Den svenska ölstammen

Har vi någonsin haft det så bra på ölfronten i Sverige som vi har det nu? Bryggerier såväl som ölfestivaler och andra event dyker upp titt som tätt, Danmark ligger lika nära som alltid och Systembolaget formligen sprutar ur sig bra öl från när och fjärran. Det roligaste av allt detta tycker jag ändå är att våra bryggerier är bättre än aldrig förr. De etablerade bryggerierna går från klarhet till klarhet och de nyare visar både potential och en hunger att slå sig in på marknaden ordentligt.

Visst, det finns fortfarande ingen som vågar satsa helhjärtat på suröl eller för den delen något mer än sporadiska eller småskaliga experiment med fatlagring. Å andra sidan fyller man ut behoven på andra håll. Train Station Brewery, Jädraöl och fler med dem satsar på att skapa goda folköl, en tidigare ganska outforskad nisch och även de ännu alkoholsvagare ölen blir fler och fler. På Allt om Öl Festivalen provade jag Nils Oscars nya Bordsöl på modesta 2,7 % som var en mycket smakful liten sak som vågade låta bli humlechocken som en del andra lättviktare satsat på.

Eskilstuna experimenterar på med en humlig witbier medan St Eriks släpper en hallonwit och Slottskällan har gjort en svart saison. Bryggerierna vågar ta ut svängarna betydligt mer nu än för bara något år sen. På hembryggar-SM fanns det knappt några gränser på kreativiteten. Samtidigt sitter Ocean och Skebo och släpper öl efter öl i en modernare brittisk stil, öl som kanske inte alltid får så mycket uppmärksamhet men som är riktigt välgjorda. Ocean Västkust var en mycket angenäm upplevelse med mjuk maltsmak som nästan smälte i munnen, kryddat med en amerikansk citrustouch.

Det bubblar på i ölsverige och just nu är det roligare än någonsin att vara ölentausiast i Sverige. Ikväll ska ännu ett nytt svenskt bryggeri testas för första gången. Helsingborgs Bryggeri ska få stå till svars genom sin Summer Ale.