För några veckor blev jag kontaktad av Nick från the nya skotska kontraktbryggeriet Old Worthy Brewing. Han förklarade att Old Worthy skulle introduceras på den svenska marknaden, att det är en öl som är gjord för att drickas tillsammans med whisky och att han ville skicka ett varuprov.
Ölen i sig sticker inte ut speciellt mycket. Den är välbrygd med mjuk maltkropp, en lätt, behaglig rökighet och en touch av ljunghonungen som använts, men också lite intetsägande. Det påminner, avlägset, om Innis & Gunn Scottish Pale Ale. Om det inte vore för det där med att dricka den tillsammans med whisky hade jag hoppat över att skriva om den. Å andra sidan var det ju det där med vad man ska skriva och inte skriva om. Att dricka öl tillsammans med sprit verkade dock intressant, särskilt när jag precis testat och blivit lite förtjust i idén med ölcocktails. Inspirerad till experiment tog jag även fram cognac och grappa ur barskåpet för att testa ölen med mer än bara whisky.
Tillsammans med grappa blev det faktiskt helt vedervärdigt. Den aktuella grappan tillhör min lägenhetskamrat och jag kan överhuvudtaget inte uttala mig om dess kvalitet. En sipp på grappan följt av en klunk öl förstärkte en hel rad oönskade smaker från grappan och kombinationen med rökigheten i ölen blev obehaglig. Ett wild card som brände ut sig direkt.
Resultatet med grappan gjorde mig lite orolig inför cognacen eftersom båda är druvbaserade och kan ha vissa smaklikheter. Remy Martin VSOP tryckte snabbt tillbaka den oron. I sig själv är det en godare dryck än grappan och tillsammans med Old Worthy blev det också ganska behagligt. Framförallt jämnar ölen ut kanterna och dämpar spritigheten på ett trevligt sätt. Åtminstone för mig som inte dricker starksprit särskilt ofta är det positivt. För mer vana njutare kanske det är till en nackdel?
Till sist provades ölen med det den var gjord för, en skotsk whisky. Ingen mindre än en 10-årig Laphroaig fick stå för sällskapet och blev också vinnaren i denna trio av potentiella ölkompanjoner. Ölen i sig blir inte bättre med en whisky till, snarare upplevs den tunnare. Det som jag däremot tyckte var trevligt var att whiskyns spritighet jämnades ut och röksmaken fick en fin fade-out in i ölens lätta rökighet. Med andra ord en trevlig effekt på whiskyn men ölet i sig lämnar mer att önska. Återigen undrar jag också om det som jag ser som en positiv effekt på whiskyn också skulle ses som positivt av någon som är en vanare whiskydrickare än mig.
Skulle det bli än annorlunda upplevelse med en whisky med lättare rökighet än Laphroaig? Antagligen, men i slutändan håller det ändå inte riktigt och jag skulle föredra att dricka Old Worthy och sprit var för sig. Fast jag har förstås svårt att se ett tillfälle då jag skulle välja den här ölen över andra.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar