Efter första klunken bubblade ett okontrollerat skratt fram, så god var den. Det blir lätt lite extra spännande när man öppnar flaskor man har ställt upp på en pedistal i sitt inre och väntat på ett passande tillfälle att plocka fram. En numrerad flaska med invaxad flaskhals (med färgkodat vax) driver på fåfängan och hypen man bygger upp. Det är inte alla öl som klarar av att leva upp till alla förväntningar man byggt upp. 50/50 Eclipse uppfyllde alla mina förväntningar och det är för mig en stund av lycka när man inser det. Då kommer det där skrattet.
På "bara" 9,5 % fyller den ut smakkostymen väl utan att bli extrem. Rost och choklad möts upp av råsocker, karamell och underliggande toner av torkad frukt som följs av vanilj och en värmande smörkolaton från fatlagringen. Chokladkaramell, söt rost och vanilj ligger kvar i gommen länge, tillsammans med lyckan. Grundölen och fatlagringen ligger i en för mig perfekt balans där båda får komma fram. Sötman och vaniljen balanserar av de rostiga smakerna på ett sätt som jag också uppskattar väldigt högt. Fantastiskt smakrik men också lättdrucken. Jag hade inga som helst problem att dricka upp 65 cl själv över en kväll!
Eclipse släpps varje år i en mängd varianter, framförallt med lagringar på fat från olika amerikanska whiskeys. De har bara regional distribution och för att som svensk få tag på någon variant behöver man köpa dem på plats i USA eller byta till sig den. Att den kostar ungefär lika mycket som en flaska av spriten vars fat den är lagrad på kan kännas märkligt, men den är väl värd de 20-30 dollar man får räkna med att pynta upp.
Det känns som att 20-30 dollar är en rätt nätt slant för en sådan flaska, särskilt som det är 65 cl. Man kan bara tänka sig priset på Systembolaget om den tog sig ända hit. ;)
SvaraRadera