, 4,5 %
San Miguel 1516, Spanien, 9,90 kr, 25 cl, 4,2 %
Tuborg Guld (PET), Danmark, 15,90 kr*, 50 cl, 5,3 %

Ale
Electric Nurse DIPA, Sverige, 29,80 kr, 33 cl, 8 %
Electric Nurse Pale Ale, Sverige, 19,90 kr, 33 cl, 4,6 %
Napa Smith West Coast IPA, USA, 21,90 kr, 35,5 cl, 7,5 %
St Eriks Amber, Sverige, 15,90 kr, 33 cl, 4,5 %

Veteöl
Weihenstephaner Kristall Weissbier, Tyskland, 19,90 kr, 50 cl, 5,4 %

SMÅ PARTIER
T5
Amager The Sinner Series Wrath, Danmark, 54,90 kr, 50 cl, 6,5 % - 6000 st
Baladin Isaac, Italien, 69,20 kr, 75 cl, 5 % - 3000 st
Brewdog Hello My Name Is Ingrid, Storbritannien, 34,90 kr, 33 cl, 8,2 % - 9816 st
Brewdog IPA is Dead, Storbritannien, 99,20 kr, 132 cl, 6,7 % - 10020 st
 -Dana
 -El Dorado
 -Goldings
 -Waimea
Camden Gentleman's Wit, Storbritannien, 23,90 kr, 33 cl, 4,3 % - 4320 st
Dugges HippoFæ, Sverige, 29,90 kr, 33 cl, 5,5 % - 7500 st
Innis & Gunn Scottish Pale Ale, Storbritannien, 22,90 kr, 33 cl, 7 % - 30000 st
Left Hand Twin Sisters Double IPA, USA, 93,80 kr, 65 cl, 9,6 % - 3180 st
Napa Smith Hopageddon, USA, 30,90 kr, 35,5 cl, 9,2 % - 12000 st
Omnipollo Agamemnon, Belgien/Sverige, 99 kr, 65 cl, 12,5 % - 5000 st- - uppskjuten till augusti
Oppigårds 1200 Meter Djupt, Sverige, 25,10 kr, 33 cl, 7,5 % - 7500 st
Sierra Nevada Bigfoot, USA, 29,90 kr, 35,5 cl, 9,6 % - 20000 st
Sierra Nevada Ruthelss Rye, USA, 33 kr, 35,5 cl, 6,6 % - 15000 st
Stone Old Guardian 2013, USA, 82,90 kr, 65 cl, 11,6 % - 2460 st

T6
No-Li Born & Raised IPA, USA, 69,90 kr, 65 cl, 7 % - 3192 st
Nynäshamn/Dogfish Head Arketyp, Sverige, 74,60 kr, 25 cl, 10 % - 8000 st
Uerige Classic, Tyskland, 37,90 kr, 33 cl, 4,7 % - 1920 st

T7  
Avery The Maharajah, USA, 79,70 kr, 65 cl, 10,4 % - 1080 st
Baladin Xyauyù Gold Edition, Italien, 199 kr, 50 cl, 13,5 % - 360 st
Evil Twin Naked Lunch In A Copenhagen Heavenly Bistro, Danmark/Nederländerna, 47 kr, 33 cl, 10 % - 1440 st
No-Li Crystal Bitter, USA, 69,90 kr, 65 cl, 5,8 % - 2112 st
Saison Dupont Dry-Hopping 2013, Belgien, 195 kr, 150 cl, 6,5 % - 360 st
Troubadour Obscura, Belgien, 29,40 kr, 33 cl, 8,2 % - 1440 st
Beer Makers Dinner, en middag där bryggmästaren är på plats och serverar sina öl till maten och pratar om desamma, är numera ett etablerat fenomen på den svenska krogscenen. Inte riktigt lika vanligt är Sake Makers Dinner, men nu planeras en sådan på Hello Monkey i Göteborg som dessutom blir den första i Sverige med sake som gjorts i Europa.

Det är förstås tojin Kjetil Jikiun, kanske mer känd som bryggmästare på Nögne Ö, som kommer till Hello Monkey och håller en middag med sina sake som bryggs på Nögne. De är nämligen den enda sakeproducenten i Europa. 8-rättersmiddagen i sin tur har komponerats av Hello Monkeys köksmästare Jonas Simonsson och kommer att ackomponjeras av sex sorters sake samt ett plommonvin.

Sake som sake, tänker du? Inte alls, det finns många stilar av sake med skilda karaktärer. Råvaran i sake är ris, vars stärkelse omvandlas till socker för att kunna jäsas i en process som i mångt och mycket liknar ölbryggning. Den jäses sedan upp till så mycket som 20 % alkohol. Någon destillering gör man dock inte och att kalla det för risbrännvin vore alltså fel.

Middagen kommer att kosta 1195 kr per person och går av stapeln kl 19.00 den 16 maj, alltså nu på torsdag. Hello Monkey ligger på Linnégatan 52 i Göteborg. Menyn för kvällen ser ut som följer:
-Fin de claire ostron med umamisalsa
-Laxtartar med shiso- och kizamidressing
-Hamachi med senapssyltad chili och ponzucremé
-Friterad soft shell crab med japansk chilimajjo
-Mini pilgrimsmusslor med tryffelmarinerad blomkål soja och yuzo
-Japansk råbiff med vårlökssallad och tryffelvinägrett
-Misobakad torskrygg med king oyster och rädissallad
-Yuzumarinerad rabarber med kardemummaparfait och kanderade mandlar

Anmälan till middagen sker till marcus@hellomonkey.net
Bild från Christian Firtals facebooksida
Köpenhamn får nästan allt fokus i den svenska rapporteringen av den danska ölscenen. Närheten till Sverige gör förstås att det är få som tar sig längre in i landet och självklart är det också i Köpenhamn som mycket av det mest spännande händer. Men även på andra ställen i Danmark visar ölkulturen upp sig från sin bästa sida.

Under Kristi Himmelfärdshelgen har Christian Firtal i Odense hållt minifestival i pale alens tecken. Alla 20 kranar, varav två casks, har dedikerats till amerikansk pale ale, engelsk pale ale, belgisk pale ale, IPA, svart-IPA, dubbel-IPA och imperial-IPA. Dessutom har man smällt upp "Humlebunkern", ett partytält utanför byggnaden där man ställt upp en provisorisk bar med ytterligare sex kranar med humlebira och livemusik därtill.

All öl säljs på glas i tre storlekar, 20, 33 och 50 cl och dessutom kan man köpa ett klippkort som är giltigt för 10 provglas (20 cl). Inget inträde gäller och egentligen är det väl mer en pale alens tap takeover än en regelrätt ölfestival som vi är vana att se dem, men trevligt, det är det. När jag var förbi i fredags eftermiddag var det fullsatt både i puben och humlebunkern.

Kanske inte något man åker till Odense från Sverige för att gå på, men poängen är att visa att det inte bara är i Köpenhamn som den danska ölkulturen lever och frodas. Den finns i hela landet.

När min flickvän föreslog att vi skulle laga pulled pork någon dag var jag inte sen att nappa på den idén. Ända sedan jag testade det i USA för 1,5 år sen har jag velat prova att göra det hemma men aldrig riktigt kommit runt till det. Det är fantastiskt gott och kräver minimalt med arbete, om än mycket väntetid för marinering och tillagning.

Det enklaste sättat att tajma allt är om man lägger köttet i saltlag på morgonen dagen innan det ska serveras, gör dryrub på kvällen dagen innan och lägger in det i ugnen tidigt på morgonen den dagen det ska serveras. Lite planering krävs alltså, men väldigt enkelt och väldigt lite faktiskt köksarbete sett till hur mycket mat man får och hur gott det blir.

Till din pulled pork dricker du med fördel en kraftig IPA, en dubbelbock eller en härlig rauchbier. Alla knyter an till ölen på olika vis men gemensamt är att de har en grundsötma som gifter sig med fläskköttet och sedan är det en fråga på hur man vill bygga vidare sin mat-och-dryck-kombo, och förstås vad man själv gillar för öl.

Till ca 8 portioner behöver du:
2 kg fläskkarré

Saltlag:
2 liter vatten
130 gram salt
2 lagerblad
2 stjärnanis

Dryrub:
50 g paprikapulver
1 msk rökt paprikapulver
1 msk oregano
50 g farinsocker
1 tsk vitlökssalt
2 msk salt
2 msk malen svartpeppar
1 msk cayennepeppar

Marinad:
1 1/4 dl äppelcidervinäger
3/4 dl vatten
1/4 dl ketchup
25 g farinsocker
1 tsk chiliflingor
2 tsk salt
1 tsk malen svartpeppar

Börja med att koka ihop saltlagen i en stor kastrull (tänk på att både saltlag och kött ska få plats). Blanda vatten med salt och kryddor, koka upp och rör om tills saltet löst sig. Låt svalna. Putsa under tiden bort så mycket synligt fett som du kan/orkar från köttet. Lägg ner köttet i den svala saltlagen, täck över och låt stå i kylen i åtminstone 10 timmar.


