Alla dessa har provats någorlunda blint, då flaskorna stått i flaskkylare som man kunnat välja själv om man vill ta av eller inte när man heller upp. I vissa fall har det dock inte dolt vilken öl det var. Jag har försökt hälla upp så många öl som möjligt utan att se vilken det var. Jag har sedan i efterhand fyllt i vilken öl som är vilken och ibland lagt till (utmärkta) efterhandskommentarer. Länkarna är till Systembolagets produktsidor och börjar fungera först en vecka innan släppet.
Mariestads Alkoholfri: Brödigt maltig med tydlig humlearom. Doften av vört tar över efter hand. Mycket tunn eftersmak.
BF: Maj 2013
Staropramen Non-Alcoholic: Typisk pilsnersmak med ren och fräsch maltkropp och en lätt kryddig humlighet. Något mer eftersmak än föregående. Lätt och uppfriskande, god törstsläckare.
Efterkommentar: Mycket bra för en alkoholfri pilsner!
BF: Feb 2013
Sofiero Original (PET): Slående malt- och majssötma utan humlenärvaro. Lätt grönsakston i bakgrunden. Inte speciellt trevlig.
BF: Feb 2013
Carling Lager: Kemikalisk doft med inslag av päronjuice. Söt i smaken men också där en aning kemisk. Nej tack....
BF: Aug 2013
Steinlager Pure: Funderer på om jag fått ett halvtorrt vitt vin istället för öl i glaset. Både i doft och smak finns massor av klassiska vitvinstoner. Saknar nästan helt beska.
BF: Mars 2013
Aguila: Lätt och ren lager. Upplever den som välbrygd i grunden, utan felsmaker men den saknar också lite humlig kryddighet.
BF: Juni 2013
Backyard Brew The Lawn Mower: Lite tyngre maltkropp än föregående öl med lätta drag av karamell och mörkare bröd. Även till färgen mycket mörkare än sina föregångare i provning. Kan närmast beskrivas som en Brooklyn Lager med mycket mindre humle.
BF: Mars 2013
Sigtuna Unfiltered Lager: Vild attack av kokta grönsaker och andra felsmaker. Obehaglig i både doft och smak. Den lyckas få till en ganska trevlig och överraskande kraftig efterbeska, men jag rekommenderar ändå att undvika.
Oppigårds SMÖF Lager: Wow, i kontrast med de tidigare ölen är detta en riktig humlekäftsmäll. Övermogen tropisk frukt, citrus och halm slåss om uppmärksamheten här. Kroppen är lätt med typisk brödig karaktär och lämnar en lång trevlig efterbeska bakom sig. Mycket väl värd ett köp om man gillar humlig lager.
Störtebeker Scwarzbier: Klarbrun öl med mycket knäckebröd och rågflingor i såväl doft som smak. Smakerna är rena och klara och slutar med en trevlig karamellsötma. Jag är inte ett stort fan av denna typ av öl men denna tilltalar mig ändå.
BF: Aug 2013
Bayerskt mixpack - Reuther Weissbier: Lätt disig halmgul färg. Banan, nejlika och vete i typisk weissbieranda. Det råder inget tvivel om vilken ölstil det rör sig om. Jag upplever den som mycket stiltypisk men en aning lätt och okomplicerad jämfört med de bästa i stilen.
Bayerskt mixpack - Oechsner Edelhell: Klargul öl med lätta smaker men ändå än relativt fyllig munkänsla. Brödigt och maltigt med en aning järn i slutet och en störande alkoholton.
Bayerskt mixpack - Schlappe-Seppel Kellerbier: Disig och mycket ljust gul färg. Trevligt fyllig smak med fullkornsbröd och en lätt humlekryddighet. Mycket trevlig öl!
Bayerskt mixpack - Karmeliten Brocardus 1844 Spezialbier: Ljust bärnstensfärgad med en tydlig doft av torkad frukt. Är den oxiderad tro? Smaken är karamellig och fruktig men blir också väldigt kvalmig. Jag får vibbar av en tre år gammal makrojulöl och det är inte speciellt bra.
Bayerskt mixpack - Irlbacher Premium Alt Arlbacher Spezial Dunkel: Sparris, sparris och sparris i doften. När man väl kämpat sig förbi sparrisen ligger en trevlig smak med karamell och vörtbröd. Men sparrisen alltså... Nja, det håller inte i längden med en sådan inledning.
Bayerskt mixpack - Müllerbräu Bavariator Dunkler Doppelbock: Söt med mycket karamell och sockerkaka. Lite toner av nougat i bakgrunden. Som en liten efterrätt i sig.
Efterkommentar för hela mixpacket: Här blandas det totala bottennapp med riktigt bra kellerbier. Synd på så bra öl att behöva hamna i ett sådant sällskap.
Sigtuna East Coast Pale Ale: Ljust bärnstensfärgad med en typiskt brittisk doft med brödig och kakig maltdoft, men med en liten twist av vad jag tror är "nya världens" humle. Det är dock väldigt brittiskt genom nästan hela smaken och först precis innan eftersmaken kommer den där lite spännande humlekicken. Lång efterbeska. Trevlig men kan nog av många uppfattas som en aning tråkig?
Fuller Past Masters Old Burton Extra: En nyans mörkare än ölen innan med en brödigare smakprofil. Kakor och lite russin finns också i smaken, samt att en lätt spritton slår igenom emellanåt. Behåller smakrikedomen genom hela eftersmaken och är mycket väl balanserad. Trevlig sessionsöl som jag utan problem skulle kunna gulpa i mig 2-3 pints av.
Efterkommentar: När jag i efterhand kollar vilken öl detta var ser jag att den också har 7,3% alkohol. Kanske inte någon bra sessionsbira alltså?
BF: Aug 2014
Sigtuna Equilibrium Scottish Strong Ale: Mörkbrun med en röd ton och ett klibbigt skum. Klibbigt beskriver även doften bra som är sött karamellig och alkoholig med en lätt rökighet. En svag ton av torkad frukt finns också där. Smaken är intensiv, det händer massor med saker bland smaklökarna. Det är sött och karamelligt men också mycket torkad frukt. Det finns en lätt läderton som jag tycker stör en aning, men överlag är detta mycket gott. Rekommenderas!
Efterkommentar: En av de bästa i sin prisklass i släppet och en av mina favoriter i släppet.
SKA Modus Hoperandi IPA: Humleintensiv doft, men med en ton av grönpeppar som jag själv inte uppskattar och troligen är överkänslig mot. Välgjord maltbas med bröd och kakor som väl balanserar upp humligheten utan att ta över dess spelutrymme. Jag tror att många andra uppskattar detta men just pepparsmaken stör mig för mycket.
BF: Dec 2012
Samuel Adams Tasman Red IPA: Djup bärnstensfärg med ett klibbigt skum. Söt karamellig doft med mycket amerikansk humle som slåss om utrymmet. Stort smakdjup med mycket karamell och kakor tillsammans med övermogen frukt. Eftersmaken är både söt och besk. Trevlig pjäs om man pallar mycket karamellmalt i sina öl.
Samuel Adams Dark Depths Baltic IPA: Närmast svart med ett ljusbeigt skum. Doften är mycket humlig med blomster och stenfrukt, tillsammans med en lätt rostighet och chokladkaka. Lätt sötma i smaken som snabbt slås ut av en medelstark beska. Lättdrucken för att ha så stora smaker. Att den inte blir alltför komplicerad blir här till en styrka enligt mig.
Efterkommentar: En till favorit, äntligen en bra svart-IPA på bolaget. En av de absolut mest prisvärda ölen i släppet med en bomber god öl för 48,90 kr.
Barney Flats Oatmeal Stout: Nästan svart öl med en distinkt havreton inklämd bland alla kaffe- och chokladdoft. Plötsligt finner jag också en lite oväntad doft av...smör? Smörigheten följer med i doften och blir för påträngande efter några klunkar. I övrigt en god stout men jag ställer mig ändå starkt tveksam till den.
