Ett av de nya svenska bryggerier som växt fram och börjat synas på marknaden under året är Motala Brygghus. Sedan 1 november finns sex av deras öl i Systembolagets lokalsortiment vilket innebär att de går att beställa styckvis till alla butiker. Jag har beställt hem och testat alla utom deras imperial stout.
Det mesta verkar enhetligt med Motalas öl. Som ni kan se är etiketterna mycket enhetliga. Alkoholhalten är antingen 5,6 % eller 6,8 %, och priset är 18,20 kr eller 19,60 kr.
Östergyllen Saaz & Cascade verkar föreställa någon form av APA men eftersom de inte skriver ut särskilt mycket info på etiketterna och namnet inte ger mycket är det svårt att säga. Saaz och Cascade tillsammans är en spännande kombo, klassikernas klassiker bland europeiska respektive amerikanska humlesorter. Problemet är att humleprofilen är väl mild, även för att vara dessa två sorter, samtidigt som smaken störs av en lite jästig ton och några små, lätta inslag av grönsaker och gröna äpplen. Det är drickbart men inte speciellt lyckat.
Stockholm-Motala Golden Ale är likartad Östergyllen, men är lite djupare i färgen. I smaken känns först en liten humletouch men sedan kommer samma jästiga ton som i Östergyllen och därefter en rätt obehaglig och lite stickig plastsmak. Den stickiga plasten ligger kvar i eftersmaken. Jag drar mig för att ta en klunk till, men gör det ändå. Samma upplevelse igen. Då var det avgjort, resten av ölet hamnar i vasken istället för min strupe.
Brittbitter pyser till rejält när kapsylen åker av och skummet skyndar långsamt uppåt. Jag hinner utan problem börja hälla upp i glaset innan flaskan skummar över, men i glaset blir det en enorm skumbildning trots att jag häller försiktigt. När skummet har lagt sig något visar det sig att även denna har en stickig plastig smak som betyder vasken direkt.
Mörkt brun är mycket riktigt färgen på Baltzars Dark Brown Ale. Visst finns det också en lätt rostig maltighet i bakgrunden, men det dränks av att det finns en lätt syrlig och, återigen, en stickig plastig smak. Vasken, igen...
Sista försöket. Skepparpinan DIPA. Nähä, samma fail. Igen. Fyra av fem i vasken och den femte skulle jag inte köpa igen.
Jag hörde av mig till bryggeriet och beskrev mina upplevelser. Deras svar var att de har fått lov att installera nya jästankar för att klara av den ökade volymen när de introducerades på Systembolaget och har då gått från öppna jäskärl till stängda, vilket påverkar jäsprocessen och därmed smaken. De behöver en liten inkörningsperiod för att få ut rätt smak ur sin nya utrustning.
Alla flaskor var märkta med bäst före i juni 2013.
"De behöver en liten inkörningsperiod för att få ut rätt smak ur sin nya utrustning."
SvaraRaderaDet låter som att det handlar mer om att förhindra infektioner, dvs sköta hygienen snarare än att "få ut rätt smak"
Och oavsett är det ju mycket dumt att sälja ölen man gör under prövotiden, då ingen som provar den nu någonsin kommer köpa den igen.
Jag provade 4 av dessa igår. Ingen kul upplevelse, kändes på många sätt som att de drabbats av någon infektion men det fanns även andra problem. Finns många hembryggare som gör betydligt bättre öl. Efter tre besvikelser såg jag fram emot dubbel-ipa:n men blev rejält besviken där, varken alkohol, beska eller humlearom upplevdes vara i närheten av en dubbel-ipa eller ens en ipa.
SvaraRaderaDe säger själva att de har ett lab och testar för infektioner i alla brygder och inte har haft några sådana problem förutom i en batch. Felsmakerna som jag beskriver ovan härrör snarare från att jäsningen inte riktigt gått som den ska än en infektion. Kanske kan det vara så i dina öl också?
RaderaJa jag var kanske lite snabb att dra den slutsatsen efter att ha blivit så besviken över denna öl som jag sett fram emot så mycket. När du säger det så är nog dessa smaker tecken på dålig jäsning (pinsamt, det är något jag borde ha kommit ihåg efter öldomarkursen...). Vi får hoppas det bättrar sig i framtiden. Jag förstår dock fortfarande inte hur något som kallas dubbel-ipa kan ha så lite humle i sig och kännas så alkoholsvag även om etiketten sa något om dryga 6% om jag minns rätt.
RaderaOm det nu är DMS som är problemet är det då inte så att man kunde ha vädrat ut det genom blåsa kolsyra genom brygden innan flaskning?
RaderaDet är inte bara Motala Brygghus som har råkat ut för detta. Ölen från Yasta Bryggeriet samt Stockeboda är också sur och infekterad. De tappar sin öl hos Tomelillabryggarn. Om man inte sköter sin tappanläggning så finns det risk för att ölen blir infekterad.
SvaraRaderaSom sagt, i Motalas fall verkar det inte röra sig om infektionsproblem utan en problematisk jäsprocess.
Radera