Blindtest av Mörkrets Arvinge och Demoölen

Mörkret sänker sig kring glasen

Svart IPA, Cascadian Dark Ale, India Black Ale eller helt enkelt bara Black Ale. Många namn finns det på denna nygamla ölstil som helt enkelt ska vara en välhumlad mörk öl, en blandning av IPA och stout. Förra helgen släpptes två öl som påstår sig vara av denna stil bland Systembolagets höstöl som ska finnas på hyllorna i tre månader. Jag har tagit en närmare titt på dem och provat dem blint mot varandra.

Det rör sig dels om Sigtunas nya kreation Prince of Darkness som bryggts för detta släpp. Från början kom den faktiskt tvåa i Systembolagets uttagningsprovningar, men Slottskällans vinnaröl visade sig vid tester ligga några tiondels procentenheter över det alkoholintervall som efterfrågades (ev pga efterjäsning i flaskan) och diskades därför. Sigtuna tog förstås över platsen med glädje. Den andra är en amerikan, nämligen Demo Black IPA från Magic Hat, en öl som har funnits sedan början av 2011. Jag blev lite förvånad över att se deras öl hos Systembolaget då de inte har riktigt lika bra rykte som de flesta andra amerikanska bryggerier som brukar dyka upp.

För att göra det så rättvist som möjligt provade jag dessa två blint mot varandra, det vill säga jag fick två glas framför mig utan att veta vilket glas som innehöll vilken öl. I glaset ser de nästan likadana ut, med samma färg på såväl vätska som skum. Det som skiljer sig åt är strukturen på skummet. I doften känner man genast en markant skillnad. Det som visade sig vara Magic Hat doftar mest rostad malt och knäckebröd. Humlen lyser starkt med sin frånvaro. I jämförelse blir humligheten i Prince of Darkness väldigt tydlig och är väldigt citrusfokuserad. Om man lägger den interna jämförelsen åt sidan är dock prinsens humlighet i svagaste laget för en IPA, oavsett vilket färg man gett den. Den doftar i övrigt gott med rostad malt och choklad som huvuddrag.

Magic Hat fortsätter att besvika i smaken, som är i stort sett identisk med doften. Skillnaden skulle väl vara att humlen har försvunnit ännu längre bort. Den här ölen är antingen så gammal att dess humle är uppe och sjunger med änglarna eller så är det helt enkelt inte vad man med gott samvete kan marknadsföra som en svart-IPA. Eller vad vi nu skulle kalla stilen. Sigtunas öl får återigen chansen att briljera i jämförelsen med en behagligt mjuk maltkropp som sedan sticker till med rostade kanter. När den glider ner för halsen lämnar den en trevlig citruskick bakom sig. Återigen är det dock en aning klen humledos för stilen.

Demo får mig att undra vad Systembolaget egentligen efterfrågade i lanseringen av en amerikansk svart-IPA. Avsaknaden av humle är total. Å andra sidan är det inte en maltkropp som jag skulle vilja lägga en massa humle på heller. Tänk er knäckebröd i flytande form. Utan smör. Sigtunas öl är lite spännande då de bloggare som varit på Systembolagets ölskribentprovningar hyllat den medan alla som provat den från hyllan varit mer eller mindre överens om att det inte är vad man kan förvänta sig av en öl inom stilen. Jag själv tycker ändå att det är en god öl som ligger precis inom gränsen för vad jag vill kalla för svart-IPA och med kraftigare humlearom hade den varit riktigt bra.

Jag hade verkligen sett framemot att få tillgång till lite god svart-IPA under hösten och även om åtminstone Sigtunas öl var god lämnar dessa två mig fortfarande törstig efter svart-IPA. Då jag provat en småskalig testbrygd av Slottskällans svarta IPA, som alltså vann uttagningen för att sedan bli diskad, känner jag mig ännu mer besviken för den var godare än båda dessa, men den får jag klara mig utan åtminstone fram till SBWF. Vilken tur att privatimporten av Stone Sublimely Self Righteous Ale borde dyka upp snart.


Prince of Darkness var från batch 380 (bäst före 2013-04-30) och Demo hade bäst före 2013-01-20 med märkningen 201 635E.