BF: Okt 2013
Grebbestad Ostron Porter: Ytterliggare en nästan svart öl, men med en mycket tunn smak och eftersmaken känns rent av en aning vattnig. Det som finns i smakväg är framförallt mellanmörk choklad och en lätt rost. Inte heller någon höjdare.
BF: Juli 2013
Nils Oscar Fyra Årstider Höst: Bärnstensfärgad öl med en ganska kvalmig doft som bådar illa för mina smaklökar. Det här brukar de inte tycka om alls. En positiv överraskning då det ändå visar sig vara någorlunda trevligt. Mycket sockerkaka och höstlöv i en märklig blandning. En lätt alkoholton i slutet och en stor avsaknad av humle. Inte särskilt bra i slutändan ändå. Ett av bottennappen bland alen.
BF: Sept 2015
Tilquin Gueuze: Ljust gul och disig. Härligt citronsyrlig med ett mycket trevligt smakdjup med nyanser i syran. Ganska lätt "funkighet" och nästan en lite svag sötma som blandar sig in. Syran är kraftig men inte så att mina (visserligen något härdade) kinder snörper ihop sig. Tycker man om lambic är detta ett mycket värt köp. Fantastisk redan nu!
BF: Jan 2022
Drie Fonteinen Oude Geuze Cuvée Armand & Tomme: Guldgul färg som påminner om fatlagrad sprit. Svavel lyser igenom, särskilt i jämförelse med den tidigare lambicen. Jag håller den som snäppet sämre, men med ålder kan den nog bli riktigt trevlig. Syran ligger kvar länge i gommen.
Efterkommentar: Svavlet lägger sig när den får lufta lite i glaset och blir mycket trevligare.
SKA Nefarious Ten Pin Imperial Porter: Söt och chokladig med lite mandelmassa och madeira i bakgrunden. Fyllig smak men utan djup. Dessutom en ovälkommen alkoholton.
BF: Sept 2013
Cidre Dupont Reserve 2010: Svaveltung doft som ligger över en mycket trevlig karaktär av äppelmust. Perfekt mogna och sötsyrliga äpplen i smaken som blandar sig med en lätt vaniljton som gifter sig mycket fint med äpplena. Det finns en lätt spritig ton men den passar in och ger lite "vuxensmak" åt denna cider. Till sist kommer dock svaveltonen och stör något. En god cider.
Jeremiah Weed Sour Mash Brew: Märklig smak som påminner om en blandning av ginger ale, bourbon och päronsplit. En för Sverige ny form av alkoläsk.
Jeremiah Weed Root Brew: Mera alkoläsk i form av söt jenka och ginger ale, och ja, det stannar väl där.
Alesmith Speedway Stout var inte med på provningen men jag har provat den förut och där har vi en kaffestout i världsklass. Mycket mer än så behöver man inte säga om den!
Andra artiklar om de kommande ölen:
Ölsvammel
Allt om Öl
Öl är gott, resor är kul
Öl med mera
iGlaset
Pepparn i SKA Modus Hoperandi - är det något du upplevt när (om) du testat den tidigare, eller är detta något nytt? Jag kan inte påminna mig några sådana tendenser alls....
SvaraRaderaNej, kan inte minnas att jag kände av det när den kom på flaska på Systembolaget och inte heller när jag provade den på burk på förra årets SBWF(?).
RaderaLåter lite oroväckande, vet du om någon annan i testteamet upplevde något liknande?
SvaraRaderaDet var ingen som nämnde det i alla fall. Som sagt har jag nog en överkänslighet mot den smaken vilket gör att den tar över helt för mig. Har märkt det i andra IPA & DIPA.
SvaraRaderaJag märkte ingen peppar när jag provade den och har inte märkt det i någon annan IPA eller DIPA heller. Ska ha det i bakhuvudet nästa gång jag dricker den.
SvaraRaderaIntressant att vi tyckte precis olika om de två alkoholfria. Jag tyckte Mariestads var helt ok, men att Staro var riktigt dålig.
Jag tror även att Equlibrium är något som kommer tilltala många. Personligen tyckte jag den mest bara var spritig, fast jag är rätt så känslig för sånt.