En brittisk box från Windsor & Eton och en belgisk box från Viven alltså. Framförallt den senare ser ju väldigt trevlig ut. Ideala lådor för samköp! I övrigt ser det ut att dyka upp några nya öl för lokalbeställning och jag kommer att uppdatera min lista över dessa öl inom kort, förhoppningsvis imorgon.

Har vi någonsin haft det så bra på ölfronten i Sverige som vi har det nu? Bryggerier såväl som ölfestivaler och andra event dyker upp titt som tätt, Danmark ligger lika nära som alltid och Systembolaget formligen sprutar ur sig bra öl från när och fjärran. Det roligaste av allt detta tycker jag ändå är att våra bryggerier är bättre än aldrig förr. De etablerade bryggerierna går från klarhet till klarhet och de nyare visar både potential och en hunger att slå sig in på marknaden ordentligt.

Visst, det finns fortfarande ingen som vågar satsa helhjärtat på suröl eller för den delen något mer än sporadiska eller småskaliga experiment med fatlagring. Å andra sidan fyller man ut behoven på andra håll. Train Station Brewery, Jädraöl och fler med dem satsar på att skapa goda folköl, en tidigare ganska outforskad nisch och även de ännu alkoholsvagare ölen blir fler och fler. På Allt om Öl Festivalen provade jag Nils Oscars nya Bordsöl på modesta 2,7 % som var en mycket smakful liten sak som vågade låta bli humlechocken som en del andra lättviktare satsat på.

Eskilstuna experimenterar på med en humlig witbier medan St Eriks släpper en hallonwit och Slottskällan har gjort en svart saison. Bryggerierna vågar ta ut svängarna betydligt mer nu än för bara något år sen. På hembryggar-SM fanns det knappt några gränser på kreativiteten. Samtidigt sitter Ocean och Skebo och släpper öl efter öl i en modernare brittisk stil, öl som kanske inte alltid får så mycket uppmärksamhet men som är riktigt välgjorda. Ocean Västkust var en mycket angenäm upplevelse med mjuk maltsmak som nästan smälte i munnen, kryddat med en amerikansk citrustouch.

Det bubblar på i ölsverige och just nu är det roligare än någonsin att vara ölentausiast i Sverige. Ikväll ska ännu ett nytt svenskt bryggeri testas för första gången. Helsingborgs Bryggeri ska få stå till svars genom sin Summer Ale.

Jag minns det nästan som igår när jag drack Dugges ½ Idjit för första gången och slogs av den enorma kafferostigheten. Då hade jag precis börjat lägga öl på lagring och jag köpte en extra flaska att lägga i källaren för att se vad som händer med en så kraftigt rostat öl med lite tid för sig själv. Idag, drygt två år senare, var det dags att få svaret.

Rostigheten är fortfarande påtaglig men har tonats ner och rundats av något och dessutom balanserats upp av en fruktig starkvinston. Det ligger en mycket lätt syrlig ton och lurar i bakgrunden, som har precis rätt nivå för att ge balans istället för att bli störande. Efter allt detta kommer en ljuvlig besk rostighet och sätter sig i gommen för att ligga kvar där i minuter efter att man svalt sin klunk. Fylligheten är fortfarande fin trots åldern och överlag känns ölen mer komplett nu än som ung. I grunden upplever jag den som väldigt torr men oxidationen ger en illusion av sötma som väger upp det något.

I mina ögon är det här en bättre öl nu. Med åren har en bättre balans uppnåtts utan att den blivit mesig och det är fortfarande rostigheten som ger ölet karaktär. ½ Idjit är i min mening en öl som är värd att vänta på och att upplåta en plats i källaren åt.

Ibland jämför man ju öl och vin med varandra på olika sätt, vilket kanske inte är särskilt konstigt eftersom det är våra två mest populära alkoholhaltiga drycker. Ur ett konsumentperspektiv tycker jag själv i alla fall att sådana jämförelser får som mest bäring om man jämför öl och vin med någorlunda liknande priser. Att jämföra ett vin för 400 kr med en öl för 50 kr blir ju lite som att sätta en tungviktsboxare i ringen mot en motståndare i fjädervikt.

Hur ska man då jämföra priserna på ett sjyst sätt när det så gott som alltid skiljer på såväl flaskstorlek som alkoholhalt? Jag är egentligen inget fan av att prata om alkohol per krona, men här tycker jag faktiskt att det är det bästa sättet att prisjämföra. Alkoholhalten styr hur mycket dryck man vill förtära. I princip kan man väl därför säga att ett öl och ett vin med samma APK är prismässigt jämförelsebara.

Här är några "översättningar" av bättre öl på Systembolaget till motsvarande vin. Rochefort 10 kan vi jämföra med en amarone på 15 % som då borde kosta ca 120 kr. För att få ett bra amaronevin får man slanta upp med åtminstone en tvåhundring i min mening, men 120 kr är fortfarande en tjugolapp kort om prislappen på bolagets billigaste amarone. Det är intressant att ett av bolagets tungviktare på ölsidan är så pass långt ifrån tungviktarna på vinsidan i prisläget.

