Ölrecension: Alesmith Wee Heavy

Inför morgondagens släpp tänkte jag recensera en av höjdpunkterna bland de mer exklusiva ölen i släppet, nämligen Alesmith Wee Heavy. Jag snubblade nämligen över en ensam flaska under den gångna helgen, som tillbringades i Odense. Länge, länge har jag sett framemot att smaka den här ölen så det var med stor glädje jag såg att den skulle dyka upp på bolaget. När jag så sprang på den bara några dagar innan bolagssläppet, och dessutom till ett betydligt lägre pris, blev det dubbel glädje och ett självklart köp.

Det är en mycket mörk vätska som hamnar i glaset, men när man håller upp den mot ljuset kan man se att den är mörkt brun snarare än svart. Skummet har en mycket tilltalande cappuchinofärg. Ett vackert öl i glaset helt enkelt. Den första aromen jag noterar är knäckebröd som snabbt slås undan av nougat, knäck och en lätt viff av alkohol som vittnar om att denna öl faktiskt ligger på hela 10 %.

Doften var kanske inte helt upp till förväntan, men både smak och munkänsla överträffar den. Det är en mycket välintegrerad smak med nyanser av gräddnougat, knäck, chokladkola och rågbröd. Även i smaken finns en liten avslutande alkoholton men det är snarare som en trevlig krydda till ölen än en störande spritighet. Det hela innesluts i en gräddighet som gör denna öl olik allt jag smakat tidigare. Också munkänslan kan beskrivas som gräddig och otroligt trevlig.

De wee heavy jag har smakat tidigare har inte varit i närheten av denna, varken i smak eller kvalitet. Jag skulle närmast kunna jämföra med några av de bästa starka och mörka trappisterna, som Rochefort och Westvleteren. Om man kunde plocka bort fruktigheten ur dessa skulle man hamna ganska nära Alesmith Wee Heavy. Jag skulle gissa på att de har en relativt likartad maltkomposition. Så stor skillnad kan nämligen jästen göra på egen hand.

Det här är en riktigt bra öl som är väl värd att köpa på sig imorgon. Bland de bättre maltbomber jag har smakat.