En imperial ale som lagrats med jordgubbar och hallon i whiskyfat i över två år känns kanske inte som något som borde lagras i två år till. Eller? När jag i somras såg en flaska av denna på utförsäljning på en butik Odense kunde jag inte låta bli att plocka på mig en flaska. Nu har den öppnats, och det började lovande.
Den är nämligen väldigt vacker i glaset med en klar ljusröd färg. Doften är också väääldigt inbjudande med en härlig blandning av söta hallon, ek, mandelmassa och lite mjuk whisky i bakgrunden. Trots en liten påträngande alkoholton som vittnar om den tvåsiffriga halten är det riktigt mysigt att sitta och dofta på den här. Om man kunde likna doften vid en form vore den en sfär, rund och go. Med bara ett adjektiv skulle jag beskriva den som lyxig.
Hela den ljuvt uppmålade bilden spricker dock när man smakar på ölet. Till en början är det massor av bär men precis när man tror att smaken då ska bli som doften kommer kraftiga tanniner och gör det hela till en astringent sörja. Lägg på en ovälkommen bitterhet på det och ni har hur denna öl har utvecklat sig. Faktum är att kärvheten tillsammans med en obehaglig efterbeska sitter kvar länge i munnen. Jag ska sitta och lukta på den ett tag till, sen åker den i vasken.
Intressant, trots allt. Jag har faktiskt aldrig druckit den där.
SvaraRaderaJag drackden när den kom och tyckte då att den var rätt intressant. Det må då tilläggas att tillfället var...speciellt. När jag druckit den senare så har den varit vedervärdig.
SvaraRadera