Två specialöl från Fanö, eller När experiment blir succe och katastrof

Kolla färgen på skummet!

Experiment går ibland bra och ibland blir resultatet mindre bra, men då lär man förhoppningsvis lärt sig något av det. När jag häromdagen sprang förbi Mikkeller Bar för att döda lite väntetid mellan tågavgångarna testade jag två väldigt experimentella öl. Det visade sig att det ena var ett mycket lyckat öl medan jag inte ens kunde dricka upp det lilla 0,2L-glaset med den andra ölen. Jag lärde mig något av det.

De två ölen var rester från förra helgens avskedsparty för den amerikanska bryggaren Ryan Witter som varit bryggmästare på Fanö men nu flyttar till England för att starta upp ett nytt bryggeriprojekt där. Inför avskedsfesten på Mikkeller Bar gjorde han 10 unika öl och av dessa fanns fortfarande 3-4 stycken kvar.

PB&PB&J är en portvinsfatlagrad imperial stout med jordnötter och frukt som ska efterlikna ”Elvismackan”, rostebröd med jordnötssmör och sylt. Den luktar också väldigt mycket jordnötter och tillsammans med den imperial stout som lägger grunden till ölet blir det som en flytande form av de jordnötsrutor som brukar finnas bland lösgodiset. Vid sidan om denna intensiva smak av jordnötsrutor finns också en fruktig syltsmak. Jag har ingen aning om hur Ryan lyckats få till jordnötssmaken, då jordnötter innehåller en massa fett som man helst inte vill ha när man brygger öl. Oavsett hur han gjort har han verkligen lyckats. En av de häftigaste och godaste öl jag druckit på ett tag och verkligen något helt nytt.

Glad i hågen efter denna själaglädjande ölupplevelse följde jag upp med en After Eight, en mintchokladöl i form av en imperial stout på 12%. Det är här det har gått fel. Rejält fel. Mintsmaken finns visserligen där men det är inte som en behaglig bit mintchoklad efter maten. Långt därifrån. Mintsmaken är obehaglig och skär igenom alla andra smaker, samtidigt som den krockar med dem. En mycket underlig smakupplevelse som är svår att återge i ord. Jag fick i alla fall nog efter några klunkar och lämnade mitt glas på bardisken med mer än hälften av innehållet kvar.


Vad har då jag lärt mig av detta? Jo, att experimentella öl kan bli väldigt bra och väldigt dåliga öl. Min lärda läxa är därför att alltid komma ihåg att be om smakprov av okända öl på krogen. Det finns få bartenders som säger nej till det (och den som gör det är en dålig bartender) och som kund slipper man slänga pengar i sjön på dålig öl. Framförallt slipper man slösa tid och humör på tråkiga ölupplevelser. Livet är trots allt för kort för att dricka dålig öl.