Blanda sedan ihop din dryrub. Ta ut köttet ur kylen, torka av det ordentligt med hushållspapper och klappa in all dryrub. Låt stå i en ugnsfast form i kylen i åtminstone 10 timmar. Ställ sedan in formen i en 110 grader varm ugn i 10-12 timmar (tills köttet har en innertemperatur på omkring 95-100 grader). Alternativt kan man förstås köra det i en klotgrill med indirekt värme, gärna med lite gott rökspån i. Blanda till marinaden precis innan du tar ut köttet. Om det blivit mycket vätska i formen kan du hälla av en del. Dra sedan ut köttet med hjälp av två gafflar, det faller isär i bitar på en gång. När du dragit isär hela karrén häller du över marinaden och blandar om. Servera med (hamburger)bröd, coleslaw och barbecuesås.



Barbecuesås:
1 dl ketchup
100 g farinsocker
2 msk äppelcidervinäger
1 msk soja
2 tsk senap
2 tsk paprikapulver
2 tsk rökt paprikapulver
2 tsk cayennepeppar
1 vitlöksklyfta

Pressa vitlöksklyftan och blanda samman med alla ingredienser i en skål. Se till så att allt socker löst upp sig. Klart!

Coleslaw gör du enkelt på vitkål och morötter i ungefärliga proportionen 2:1, som rivs grovt. Blanda med lika delar creme fraiche och majonnäs efter egen smak (använd lättprodukter om den inte ska bli så fet/mastig). Smaksätt med citronjuice, salt och peppar. Variera med egna kryddningar.

Copenhagen Beer Celebration är ingen vanlig ölfestival. Nej, det är sannerligen något av en överväldigande upplevelse. Så mycket öl, så mycket trevligt folk, så lite tid. Även om arrangörerna inte höll allt de lovade från början blev det en mycket bra festival utan allvarliga brister.

Det blev till slut 28 deltagande bryggerier, två kort från det utlovade 30. Hade det inte varit för att Cycles öl blev försenade hade det blivit 29 bryggerier. Det blev inte tre öl per bryggeri och pass. Några höll sig till det, andra blandade hejvilt. Det var mer eller mindre omöjligt att hålla koll på vilka öl som faktiskt fanns på vilka pass och vissa öl som användes som lite extra dragplåster fanns i väldigt begränsade mängder. Det fanns ingen bottle shop i anslutning till festivalen.


Ärligt talat, inget av det där är något jag tänker på i efterhand. Jag minns all god öl jag provat och alla trevliga människor jag umgåtts med. Sådana minnen finns det gott om. Arrangörerna hade dessutom vädrets makter med sig vilket förstås gav helgen extra guldkant.

Alla vill ha Vanilla BA Dark Lord

Lite om ölen då. Av de riktiga tungviktarna tyckte jag att Firestone Walker bjöd till bäst med toppöl som Double Jack, Wookie Jack, XVI, Parabola, och Sucaba. I ordentliga mängder dessutom. Three Floyds däremot var lite av en besvikelse men orsakade ändå festivalens största kaos när de kopplade på Barrel Aged Vanilla Bean Dark Lord i början av lördagens kvällspass.

De Molen var inte De Molen utan Merciless Brewing, ett nytt sidoprojekt med ett helt gäng galna öl med namn som gjorde att deras uppställning kunde ha varit tracklistan på ett album med death metal. Flera av ölen var också mer galna än bra men det fanns några toppar, bland annat en isbock på 20 %. Jag brukar inte gilla den typen av öl men denna var riktigt, riktigt bra.

Kuhnhenn slog på stora trumman och tog med både BA Fourth Dementa och Raspberry Eisbock som båda toppar sin respektive stilar (old ale och fruktöl) på Ratebeer. Den senare doftade rätt och slätt hallonglass medan den förre definitivt ligger bland de fem bästa ölen jag provade under CBC med ett fantastiskt smakdjup och snyggt samspel mellan kola, vanilj, bourbon, torkade frukter och toffee.


Sett till allt runtomkring ölen funkade mycket bra. Två trailers med toalettbås stod uppställda utanför ingången och under lördagen även några extra bajamajor. Bortsett från att det inte fanns varmvatten till att tvätta händerna var detta en fullgod lösning och det blev heller aldrig några längre köer. Inne i lokalen fanns åtminstone fyra stationer med vattentankar att spola glasen med. Maten som serverades kom visserligen i lite små portioner men smakade gott och var ett trevligare alternativ än den annars ganska flottiga mat man brukar kunna få på ölfestivaler. Festivalens läge gjorde också att det var enkelt att gå och äta i pausen mellan de två passen på lördagen, något vi i mitt sällskap utnyttjade till en rejäl portion sushi.
156 bitar sushi

Ett stort plus också till att det fanns så mycket sittplatser. Överlag tyckte jag också att det var bra med plats i lokalerna. Visst blev det lite trångt på vissa platser men det berodde snarare på att folk flockades hos vissa bryggare än att det var för lite plats. Det går inte ens att jämföra med kaoset under en lördag på Stockholm Beer & Whisky Festival. Till sist var det också väldigt trevliga provningsglas. Först tycktes de kanske lite väl små men sedan insåg man att de var av alldeles utmärkt storlek, särskilt som flera bryggare fyllde upp dem helt och hållet. Efter mätning så här i efterhand har jag konstaterat att de innehåller ungefär 12-13 centiliter.

