Mina försök att växa upp och lära mig äta fisk och skaldjur går vidare. Ett stort framsteg togs i veckan då det vankades bryggmästarmiddag med Jef Versele från Van Steenberge och det självklart bjöds på den klassiska belgiska rätten moules frites. Det vill säga musslor och pommes frites. För några år sen hade jag sagt tvärnej och bett att få den alternativa maträtten men nu tog jag mig an utmaningen.
Det visade sig inte vara så dumt med musslor. De första tuggorna var lite trevande men sedan gick det ner fint. Tillagade på klassiskt vis med grädde, vitt vin, scharlottenlök och färska örter smakade det rätt trevligt. De mer vana musselätarna intygade att det var bra musslor vi fick där på Häktet.
Till musslorna serverades den öl vi var där för att bli introducerade till, nämligen St Stefanus. Till plockmaten vi ätit innan musslorna serverades hade vi druckit Blonde men till musslorna korkades det upp storflaskor av St Stefanus Grand Cru. En tripel med en frisk smak och drag av nässlor (tack Fredrik för den associationen).
Kombinationen var mycket trevligt. Just den där nässliga smaken plockade upp musslorna mycket fint och lyfte allting med den friska, grönskande smaken. Alkoholstyrkan var inte överdådig utan behövdes snarare för att tackla grädden. Mycket trevligt kombo! Kanske inte lika klockrent till pommesen men de äter man ju å andra sidan lite mer vid sidan av.
St Stefanus Grand Cru kan eventuellt dyka upp på Systembolaget lite senare. I nuläget är dock privatimport från SAB-Miller det som gäller, men vad gäller musselkompanjoner tror jag att de flesta andra triplar funkar fint.
Den här middagen var sponsrad av SAB-Miller
0 kommentarer:
Skicka en kommentar