Under min nyss avklarade långweekend i Prag hade jag två ölmässiga mål. Att utforska tjeckiska mikrobrygder och att ge pilsnern en ärlig chans. Pilsner, ljus lager, svetly lezak, pils eller vad man nu vill kalla det, i Sverige verkar fenomenet "stor stark" ha ödelagt lagerns rykte. Det är synd, för även en välgjord ljus lager har sin plats i dagens ölkultur.
Något jag upptäckte i Prag var att fatölen så gott som alltid smakade bättre än flaskölen, vilket jag vill förklara med färskhet. Fat är det högre snurr på och öl oavsett stil håller sin fräschhet bättre på fat. Att dricka Pilsner Urquell i bryggeriets källarvalv må vara något av en religiös upplevelse, men man behöver inte gå så långt för att uppskatta en pilsner. Eller för den delen en välgjord svensk lager. Bland oss svenska ölnördar verkar det närmast krävas amerikansk humle för att man ens ska snegla mot en lager och det är lite synd, för även de kontinentalt humlade har sin skönhet. Å andra sidan är det väl ungefär lika ofta som Status Quo gör en Sverieturné som det dyker upp en ny riktigt bra, kontinentalt humlad lager på den svenska marknaden.
En del av problemet ligger kanske i att många lagerdrickare dyrkar de tjeckiska ölen. Samma öl har ofta blivit allt för påverkade av tidens tand när de når Sverige för att fortfarande ligga på topp och kunna tampas om uppmärksamheten från oss ölnördar. Som sagt tyckte jag att det var skillnad på flaska och fat även i Tjeckien. När det väl kommer en god och oförstörd lager är majoriteten kanske för lojala mot de tjeckiska ölen, eller för den delen till sina billiga svenska burköl, för att ge dem en chans medan vi ölnördar går med näsan lite för högt i vädret för att plocka ner en lager i kundkorgen.
Melleruds Vårpilsner tyckte jag själv var en mycket trevlig pils och kanske var det den som återigen öppnade mina smaklökar för att även ge ljus lager en ärlig chans. När jag så nu var i Prag och drack färsk pilsner på fat var och varannan dag föll poletten ner ordentligt. Jag hade återupptäckt pilsnern på riktigt. Återstår att se om den får ett uppsving i hela Sverige igen eller om den förblir en stil vi ölnördar överlåter till de som vi gärna kallar för fulölsdrickare.
Det görs en del riktigt bra svensk lager med kontinental humle anser jag. Här är några mina favoriter som jag kommer på just nu:
SvaraRaderaPickla pils
Alla tiders ängöl
Helsinge pilsener
Three Hearts Källaröl
Ju färskare desto bättre.
Javisst, t ex Pickla är ju mycket trevligt. Problemet är väl bara att det är så svårt att hitta dem färska :/
RaderaTack för trevliga inlägg från Tjeckien!
SvaraRaderaDina tankar kring den ljusa lagerna delar jag fullt ut. Tyvärr är väl färskheten en avgörande faktor som du säger, är säkert därför man knappt stöter på dåligt fatöl i Tjeckien. Det dricks så mycket överallt att det inte hinner bli dåligt. Sedan står ölhantering och -servering högre i kurs där nere än i vårt land på vanliga krogar, man sätter en ära i att servera fatöl i bra kondition.
Det är bara att hoppas på fler intressanta (färska!) lagers tillgängliga i Sverige, från inhemska såväl som utländska bryggerier. Och andra öltyper också, för den delen. Den svenska öl(bloggar)scenen riskerar annars att gå i stå och alla bara diskuterar tokhumlade amerikanska IPAs hela tiden. Det finns faktiskt andra typer av öl också. Den här artikelserien tycker jag har visat det på ett fint sätt.
jag har intresserat mig för öl i lite drygt 10 år nu, och för mig framstår pilsnern, särskilt den nordtyska stilen, alltmer som bland det finaste ölvärlden har att erbjuda. en välgjord, hyggligt färsk pilsner är svårslaget. den amerikanska microölkulturen är mkt bra och förtjänar all beröm, inget snack om det, men uppmärksamheten i sverige har blivit lite fånig, särskilt sista 3-4 åren. en halvdan sv apa betraktas ju nästan som bättre öl än, säg, bitburger, jever etc. mer pils åt ölfolket!
SvaraRadera