Det Lille Bryggeri har i ganska rask takt fått ett gott rykte bland svenska ölentausiaster sen de började importeras av Elixir Wines för en tid sedan. Man kan som svensk lätt tro att det är ett relativt nytt bryggeri men de firar faktiskt 10 år som bryggeri i år. Av den anledningen har de bryggt en serie med tio olika öl för att fira jubileet med pompa och ståt. Nummer sex och sju i denna dektett av öl är Lærling och Mester och IPA. Lærling är deras egen råg-IPA medan Mester är en havre-IPA gästbrygd av deras mentor Mike Murphy, som numera återfinns på Lervig. Jag testade dem mot varandra för att se om lärlingarna eller mästaren lyckats bäst.
Mester är alltså brygd med havre, men det är inte det enda speciella med denna öl. All humle i koket, i form av chinook och simcoe, är tillsatt under kokets sista 10 minuter. Därefter har den också torrhumlats med nelson sauvin. Just den ny zeeländska humlen är också vad som märks mest i doften med massor av omogna krusbär och en del kattpiss. Bakom ligger en söt citrus medan man inte märker många spår av malten. Men är det inte lite bullar där tro? Smaken är oväntat lätt för en IPA och det är först nu jag ser att den alkoholmässigt är i lättaste laget för en IPA med sina 5,5 %. Krusbären är fortsatt dominanta och följs av en beska som sköljer in över tungan. Det är lite rivigt men ändå väl avvägt mot ölens lätta kropp. En trevlig IPA som jag hellre hade kallat för APA. Låt oss se vad lärlingarna åstadkommit.
Lerling är alltså Det Lille Bryggeris egna svar på Murphys öl i form av en råg-IPA, som också den ligger på 5,5 %. Här har man använt columbus- och warriorhumle som tillsats var femte minut uner koket. Utöver rågmalten har man bland annat också klämt ner lite karamellmalt i mäsken vilket lett till en djup bärnstensfärg, i jämförelse med Mesters halmgula nyans. Det märks också i både doft och smak som är betydligt mer balanserad, till priset av att humlen har fått ta flera steg tillbaka. Det är en lätt krydighet som limmar fast i den medelfylliga maltkroppen med lätt karamell och lite kakor. Beskan smyger upp och blir till slut dominerande och ligger även kvar länge i gommen. Återigen är det inte en öl jag skulle kalla för IPA utan snarare en amber ale.
Stort frågetecken på varför man valt att kalla dessa öl för IPA förstås, men det anser jag inte vara det viktigaste. I kampen mellan mästare och lärling dömer jag oavgjort men är faktiskt lite besviken på dem bägge. Jag hade hoppats på något lite roligare än något som faller i kategorin "värda att prova men inte att köpa igen". Nåja, det kanske är sådant som händer när man tar ut svängarna lite och provar lite nytt.
För den som vill prova mer från Det Lille Bryggeri kommer de att finnas på Stockholm Beer & Whisky Festival, men i skrivande stund finns inte deras öllista upplagd.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar