Lagringsexperiment: Schneider Aventinus Eisbock

Vad tusan? Snö i mitten av augusti?

Innan Schneiders vanliga weizenbock Aventinus dök upp i Systembolagets ordinarie sortiment figurerade den frysdestillerade varianten, Aventinus Weizen-Eisbock, i ett exklusivt släpp. Det här var för 2,5 år sen och trots att flaskan är märkt med bäst före vid 2015 känner jag att det är dags att se hur det står till med den. Den enda lagrade eisbock jag druckit tidigare var KåtIsBocken, en vinnare i hembryggar-SM för sisådär sju-åtta år sen som bryggdes av hembryggarrävarna Peter Högström och Jessica Heidrich och som traditionen bjuder sedermera bryggdes på ett kommersiellt bryggeri. Den liknar numera närmast en oud bruin med sin ganska rejäla vinägersyra. Peter själv har gissat på att det beror på att flasktappningsmaskinen som det bryggeriet då hade inte riktigt höll den hygieniska standard som behövs för att ett öl ska hålla sig bra över en längre tid.

Nåja, det var en utsvävning, tillbaka till tysken. Den har alltså legat orörd i ett mörkt rum i en källare med sval, jämn temperatur sedan mars 2010. Frågan är nu om den skulle ha fått ligga kvar lite längre eller om den fått ligga för länge? Med 12% alkohol finns en bra början för lagringsvänlighet, men hur vetet klarar lagringen har jag helt enkelt ingen bra koll på.

Doften visar på en del starkvinstoner, ett klassiskt spår av oxidering. Inte helt oväntat, men de är kraftigare än jag väntat mig. Sedan sticker det till i näsan med en intensiv våg av söt, torkad frukt. Den för tyska veteöl så typiska skumbananstonen dyker också upp och verkar klibbigare än någonsin förut. Smaken upplevs först som extremt söt, men det verkar till viss del vara en illusion från alla fruktaromer som förknippas med sötma. Det är i mångt och mycket en Aventinus på steroider med en kraftig smak av banan och torkad frukt. Oxideringen är inte lika tydlig i smaken som i doften och lägger sig som en trevlig nyans.

En öl som jag tycker har tjänat på lagringen hittils. En viss råhet och överdådig sötma som fanns i början har nu lugnat ner sig och det hela känns mer sammanbundet. Den kan nog även tjäna ytterligare på något år till i källaren.