Min första hembryggning - buteljering

Före

För två veckor sen gjorde jag min första hembrygd med Det Lilla Köksbryggeriets set "Mmmm". Efter två veckors jäsning/lagring i garderoben var det nu dags att tappa upp min öl på flaska. Något som visade sig enklare sagt än gjort för mig som aldrig gjort det förr.

Det är förstås inte bara att ställa sig och hälla från damejeannen ner i sina tomma flaskor. Nej, det ska pumpas och slangas och ha sig och för en ensam nybörjare blev det mycket att styra upp. Det finns en bra anledning till att man i instruktionerna till bryggsatsen rekommenderar att man är två vid buteljeringen.

Precis som vid själva bryggningen försökte jag följa instruktionerna utan egna ändringar, improvisationer och påhitt, förutom där instruktionerna var för detaljfattiga eller då jag helt enkelt inte lyckades med vad som anbefalldes. Nåväl, efter att ha desinficerat tomflaskor med det medföljande desinfektionsmedlet och kokades det en sockerlag (för kolsyrejäsning på flaska) på 1 dl vatten och 1/3 dl socker. Jag hade gärna mätt upp sockret med våg istället, men allt för att göra det enkelt antar jag. Mängden socker i priman var anpassad efter fyra liter färdig öl, vilket jag inte fick ut (pga misstag under bryggningen). Det står också klart och tydligt i instruktionerna att om man inte fått ut fyra liter öl ska man inte använda all prima. Det stod dock inte mer detaljerat än så, så jag höftade i ungefär hälften av priman eftersom jag fått ut ungefär halva mängden öl.

Sedan började det svåra. Först skulle ölen förflyttas från jäskärlet till en annan behållare, för tillsättning av priman (sockerlagen) och för att bli av med allt "guck" i jäskärlet (humlerester, sedimenterad jäst och annat spännande). Trots förhandsövning med vanligt vatten lyckades jag aldrig få in tekniken med att pumpa upp ett tryck i pumphäverten (det hade nog varit enklare med en medhjälpare samt om damejeannen faktiskt varit full), så jag improviserade. Jag sög upp kranvatten i häverten och stängde slangklämman och fick på så sätt ett färdigt tryck i häverten. Efter att ha desinficerat och sköljt av slangänden var det bara att stoppa ner häverten i jäskärlet, öppna slangklämman och låta vattnet rinna ur och dra med öl upp. Bara att låta vattnet rinna ut i vasken och flytta över slangen till det tomma kärlet när det kom öl. Knappast optimalt ur hygiensynpunkt men förhoppningsvis funkar det ändå.

Med ölen överflyttad till det nya kärlet och priman tillsatt var det bara att göra om processen men fylla upp tomflaskor istället. På med kapsyler med den behändiga kapsyleringsapparaten och så var det klart. Ja, utöver allt diskande förstås. I instruktionerna varnades det för att det kunde bli lite kladd och slabb men jag tyckte inte det var så farligt. Genom att ställa en pall på diskbänken och ställa det man skulle flytta över öl från på pallen och det man skulle flytta ölen till nere i diskhon fick jag fallhöjd för häverten samtidigt som allt spill hamnade rakt ner i vasken.

Som ni kanske minns lyckades jag med konststycket att inte dra ner på värmen och därmed stormkoka hela mitt vörtkok, vilket resulterade i att jag bara fick ut 2,5 liter vört för jäsning, när man skulle få ut omkring 4 liter. Ytterligare omkring 0,7-0,8 liter förlorades i sedimenteringen. Till slut fick jag därför bara ut fem stycken 33-centilitersflaskor plus ett litet dricksglas som smakprov. Trots (eller tack vare?) mina misstag smakade det lovande, för att inte säga trevligt. Ganska stor restsötma men också en trevlig honungskaramellsmak och en framträdande humleprofil. Det blir spännande att se hur den smakar med kolsyra. Om jag nu klarar mig undan infektioner förstås. Det ser vi om två veckor när kolsyrejäsningen på flaska ska vara klar.

Detta har ändå gett mig blodad tand för hembryggning och nu är jag definitivt sugen på att prova igen.

Efter