Mohawks väg mot toppen

Stefan "Mr Mohawk" Gustavsson

Mohawk har sedan introduktionen på marknaden med IPA-trilogin Rye, Extra och Summer för 2,5 år sen hoppat lite mellan högklassiga öl och intetsägande nyheter men verkar nu ha hittat toppformen. Lagom tills det blivit dags att installera sig i ett eget bryggeri och inte bara kontraktbrygga i Uppsala och Belgien. Jag har tidigare bara samtalat ganska ytligt med mannen bakom ölen, Stefan Gustavsson, men efter att under två provningar under SBWF ha fått möjlighet att lyssna lite mer ingående till vad han kan inser man att Stefan är en mycket insiktsfull man när det kommer till öl.

Den omisskännliga frisyren gör att man känner igen Mr Mohawk på långt håll. Det ser inte helt praktiskt ut men bidrar definitivt till marknadsföringen av märket. Just marknadsföringen är något som Mohawk skött på ett smart sätt. I början specialiserade man sig nämligen på att brygga öl till Systembolagets offerförfrågningar och bryggde heller aldrig på stor skala om man inte vunnit en lansering. På så sätt kunde man etablera märket utan att lägga några större pengar på marknadsföringen. En av flera fördelar med att starta sin verksamhet som kontraktsbryggare.

Egentligen hade Stefan bryggt öl för Wicked Wine i 1,5 år innan märket Mohawk skapades och bland annat släpptes den första Black Rocket Porter i den svängen. Målet med Mohawk har alltid varit att även ha ett eget bryggeri men genom att först etablera märket genom kontraktsbryggning kom man undan den inledande investeringsrisken. Nu är dock bryggeriet på gång, ett begagnat tyskt bryggverk är inköpt och man har en lokal vid Norra Älvstranden på Hisingen.

Den senaste tiden har vi fått se flera Unfiltered-öl från Mohawk och det är också lite av en serie. Det började med en krögare som ville ha ett eget husöl och man tänkte göra något som alla kan dricka men som är smakrikare och mer spännande än stor stark. Tanken var att göra ett ofiltrerat öl och att krogpersonalen skulle få en anledning att snacka öl med kunden och förklara varför ölet var grumligt, ett litet knep för att sprida mer ölkunskap helt enkelt. Därför blev det en aning snopet när den första ölen som levererades till krogen var nästan helt klar. Nu senast har man gett ut en oktoberfestöl i serien, som är en lite modernare tappning av stilen. Bitter- och smakhumle är visserligen enbart tysk men i aromgivorna har man slängt i amerikansk och nyzeeländsk humle. Tillsammans med lite tysk humle, för att ändå klamra sig kvar vid stilarvet.

Stefan själv tycker inte att det är jättesvårt att skala upp recept från hembryggarskala till kommersiell skala. De stora skillnaderna är att utbytet vid inmäskning och bittergivan i koket är högre. Däremot kan det lätt bli lite knivigt med ingredienserna om man inte tänker sig för. Som hembryggare har man generellt en god tillgång på specialmalt och massor av olika humlesorter medan ett kommersiellt bryggeri oftast har ett betydligt mer begränsat antal sorter. Därför är det inte säkert att det blir praktiskt möjligt att bara skala upp sitt hembryggarrecept rakt av. Det här löser Stefan i sina testbrygder genom att skapa recepten i en sorts bakvänd ordning. Han utgår helt enkelt från vilket bryggeri det sedan (eventuellt) ska bryggas på och först skapa ett fullskaligt recept utifrån bryggeriets tillgängliga ingredienser och sedan skala ner det receptet till testbrygdsstorlek.

Till jul kommer det dyka upp två nya öl från Mohawk, Whiteout och Blizzard, som bygger på samma grundrecept men som har anpassats något efter de två olika bryggerier de bryggs på. Whiteout bryggs på Slottskällan och är mer torr och rostad. Namnet är en liten blinkning åt Mohawks tidigare julöl Snowblind. Blizzard görs i sin tur på De Proef i Belgien och är istället en aning rundare och lite mer humlig. Båda ölen är mycket trevliga och därtill spännande att prova bredvid varandra.

Under Stockholm Beer & Whisky Festival fanns flera olika öl ur Mohawks experimentserie Small Batch och jag var imponerad av samtliga öl jag smakade. En mycket välbalanserad slånbärssuröl följdes av en ljus belgare inspirerad av Russian River Damnation och utjäst med Duveljäst och till sist en Black Coffee IPA med kenyanskt kaffe, som ska göras i fler omgångar men då med "single estate"-kaffe. För att vara från någon som varit hembryggare sen innan han fick handla på Systembolaget, bryggt hundratals recept och visar upp en stor förståelse för var olika smaker härstammar från är det kanske inte så överraskande att alla tre öl höll hög kvalitet.

Jag ser verkligen framemot att se hur Mohawk utvecklar sig framöver, jag tror de kan ha något stort på gång. Om inte annat har de i alla fall bryggarvärldens coolaste frisyr.