Lagringsexperiment: Westmalle Dubbel 2009

Westmalle Dubbel, denna klassiska belgare, må vara ett av de mer underskattade ölen bland Systembolagets hyllor. Kanske beror det på att de gamla trappisterna hamlat i skymundan under vågen av amerikansk och skandinavisk mikroöl. Oavsett anledningen hör denna öl till en av de stora klassikerna i min bok och dessutom en lagringsbar sådan. Jag petade i mig en flaska som buteljerats hösten 2009 för att se hur den stod sig nu.

Det blir genast uppenbart att den lagrats med värdighet. Dess unga toner av råsocker, blandad torkad frukt och choklad har liksom kokats ihop och lärt känna varandra lite bättre. Istället för ungdomens fartfyllda lek med varandra har smakerna växt upp och umgås nu mer sansat och sofistikerat på det avslappnade sätt som bara mångårig vänskap kan ge plats för. 

Med åldern har vissa toner av oxidering uppstått men det är enbart till det positiva. Det tillför nya nyanser och binder samman de gamla. Den fruktiga smaken är mer vårdad och polerad, kryddtonerna är subtilare men samtidigt intressantare och chokladigheten har lugnat ner sig och lyxat till sig.

 Redan som ung är den mycket god och det är knappast så att den behöver lagring för att bli bra, men den mognad den fått med några år i källaren är njutbar. Allt detta kommer förstås till ett pris och det är ungdomens vigör. Den är inte lika pang på i smakerna längre, helt enkelt. Om den är bäst lagrad eller ung låter jag bli att säga, utan nöjer mig med att konstatera att man gärna vill ha båda varianterna tillgängliga.