Lagringsexperiment: Cantillon Kriek 2000

Nä, så gamla flaskor av Cantillon Kriek har jag inte i min egen källare, men går man till Akkurat finns dem att avnjuta där till det mycket överkomliga priset på 104 kr. Följer man Portersteken även på Facebook kunde man se att jag hade vägarna förbi igår och blev sugen på något gammalt och surt efter maten. 

Klicka för förstoring

Det spritter lite i kroppen av spänning när servitören kommer med ett Cantillonglas och den 12 år gamla flaskan till mitt bord. Korken åker ur utan problem trots åren och vid närmare inspektion har den fått en mycket charmerande mossgrön färg på undersidan. Sånt som hör till vällagrad lambic antar jag. Korken i sig luktar fullkomligt underbart bara den.

Vätskan är klar och har med åldern börjat dra mot en rödbrun färg som är ganska olik de yngre flaskornas klarröda färg. Doften är härligt intrikat med lager på lager av nyanser. Det finns fortfarande en tydlig fruktighet men det är inte alls lika mycket körsbär som innan utan det har "smält ut" till en bredare och mer odefinierad fruktighet.

På typiskt Cantillonmaner är det surt. Mycket surt. Surare än yngre flaskor och det känns som syran blir större och starkare ju längre ner i glaset man kommer. Det här är kanske inte riktigt rätt öl att börja med om man är nyfiken på lambic. Eller så är det precis rätt?

Det hela har transformerats till en lambic som är ganska annorlunda jämfört med nytappad Cantillon Kriek. Smaken är både djupare och bredare med en helt annan sorts fruktighet. Det är definitivt lika gott nu som då. Om det är bättre nu? Jag tycker att den har förändrat sig till en annan öl och det blir svårt att avgöra vilken som är bättre när de presterar på så olika sätt. Båda har definitivt sin plats och jag älskar den i båda former.

Konklusionen är att det inte gör så mycket om man råkar glömma sina Cantillon Kriek i källaren i några år till, eller om man råkar gå till Akkurat och dricka ur deras förråd.