Mer svenska fatlagringar tack

Fatlagrade öl har blivit allt mer populärt bland svenska ölentausiaster och flyger av hyllorna när de dyker upp på Systembolaget. De svenska bryggerierna verkar emellertid en aning motvilliga att hänga med i denna utveckling. Endast en handfull svenska bryggerier har vågat sig på att släppa fatlagrade öl hittils. Hur kommer sig detta?

Att marknaden finns där verkar uppenbart. Däremot finns det också en god marknad för deras övriga öl och flera svenska bryggerier kämpar redan hårt för att hålla jämna steg med efterfrågan. Man ska också komma ihåg att fatlagring är ett experiment som faktiskt kan gå fel, vilket de flesta som smakat Nögne Ö Bourbon Barrel Sunturnbrew som nyligen kom på Systembolaget kan intyga.

Närke har ju förstås lyckats mycket bra med sina fatlagringar av Stormaktsporter och skapat en rejäl hype kring dessa svåråtkomliga små flaskor. Dugges har också rönt framgångar med sin Perfect Idjit. Det finns alltså en hel del att vinna om man vågar ta steget. Ett bryggeri som gett sig in i leken är Slottskällan som i dagarna gett ut information om att de lagrat sin imperial stout på bourbonfat. Efter förra årets experiment då man lagrade Svart på två cognacsfat samt två bourbonfat har man nu köpt in fler fat och lagrat en större volym Imperial Stout. Så pass att man också kunnat buteljera en del. Premiär blir på SBWF följt av att den hamnar på de lokala Systembolagshyllorna den första oktober.

Detta är dock inte första gången deras Imperial Stout har lagrats på fat. Minns ni St Eriks Dubh som kom för några år sen? Det var Slottskällans Imperial Stout rakt av som sedan fatlagrats. Det blev gott då och det blev gott nu, men det är två väldigt olika öl. Medan Dubh hade kraftiga drag av fatlagringen med rökiga inslag är denna nya fatlagring på bourbon betydligt försiktigare med en lätt bourbonton som tillsammans med lite ek och vanilj lägger sig över grundölets smak, som fortfarande är mycket tydlig. Däri ligger också lite av det roliga med fatlagringar, att man kan vidareutveckla ett egentligen färdigt öl i så många olika riktningar.

Visst kan jag tycka att går lite hysteri i fatlagringarna ibland och det är inte alltid det blir en bättre öl. När det lyckas kan det däremot bli väldigt trevligt och jag hoppas verkligen att våra svenska bryggeri får upp intresset för fatlagringar. Den dagen det kommer en cognacslagrad variant av Bötet eller Baronen är jag en glad man.