Fler inlägg om själva ölen, med mer bilder, kommer.
När Systembolaget annonserade att en svensk DIPA skulle lanseras i juni förväntade sig nog jag och många med mig att Oppigårds skulle knipa den platsen. Så blev inte fallet, istället knep Electric Nurse den lanseringen. Oppigårds satsar nu istället på att få in sin Thurbo Double IPA i ordinarie sortiment via god försäljning i beställningssortimentet, så som man gjort förr med både Amarillo och Indian Tribute.

Om det lyckas återstår förstås att se. Tills vidare är det just beställningssortimentet, eller krogen förstås, som gäller om man vill prova den. Det kan det vara värt!

För att citera Sh!t Beer Geeks Say så är det lite som att bli slagen i ansiktet av en julgran pyntad med mango. Massiv humlearom från all cascade, chinook, columbus, citra och nugget de tryckt ner i den. En härligt nyanserad punch av tropisk frukt, grapefrukt, söt citrus, citrongräs, kåda och granskott.

Bakom all humle ligger en kraftig men inte tung maltkropp med smaker av kola och kakor. Sötman smälter väl in i fruktigheten från humlen och känns passande för att balansera upp ölen. Till en början. Sen kommer smällen av beska som ligger och sakta maler ner smaklökarna i strumplästen. Det blir för mycket för mig och egentligen det enda negativa med denna öl, men det stör också ganska mycket. Särskilt som jag inte alls kan minnas att den var så besk när den fanns på fat i höstas.

Nåja, det är fortfarande en stabil DIPA och de flaskor man får om man beställer den nu bör inte vara mer än några veckor gamla. För 25,90 kronor flaskan är det både en av de bästa och mest prisvärda DIPA man kan få tag i via Systembolaget just nu.


Som vanligt innebär nyhetsdag också nytt i det lokala beställningssortimentet och det i sin tur innebär som vanligt att jag listar dem här. 17 nyheter är det den här gången och förutom ett gäng gammelnya från Eskilstuna och den före detta hyllölen Kals Stout kommer det bland annat premiäröl från Brygghus 19 och nya grejer från Poppel(man)s.

Brygghus 19 Premiär, 17,90 kr, 33 cl
Brygghus 19 RIPA, 22,90 kr, 33 cl
Charlis Älvdans, 25,70 kr, 33 cl
Dugges Kals Stout, 24,90 kr, 50 cl
Eskilstuna Carlskrona Pilsner, 22,90 kr, 33 cl
Eskilstuna Engelsk IPA, 26,90 kr, 33 cl
Eskilstuna Nelson Sauvin Single Hop Ale, 24,90 kr, 33 cl
Eskilstuna Pale Ale, 19,90 kr, 33 cl
Eskilstuna Red Ale, 22,40 kr, 33 cl
Eskilstuna Special Bitter, 23,90 kr, 33 cl
Kallholmen Levande Dubbel IPA, 27,90 kr, 33 cl
Krönleins Halmstad Summer Lager, 10,90 kr, 33 cl
Poppels American Pale Ale, 22,90 kr, 33 cl
Poppels Modern Lager, 19,90 kr, 33 cl
Åsundens Asundi Weissbier, 29,90 kr, 50 cl
Åsundens Miss T Special Edition, 29,70 kr, 50 cl
Åsundens The Mary Major, 29,90 kr, 50 cl

Charlis, vars bryggmästare numera är känd från TV som en av de coolare deltagarna i ölavsnittet av frågesportsprogrammet Fantasterna, släpper sin nya öl med det spännande namnet Älvdans. Något som får mig att fundera är Åsundens nya öl, särskilt Miss T och Mary Major som båda innehåller konserveringsmedlet natriumbensoat (E211). Varför?

Flera av Eskilstunas nya öl är nya namn på gamla öl som fått tweakade recept och ny förpackning. De får väl antas vara riktigt färska nu vid släppet så passa på att beställa. Särskilt deras Nelson Sauvin Single Hop Ale kan vara helt fantastisk när den är färsk. Eller i alla fall när den gick under namnet Stenby men jag misstänker att den inte blivit sämre.