Jag minns det nästan som igår när jag drack Dugges ½ Idjit för första gången och slogs av den enorma kafferostigheten. Då hade jag precis börjat lägga öl på lagring och jag köpte en extra flaska att lägga i källaren för att se vad som händer med en så kraftigt rostat öl med lite tid för sig själv. Idag, drygt två år senare, var det dags att få svaret.
Rostigheten är fortfarande påtaglig men har tonats ner och rundats av något och dessutom balanserats upp av en fruktig starkvinston. Det ligger en mycket lätt syrlig ton och lurar i bakgrunden, som har precis rätt nivå för att ge balans istället för att bli störande. Efter allt detta kommer en ljuvlig besk rostighet och sätter sig i gommen för att ligga kvar där i minuter efter att man svalt sin klunk. Fylligheten är fortfarande fin trots åldern och överlag känns ölen mer komplett nu än som ung. I grunden upplever jag den som väldigt torr men oxidationen ger en illusion av sötma som väger upp det något.
I mina ögon är det här en bättre öl nu. Med åren har en bättre balans uppnåtts utan att den blivit mesig och det är fortfarande rostigheten som ger ölet karaktär. ½ Idjit är i min mening en öl som är värd att vänta på och att upplåta en plats i källaren åt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar