Intervju med Mike Murphy från Lervig

Den alltid lika glada Mike Murphy

-Wow, det är sjyst här inne, jag önskar att mitt kontor såg ut så här, utbrister Mike Murphy, Lervigs amerikanske bryggmästare när vi kliver in i pressrummet på Stockholm Beer & Whisky Festival. Jag är nyfiken på denna mans långa resa som tagit honom till Lervig och han motbevisar fördomen om amerikaners ytlighet genom att gå på djupet om sin livshistoria.

Mike, du är uppenbart ingen norrman. Hur kommer det sig att du hamnade hos Lervig?
I slutet av 90-talet hade jag en bra utbildning och ett bra jobb i USA men jag ville pröva något helt nytt så jag flyttade till Italien 1999 och jag blev kär i landet på en gång. Jag hade varit hembryggare i åtta år vid det laget och tog upp det igen för att ha något att göra på min fritid. Utrustning byggde jag upp och förfinade över åren utifrån vad jag hittade på järnhandeln och loppisar. Någon färdig utrustning eller anpassade delar fanns inte att köpa i Italien på den tiden. Ingredienser var också svårt att hitta. En gång stoppade tullen mig när jag kom in i landet med 5 kg humle i väskan. De trodde det var någonting annat...

Mina öl serverades på en lokal ölbar och jag skapade mig ett namn i Italienska ölkretsar, det jag gjorde där var helt nytt. Att brygga pale ale var något helt nytt där, det blev lite samma grej som när Liberty Ale kom ut i USA på 70-talet. Jag har blivit känd bland italienska bryggare som den italienska pale alens fader. Jag hade ett mål på att bygga upp ett bryggeri med kapacitet på 500 000 liter om året, men efter nya år gav jag upp den idén på grund av privata orsaker och brist på pengar. Bryggeriutrustning las ut till försäljning på internet och efter ett tag ringde några danskar från upp mig och ville köpa det. De erbjöd mig samtidigt att komma upp till Danmark och hjälpa dem få igång sitt bryggeri på en korttidsanställning.

Väl i Danmark insåg jag att jag inte hade något att återvända till Italien och samtidigt blev jag erbjuden ett heltidsjobb med bryggeriet, som skulle komma att bli Gourmetbryggeriet. Det tog tre år att verkligen bli förälskad i Skandinavien men jag stannade kvar i slutändan. Så länge jag var osäker på om jag skulle stanna var de riktigt trevliga men så fort de visste att jag skulle stanna blev det lite hårdare klimat för mig. Bryggeriet gick sedan i konkurs och jag kände att det var dags att röra på mig igen. I slutet av min tid hos Gourmetbryggeriet hade jag ingen passion för det jobbet eller ens för ölen jag bryggde där. Det gick så långt att jag började dricka vin! Det tog ett år men när jag hittade jobbet hos Lervig kändes rätt och jag var redo att ta steget. Chefen för Harboe, som hade köpt upp Gourmetbryggeriet efter konkursen, kom och pratade med mig personligen för att få mig att stanna men jag blev inte riktigt övertygad. Han sa att en dag kunde jag bli bryggmästare för hela Harboe, men det var inte den rollen jag siktade på. Där hade jag fått lov att jobba ihjäl mig!

Många flyttar blev det. Hur kändes det att för tredje gången byta land?
Det hårdaste med att ta steget till Norge var att återigenom gå igenom hela processen med att söka arbetsvisum etc och alla osäkerheter däromkring. Det är psykiskt påfrestande. När jag väl började på Lervig kändes allt och alla väldigt laid back, och det tilltalade mig. Jag var riktigt nöjd över att ha hamnat där!

Lervig har inte alltid varit så spännande som ni är nu. Hur mycket har du att göra med den vändningen?
Chefen på Lervig lämnade företaget precis efter att jag började där och under en period då vi inte riktigt hade en chef började vi plocka fram nya öl utifrån vårt eget tycke och smak, som nu är våra basöl som Lucky Jack och Hoppy Joe. Det vände snabbt från en negativ trend till en positiv. Vi hamnade i tidningarna och vi ställde ut på festivaler. Många av de äldre anställda hade svårt att tänka utanför Stavange, men jag och de yngre medarbetarna såg möjligheterna.

Hur ser du på framtiden i Norge och hos Lervig? Byter du snart land igen?
Jag vill gärna stanna på Lervig och de verkar vilja ha kvar mig. Ibland verkar det som att finanserna inte alltid fungerar så bra, men å andra sidan är ägaren förmögen och kan investera mer när det behövs. Vi har pratat löst om att jag kanske kan bli delägare en dag och jag hoppas det kommer bli verklighet snart. Jag har barn med en norsk kvinna nu och vill gärna stanna kvar. Trots vädret! Om jag skulle bli av med mitt jobb nu finns det många jag känner som gärna skulle jobba med mig, men det skulle nog vara svårt att få ett nytt heltidsjobb som bryggare i Norge.

Du har aldrig funderat på att flytta hem till USA?
Det är ett skönare socialt klimat i Skandinavien än i USA och Italien. Det är mindre ytligt här och man litar på varandra på ett helt annat sätt. Det är förstås inte helt perfekt här, men var är det det? Jag trivs bra och vet inte riktigt om jag vill flytta tillbaka till USA igen även om tanken slagit mig. Även om jag hade pengarna för att starta ett eget bryggeri vet jag inte om jag orkar gå igenom hela processen med att bygga upp ett företag från grunden igen. Om någon skulle erbjuda mig ett bryggarjobb i USA skulle jag nog överväga det och se över finansiella skillnader. Jag behöver inte bli rik men jag vill i alla fall kunna bli gammal utan att behöva oroa mig för min framtid. Å andra sidan har jag familj i Norge och jag trivs hos Lervig så länge jag känner att jag har en långsiktig anställning där. Jag är lite trött på att flytta runt, jag vill känna att jag har slagit mig ner. Samtidigt vill jag inte behöva kämpa mig igenom livet.

Norge är ett bra land så du blir nog kvar där och hos Lervig. Vad vill du åstadkomma långsiktigt där?
Min dröm med Lervig är att bli ett internationellt respekterat hantverksbryggeri. Vi behöver inte göra en massa extrem öl för ölnördarna men jag vill att folk ska känna till vilka vi är och associera oss med bra öl. Det är min dröm att vara en del av något sådant! Verktygen finns redan, vi behöver bara lyckas bygga ihop det.


Jag tror det är viktigt att fortsätta med sessionöl som vi säljer i volym. Extremölen är roliga men vi behöver fortsätta ha en grund att stå på och jag vill hålla den delen levande. Samtidigt får vi mer utrymme att experimentera ju mer vi växer. Det svåra för oss just nu är att expandera vår marknad till andra delar av Norge. Nögne Ö finns redan överallt och det är svårt att slå sig in bredvid dem. Kanske kan Sverige vara vår nästa stora marknad?