Under Skrubbes 40-årsfirande på Pressklubben igår fanns två öl från 1987 att köpa på glas. De två 80-talisterna på menyn var dels Floreffe Prima Meillure och dels den numera utdöda Wets Kriek. Det är inte varje dag man får tillfälle att dricka öl som bryggdes samma årtionde som en själv, så jag köpte gladeligen ett glas av varje.
26 år gammal kriek, kan det vara något? Ja, det var det faktiskt även om intresseklubben nog hade lika mycket att göra med det som smaklökarna. En aning urtunnad kändes den men också med en fin, mild körsbärssmak och en mysig fruktighet i bakhasorna. Lite småsyrlig fortfarande men ledordet i denna öl är mild. Mild och fin. Ingen smakexplosion utan en öl som först nästan känns för tunn för att sedan växa på en rejält när man börjar upptäcka alla små nyanser.
26 år gammal belgian strong ale, kan det vara något? Jodå, även Floreffen var god. Jag har faktiskt aldrig druckit en olagrad Prima Meillure. Möjligheten fanns, förstås, på Pressklubben men när mitt sällskap berättade att den hade en stark aniston som färsk hoppade jag över det. 80-tals-Floreffe , hade inga som helst antydningar till anis utan var istället fint åldrad med en otroligt len kropp, lätta drag av portvin blandat med lite karamell, vanilj och nougat. Dess stora behållning låg just i den lena munkänslan som gjorde den otroligt behaglig att dricka, tillbakalutad i en soffa. Lite ost med senap höjde upplevelsen ett snäpp till.
Det är mycket möjligt att dessa öl passerat sina toppar men ingen av dem var överoxiderad, dammig eller på annat sätt fått någon otrevlig smak av åldern. Istället var det två små upplevelser i ett varsitt glas. Tack Jens, och grattis igen!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar