Evil Twin har släppt en hel serie med Hipster Ales med olika namntillägg från olika hipsterområden från världen över, bland annat Södermalm (Stockholm), Mission (San Francisco) och El Raval (Barcelona). Dessutom har man släppt en "global" Hipster Ale på burk som man bryggt hos amerikanska Westbrook.

Evil Twin byter nu svensk leverantör (från Brill) till Galatea. Om det betyder att den ondskefulla tvillingens öl dyker upp på fler ställen i Sverige framöver återstår att se. Det finns ju en del att välja mellan i Evil Twins portfölj. Under 2012 var nämligen Evil Twin det danska bryggeri/bryggföretag som släppte näst flest nya öl. Inte helt oväntat var det bara brorsan på Mikkeller som brädade dem på den punkten.

Den burkade Hipster Ale är en mycket trevlig american pale ale som trots några månaders ålder håller upp väl. Humlesmaken är framförallt grapefruktdriven men visar också en del tall och sötare citrus. Mot slutet pressar den på med en ganska rejäl beska som ligger kvar länge.

Bakom humlen ligger en lätt karamellig kropp med söta toner av småkakor och lite toast. Torrare i avslutningen där beskan slår till. En stiltypiskt medelfyllig kropp. För att ha några månader på nacken håller den upp väldigt fint men i dagsformen upplever jag den som välgjord men inte mer än att den vandrar längs den gyllene medelvägen.

Disköl

Lagom till att Melodifestivalen började dra igång årets cirkus släppte Ängö sin nya lager med det passande namnet Schlager. Dessutom har man släppt en porter med den gamla kaffeersättaren cikoriarot, en återupplivning av en öl som gjordes i Kalmar i slutet av 1800-talet.

Schlager börjar lovande men håller inte riktigt hela vägen in i kaklet. I den friska och lätt söta lagern ligger nämligen en grön äpplighet och stör. Utan den hade den varit en riktigt bra dortmunder men nu faller den lite kort. Satsar Ängö på att slipa bort äppligheten har de kvar en högklassig lager.

Cikoriaportern är betydligt trevligare med en lite rostig kaffesmak, drag av kakao och lakrits samt en örtig bakgrundston. Lite sådär lagom halvtorr och med en mild eftersmak som låter en liten ton av choklad och kaffe ligga kvar i gommen en lång stund. Jag uppskattar att den är mild i rostigheten och inte heller har för kraftig kaffesmak.

Ängö fortsätter att blanda och ge lite, men de små felen kan man leva med i en ny öl från ett så pass ungt bryggeri som Ängö ändå är.

Ett samarbete mellan Skandinaviska Ölskribenters Förening och Linköping Beer Expo har lett till att jag och tre av mina skribentkollegor kommer att vara "ölvärdar" under årets festival. Denna satsning går ut på ge en utökad service till nyfikna festivalbesökare och vi ska göra vårt bästa för att guida dem inom den djungel som den svenska ölscenen växt till.

Det är Ulf Karlström, Magnus Bark, Jens Skrubbe och jag som kommer att finnas som värdar på festivalen, utmärkta i väl synliga, gröna t-shirts. Tanken är att festivalbesökare som vill ha tips från erfarna, insatta och oberoende personer ska finna den hjälpen hos oss och utifrån sin egen smak och nivå av nyfikenhet ska kunna få relevanta tips på nya öl att prova. En sorts guide in i ölets stora smakvärld för att hjälpa andra att hitta sin egen smak. En uppgift jag ser framemot med både stor spänning och ödmjukhet inför dess stora inneboende ansvar. Det gäller ju att guida utan att sätta ut pekpinnar.

Jag tycker det är spännande att en förhållandevis liten ölfestival som Linköping Beer Expo vågar satsa ordentligt på att nå ut till sina besökare på så många olika plan som möjligt. För min egen del hoppas jag också att det blir en unik chans att se en ölfestival ur ett nytt perspektiv och förhoppningsvis leder det till många spännande möten. Jag har visserligen jobbat som utställare på ölfestival förut, men då har man ju knappast varit i en oberoende roll. Då har jag bara haft de öl jag själv representerat att tänka på och mötet med besökarna blir betydligt mer säljinriktat. Den här rollen blir istället mer öppen.

På lördag nästa vecka får vi se hur konceptet faller ut. Kanske blir det något för fler festivaler att ta efter?

I lilla Paso Robles längs med Highway 101 mittemellan Los Angeles och San Francisco ligger Firestone Walker, som nyligen utsågs till världens åttonde bästa bryggeri 2013 vid Ratebeers årliga utmärkelser. En av deras bästa återkommande öl är dubbel-IPAn Double Jack, en öl som för mig fungerar lite som en måttstock för andra DIPA att mäta sig mot.

Den väger in på tunga 9,5 % och 100 IBU, som uppnåtts med bitterhumlesorterna warrior och columbus. Därtill har den arom- och torrhumlats med mängder av cascade, amarillo, simcoe och centennial. Klassisk Kalifornien-DIPA med andra ord. Den inmundigades 17 dagar efter buteljering och hade kvar all den härliga humligheten.

Maltkroppen är står stadigt med båda fötterna på jorden. Robust utan att bli för kraftig. Med kakor och en lätt släng av karamell lägger den grunden till Double Jack och balanserar upp all humle. För det behövs! Grapefrukt, söt citrus, frukttuggummi och blomster står den här ölen upp till öronen och det är riktigt vackert komponerat.

Att hitta denna balans där även malten är med och lyfter ölen till nya höjder utan att stå i vägen för humlen är det få bryggerier som lyckas med i sina DIPA. Det är riktigt vackert och det är en total njutning att dricka detta öl. Alkoholen är väl dold och det blir nästan farligt drickvänligt för en så stark öl. Världsklass!

Firestone Walker exporterar tyvärr inte till Sverige (än i alla fall), utan deras öl har jag dels druckit på plats i Kalifornien och dels, som nu, då vänner varit över till västra sidan av Atlanten och hämtat hem flaskor.

Före

För två veckor sen gjorde jag min första hembrygd med Det Lilla Köksbryggeriets set "Mmmm". Efter två veckors jäsning/lagring i garderoben var det nu dags att tappa upp min öl på flaska. Något som visade sig enklare sagt än gjort för mig som aldrig gjort det förr.

Det är förstås inte bara att ställa sig och hälla från damejeannen ner i sina tomma flaskor. Nej, det ska pumpas och slangas och ha sig och för en ensam nybörjare blev det mycket att styra upp. Det finns en bra anledning till att man i instruktionerna till bryggsatsen rekommenderar att man är två vid buteljeringen.

Precis som vid själva bryggningen försökte jag följa instruktionerna utan egna ändringar, improvisationer och påhitt, förutom där instruktionerna var för detaljfattiga eller då jag helt enkelt inte lyckades med vad som anbefalldes. Nåväl, efter att ha desinficerat tomflaskor med det medföljande desinfektionsmedlet och kokades det en sockerlag (för kolsyrejäsning på flaska) på 1 dl vatten och 1/3 dl socker. Jag hade gärna mätt upp sockret med våg istället, men allt för att göra det enkelt antar jag. Mängden socker i priman var anpassad efter fyra liter färdig öl, vilket jag inte fick ut (pga misstag under bryggningen). Det står också klart och tydligt i instruktionerna att om man inte fått ut fyra liter öl ska man inte använda all prima. Det stod dock inte mer detaljerat än så, så jag höftade i ungefär hälften av priman eftersom jag fått ut ungefär halva mängden öl.

Sedan började det svåra. Först skulle ölen förflyttas från jäskärlet till en annan behållare, för tillsättning av priman (sockerlagen) och för att bli av med allt "guck" i jäskärlet (humlerester, sedimenterad jäst och annat spännande). Trots förhandsövning med vanligt vatten lyckades jag aldrig få in tekniken med att pumpa upp ett tryck i pumphäverten (det hade nog varit enklare med en medhjälpare samt om damejeannen faktiskt varit full), så jag improviserade. Jag sög upp kranvatten i häverten och stängde slangklämman och fick på så sätt ett färdigt tryck i häverten. Efter att ha desinficerat och sköljt av slangänden var det bara att stoppa ner häverten i jäskärlet, öppna slangklämman och låta vattnet rinna ur och dra med öl upp. Bara att låta vattnet rinna ut i vasken och flytta över slangen till det tomma kärlet när det kom öl. Knappast optimalt ur hygiensynpunkt men förhoppningsvis funkar det ändå.

Med ölen överflyttad till det nya kärlet och priman tillsatt var det bara att göra om processen men fylla upp tomflaskor istället. På med kapsyler med den behändiga kapsyleringsapparaten och så var det klart. Ja, utöver allt diskande förstås. I instruktionerna varnades det för att det kunde bli lite kladd och slabb men jag tyckte inte det var så farligt. Genom att ställa en pall på diskbänken och ställa det man skulle flytta över öl från på pallen och det man skulle flytta ölen till nere i diskhon fick jag fallhöjd för häverten samtidigt som allt spill hamnade rakt ner i vasken.

Som ni kanske minns lyckades jag med konststycket att inte dra ner på värmen och därmed stormkoka hela mitt vörtkok, vilket resulterade i att jag bara fick ut 2,5 liter vört för jäsning, när man skulle få ut omkring 4 liter. Ytterligare omkring 0,7-0,8 liter förlorades i sedimenteringen. Till slut fick jag därför bara ut fem stycken 33-centilitersflaskor plus ett litet dricksglas som smakprov. Trots (eller tack vare?) mina misstag smakade det lovande, för att inte säga trevligt. Ganska stor restsötma men också en trevlig honungskaramellsmak och en framträdande humleprofil. Det blir spännande att se hur den smakar med kolsyra. Om jag nu klarar mig undan infektioner förstås. Det ser vi om två veckor när kolsyrejäsningen på flaska ska vara klar.

Detta har ändå gett mig blodad tand för hembryggning och nu är jag definitivt sugen på att prova igen.

Efter

När Vuur & Vlam släpptes på Systembolaget kom det flaskor från två helt olika batcher. Dels en tappad i maj och en tappad i december. Rejäl skillnad på den för stilen så viktiga färskheten alltså. Jag insåg att den flaska som provades under Systembolagets nyhetsprovning inför släppet antagligen var från maj och därför känns det väldigt rättfärdigat att testa, och recensera, den igen.

Vid nyhetsprovningen skrev jag såhär om Vuur & Vlam:

Enormt skum! Söt citrus i aromen medan smaken går mer åt mogen frukt, överstöpat te och lite tanniner. Balanserad i början men efterbeskan är som te som fått dra för länge och blir lite märklig.

Skillnaden är enorm. Decemberflaskan visar upp massor av härlig frukt och den där tesmaken är nu betydligt trevligare med tydligare toner av grönt te och mycket mindre av den otrevliga sträva beskan som blir av te som stått för länge. Smaken blir lite platt i avslutningen men överlag en mycket bra IPA och framförallt mycket bättre än den gamla flaskan vi fick på nyhetsprovningen.

Varför De Molen envisas med att skriva att deras IPA håller i två år är något av en gåta. Varför Galatea skickat ut flaskor från maj blandat med decemberflaskorna är också en gåta. Om du råkar ha fått några flaskor Vuur & Vlam från maj rekommenderar jag att du lämnar tillbaka dessa och kollar om det finns decemberflaskor på hyllan.

Vad har dessa tre öl gemensamt? Inte mycket mer än att de släpptes samtidigt i Systembolagets lokala sortiment och att jag tänker recensera dem samtidigt. Det visade sig att de hade en till sak gemensamt - alla känns lite ofärdiga och kan behöva en liten putsning av receptet. Två av dem visar dock upp en trevlig potential för framtiden.

Eskilstuna Stolt Lager var första ölen ut i "Eskilstuna 2.0", bryggeriets satsning på nytt utseende och nya namn på sina öl. Lite av en mash-up mellan tyska och tjeckiska pilsnertraditioner kan det tyckas, men att det är en form av traditionell pilsner råder väl ingen tvekan om. Den träffar rätt på flera av punkterna med en lätt, frisk smak och mysigt gräsig och örtig humlekaraktär. Tyvärr upplever jag också en del jästiga orenheter som de behöver slipa bort för att få det till en riktigt bra pilsner.

Kullabryggs Mölle Ale är bottennappet i denna trio. Inte för att den drabbats av felsmaker, utan för att den har för lite smak överhuvudtaget. Det lovar gott med en initial smak av knäck och citrus men så dör hela smaken snabbt ut och blir som kolsyrat vatten med ölsmaksättning. Nja, här finns en hel del att jobba med.

Bålsta Bryggeri har följt upp höstens lansering av en red ale med en pale ale som på papperet ser spännande ut, bland annat med en släng citra i humleschemat. Eklöws Ljusa har också en mycket trevlig doft full av söt citrus och mild örtighet. Smaken står på en stabil grund och har också fina inslag av samma söta citrus tillsammans med lite småkakor, men smaken blir tyvärr väldigt platt och endimensionell. Bra start men man är inte hela vägen i mål med detta recept. Inte än.

I del 2 (del 1 finns här) med recensioner från det kommande exklusiva släppet på Systembolaget tittas det närmare på de riktiga monstren i släppet. Det duggar tätt mellan stouts på 10+ % och däremellan finns en hel del annat med rejäl uhmph.

[namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholstyrka, modul - antal]
[Mina noteringar]
[Datummärkning på den flaska/burk som provades (om det fanns någon)]

Stone Double Bastard Ale 2012
USA, 65 cl, 89,60 kr, 11,2 %, T5 - 3540 st
Rejält kraftig smak med stora drag av knäck, kola och citrusfruktig humle. Det här är inget att leka med, men det är riktigt bra. Medelsötma i början som drar iväg i en kraftig efterbeska. Det finns en anledning till dess status som modern klassiker.
Bäst före: -

Stone Vertical Epic 12.12.12
USA, 65 cl, 97,40 kr, 9 %, T5 - 2820 st
Julkryddad julmust i doften som domineras allra mest av nejlika. Kroppen är medelfyllig till tung med lika mycket kryddor som i smaken. Nejlikan dominerar som sagt men kanel, torkad ingefära och enbär (det är dock inga enbär i ölen). En lätt citruston finns också, och det hela spelar på en nougatsmakande grund som dock står långt i bakgrunden.
Bäst före: -

Stronzo Fruit Cake
Danmark, 37,5 cl, 69,90 kr, 10 %, T7 - 840 st
Intensiv fruktig smak som först bara är hallon, hallon, hallon men sedan slår över mot rosévin också. Genomträngande syra men trots smakintensiteten är kroppen ganska lätt. Lite tråkig maltig smak i sista eftersmaken som krockar lite mot övriga ölet. Lite lätt funkighet i avslutningen också som verkligen ger ölen det extra djupet den behöver.
Bäst före: 11-2014

Nynäshamn Bötet Barley Wine 2010
Sverige, 25 cl, 36,70 kr, 9,1 %, T7 - 2160 st
M-U-M-S! Riktigt bra årgång av Bötet med en finstämd sötma som är väl integrerad mot smakerna av kola, karamell och torkade frukter. Den träffar mitt i prick på den där runda, lyxiga känslan som för mig kännetecknar ett riktigt bra barley wine.
Bäst före: -

Brooklyn Black Chocolate Stout 2012/2013
USA, 35,5 cl, 22,90 kr, 10 %, T5 - 22 320 st
Massor av varianter på mörk choklad i smaken. Vad annars? Tyckte den hade en dipp med förra vinterns utgåva men nu verkar den vara tillbaka i gammal god vigör. Kraftig smak, lätt sötma, lång rostig efterbeska. Och förstås, massor av choklad. Det har sagts många gånger förr, men det är sällan det dyker upp så prisvärda imperial stouts på Systembolaget.
Bäst före: 10-2015

Oskar Blues Ten Fidy Imperial Stout
USA, 35,5 cl, 49,80 kr*, 10,5 %, T5 - 4800 st
Kaffe, knäckebröd och lite alkoholer i doften. Smaken är rund och fin med en balanserad sötma som låter smakerna av choklad, kaffe, bränt bröd och russin komma till sin rätt. Lite spritig i eftersmaken.
Burkad: 29-11-2012

Stronzo Swagger Juice
Danmark, 33 cl, 46,90 kr, 8 %, T5 - 6000 st
Kaffesump och kallt kaffe dominerar i doften. I smaken är däremot kaffen en komponent av många och passar riktigt bra in tillsammans med söt mjölkchoklad och torkad frukt. Dock en aning kaffesump i slutet som blir lite trist. Inte alls dumt på det hela taget men med några småsaker som retar mig.
Bäst före: 11-2017

Omnipollo/To Öl Brewmance
Danmark/Belgien, 37,5 cl, 109 kr, 11,2 %, T5 - 3240 st
Lite spritig men också med en fin doftkombo av honung, bourbon och choklad som går hem hos mig. Tycker den smakar betydligt bättre nu än när jag provade den för en dryg vecka sen. Bourbon, choklad, vanilj och torkad frukt samt en mild touch av jordnötssmör. Dock kanske liiite tunn i kroppen för att stå upp mot fatlagringen. Honungen försvinner i smaken.
Bäst före: 11-12-2012

Great Divide Oak Aged Yeti
USA, 65 cl, 95,10 kr, 9,5 %, T5 - 3228 st
Lent och fint med en potent kaffesmak som lurar i bakgrunden och attackerar efter den initiala vaniljsmaken gottat bort sig i gommen. Det känns verkligen att det här är en Yeti i grunden. Rundare och mer välkammad men fortfarande med klös. En rejäl chokladsmak slår igenom i slutet, för att ge väg åt en lång rostig efterbeska.
Bäst före: 12-2014

North Coast Barrel Aged Old Rasputin XV 2012
USA, 50 cl, 178,80 kr, 11,9 %, T7 - 1344 st
Djup doft med eviga nyanser av bourbon, vanilj, choklad, ek, russin och nötter. Smaken bjuder på mycket bourbon utan att bli spritig. Inte heller blir den överväldigande utan chokladen, russinen, nötterna, vaniljen, eken och alla de andra smakerna får också vara med och visa upp sig och dansa med smaklökarna. Grymt välbalanserad för en bourbonlagrad imperial stout och med en härlig värmande finish. Visst gräver den djupa hål i plånboken, men har man ekonomin till det är den värd de där kronorna den kostar.
Bäst före: -

Brewdog Abstrakt 12
Storbritannien, 37,5 cl, 129 kr, 11,7 %, T6 - 1500 st
Här har man vridit på reglaget för bärighet ordentligt. I grunden är det någon sorts imperial black ale med mycket choklad- och fruktsmak. Därpå ligger sedan massvis av bär av alla dess slag och det blir inte helt olikt en chokladmousse med färska hallon och andra bär i. Dessutom ligger en liten lätt whiskytouch och toppar upp det hela. Bären ger också en lätt syrlighet till ölen som passar in fint. Rätt bra men framförallt häftig. En av de mer lyckade Abstrakterna tycker jag ändå, om än inte den allra bästa.
Buteljerad: 12-12-2012

*Exkl. pant

Utöver dessa kommer också följande T7-öl, som inte fanns med på skribentprovningen:
Cuvée de Ranke, Belgien, 73 kr, 75 cl - 672 st
Det Lille Bryggeri 300, Danmark, 77 kr, 33 cl - 520 st
Deus Brut des Flandres 2012, Belgien, 219 kr, 75 cl - 480 st
La Trappe Quadruple Oak Aged Batch 12, Belgien, 116,50 kr, 37,5 cl - 300 st
Mohawk Double Rocket 2012, Sverige, 99,10 kr, 37,5 cl - 720 st


Double Rocket har jag recenserat förut. Deus Brut des Flandres är inte i närheten av prisvärd i mina ögon. Inte blir den bättre av lagring heller, provade nyligen en från 2009 som nästan fick det att vända sig i magen. Cuvée de Ranke är däremot en höjdare som jag kan rekommendera till alla som gillar den sura sidan. Det Lille Bryggeri 300 är ett sorts mash-up av bl a barley wine och quadrupel, som sist jag provade den var en aning för söt och vars smaker spretade åt lite för många håll. Kanske behöver den bara lite tid för att ta sig samman? Det finns många olika fatlagringsvarianter av La Trappe Quadruple och just den här är en blandning av 91 % bourbonfatlagrad och och 9 % cognacsfatlagrad öl. Jag har inte smakat just den här batchen/blenden, men de brukar lyckas väl med sina fatlagringar.

Nästa fredag är det 1 mars och utöver det fasta släppet kommer det förstås också en massa exklusiva nyheter i små partier. Tysk provsmakarlåda, amerikansk craft på burk och svensk DIPA är bara lite av det som kommer. Överlag håller det, som vanligt, hög kvalitet men det finns några bottennapp också. Den här gången delas det upp i två inlägg för att täcka all öl som kommer.


[namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholstyrka, modul - antal]
[Mina noteringar]
[Datummärkning på den flaska/burk som provades (om det fanns någon)]

Amager The Sinner Series Greed
Danmark, 50 cl, 47,80 kr, 4,6 %, T5 - 4008 st
Riktigt fin, lätt maltkropp med småsött bröd med ett ganska fint smakdjup för en ljus lager. Toppas med rejäla doser Saaz som ger en härligt kryddig humlighet, men kanske blir beskan lite väl mycket. Eller? Jag är inte riktigt säker själv. Gott är det.
Bäst före: 10-2013

Amager The Sinner Series Sloth
Danmark, 50 cl, 44,90 kr, 6 %, T5 - 10 080 st
Riktigt osar av färsk, fräsch humle som ger ifrån sig massor av spralligt fruktig doft. Inte riktigt lika häftig smak men härligt humlig även där. Maltkroppen blir lite för lätt (eller lat?) för att lyckas bära upp humlen hela vägen över målgången. Skön humledos hursom! Bra tryck i beskan också.
Bäst före: 10-2013

Uinta Baba Black Lager
USA, 35,5 cl, 27,90 kr, 4 %, T6 - 1008 st
Rostig doft med undertoner av choklad och moccha. Lätt sötma i doften som bär rostigheten fint. Ren i smakerna men samtidigt välintegrerat. Snygg mörk lager!
Buteljerad: 08-14-2012

Störtebeker Provsmakarlåda
Tyskland, 300 cl, 135,60 kr, T5 - 6000 st
Hela mixpacket kan sammanfattas med två öl som redan finns i fasta sortimentet, två riktigt dåliga öl och två öl vars flaskor vi fick prova ur hade passerat bäst före men ändå var lovande. Jag tyckte såhär om de enskilda ölen:

-Roggen-Weizen
Unken och lite syrlig doft och smaken följer samma mönster. Nja...
Bäst före: 04-05-2013

-Bernstein-Weizen
Bananestrig och lätt söt. Oprovocerande och småtrevlig men ger inte så mycket. Finns redan i fasta sortimentet.
Bäst före: 04-03-2013 (eller 2018?)

-Pilsener
Med tanke på att bäst före just passerat är den överraskande trevlig med en ren och ganska torr, brödig maltkropp med en liten avslutande sötma och en lätt men trevlig humleton.
Bäst före: 24-01-2013

-Keller-Bier
Har också passerat bäst före, men är hyfsat trevlig ändå. Väldigt lätt i smaken med tysk renhet och trevliga brödiga smaker. Fint smakdjup för en så lätt kropp.
Bäst före: 08-02-2013

-Schwarz-Bier
Lite lätt för en schwarzbier men annars trevligt chokladig i den smak som finns där. Lång eftersmak av vörtbröd. Lätt sötma och beska i god balans. Finns redan i fasta sortimentet.
Bäst före: 10-05-13

-Hanse-Porter
Som att tugga på en råsockerbit. Jag vill gå och borsta tänderna på en gång. Det smakar just råsocker och, tja, inte så mycket mer. För att citera en svensk bryggare så är den en upplevelse i alla fall.
Bäst före: 10-05-2013

Innis & Gunn Irish Cask
Storbritannien, 33 cl, 24,90 kr, 7,4 %, T5 - 40 000 st
Smörkola och vaniljfudge dominerar doften. Det känns igen från andra varianter av Innis & Gunn. Under det ligger dock choklad och backar upp på ett sätt som bättre passar in än vid den vanliga I&G. Smaken är söt och med mycket vanilj ovanpå chokladfudge. Flytande dessert, men platt i smaken.
Bäst före: -

Nynäshamn Dragets Kanal Dubbel IPA
Sverige, 25 cl, 27,20 kr, 7,7 %, T5 - 8640 st
Fruktigt humlig utan det råa rivet hos många andra varianter på stilen. Istället jobbar man med stil, balans och elegans. Fruktigheten från humlen är fint integrerad med smaken och allt flyter ihop i ett virrvarr av marmelad, meloner och citrusskal. På ett bra sätt. Den lätta sötman övergår i en beska som växer ända in i eftersmaken men som hela tiden också backas upp av den runda maltkroppen. Ett riktigt snyggt exempel på hur man göra bra DIPA utan att humlebuketterna står ut ur öronen.
Bäst före: -

Oskar Blues Deviant Dale's Pale Ale
USA, 47,3 cl, 54,90 kr*, 8 %, T5 - 7200 st
Massor av grönpeppar i både doft och smak, ovanpå en annars mycket fin fruktighet. Jag är som tidigare påpekat antagligen lite känslig mot just den där smaken jag associerar med grönpeppar. Om jag försöker bortse från den är det en fin och ganska mjuk DIPA som stått emot tidens tand väl. Gräddkola i botten toppas med tropisk frukt och avslutas med en medelstark beska.
Burkad: 20-09-12

*Exkl. pant

Del 2 finns här och täcker resten av ölen i det exklusiva marssläppet.

Blanda alla nya svenska bryggerier som dykt upp de senaste åren har vissa stått ut mer än andra i bevakningen. Ett av dessa är Poppelmans som la in sina första öl i Systembolagets lokalsortiment för bara några månader sen och som fått många lovord sedan dess. Nu i februari dök en av deras senaste skapelser, Nya Världens IPA, upp i lokalsortimentet.

Redan med den lite annorlunda flaskdesignen står Poppelmans öl ut. Inga longnecks här inte, utan en söt stubbig flaska. Nåja, det är i slutändan innehållet som räknas ändå. Där visar Poppelmans att det finns en anledning till att man fått så mycket positiva omskrivningar.

Ölen är snygg i glaset med en rödaktig bärnstensfärg och ett fluffigt vitt skum. Om den ser inbjudande ut så doftar det ännu bättre. En härlig tropisk fruktighet sätter sig i näsborrarna. Inga extremiteter eller råa toner utan en ren och fin fruktighet. Mycket angenäm doft!

Smaken lyckas inte hålla vad doften utlovat helt och hållet då humlen är lite mer tillbakadragen. Maltkroppen känns också en aning platt. Det blir helt enkelt inte lika spännande och välsammansatt som i doften. Det är ändå en behaglig öl att dricka och den känns fräsch och trevlig.

Ingen fullpoängare men ett bevis på potential som lovar gott för framtiden. Utan några direkta fel att ta itu med kan man istället fokusera på att putsa till receptet för att lyfta smaken till doftens höjder. Poppelmans kan bli ett bryggeri att räkna med i framtiden.

På fredag nästa vecka är det dags för släpp till det fasta sortimentet. I mars. Vad händer undrar du, brukar det inte vara fasta släpp i april? Det brukade det vara, men från och med i år kommer det bli fyra fasta släpp istället för två. I mars, juni, september och december istället för april och oktober. Totalt släpps 10 öl, varav fem är lager, fyra är pale ales och en är spontanjäst. Flera bra tillskott till det fasta sortimentet.

[namn]
[Ursprungsland, volym, pris, alkoholstyrka]
[Mina noteringar]
[Datummärkning på den flaska/burk som provades (om det fanns någon)]

Jenlain Blonde
Frankrike, 25 cl, 9,90 kr, 5 %
Brödig, maltsöt med medelhög, fin beska och en del inslag av örtig humle. Ren och frisk, jag uppskattar att beskan håller i sig. Inte så pjåkig.
Bäst före: - 

Carlsberg Export
Internationellt märke, 33 cl ("sleek can"), 12,50 kr*, 5 %
Mer maltsöt och med låg beska, dock med en örtig humlesmak som inte är så dum. Något kvalmigt i smaken som stör. Rätt trist men ändå okej lager.
Bäst före: 20-08-2013

Zlatec Gluten-free Beer
Tjeckien, 33 cl, 16,90 kr, 4,5 %
Smörig doft på ganska typiskt tjeckiskt manér. Saknar dock humlenärvaro vilket gör den lite platt. Samma sak i smaken, som även har en låg beska. Hela konceptet med den tjeckiska smörkolan faller lite, för att inte säga helt, när den är så här kraftig och inte heller kompletteras med någon humle. Undrar du hur diacetyl i öl smakar, pröva den här.
Bäst före: 20-08-2013

Sigtuna East River Lager
Sverige, 33 cl (burk), 15,90 kr*, 5,2 % 
En trevlig fruktighet blandas med en störande grönsakston i både doft och smak. Ger ett ganska orent intryck och jag känner mig inte helt övertygad.
Bäst före: 31-10-2013

Spaten Optimator
Tyskland, 50 cl, 24,90 kr, 7,6 %
Härligt lyxig, djup doft av nougat och marsipan. Smaken har mer av samma men går lite mer åt chokladhållet och det hela påminner en del om mozartkulor. Lätt, fruktig sötma i början och mitten för att sedan gå mot en något torrare avslutning. Mycket, mycket bra dubbelbock!
Bäst före: -

Oskar Blues Dale's Pale Ale
USA, 35,5 cl (burk), 23,90 kr*, 6,5 %
Granskog blandas med toffee och päronodling i den härliga doften. I smaken ligger ett uns av störande grönpeppar, men jag har vid det här laget lärt mig att jag brukar vara en av få som känner den smaken, till mitt stora förtret. Välbalanserad mellan sötma och beska, med en lång efterbeska som driver igång törsten. En stark utmanare till Modus Hoperandi.
Bäst före: 07-04-2013

Lagunitas New Dogtown Pale Ale
USA, 35,5 cl, 20,90 kr, 5,9 %
Lätt och luftig doft med mycket färsk frukt och en del rå humle. Smaken är frisk, lättsam och inbjudande med mycket frukt och en lätt brödig kropp. Samtidigt känns det att humlen inte är på sin topp. Trevlig APA som nu inte når de riktigt höga toppar den ligger vid när den är riktigt färsk.
Bäst före: -

Epic Armageddon IPA
Nya Zeeland, 33 cl, 22,90 kr, 6,7 %
En fin dos fräsch, rå humle och fruktkompott i doften. Jag kan ibland ha svårt för den där råheten men här är den på en perfekt nivå och dessutom väl uppbalanserad av den ganska maltiga och något karamelliga kroppen. Riktigt gott!
Bäst före: 13-12-2013

Thornbridge Jaipur
Storbritannien, 50 cl, 27,90 kr, 5,9 %
Mer nyanserad och finstämd maltkropp än sina amerikanska och nyzeeländska kollegor i släppet. Humlen är också i fas med detta och istället för att vara en rå smäll levererar den en riktigt välkomponerad och behaglig fruktighet som blir allt annat än vek. Mycket trevlig!
Bäst före: 29-11-2013

Boon Oude Kriek
Belgien, 37,5 cl, 49,90 kr, 6,5 %
Härligt djupröd och full av körsbär i både smak och doft. En fin bärsötma vägs upp av en efterföljande syra som gör att salivet rinner till, utan att för den sakens skulle vara Cantillonsur. Funkigheten är tillbakadragen och istället är det körsbären som verkligen får stå i fokus. Gott!
Bäst före: 05-07-2032

*Exkl. pant

Notera också att Systembolaget går över till ett nytt system för sortimentsindelning i butikerna senare i år och från och med detta släpp anges inte några modultillhörigheter (BAS, T1, etc) för de fasta släppen eftersom de hör till det gamla systemet.

I och med att jag numera publicerar en del listor över kommande nyheter såväl som recensioner på kommande öl här på bloggen så slängs det en del med olika Systembolagsbegrepp. Med anledning av detta vill jag förtydliga vad T6 och T7 betyder, då skillnaden mellan dessa kan vara en aning oklar och en del oriktigheter har florerat.

T6 och T7 är en modulbeteckning som används för de exklusiva nyheter som släpps tio gånger om året (en gång per månad utom i januari och juli). Både T6 och T7 släpps endast på hylla och vinkällarbutikerna och båda finns för beställning från depån via webb, butik och telefon. Skillnaden ligger i hur de presenteras av Systembolaget.

Ölen som släpps i T6 får alltid en smakbeskrivning och även ett foto på hemsidan. Dessutom ska de alltid vara med på skribentprovningarna som Systembolaget håller inför nyhetssläppen. Ölen som släpps i T7 får ingen smakbeskrivning och inte heller något foto på hemsidan. Det är upp till leverantören om de vill skicka flaskor till skribentprovningarna eller inte.

Någon mer skillnad än så finns det inte mellan T6 och T7, åtminstone inte när det gäller öl. Tidigare har T6 endast använts för vin och då hamnade ett vin i T6 om man köpte in fler än 360 flaskor och i T7 om man köpte in färre än 360 flaskor. För öl finns inga sådana skillnader i släppt volym eller antal flaskor och inte heller någon skillnad på fördelning mellan vinkällarbutikerna och depån.

Det är i princip upp till leverantören om de vill släppa sin öl i T6 eller T7. Enligt Marc på Brill blir det i praktiken en kortare ledtid för öl i T7 på grund av de lägre kraven. Leverantören får helt enkelt väga vad som är viktigast mellan bättre exponering/presentation och kortare ledtid.

Bomber och granater är ett passande namn för den här ölen när den är färsk, då den är sliskigt söt och alkoholstyrkan skiner igenom ordentligt. Missförstå mig inte, det är en häftig och god öl även som färsk. Men det är med några års lagring som den verkligen blir en utomordentligt bra öl.

Den här flaskan är från mitten av 2010 och är alltså knappt tre år gammal. Redan när kapsylen flyger av sprider sig en lovande doft upp mot näsborrarna. Doften blommar sedan ut ordentligt i glaset, men det är inga humlebuketter här inte. Istället en tung mix av fudgetårta, plommon i madeira och portvin. Riktigt ljuvligt!

Den är fortfarande söt, den saken går inte att hymla med. Men sötman sticker inte ut och blir sliskig utan har dragit sig tillbaka lite och är väldigt fint integrerad med smakerna av fudge, torkad frukt och kakor. Komplex smak förpackad i en mycket len öl med väldigt lite kolsyra.

Får du tag på en flaska skulle jag nästan säga att det vore tjänstefel att inte lagra den något år (om den inte redan har något år på nacken förstås). Jag brukar framhålla att det är väldigt individuellt om man gillar lagrade öl eller inte men i fallet Bommen & Granaten är det nog väldigt få som föredrar en ung flaska över en lagrad.

För er som redan vill blicka framåt mot vårens (och några av höstens) öl som kommer på Systembolaget får ni här en lista på vad som idag är klart att släppas framöver. Under året väntar mycket spännande med flera nya stilar i det fasta sortimentet och därtill mycket roligt i små-parti-släppen. Och du, du glömmer väl inte att följa Porterstekens Facebooksida för mer nyheter?

Observera att listan inte är fullständig. Det kommer att komma till många ytterligare öl, särskilt i de senare släppen. Dessutom kan öl komma att strykas eller flyttas.

Detta är en uppdatering av listan som publicerades här för två veckor sen. I uppdateringen har det tillkommit några öl till T5 i april (markerade med +), Samuel Adams Utopias har skjutits upp till april medan Mohawk Double Rocket tillkommit och marssläppen (inkl webblanseringen) samt T5 i april har kompletterats med antal flaskor Systembolaget tar in.

1 MARS FASTA SORTIMENTET
Ljus Lager
Carlsberg Export, Danmark, 12,50 kr*, 33 cl
Jenlain Blonde 5, Frankrike, 9,90 kr, 25 cl
Sigtuna East River Lager, Sverige, 15,90 kr, 33 cl
Zatec Gluten Free Beer, Tjeckien, 16,90 kr, 33 cl

Mörk Lager
Spaten Optimator Doppelbock, Tyskland, 24,90 kr, 33 cl

Ale
Epic Armageddon IPA, Nya Zeeland, 22,90 kr, 33 cl
Lagunitas New Dogtown Pale Ale, USA, 20,90 kr, 35,5 cl
Oskar Blues Dale's Pale Ale, USA, 23,90 kr*, 35,5 cl
Thornbridge Jaipur IPA, Storbritannien, 27,90 kr, 50 cl

Spontanjäst
Boon Oude Kriek, Belgien, 49,90 kr, 37,5 cl

1 MARS SMÅ PARTIER 
T5
Amager The Sinner Series Greed, Danmark, 47,80 kr, 50 cl - 4008 st
Amager The Sinner Series Sloth, Danmark, 44,90 kr, 50 cl - 10 080 st
Brooklyn Black Chocolate Stout, USA, 22,90 kr, 35,5 cl - 22 320 st
Great Divide Oak Aged Yeti Imperial Stout, USA, 95,10 kr, 65 cl - 3228 st
Innis & Gunn Irish Cask, Storbritannien, 24,90 kr, 33 cl - 40 000 st
Nynäshamns Dragets Kanal Dubbel IPA, Sverige, 27,20 kr, 25 cl - 8640 st
Omnipollo/To Öl Brewmance, Sverige/Danmark/Belgien, 109 kr, 37,5 cl - 3240 st
Oskar Blues Deviant Dale's IPA, USA, 54,90 kr*, 47,3 cl - 7200 st
Oskar Blues Ten Fidy Imperial Stout, USA, 49,80 kr*, 35,5 cl - 4800 st
Stone Double Bastard Ale 2012, USA, 89,60 kr, 65 cl - 3540 st
Stone Vertical Epic 12.12.12, USA, 97,40 kr, 65 cl - 2820 st
Stronzo Swagger Juice, Danmark, 46,90 kr, 33 cl - 6000 st
Störtebeker Provsmakarlåda, Tyskland, 135,60 kr, 3000 cl - 6000 st
 -Bernstein-Weizen
 -Hanse-Porter
 -Keller-Bier
 -Pilsener
 -Roggen-Weizen
 -Scwartzbier

T6
Brewdog Abstrakt 12, Storbritannien, 129 kr, 37,5 cl - 1500 st
Uinta Baba Black Lager, USA, 27,90 kr, 35,5 cl - 1008 st

T7
Cuvée de Ranke, Belgien, 73 kr, 75 cl - 672 st
Det Lille Bryggeri 300, Danmark, 77 kr, 33 cl - 520 st
Deus Brut des Flandres 2012, Belgien, 219 kr, 75 cl - 480 st
La Trappe Quadruple Oak Aged Batch 12, Belgien, 116,50 kr, 37,5 cl - 300 st
+Mohawk Double Rocket 2012, Sverige, 99,10 kr, 37,5 cl - 720 st
North Coast Barrel Aged Old Rasputin XV Russian Imperial Stout, USA, 178,80 kr, 50 cl - 1344 st
Nynäshamns Bötet Barley Wine, Sverige, 36,70 kr, 25 cl - 2160 st
Stronzo Fruit Cake, Danmark, 69,90 kr, 37,5 cl - 840 st

7 MARS WEBLANSERING
Engelszell Gregorius Trappistenbier, Österrike, 75 kr, 33 cl - 400 st
Westvleteren 12, Belgien, 125 kr, 33 cl - 1500 st

11 MARS PÅSKÖL
Mörk Lager
Dugges Påsklager, Sverige, 25,20 kr, 50 cl
Mariestads Påskbrygd, Sverige, 16,90 kr*, 50 cl
St Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl, Sverige, 16,90 kr, 33 cl
Three Hearts Påskbrygd, Sverige, 16,50 kr*, 50 cl

Ale
Dugges Golgata Bitter, Sverige, 24,10 kr, 50 cl
Electric Nurse Easter Ale, Sverige, 27,50 kr, 50 cl
Mohawk Easter Red Rocket IPA, Sverige, 25,90 kr, 33 cl
Mohawk Black Coffee IPA Easter Edition, Sverige/Belgien, 27,90 kr, 33 cl
Nils Oscar Kalaspåsköl, Sverige, 19,50 kr, 33 cl
Nynäshamns Pumpviken Påsköl, Sverige, 29,80 kr, 50 cl
Oppigårds Easter Ale, Sverige, 26,50 kr, 50 cl
Sigtuna Dark Easter Ale, Sverige, 22,90 kr, 33 cl
St Eriks Easter DIPA, Sverige, 20,90 kr, 33 cl
Stronzo Påskebrygd, Danmark, 41,90 kr, 50 cl

Veteöl
Sigtuna Påskweizen, Sverige, 24,90 kr, 50 cl


2 APRIL SMÅ PARTIER
T5
+Amager The Sinner Series Gluttony, Danmark, 53,50 kr, 50 cl - 10 080 st
+Dieu du Ciel Rosée d'Hibiscus, Kanada, 34,90 kr, 34,1 cl - 4000 st
Green Flash Le Freak, USA, 44,90 kr, 35,5 cl - 6000 st
+Hantverksbryggeriet Kosacken Imperial Stout, Sverige, 35,90 kr, 33 cl - 5000 st
Ichtegems Grand Cru 2010, Belgien, 63 kr, 75 cl - 3000 st
Lagunitas Cappuccino Stout, USA, 89,50 kr, 65 cl - 5160 st
+Schneider Tap X Meine Sommerweisse, Tyskland, 82 kr, 75 cl - 3072 st
SKA Hibernal Vinifera Stout, USA, 29,90 kr*, 35,5 cl - 7200 st
+Thornbridge Raven Black IPA, Storbritannien, 39,90 kr, 50 cl - 10 008 st

T6
Baird Rising Sun Pale Ale, Japan, 59,90 kr, 36 cl
Baird Shimaguni Stout, Japan, 59,90 kr, 36 cl 

T7
Baird Suruga Bay Imperial IPA, Japan, 59,90 kr, 36 cl
Holgate Emptress, Australien, 158,60 kr, 50 cl
+Samuel Adams Utopias, USA, 1150 kr, 72 cl
+Stiegl DIPA, Österrike, 109 kr, 75 cl
+Thornbridge Thorny Goat Moccha Porter, Storbritannien, 49,50 kr, 50 cl

2 MAJ SMÅ PARTIER
T5
+Brewdog Hello, My Name Is Ingrid, Storbritannien, 34,90 kr, 33 cl
Great Divide Old Ruffian Barley Wine, USA, 79,90 kr, 65 cl

T6  
No-Li Born & Raised IPA, USA, 69,90 kr, 65 cl 

T7
No-Li Crystal Bitter, USA, 69,90 kr, 65 cl

1 JUNI FASTA SORTIMENTET
Ljus Lager
+Backyard Brew Bomble Bee 17, Sverige, 10,90 kr, 33 cl
Estrella Damm Daura Gluten-Free, Spanien, 14,90 kr, 33 cl
San Miguel, Spanien, 11,90 kr*, 33 cl
San Miguel 1516, Spanien, 9,90 kr, 25 cl
+Tuborg Guld, Danmark, 15,90 kr, 50 cl

Ale
+Electric Nurse DIPA, Sverige, 29,80 kr, 33 cl
+Electric Nurse Pale Ale, Sverige, 19,90 kr, 33 cl
Napa Smith West Coast IPA, USA, 21,90 kr, 35,5 cl
St Eriks Amber, Sverige, 15,90 kr, 33 cl

Veteöl
Weihenstephaner Kristall Weissbier, Tyskland, 19,90 kr, 50 cl

1 JUNI SMÅ PARTIER
T5
+Left Hand Twin Sisters Double IPA, USA, 93,80 kr, 65 cl
+Stone Old Guardian, USA, 82,90 kr, 65 cl

T7  
Epic Imperial Red, USA, 73,40 kr, 65 cl
Epic Hopulent IPA, USA, 75 kr, 65 cl
Epic Oaked & Smoked, USA, 115,90 kr, 65 cl
Saison Dupont Dry-Hopping 2013, Belgien, 195 kr, 150 cl

1 AUGUSTI SMÅ PARTIER
T5
Peak Organic Weiss Principal, USA, 72,30 kr, 65 cl
North Coast Old Stock Ale, USA, 43,90 kr, 35,5 cl

2 SEPTEMBER FASTA SORTIMENTET
Ale 
Eagle Organic Ale, Sverige, 14,90 kr, 33 cl

*Exkl. pant
Källa: Systembolaget

Systembolagets lanseringsplan ger en fingervisning om vad för typer av öl som kommer att släppas i det fasta sortimentet under våren och dessa kan ni läsa mer om här, uppdelat på de fyra släppen: vår, sommar, höst och vinter. 

Herold Světlý Březnický Ležák 12°, eller Herold Czech Premium Lager som den också kallas och är lite mer lättuttalat för oss svenskar, är en ljus lager man kan finna på en del krogar i Sverige. Ett gott alternativ när man vill ha något lättare. Glöm inte bort den här stilen!

Den ser riktigt fin ut i ett högt pilsnerglas med en kristallklar, guldgul kropp och en fluffig vit skumkrona. Smaken är frisk med en brödig grund toppat med hö, örter och nyslaget gräs. Lätt maltig sötma som avslutas med en behaglig beska. Kroppen är lätt men den blir aldrig vattnig.

Den är oerhört behaglig att dricka och är helt rätt när man behöver omväxling från alla pale ales och stouts. Bra ljus lager glöms lätt bort bland allt skräp som skickas ut på burk eller under stor-stark-fenomenet. Det är synd, för det finns riktigt trevliga exempel ur stilen och det måste inte vara matat med amerikansk humle för att bli bra. Det här är gott exempel på en klassisk tjeckisk pilsner som får mig att förstå varför så många tycker tjeckerna gör den bästa ölen.

Denna flaska var ett varuprov/tävlingsvinst från importören

Det var i en välfylld Hall D på Fyrishov i västra Uppsala som Belgoträffen anno 2013 anordnades. Liksom när SM i hembryggning anordnades i Uppsala förra våren var det publiksuccé, trots att priset gått upp en aning jämfört med tidigare år. Varför högre pris? Det är nu så många besökare att de måste hyra in ordningsvakter. Som vanligt var det väl värt de 200/220 kr det kostade i inträde för medlemmar/icke-medlemmar i SHBF, för ölen höll hög kvalitet och inte minst då de suröl som fanns att smaka.

Bland utställarna fanns flera intressanta namn. Bland andra Maarten Vanwildemeersch som är bryggmästare på Slottskällan och ordförande i Uppsalas hembryggarförening, Jakob Carlström som vann senaste SM och Hulténarna med sin wallonöl som lagrats på en tunna från 1806. Om det går bra med hembryggningen i fortsättningen kanske jag finner mig själv på utställarlistan om något år? Nåja, det lär förstås dröja lång tid innan jag kan komma ens i närheten av deras klass.

Det var välordnat på årets träff

Första anhalt för mig blev Maarten som hade massor av trevliga öl. Först ut blev en Peeterman, en utdöd typ av halvmörk belgisk veteöl (läs mer om stilen hos Skrubbe) som med en lätt syrlighet och lite jordkällartoner blandat med mer typiska vetesmaker visade sig vara en riktigt intressant öl. Kul att någon försöker hålla stilen i liv! Hos Maarten fanns också en oud bruin som lagrats på Aberlourfat i 36 månader. Det var inte första gången det låg öl på det fatet dock. St Eriks Dubh låg på samma fat (och ett till fat) innan det släpptes hösten 2010. Denna oud bruin hade en härlig syra med mjuka, söta bärtoner bakom och tydliga ektoner. Varje halvtimme öppnade Maarten också en storflaska av sin Inbördeskriek, som matats med 500 g körsbär per liter öl. En fantastisk skapelse med massor av körsbär i smaken, en lätt syra och en del bärsötma. Inte riktigt lik någon kommersiell kriek jag smakat.

En Gammal Öl var också mycket gammal. Eller, delar av den var mycket gammal. 1806 fyllde man upp ett träfat med öl. Vartannat år har man sedan tappat ur hälften av ölet och fyllt upp med ny. Kvar av det ursprungliga ölet finns det därför ungefär en miljarddel av en miljarddel av miljarddel av en hundratusen del. Rätt lite alltså, men det roliga med den här ölen är väl snarare hur man har fört traditionen vidare i över 200 år. Det, och att den smakar riktigt trevligt. Mjuk syra, liten len sötma, ek och framförallt en otrolig balans. En upplevelse i sig själv!

Lite utanför tävlan hade SM-vinnaren Jakob Carlström smygit med sig en enda flaska av sin vinnargeuze och tack vare en uppmärksam vän fick jag vara med och smaka lite. Det är en blandning av 1, 2 och 4 år gammal hembrygd lambic och var i klass med de bättre kommersiella belgarna. Otroligt god med en stor fruktighet för en lambic, tilltagen syra och välavvägd funkighet. Väldigt imponerande och inspirerande att se vad folk lyckas med utan att nödvändigtvis ha ett kommersiellt bryggeri.

Även Cheval Blanc Cuvée de Noel 2011, en riktig dräpare på 13 % som lagrats på bordeauxfat imponerade, igen. Samma öl fanns vid folkets val på senaste SM i hembrygd och sedan dess har den bara blivit bättre i min mening. Stor, djup smak med vinösa drag och en fin balans mellan syra och sötma. Något av en knockoutupplevelse, men så blev den prisad också (och tog slut relativt snabbt).

Det fanns förstås många godbitar även bland de icke-sura ölen, men det lämnar jag o-omskrivet för denna gång. Bli inte sur (pun intended) över det utan ta och släpa dig ner till Eskilstuna på SM i slutet av april för att själv uppleva den goda kvaliteten hos våra svenska hembryggare.

Under gårdagens Belgofest Belgoträff i Uppsala kunde man inte bara dricka hembrygda belgoöl. Man kunde shoppa loss på ost, senap och ölglas hos BelgoDeli också. Jag passade på att köpa ett glas från Tilquin då min glassamling saknar ett gueuzeglas. Dessutom fick jag lära mig hur man uttalar Tilquin, vilket inte var det lättaste (men det är något i stil med tilquän). Med några flaskor Oude Gueuze Tilquin ståendes i ölsamlingen fanns det förstås inga ursäkter till att vänta med att testa glaset.

Som ni kanske minns släpptes Oude Gueuze Tilquin 2011/2012 på Systembolaget i oktober förra året, och en tidigare blend har även släppts på Systembolaget under 2011. Den som omskrivs här är alltså från släppet i oktober 2012.

Jag tycker det här är en helt fantastisk gueuze. För mig bidrar det till upplevelsen att också dricka den ur sitt tillhörande glas, men det förtar liksom inte att ölet i sig är grymt bra. Syran är härligt äpplig med en liiiten touch ättiksyra i slutet. Funken är diskret till en början för att sedan smyga fram litegrann, men utan att bli någon brettbomb. Istället är det en härlig, syrlig fruktighet som karaktäriserar ölen fram till en torr och fin avslutning.

Balansen i den här gueuzen tilltalar mig väldigt mycket och gör den också väldigt drickbar. Farligt drickbar nästan! En perfekt avslutning på en lång vecka.

Under senhösten öppnade Det Lilla Köksbryggeriet upp sin verksamhet som går ut på att erbjuda mindre hembryggarkit för den som vill testa på att brygga öl hemma. Man har förenklat processen nästan så långt det går för att man ska kunna prova på hembryggning utan allt för stora inköp av utrustning. I paketet får man det som behövs utöver normal köksutrustning och därtill såklart ingredienser för en sats öl. Jag fick hem ett paket och har nu bryggt öl för första gången.

Hela paketets innehåll ser ni på bilden ovan. Det är en damejeanne på fyra liter för att jäsa i, ett gummilock, ett jäsrör, en hävert (en sorts handpump för att kunna tappa det färdiga ölet på flaska), en termometer, desinfektionsvätska, en kapsylerare, 12 st kapsyler, 500 g spraymalt (maltpulver), 200 g färdigkrossad malt (CaraRed), 24 g vakuumförpackade humlepellets (Amarillo) och ett paket torrjäst (Safale US-05). Tillsammans med köksutrustning såsom kastruller, sil, slev, visp och dylikt har man nu allt man behöver för att brygga sin egen öl hemma i köket. Tanken är att det ska mynna ut i någon sorts amerikansk pale ale, men de har också ingredienssatser för en brown ale.

Det Lilla Köksbryggeriet riktar sig framförallt mot personer som aldrig har bryggt öl själva förut och därför passar jag perfekt som testperson. Jag har läst lite sporadiskt på hembryggarforum men aldrig faktiskt bryggt själv, eller ens varit med när någon annan bryggt. När jag läste igenom instruktionerna slog det mig att det, utifrån vad jag läst innan, var en del saker man nog skulle kunna tillägga för en bättre slutprodukt men jag har istället försökt följa instruktionerna utan egna utsvävningar. De fullständiga instruktionerna kan ni läsa här.

Innan jag drar igång berättelsen om min första bryggning tänkte jag dela med mig av lite tips till dig som liksom jag är på gång att brygga för första gången, vare sig det är med Det Lilla Köksbryggeriet eller med någon annan utrustning. Läs instruktionerna noga och "spela upp filmen" i huvudet för hur det hela ska gå till. Räkna med att det tar ungefär tre timmar då du inte kan göra så mycket annat. Ta gärna hjälp av någon, allra helst någon som har bryggt hemma förut. 

Första steget efter desinficering av all utrustning var att mäska in (eller stöpa?) den färdigakrossade malten. Malten blandades ut i 70-gradigt vatten och fick ligga kvar i den nu handduksinvirade (för att hålla värmen bättre) kastrullen i 15 minuter. Därefter späddes blandning på med vatten från vattenkokaren till fyra liter och spraymalten/maltpulvret blandades i. Det hela drogs upp till kokande och här gjorde jag sedan ett misstag. I instruktionerna står det klart och tydligt att man ska dra ner värmen och låta det småputtra, något jag missade och lät det hela stormkoka istället, vilket ledde till att mer vätska kokades bort.

Just vid vörtkoket gavs lite utrymme att laborera själv. Antingen kan man följa instruktionerna som säger häll i all humle på en gång och låt koka i 15 min. Eller så kan man själv bestämma koktid och vid vilka tidspunkter man vill tillsätta humle. Det finns bra mjukvara för hembryggare för att räkna på och laborera med humlegivor etc, men eftersom det verkar för avancerat för en förstagångsbryggare struntade jag i det. Jag visste ju ändå inte ens vilken sorts humle jag hade fått.

Istället körde jag på 45 minuters koktid med tillsats av 12 g humle i början av koket, 6 g när det återstod 10 minuter och 8 g direkt när jag tagit kastrullen av plattan. Den längre koktiden jämfört med deras recept och det faktum att jag lät det stormkoka istället för att småputtra ledde till att ungefär 40 % av vätskan kokade bort. Efter koket kyldes vörten till 21 grader genom att ställa ner kastrullen i en diskho fylld med vatten, snö och is, vilket tog ungefär en halvtimme.

Jag saknade en tratt för att smidigt kunna hälla över vörten direkt till damejeannen och löste det genom att istället lägga silen på en desinficerad tillbringare och hälla över en del av vörten till tillbringaren och sedan hälla från tillbringaren ner i damejeannen, vilket gick bra och helt utan spill. Sedan tillsattes ungefär hälften (5-6 g) av jästpaketet till jäskärlet som jag skakade om ordentligt med en desinficerad hand för öppning. Till sist var det bara att applicera jäsröret. När jag vaknade i morse hade det börjat bubbla i jäsröret, så än så länge går det som det ska (bortsett från att jag lär få en starkare öl än tänkt eftersom jag kokade bort så mycket vatten).

Nu återstår, om man följer instruktionerna, två veckors jäsning varpå ölen ska få en tillsats av sockerlag (prima) och buteljeras för att till sist stå två veckor till så att sockerlagen kan jäsa ut och kolsyra ölet på flaska.

Domen mot Det Lilla Köksbryggeriet efter första steget? Det är helt klart ett smidigt och enkelt sätt att prova på att brygga öl hemma (sen återstår det att se om det blir drickbart). Det känns lite begränsande med bara fyra liter men å andra sidan ställer det mindre krav på att man redan har överdimensionerade kastruller hemma. Instruktionerna i sig är inte helt klockrent skrivna på alla punkter tyckte jag, men det går ändå att följa utan problem. Särskilt om man lär av mitt misstag och ger tusan i att hoppa över vitala steg i instruktionerna.

Det Lilla Köksbryggeriet är ett enkelt och bekvämt sätt att testa på att brygga själv eller kanske framförallt för att ge bort ett bryggkit till någon. Det är som en sådan intresseväckare den fungerar riktigt bra. För den som redan har ett starkt intresse men inte kommit igång är det ett bättre alternativ att plocka ihop sin egen utrustning, och dessutom billigare. Jag plockade ihop en kundkorg med motsvarande utrustning och ingredienser för 625 kr på  Humlegårdens Ekolager, och då var det större förpackningar med krossad malt, humle och kapsyler. Det kräver ju dock att man redan satt sig in i vad man behöver.

Svamp är något jag först på senare år upptäckt att jag faktiskt tycker om och emellanåt blir det därför lite svampexperiment i köket. Senast svängde jag ihop en krämig svamprisotto med blandsvamp. Men så börjar man fundera på vad som ska drickas till. På vinsidan ligger en torr chardonnay i bra kurs och eftersom det också är vitt vin i risotton har det ett klart försprång. Öl då?

Jag tänker att mörkt, maltigt och mustigt passar till svamp. Någon bra dubbelbock finns inte på bolaget just nu (men det kommer snart) så istället för tyskt blev det belgiskt, i form av en Leffe Brune. Inte den första belgare jag normalt skulle vända mig till men nu ville jag ha något som fanns på hyllorna och som inte var alltför kraftigt ändå. Utan Westmalle Dubbel kvar på hyllorna i Uppsala föll alltså valet på Leffe. Det är ändå kul att vända tillbaka till sådana här öl som man kanske tycker att man "gått vidare från".

Risotton gjordes på recept från Jamie Olivers 30-Minute Meals och innehöll svamp plockad på butikshyllan, det vill säga skogschampinjoner, portabella och ostronskivling. Lindemans Chardonnay användes i matlagning och sedan också som dryck.

Att man dricker samma vin som man använt i maten ger ju som sagt några lätta poäng till vinet, vars syra annars bryter av fint mot svampen och det krämiga i risotton. Melonfruktigheten ger också ett trevligt avbrott mot risottons mustiga smaker.

Leffe Brune tar sig an svampen mer harmoniskt men tampas lite med risottons krämighet. Det blir lite kaka på kaka och något friskare hade nog passat lite bättre. Kanske en dunkel weissbier? Eller så ska man helt enkelt hålla sig till vin när man äter svamprisotto och inse att öl inte är bäst till allt?

Denna barley wine från Kanadas högst rankade bryggeri har blivit ett återkommande inslag om vintrarna på Systembolaget. I fredags släpptes den igen i en lite mindre upplaga. Kanske köpte du den och är sugen på att lagra? Jag har passat på att plocka fram en tre år gammal flaska för att kolla av hur den utvecklats.

När jag provade en färsk flaska senast, på nyhetsprovningen inför fredagens släpp tyckte jag så här:

Fruktig, nougatig och lite gräsig doft som lovar gott men smaken känns lite tunn jämfört med vad man förväntar sig från doften. Humlen kickar in mot slutet med en skön fruktighet och lite nyslaget gräs samt en lång, fin efterbeska. Kompetent öl och om den bara vore lite kraftigare i smaken hade det varit toppoäng.

Efter tre år i källaren har humlen försvunnit och men istället har smaken tuffat till sig. Smaken håller upp till vad doften lovar, hela vägen igenom. Nu smakar den också mer som en klassisk barley wine, med en härlig mix av kola och torkad frukt. Men det är på bekostnad av den fina gräsigheten förstås.

Mja, alltså, mycket har hänt på tre och det är en rätt annorlunda öl. Innan man stoppar ner den i källaren bör man dricka en flaska och fundera ut om man verkligen vill tappa fräschören som den ändå har och som lyfter den i slutet. Att den blir tyngre med åren behöver inte vara enbart positivt.

Det är oklart om det finns några flaskor kvar på depån men det finns fortfarande ett gäng flaskor kvar på vinkällarbutikerna och från och med fredag ska man kunna beställa hem flaskor från andra butiker.

Som ni ni kanske har sett har jag tidigare rapporterat om de öl som hittils är klara att släppas på Systembolaget under våren. En av dessa är West Coast IPA från Napa Smith och av nyfikenhet tog jag reda lite på mer om den.

Det visade sig att detta är en helt ny öl som man tagit fram för den svenska marknaden. Den kommer att släppas i det fasta sortimentet i juni, men börjar skeppas till Sverige redan i mars. Importören Brewery International TOMP stället ut En Öl & Whiskymässa i Göteborg och kanske kan det alltså finnas en chans att prova den där. Enligt bryggeriet ligger den på 7,5 % och ca 80 IBU.

West Coast IPA kommer till en början att finnas på ungefär 200 Systembolagsbutiker. Sedan tidigare finns Napa Smith Organic IPA på Systembolaget och ytterligare några av deras öl går att beställa.

Skotska Brewmeister påstår att deras öl Armageddon ska ha 65 % alkohol och därmed vara världens starkaste öl. Men är den verkligen så stark? Vi tog med den till labbet för att testa.

Två enkla test som man kan utföra utan labbutrustning och som därmed är bra att börja med är dels att försöka tända eld på ölen och dels att, förstås, smaka på den. Vid 65 % bör det inte vara några problem att få den att brinna vid rumstemperatur. Armageddon gick inte alls att få eld på. Ett första tecken på att den inte är så stark som den utger sig för att vara. Sju personer inklusive mig själv smakade sedan på den och ingen trodde att den var starkare än på sin höjd 30 %. Själv gissade jag på att den låg kring 10-15 % utifrån smakprovet.

Färgskillnad

Sedan kan man ta till laboratoriet för att testa lite mer exakt. Det finns flera olika sätt att i labb bestämma alkoholhalten på en vätska. Ett av dem är att använda enzymer som reagerar på alkohol och bildar färgämne, vilket ger vätskan starkare färg ju högre alkoholhalt den har. Sedan kan man använda en spektrofotometer för att exakt mäta hur stark färgningen är. Genom att med hjälp av autopipett med extremt hög precision blanda lösningar med känd alkoholstyrka och mäta deras färgstyrka i spektrofotometern kan man skapa en kalibreringskurva som ger ett samband mellan alkoholstyrka och färgstyrka. Därefter är det bara att upprepa proceduren med den vätska man vill ta reda på alkoholstyrkan i och passa in dess uppmätta färgstyrka mot kalibreringskurvan för att få ut dess alkoholhalt. Låter det som total grekiska? Ingen fara, det viktigaste vi behöver veta är att det är en väl beprövad metod.

Just dessa tester har en vän till mig som är doktorand utfört under dagen och de första preliminära resultaten pekar på att alkoholstyrkan i Brewmeister Armageddon ligger under 25 %, och med stor sannolikhet någonstans mellan 15 och 20 %. Långt under 65 % alltså och inte i närheten av att vara världens starkaste öl.

Det finns förstås instrument som kan mäta alkoholhalten direkt, men några bra sådana har vi inte tillgång till. Förhoppningen är istället att inom kort kunna utföra fler och noggrannare tester, förhoppningsvis också med en annan metod där man använder sig av en gaskromatograf (jag vet, grekiska igen) för att bestämma alkoholhalten mer precist. Jag ber att få återkomma när(/om) vi har fått fram ett noggrannare resultat men tills vidare kan vi alltså med stor säkerhet säga att Armageddon är en bluff.

Denna amerikanska tagning av en mörk stark belgare har nu funnits på Systembolaget i några år och var en av de första ölen jag stoppade ner i källaren när jag började lagra lite öl för tre år sen. Med nästan tre år passerat sedan bäst före kändes det som det var dags att öppna och testa.

De tre åren har gjort den gott tycker jag. Det lilla alkoholsting som den kan ha färsk är bortblåst och smaken är mer fokuserad och nyanserad kring de djupt fruktiga inslagen. Karamell och råsocker, som ligger tydligare när den är färsk spelar nu bara en liten biroll i bakgrunden och bidrar med djup till smaken.

Oxidationen har börjat märkas dock, och även om den ger trevliga inslag av portvin kan jag tänka mig att jag hade tyckt lite bättre om den för ett år sen. Framförallt tror jag inte att jag hade uppskattat ytterligare lagring (men det vet man aldrig förrän man prövat, en del öl vänder uppåt igen). Oxidationstonerna känns inte helt sammanfogade med de övriga smakerna vilket stör mig en del.

Som färsk har den en del humlenärvaro och en lätt bitterhet och båda dessa element är nu borta. Istället har ölet en fruktig sötma men avslutas åt det torrare hållet. Överlag upplever jag att den nu har mer kropp och mindre spritighet än tidigare.

Om den lagras så bra som sina belgiska fäder? Nja, inte riktigt så bra som de bästa, men inte så tokigt ändå.

Har du fortfarande positiva siffror i ölbudgeten efter dagens kostsamma små-parti-släpp finns det mer att ta sig an. I det lokala beställningssortimentet släpptes det idag ytterligare 12 nya öl som går att beställa styckvis till alla Systembolagsbutiker.


Bålsta Eklöws Ljusa, 36,10 kr, 33 cl
Eskilstuna Stolt Lager, 18,90 kr, 33 cl
Jädraöl Ett Ljus I Mörkret, 28,40 kr, 33 cl
Kullabrygg Mölle Ale, 21,30 kr, 33 cl
Poppelmans Nya Världens IPA, 26,90 kr, 33 cl
Slottskällans Dubbel IPA, 26,10 kr, 33 cl
Slottskällans Midvinter Mörk, 23,60 kr*, 50 cl
Strömsholms En Riktig Stor Stark, 27,70 kr, 50 cl
Värmdö Bryggeri IPA, 23,40 kr, 33 cl
Värmdö Bryggeri Premium Lager, 22,00 kr, 33 cl
Ängö Bistra Årens Cikoriaporter, 32,00 kr, 33 cl
Ängö Schlager, 24,90 kr, 33 cl

*Exkl. pant
Källa: Systembolaget

Eskilstuna nylanserar sig själva lite efter fem år som eget bryggeri och släpper en pilsner med ny etikettdesign. Slottskällans Midvinter Mörk har bryggts de senaste vintrarna men då bara sålts i Finland. En Riktig Stor Stark från Strömsholms följer upp En Riktig Lättöl och är deras första ljusa lager. Dessutom släpper både Ängö och nya Värmdö en varsin ljus lager och vi får därmed hela fem lageröl i detta lokalsläpp.

Sedan verkar det vara humligt och mörkt som gäller. Slottskällans Dubbel IPA skulle ha dykt upp i det lokala sortimentet för en månad sen men det strulade till sig lite och den kommer nu istället. Jag kan väl inte garantera att jag är helt opartisk** men den är riktigt, riktigt bra! En tredjedels lägre pris än superhypade Nebuchadnezzar och i mitt tycke ännu bättre. Humlad med Pacific Jade, US Cascade, NZ Cascade, Columbus, Amarillo och Galaxy.

Eklöws Ljusa är en APA som bland annat har humlats med innehumlen Citra. I Poppelmans Nya Världens IPA finner vi istället bl a Galaxyhumle som också börjar göra sig ett namn på humlehimlen. Därtill släpper också Värmdö en singelhumlad IPA. På den mörka sidan har vi Jädraöls Ett Ljus I Mörkret som trots(?) namnet är en mörk ale som bygger vidare på deras julöl, samt en cikoriakryddad porter från Ängö. Cikoria kan användas som kaffeersättning men trots namnet är detta den näst dyraste av dessa öl. Till sist har vi Kullabrygg Mölle Ale som jag inte lyckats ta reda på något mer om än att det är en pale ale i engelsk stil.

**Jag har utfört en del provningar och bryggeriguidningar åt Slottskällan