När Stone släppte sin Ruination för 10 år sedan hörde den till extremerna inom öl och än idag anses det vara en av de bästa IPA/DIPA (den ligger i det där gränslandet mittemellan) som görs kontinuerligt. För att fira dess 10-årsjubileum bryggde man tidigare i år en specialvariant som är några procent starkare och med dubbelt så mycket humle i koket. Lägg därtill "lite" torrhumling med Citra och Centennial. Jag har haft turen att få tag på en flaska genom amerikanska vänner som är på besök över Rockstad: Falun. Min bloggkollega Fredrik från Ölkultur var också här för en hälsosam dos av heavy metal och jag passade på att bjuda in honom för att dela på den här.
Trots att flaskan nästan är tre månader gammal är det en enorm humledoft som slår emot en när man häller upp ölet. En djup, fräsch fruktighet med mycket söt citrus dominerar aromen, som Fredrik väldigt träffande jämförde med en nyskalad mandarin. Humlen är härligt intensiv och vilar bekvämt på en rejäl maltkropp. Jag upplevde den överraskande nog som välbalanserad mellan sötma och beska, något jag inte väntat mig. Alternativt har mina smaklökar blivit avtrubbade för beskhet. Bakom humlen ligger en kropp med smak av kakor och karamell som även den har ett fint djup i smakerna.
En perfekt DIPA är det dock inte. Efter en liten stund börjar det märkas att den inte är purfärsk. En lite störande alkoholton dyker också upp i bakgrunden och skär ner totalupplevelsen något. På det stora hela en värdig jubileumsöl till en av våra moderna klassiker, som får mig att se framemot den andra omgången av den förbeställda privatimporten av den vanliga Ruination som anländer i höst.
Jag testade den någorlunda färsk från fat på en pub i Berkeley i juni och var inte särskilt imponerad. I mina ögon (eller smaklökar) var den för upphettad och tappade balansen. Framför allt alkoholtonen som du nämner var där redan då. Jag kan dock ha varit lite kräsen, det är nog lätt att bli det på plats i Kalifornien...
SvaraRadera