Tema: Nynäs - Besök på bryggeriet

Det är första gången jag kommer till Nynäshamn. Pendeltåget har nått sin slutstation och jag möts av en kall vindpust och en vacker vy ner över havet när jag kliver ner på perrongen. Det är lätt att föreställa sig hur orten lever upp under sommarmånaderna med barn som leker på stranden och folk som glider runt i sina båtar. Och folk som sitter på uteserveringarna och dricker öl från bryggeriet som satt dem på ölsveriges karta, Nynäshamns Ångbryggeri.

Från pendelstationen är det bara att gå in till centrum så är man vid bryggeriet. Det ligger nämligen nästan mitt i centrum, i en gammal kommunal elcentral. Thomas och Markus tar emot och vi slösar ingen tid, utan går direkt in och kikar på själva bryggverket. Bryggverket är amerikanskt och av en variant med kombinerad vörtpanna och mäskkärl, med separat lakningstunna. En inte helt vanlig uppsättning i Sverige, men som man själva är nöjd med. I tankrummet samsas tankar med flat och konisk botten och för det mesta använder man de koniska tankarna till jäsning för att sedan tappa om till en ny tank för lagring. En hel del av utrustningen kommer från det nerlagda Gamla Stans Bryggeri. I rummets gavel finns en uppsättning med mindre, liggande tankar som håller 1000 liter vardera. Det är gamla "stor-stark-tankar", dvs sådana som pubar har haft till sina stor-stark-öl för att slippa byta 30-litersfat hela tiden. Dessa används för att lagra öl som görs i mindre upplaga, t ex den kommande Valsviken Vinterporter. Totalt lyckades de klämma ur sig ungefär 600 000 liter öl under 2011 och väntar en något högre siffra när 2012 är över vilket gör de till ett av Sveriges största mikrobryggerier. Ändå hinner de knappt mätta efterfrågan.

Bryggeriet sett från gatan

I nästa rum hittar vi bryggeriets modernaste och mest avancerade utrustning - flasktappningsmaskinen. Troligen är det också den modernaste flasktappningsmaskinen bland svenska mikrobryggerier. Allting är helautomatiserat, den packar till och med kartongerna och kan fylla 3860 halvlitersflaskor i timmen. En kostsam investering men den betyder att det bara behövs två man till flasktappningen och man tömmer en tanka på 2-3 timmar. Färre mantimmar till förpackningen och mindre monotomt, slitsamt arbete för personalen, vilket man ser som en stor vinst. Däremot har den en begränsning i att den inte hanterar 33-centilitersflaskor. Det vore egentligen inget problem, om det inte vore för att Systembolaget i sina offerter ofta efterfrågar öl som ska vara på på just 33 cl.

Mot Systembolaget jobbar de främst med att få in öl på de exklusiva lanseringarna. Öl som finns på bolagshyllorna utgör en viktig del av deras försäljning men de är inte beroende av att hela tiden få in nya öl. Den enda av deras öl som vunnit en offertprovning är faktiskt Ekholmen Ekologisk Ale, som inte längre finns kvar. Bedarö och Landsort då? De kom in via en enorm allmän efterfrågan och kvalade helt enkelt in sig via privatimport, något som Bedarö Bitter var första öl någonsin att göra.


Man gör också mycket själv. Distributionen till Stockholm och Göteborg sköter man själv, liksom sälj och marknadsföring. Det har infunnit sig en insikt om att allt blir bäst om man gör det själv. Man har fått lov att lära sig saker efterhand men det har också lett till att alla i bryggeriet kan lite av det mesta, vilket skapar en mer dynamisk arbetsdag. Genom åren har man inte bara lärt upp sig själva. HåGe från Närke gjorde praktik på bryggeriet en gång i tiden och såväl Dugges-Micke och Nögne-Kjetil spanade in dem i ett tidigt skede.

Lokalen på Lövlundsvägen börjar bli en aning trångbodd, men de vill inte flytta därifrån. Som max tror de att de kan få upp produktionen till 800 000 liter om året med de begränsningar som lokalen har. Går man över det börjar det bli problematiskt med den interna logistiken, att flytta runt råvaror i byggnaden etc. Volymexpansionen har gått ganska snabbt de senaste åren och har fått stå i vägen för en del annat. Nu börjar det istället bli dags att effektivisera produktionen för att klämma fram så mycket öl som möjligt. Dessutom har de nu börjat arbeta med att ordna upp företagsstrukturen och helt enkelt anpassa allting runtomkring ölbryggandet till så som man vill ha det, för att skapa en intern harmoni i företaget.

Det gör att man till viss del får sätta utvecklingen av nya öl lite grann åt sidan en stund. Helt åsidosatt blir det förstås inte och redan om cirka tre veckor (om allt går enligt plan) kommer man att släppa en ännu hemlig specialbrygd till restaurangmarknaden. Idéerna till nya öl finns där under tiden. En grundpelare i ölfilosofin är balans snarare än extremiteter. De vet om att vissa kunder tycker att Dragets Kanal är en alldeles för snäll DIPA, men det är helt enkelt så de själva vill ha den. Deras egen tolkning av stilen, kan man säga. "Det är inte svårt att göra tokhumlad öl, det svåra är att göra det snyggt", kommenterar Thomas, och fortsätter "Bland svenska bryggerier finns det snarare en sorts intern prestige om att kunna göra riktigt bra öl med låg alkoholhalt"

Med de orden i huvudet traskar jag tillbaka ner mot pendeltåget med den kalla oktobervinden i ansiktet och inser att jag är väldigt glad att Nynäshamns Ångbryggeri finns.