Sierra Nevada Torpedo EIPA tycker jag passar att jämföra med ett kraftigare rödvin på 14 %, som då borde kosta ca 110 kr. Här skulle jag nog påstå att man kan hitta ett vin av motsvarande kvalitet för ett något lägre pris eller åtminstone samma pris. Ett öl som är överlägset vinerna på prisfronten är Weihenstephaner, som närmast kan jämföras med ett halvtorrt vitt vin kring 8,5 %. Ett sådant skulle behöva ligga kring 47 kr för att matcha veteölet. Det allra billigaste halvtorra vita på bolaget kostar 46 kr men för att nå en liknande kvalitet som Weihenstephaner, ett av världens bästa veteöl, behöver man förstås lägga sig betydligt högre i pris.

Lite specialöl då? Bolagets enda geuze, Oud Beersel Oude Geuze, kan väl vara jämförbar med bubbelvin på 12 % och då hamnar vi kring 147 kr vilket du inte får någon champagne för. Precis som med amaronen kan du få bolagets billigaste exemplar om du slänger på en tjuga men du behöver komma upp i minst 200 kr för att hitta något som känns jämförbart kvalitetsmässigt. Däremot skulle man väl kunna tänka sig att hitta icke-champagnskt bubbel av riktigt god kvalitet för det priset.

Visst är detta bara några exempel och dessutom med något godtyckliga valda vin att jämföra med. Poängen finns ändå där tycker jag, det är överlag billigare med öl av god kvalitet än med vin av god kvalitet. Dessutom har jag åsidosatt en viktig aspekt, nämligen flaskstorleken där ölen skördar fler framgångar genom att vara förpackad i mer portionsriktiga storlekar så att säga. Det här visar väl också att Systembolaget är bra mycket mer utvecklat på den exklusiva sidan bland sina viner än sin öl, men det är väl ingen nyhet för någon. Det bygger ju förstås också på att det faktiskt är fler som frågar efter champagne än efter geuze.

Tycker du att ditt gamla pannkaksrecept börjar kännas trist och tradigt? Hotta upp det med lite öl och du får en spännande pannkaka igen. Jag prövade att byta ut ungefär en tredjedel av mjölken mot imperial stout och fick pannkakor med härlig karaktär. Det blir nog lika bra, om inte bättre med en vanlig porter istället, men imperial stout var det mest passande jag hemma. Pannkakorna blir också lite fluffigare i konsistensen med öl i smeten.

Till pannkakorna kan man också göra en liten stoutsirap. Koka upp två delar porter eller stout med en del socker och låt sedan koka ner på medelhög värme till ca en tredjedel av den ursprungliga volymen och blivit märkbart tjockare. Smaksätta gärna med lite äkta vanilj eller kanske någon krydda. Låt den svalna, vilket också kommer göra den mer trögflytande, och servera till pannkakorna. Slottskällan Imperial Stout med massor av socker och en skvätt vanilj smakade för övrigt läskigt likt Vanilla Bean Brandy Barrel Aged Dark Lord. Sirapen är också finfin till vaniljglass!

Jag inleder midsommarhelgen med att damma av en flaska från källaren. För två år och fyra månader sen köpte jag en flaska Westmalle Tripel för att pröva hur den lagras och nu tycker jag det är dags att se vart den tagit vägen. Flaskan är märkt med 08/09/2011. Nu ska vi se om jag borde ha druckit den innan det datumet eller om det var ett bra val att vänta nästan ett år till.

En brunorange vätska träffar glaset och bildar ett stort fluffigt vitt skum. Jag försökte hälla upp utan att få med jästfällning men var lite för girig i upphällningen och misslyckades. Små jästsmulor flyter runt i den dimmiga vätskan, men låt så vara.

Den första doften som slog emot mig vid upphällningen var en tydlig oxidationston och jag blev lite orolig att jag väntat för länge trots allt. När jag sätter näsan till glaset är den lättare och bara en av många nyanser i en mångfacetterad arom. Utöver den lilla madeiratonen från oxidationen noterar jag apelsin och andra "ljusa" frukter, nougat, en lätt jästighet och en liten touch av något jag närmast kan associera med smörkola. Smaken är relativt torr och ganska lätt för en öl på 9,5 %, men så är den ju också olagrad. Om det inte vore för en alkoholton hade det svårt att gissa att den var så stark. Alkoholtonen är dock inte spritig utan snarare lyxig och vuxen. Den påminner faktiskt en hel del om likörpralinen i Paradisaskarna. Överlag är det dock frukterna som dominerar smaken.

Westmalle Tripel är en öl som jag tycker är värd att lagra. Den är också mycket bra färsk och jag vill påstå att den varken blir bättre eller sämre av några års lagring, utan förändras med bibehållen kvalitet. Min gissning är att den inte klarar mycket mer lagring än så här utan att gå utför, i alla fall i min smak. Men det kan man förstås aldrig veta säkert utan att prova.

I samband med SM i hembrygt öl i Uppsala för några veckor sen fick jag fem flaskor hembrygd öl från Stefan från Källarknut, till lika mannen bakom Ölsvammel. Jag har skrivit om några av hans öl vid ett tidigare tillfälle, men nu är det nya öl som vankas. Under SM så östes det medaljer över Stefans och Källarknuts öl och även min egen erfarenhet sätter höga förväntningar på dessa öl.

Headbanger

En hårdrockarlager fullpackad med humle och en IBU över 80. När jag provade den på SM blev det nästan för mycket. Nu, nästan fyra veckor senare när humlen lugnat ner sig liiite tycker jag faktiskt lite bättre om den. Med all smak från humlen blir det svårt att säga hur välgjord grundölen är men jag kan i alla fall inte uppfatta några som helst felsmaker bakom den tunga mattan av amerikansk humle. Det slår dock inte över och blir för mycket, vilket verkar vara svårt att åstadkomma med en så pass humlig lager. För att jämföra med en någorlunda liknande kommersiell öl ligger Mohawk Unfiltered Lager nära. Skillnaden är att Mohawk har en tydligare maltprofil medan Headbanger är all-in på humlen. Det är massor av tropisk frukt och citrus i såväl doft som smak och jag kunde känna doften av persikor en meter bort från glaset. Den här ölen skulle jag köpa om den fanns kommersiellt.
4-/5

En sjyst matlagningsöl

Emils Snickerboa Saison

Jag ska väl direkt erkänna att saison varken är min favoritstil eller för den delen en stil som jag kan särskilt bra. Min uppfattning av den här ölen är i alla fall att den är lite väl fenolisk och pepprig och jag lyckas inte riktigt bli förtjust i den. Samtidigt kan jag tänka mig andra kan fullkomligt älska den för just de smakerna. För mig blir det lite för enkelriktat och dessutom kör man över min hastighetsbegränsning på den vägen. Det är inte heller någon dålig brygd, den är bara inte min kopp te.
3-/5

Black Hobbit Oatmeal Stout

En lätt och len stout där havren känns av tydligt som en ton av havremjölk. Rostigheten är väl avvägd och kompletterar de övriga smakerna på ett mycket bra sätt för att sedan ligga kvar i gommen långt efteråt. Ge den här ölen till Guinnessfrälsta och de kommer inse att det finns andra stouts som är bra. Lättare stouts är inte heller riktig min grej egentligen, men det här tyckte jag om. Torr med lagom djup i smaken och välintegrerade komponenter.
4-/5

Monkarillo

En APA som fått sitt namn från dess fyra humlesorter; motueka, nelson sauvin, kohatu och amarillo. Doften visar också dess stora humleinnehåll med en underbar dominans av tropisk frukt. De återfinns också i smaken där en trevligt kakig men lätt maltighet ligger i bakgrunden. En trevlig pale ale, men det är något som saknas för att nå fullträffen. Kanske är det en lite tyngre maltighet som skulle behövas. För en lätt strandöl är det förstås spot-on. Återigen en öl jag skulle köpa om den fanns kommersiellt.
4-/5

Nalle Puh Julporter

Här har vi en saffranskryddad imperial porter som var en av mina favoriter på SM och som är min absoluta favorit av dessa fem. Saffran ligger tungt i såväl doft som smak och ger ölen en mycket lyxig känsla. Jag blir helt såld på saffranssmaken! Det är bara så gott! Bakom saffranen ligger en mild imperial porter som är glad att hålla sig i bakgrunden och gör det mycket bra. Där är det lätta toner av choklad som samsas med cappuchino för att ge support till smaksättningen. Jag är så imponerad att jag har svårt att finna ord för att beskriva denna öl. Jag önskar verkligen att jag hade fler flaskor och att den gick att köpa, för detta är utan tvivel den bästa hembrygd jag någonsin druckit. Fenomenalt!
5/5

Hett byte

Nu på lördag, på självaste midsommardagen (som visserligen inte firas i Danmark) släpps Cantillon Blåbär på Ölbutikken i Köpenhamn. Blåbär är en av världens mest eftertraktade öl och släpps bara en enda gång om året i mycket liten kvantitet och finns endast till försäljning på just Ölbutikken. På Ratebeer är den rankad som den näst bästa fruktlambicen i världen och i den ölstilen finns det ju gott om konkurrens. På eBay kan en flaska inbringa flera hundra dollar för den som vill göra en fuling och sälja vidare sin flaska.

Släppet kommer att ske klockan 14.00 och precis som förra året är man limiterad till att maximalt köpa en stor (75 cl) och en liten (37,5 cl) flaska per kund. Förra året låg priset på 240 respektive 120 DKK per flaska. Vad jag har hört ska det finnas lite fler flaskor i år än förra året, då det fanns 100 stora och 100 små flaskor för försäljning (samt ytterligare några reserverade för drink-ins och några på Mikkeller Bar).Är man där vid releasetiden på lördag är det förstås också ett trevligt tillfälle att träffa likasinnade och säkerligen kan man dela några flaskor annan öl från butiken med dessa. Det är nämligen fullt tillåtet att slå sig ner i butiken och öppna de öl man just köpt på sig.

Vinnaren i folkets val

Efter regn under de inledande timmarna av lördagspasset på Allt om Öl Festivalen tittade solen fram i Eskilstuna framåt tretiden och hela konceptet med utomhusfestival kändes genast riktigt trevligt. Det lilla formatet, med drygt 200 öl totalt utspritt på elva utställare, var också trevligt då det blev lätt att få en god överblick över allting. Det må ha varit lite mindre besökare än vad arrangörerna hoppats på, men för oss som var där var det trevligt med svängrum och gott om tid att prata med utställarna.

Någon brist på god och spännande öl var det inte heller. Förutom lite lagrad Carnegie smög Carlsberg också fram några spännande flaskor från Brooklyn, nämligen Wild 1, Mary's Maple Porter och Cuvee Elijah. Brill/Bishops Arms hade med sig nya skapelser från Mikkeller såväl som samarbetsöl från Cigar City och the Bruery. Hos Elixir Wines fanns nya danskar såväl som norska öl. Bland svenskarna fanns det såväl nya sommaröl som jubileumsöl. Som sagt, det fanns en del att prova. Att välja ut tio favoriter att ge guldstjärnor i domartävlingen blev ingen lätt uppgift i slutändan.

En av festvalens alla godbitar

Stjärnorna hann ändå sättas ut precis i tid för att jag skulle hinna in till Stora Ölskolan som jag skulle hålla i. För mig personligen var det också en höjdpunkt under festivalen. Det är alltid givande att prata om öl inför en intresserad publik och att göra det med enbart lite mer avancerade öl var något nytt för mig. Vi provade Abbaye des Rocs Brune, Amager Gluttony, Nils Oscar Barley Wine, Eskilstuna Röksta Rökbock och Ölvisholt Lava. Jag smög också in och lyssnade under kortare stunder på flera andra event under festivalen och alla verkade ha en lika intresserad publik. Till sist var jag också med på ost- och ölprovningen som festivalgeneralen Pelle själv höll i som jag tyckte var mycket intressant. Min favoritkombination var Nils Oscar Barley Wine med stilton där både ost och öl förhöjdes av kombinationen.

Av de nya ölen som avsmakades blev jag imponerad av väldigt många. En som stod ut var Mohawk Respirator Doppelbock som var en mycket trevlig överraskning med len maltkropp och härlig toffeeaktig smak. Jag får erkänna att jag inte varit helt övertygad om att Mikkellers öl enligt modellen "släng i en udda frukt och lagra på ett ovanligt fat" skulle bli lyckade men Blondeaux, en belgare i grunden som gjorts med hallon och lagrats på sauternesfat var väldigt god. Å andra sidan var Swinging Harry Tropical Quad alldeles för söt och endimensionell.

Stenstrand Sommarale från Nynäshamn var också en ny öl för mig och levererade verkligen och var en av de bästa svenska ölen på festivalen. Den går att beställa styckvis på Systembolaget just nu och för en gångs skull verkar den inte ha sålt slut på några timmar. Även vinnaren i festivalbesökarnas omröstning, Sigtuna Triple Hop Weizen, går att beställa styckvis. Två klara rekommendationer för dig som vill prova nya sommaröl. I höst kommer också två öl från Lervig i limiterade släpp, deras Rye IPA och Konrad's Stout, som båda fanns på festivalen och som båda smakade fantastiskt.

Nya öl i Amagers sinners-serie

För oss som jobbat på festivalen och orkade stanna kvar till slutet avrundades kvällen med lite mat i backstageområdet, där stämningen var glad och uppsluppen. Ett trevligt tillfälle att umgås med allsköns ölfolk under lite annorlunda former jämfört med ett festivalgolv. Det märktes att det fanns betydligt mer kamratskap än konkurrens bland branschfolk. Knappast någon nyhet i sig, men alltid upplyftande att se hur positiv och kamratlig ölbranschen är.

Alla som valde att avstå ett besök på festivalen missade verkligen något. Om det blir någon festival även nästa sommar rekommenderar jag er att gå för jag tyckte att den här festivalen hade allt som jag vill ha. Utom möjligen solsken i början av lördagspasset.

Under helgens ölfestival fick man en trevlig möjlighet att prova två äldre årgångar av klassikern bland klassiker inom svensk öl, Carnegie Porter. Carlsberg hade med sig flaskor från 2002 och 2007, och gott om dem var det också. Jag har aldrig haft möjlighet att prova några äldre flaskor Carnegie och tog såklart den här chansen på en gång.

2007 var ljuvligt len med mycket chokladtryffel, lätta portvinstoner från oxideringen och lite karamell bakom. Överlag kändes den väldigt vällagrad och särskilt för en sådan lätt öl. 2002 tyckte jag kändes som förbi sin topp när jag provade den vid Carlsbergs monter. Då kändes den som en tunnare, blekare variant av 2007. Ungefär samma smaker men bara mindre av allt. Den dök sedan upp i festivaljuryns blindprovning och då var jag övertygad om att det var 2007 då smakerna kändes mycket kraftigare. Alla andra insåg också att det var en Carnegie men satte den direkt som den 2002a det var. Tji fick jag... Om det var på grund av skillnader mellan flaskor eller om det bara var mina smaklökar som inte hängde med i svängarna släpper jag till er att spekulera i.

Carnegie Porter 2002 kom till slut också att vinna festivaljuryns pris för festivalens bästa öl. Ingen av oss hade den som bästa öl bland de tio i finalprovningen men den fick jämna, höga betyg och lyckades därmed vinna med ganska knapp marginal.

Jag har också Carnegie 2009 i källaren som jag lagrat själv som ska drickas snart för att minnesjämföras med de som provades i helgen. Trots att man hör mycket gott om hur bra Carnegie lagras tyckte jag fortfarande att det var en stor överraskning att en så relativt lätt öl lagrades så bra.

Är det någon därute som prövat att torrhumla sitt morgonkaffe någon gång? Det är ju en någorlunda beprövad idé att använda en kaffepress för att torrhumla sin egen flasköl. Varför inte använda kaffepressen till det den är gjord för, att göra kaffe, utan att för den sakens skull ta bort humlen. Med en skopa socker i kaffet kan jag faktiskt tänka mig att det kanske, möjligen kan bli lite gott. Välhumlad imperial stout kan ju vara riktigt gott.

Själv är jag en sån där märklig prick som inte dricker kaffe (förutom som tillsats i öl) så jag skickar ut det här uppdraget till er läsare att testa själva och sen rapportera tillbaka hur det gick. Ytterligare ett sätt att dra in öl i frukosten. Eller åtminstone en av dess ingredienser.

I helgen är det dags för ölfestival igen då en av Sveriges nyaste ölfestivaler, Allt om öl festivalen, går av stapeln i Eskilstuna. Öllistan ska nu vara komplett och passerade till slut 200-strecket. Det finns gott om godbitar att hitta här och i stort sett alla utställare har med sig något som jag tycker verkar spännande.

Bishops Arms ställer ut ett gäng öl från Brill, bland annat några nya spännande öl från Drie Fonteinen och Mikkeller som man inte bör missa. Café Sylvia har också något av en samlingsmonter med många öl att utmana gommen med, bland annat Nynäshamns hyllade Stenstrand Sommarale, Omnipollos nya öl Mazarin och Avery White Rascal. Brekeriet har med sig en ny cider som dessutom är ekologisk samt att de skakat fram några flaskor Vieille Brune igen, en underbar suris från Thiriez.

Att Carlsberg slår lite på trumman och drar med sig Carnegie Porter från 2002 och 2007 känns också väldigt kul. En äkta svensk klassiker och har man inte provat den lagrad förut har man alltså en ypperlig chans nu. Elixier Wine i sin tur har utökat sin danska arsenal med norska Lervig. Testa deras råg-IPA samt Konrad's Stout. Amagers hyllade Gluttony finns också med igen efter succén på SBWF i höstas.

Festivalölet är återigen bryggt av Eskilstuna Ölkultur och är i år en välhumlad witbier som jag ser väldigt mycket framemot att få smaka. Det är också bryggeriets sommaröl och kommer inte att buteljeras, så passa på att prova nu. Totalt ställer de upp med 30 öl så det finns en del att jobba med i deras monter för törstiga besökare. Har man tid innan festivalen kan man förstås också glida iväg till Systembolaget i Eskilstuna där många av deras öl står på hyllorna.

Får man gissa utifrån namn och alkoholstyrka är Nils Oscars nya öl Hej Hop på 9,5% en DIPA och med tanke på hur god Hop Yard är har jag stora förhoppningar på denna öl. Även Sigtuna har en humlig nyhet i form av Triple Hop Weizen, en tysk veteöl med en humlig twist. I samma bryggeri görs även St Eriks öl och på festivalen kan man bland annat få prova deras barley wine, enbärslagern som bryggts med Mathias Dahlgren samt deras nya sommaröl HallonWit.

För min egen del ska jag inte bara vara besökare utan jag ska även döma i domartävlingen samt hålla i "Stora Ölskolan". Att hitta festivalens bästa öl känns som en massiv uppgift när man ser till öllistan men det ska väl kunna bli ett angenämt problem. Jag vill även slå ett slag för alla event som sker under festivalen. Särskilt spännande verkar Jankos provning om ölstilarnas uppkomst samt Pelles öl- och ostprovning vara.

Nu är det bara att hålla tummarna för att vi får vädret med oss också!

Barley wine är en öltyp som ibland blir ibortglömd i matsammanhang. Kanske för att det är en öltyp som inte finns på hyllan året om på Systembolaget och som man därför kanske inte vill råka "slösa bort" på en misslyckad matmatchning. Kanske är det för att det är en så pass kraftig öl att man förpassar den till fåtöljen eller ostbrickan. Det är ändå en stil som hör hemma även på matbordet. Vi får ju också barley wines till Systembolaget relativt ofta. Bigfoot kommer varje år, flera andra amerikanska och även danska varianter har dykt upp i exklusiva släpp och Nils Oscars utmärkta tolkning går att beställa per flaska året runt.

Framförallt tycker jag att barley wine kan vara himmelskt till rätter med vilt, som t ex älgstek. Den kraftiga ölen passar utmärkt med de robusta viltsmakerna. Ofta finns det en fruktig smak i barley wine vilket i princip alltid är gott till vilt, och som även kan sjunka i de fruktiga tillbehör som är vanligt till vilt.

Även till kraftigare kötträtter med nöt eller fläsk passar barley wine i glaset, särskilt om man använder ingredienser som i sig ger lite viltkaraktär, så som svamp och enbär. Boeuf bourguignon till exempel. Häll rödvinet i maten och ställ kornvinet på bordet. Eller kanske till och med pröva att göra bouef barleygnon? Med en barley wine i brittisk stil tror jag det kan bli riktigt gott. Ett något vågat tips till vegetarianerna är att prova barley wine till västerbottenpaj. Om pajen är en förrätt bör man dock tänka till om drycken till huvudrätten klarar av att följa en så kraftig öl.

Efter maten har den fortfarande en plats att fylla på dessertbordet. Ett sötare barley wine som t ex Old Stock klarar sig fint till många olika typer av efterrätter. Om det inte blir allt för syrligt eller lätt är ett sådant öl en god kandidat. Glass, chokladkaka och fruktsallad leder alla fram till att man hittar nya spännande nyanser i ölet. Ett humligare barley wine kan med fördel paras ihop med en apelsinchokladkaka där de citrustyngda humlearomerna gifter sig väl med apelsinnyanserna i kakan.

Till sist var det den där ostbrickan. En mildare mögelost med marmelad eller torkad frukt är svårt att inte gilla med barley wine till och även smakrikare, vällagrade hårdostar kan hitta en kompis här. En nötig cheddar till en brittisk barley wine eller kanske en bit comté till en humligare variant.

När Cantillon Kriek släpptes i Systembolagets ordinarie sortiment i oktober 2010 var det en självklarhet att lägga undan några flaskor i källaren. Nu har de flaskorna blivit nästan två år gamla och jag tyckte det var hög tid att smaka av en flaska.

Jästen har sedimenterat ordentligt under två år i källaren och med försiktig hantering är det en helt klar, djupröd vätska som hamnar i glaset. Det finns fortfarande en mycket tydlig körsbärston i doften samt en hel del kärnor som ger ett lyxigt inslag. Funken ligger i bakgrunden och är ganska svag, medan syran kommer smygande och nästan bränner till i halsen till slut. Överlag känns den mer avspänd och mindre hetsig än som färsk. Å andra sidan upplever jag den som surare nu.

En intressant öl att lagra, helt klart. Om den är bättre nu eller inte är väldigt mycket upp till tycke och smak. Själv skulle jag nog säga att den är lika bra, men på ett annat sätt. Nuförtiden finns den inte kvar på Systembolaget eftersom den sålde bättre än vad bryggeriet kunde leverera, men den finns att få tag på t ex i Danmark eller online för den som vill fylla på förråden.

När jag vaknade idag var det första jag tänkte "Jaha... lördag idag, skönt med lite ledigt. Men vad ska jag egentligen göra hela dagen?". Efter en hel vår i skolan, där det ständigt har funnits något skolarbete som man åtminstone borde göra känns det lite märkligt att ha en helg där man är helt ledig. Ledig på riktigt alltså. Vad gör man? Ett tag kändes det som att jag glömt hur man njöt av vanlig hederlig ledighet.

Men nu sitter jag här och tittar på Holland - Danmark med en Ocean Västkust i glaset och Game of Thrones att läsa medan TV4 kämpar sig igenom sitt enormt dåliga för-, mellan- och eftersnack och inser att allt man behöver för att njuta av lite ledighet är en riktigt god öl och något trevligt att läsa, lyssna på eller titta på.

Trevlig helg på er och glöm aldrig hur skönt det är att varva ner med en god öl.

Tidigare har jag sagt att Oppigårds Summer Pale Ale kommer att bli en av storsäljarna bland sommarölen. Det är väl knappast någon högoddsare och min tes visade sig ha viss bäring när jag svängde förbi bolaget häromdagen och såg att det bara fanns två flaskor kvar på hyllan. Jag norpade självfallet båda två, tillsammans med lite andra godsakerna, bland annat en av de sista flaskorna Früh Kölsch.

Ikväll slängde pappa ihop sin signatursoppa, en currykryddad linssoppa. Ett enkelt recept med ingredienser som man ofta har hemma gör detta till en bra backup-rätt att plocka fram om man inte orkar åka och handla. Hacka två lökar och några vitlöksklyftor och fräs med curry i olivolja. Ha inte för hög värme bara, då riskerar curryn att brännas. Ha i ca 3 dl röda linser, lagom mängd vatten och två tärningar grönsaksbuljong (alternativt motsvarande mängd buljongpulver). Koka upp, ha i två lagerblad och låt sjuda i 15-20 minuter, tills linserna är färdiga. Smaka av med salt och peppar samt färskpressad juice från en halv citron.

Summer Pale Ale, som är lite maltigare och vad jag skulle kalla för mer brittisk maltighet än brukligt för Oppigårds, passar fint då just maltigheten knyter an till och lyfter fram linserna medan den amerikanska och nyzeeländska humlen jammar med currykryddigheten. Man skulle kunna tro att ölen blir lite för tung för soppan, men linserna gör den så pass fyllig i smaken att de matchar varandra gott. Soppan har en viss kryddhetta, men inte så mycket att det krockar med beskan. Om man ändå är känslig för beska och kryddhetta tillsammans kan jag istället tänka mig att en veteöl passar utmärkt.

Glöm inte pannkakorna efter soppan. Frågan är bara, vad dricker man för öl till pannkakor och sylt?

Idag drar Sweden Rock Festival igång och hårdrocksfestivalerna duggar tätt i sommar. För min del blir det nog bara Rockstad Falun, men det hindrar ju inte mig från att lyssna på en massa bra hårdrock. Med några bra öl till förstås. Nog finns det väl öl som passar bättre och sämre till vissa låtar också? Jag tror genuint på att om man bara har en tanke, historia eller anekdot med kombinationen kan man höja helhetsupplevelsen. Här är några av mina idéer på öl- och hårdrocksmatchningar.

Pantera - Fucking Hostile
Hårt, snabbt och aggressivt! Brewdog Hardcore IPA måste väl vara det självskrivna valet här? Både smak och namn passar bra till.

AC/DC - Highway to Hell
En lättare klassiker som börjar kännas lite uttjatad men som vid rätt tillfälle är hur bra som helst. Paras ihop med Sierra Nevada Pale Ale som också den är hur bra som helst, om tillfället är rätt. Också den öl som lett många av oss in i helvetet. Ja, helvete för plånboken alltså, himlen för oss.

W.A.S.P. - Chainsaw Charlie
Mörk och lite elak till det yttre men ganska snäll innerst inne, vilket speglas i Grebbestad Lunator. 

Slayer - Raining Blood
Mörk och jävligt elak till det yttre och minst lika jävlig innuti.  Det känns väldigt främmande för folk utanför subkulturen men nästan lite mainstream för dem inom den. Hittar sin ölmässiga själsfrände i Yeti.

Running Wild - Under Jolly Roger
En glad och romdränkt Hornbeer Caribbean Rumstout blir det självklara valet till denna piratmetal. Arrrgh!

Sabaton - Carolus Rex
Bombastiskt om den svenska stormaktstiden från alla möjliga vinklar. Någon variant på Närke Stormaktsporter och ju mer bombastiskt desto bättre, satsa på Kaggen. Gäller bara att hitta en pub som har den och sen att lyckas övertyga dem om att spela låten.

Rammstein - Feuer Frei
Ingen rök utan eld heter det ju, men egentligen är det ingen eld utan rök som gäller. När vi ändå befinner oss på tyskt territorium blir det ju mycket bekvämt att dra mot Bamberg. Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen dricker vi här.

Opeth - The Funeral Portrait
Långt, långsamt och tungt, precis som en Gulden Draak.

Mötley Crue - Kickstart My Heart
Lättsamt och en låt som för mig andas sommar. Precis som Früh Kölsch alltså. Passa på att köpa några innan de tar slut, dess period på Systembolaget är nämligen över.

Van Canto - Battery (a capella cover av Metallica)
En udda men riktigt bra variant av en klassiker, från ett land som inte är kända för den här sortens musik. Hittar sin partner i Almond '22 Pink IPA.

Led Zeppelin - When the Levee Breaks
En gammal goding med klassiska riff och som inte skäms över att vara klassisk. Avnjuts förstås bäst med en Thomas Hardys Ale, ju äldre desto bättre. En av de bästa låtarna och en av de bästa ölen från den gamla goda tiden. Kan inte bli annat än helt fantastiskt!

Iron Maiden - Aces High
Okej, hur enkelt får det bli? Spitfire! Det är så enkelt men så passande att det inte går att ta något annat.

Har du några favoritkombinationer av öl och hårdrock?

Klossa - dalmål (eller snarare Grycksbodialekt) för padda eller stor groda, även korpulent fruntimmer
Kloss - Extremt berusad

Man ska nog dricka ganska många Kloss för att bli extremt berusad, men man kommer att ha trevligt under tiden för det är en riktigt god öl. Det hela rör sig om en öl som Peter Carlsson och Blå Grodorna tagit fram för att ha ett gott öl att servera i samband med deras spelningar. Det förklarar förstås också dalaanknytningen i namnet. Från början brygdes Kloss hos Monks i Stockholm men efter första batchen flyttade man ner till De Molen som har lite mer kapacitet. Det har också tillkommit fler varianter på Kloss sedan jag drack denna ljusa ale första gången under förra sommaren. Då fanns den bara att tillgå på några väl valda krogar, utöver bandets liveuppträdanden. Nu har den dock blivit beställningsbar genom Systembolaget i Stockholms och Dalarnas län, samt att den på grund av lokal efterfrågan finns i butik i Falun.

Som sig brukligt med lite lättare ljusa öl från De Molen skummar den rejält vid upphällning och skummet håller sig läääänge. Nästan jobbigt länge, men det blir imponerande fast efter en liten stund. Doften är mycket frisk, som en sval bris över en sommaräng där någon har picknick med fruktsallad. Maltigheten känns kakig och mycket lätt, den gör inte mycket mer än att den precis lyckas rädda den kraftiga humlingen från att ramla ner i diket med brännässlor brevid den där sommarängen. Även munkänslan är mycket frisk och fräsch till en början, sedan slår en oväntat ettrig och kraftig beska till och ligger kvar på tungan länge. Det är nästan som de där verkningslösa bedövningssalvorna man fick hos tandläkaren när man skulle dra ut en mjölktand som barn. Beskan kan nog bli för kraftig för en del, men jag gillar den. Allt som allt en mycket stabil pale ale och vore det inte för att priset är 50% högre än andra sommarfavoriter hade jag druckit denna många gånger i sommar.

Det här är en mycket enkel men också mycket trevlig förrätt, som ligger i säsongen. Den tar bara några minuter att laga och kostar inte särskilt mycket. Just nu kan man hitta knippen med färsk sparris för 10 kr. Skär bort den träiga bottenänden på sparrisarna och skölj av dem. Hetta upp en stekpanna och stek sparrisarna i smör i några minuter och salta med lite flingsalt. De ska fortfarande ha lite crunch kvar, men får gärna börja ta lite färg ändå. Linda in 2-3 sparrisar i en skiva parmaskinka (eller annan lufttorkad skinka) och lägg upp på en liten tallrik. Droppa försiktigt över lite god balsamvinäger. Om du vill kan du toppa det hela med att riva över lite parmesanost.

Den syrliga geuzen passar bra till sparrisen och möter väl upp sältan från skinkan och syran från balsamvinägern. Det hela blir väldigt smakrikt men ändå relativit lätt i munnen, vilket geuzen hanterar utmärkt. Om man inte riktigt har fastnat för spontanjäst öl kan man istället gå på en något smakrikare ljus lager, t ex Brooklyn Lager, Jämtlands Hell, Jever eller Sigtuna East River Lager.

De olika segment som finns inom öl och cider. Urklipp ur Systembolagets Lanseringsplan 2013

Under 2013 kommer Systembolaget att genomföra en hel del förändringar i uppbyggnaden av sin sortimentsmodell. Det nuvarande systemet med olika moduler (T1, T2 etc) kommer att ersättas. Dessa moduler har tilldelats butikerna helt och hållet utefter deras totalförsäljning, vilket betyder att en butik som säljer massor av ljus lager på burk även haft ett brett sortiment av vin, whisky, ale etc. Den nya strukturen kommer även att ta hänsyn till hur mycket som säljs inom olika varugrupper.

I den nya sortimentsmodellen kommer butikerna dels ha en butiksstorlek och dels en sortimentsmix. De fem olika butiksstorlekarna benämns A-E, där A har ca 500 artiklar, B har ca 940 artiklar, C har ca 1480 artiklar medan D ska lagerföra minst 1930 artiklar. Vinkällarbutikerna är de enda som har butiksstorlek E och lagerför cirka 3200 artiklar.

Exempel på sortimentsmixar. Urklipp ur Systembolagets Lanseringsplan 2013

Sortimentsmixarna är oberoende av butiksstorlek och beskriver vilken inbördes fördelning mellan olika varugrupper butikerna ska ha. Man har identifierat sex olika butiksgrupperingar med liknande kundefterfrågan. Tre av dessa grupper har ett standardbehov och tre har ett premiumbehov. Dessa grupper har sedan olika sortimentsmixar med olika stor tyngd på öl, vin respektive sprit. Ovan ser ni hur de två vanligaste sortimentsmixarna med premiumutbud ser ut. Sortimentsmix 6 finns endast i två butiker i saluhallar i Stockholm och är än mer fokuserade på vin och exklusiv sprit.

Sortimentsmix 4, som ser trevligast ut för oss ölnördar, kommer endast att finnas i 20 butiker som främst återfinns i större städer. Vinkällarbutikerna kommer att ha sortimentsmix 5, men med tanke på deras betydligt större antal artiklar kommer dessa gissningsvis också ha det bästa möjliga ölutbudet. Sortimentsmix 5 kommer att finnas i 56 butiker och finns främst i och omkring Stockholm, Göteborg och Malmö samt mindre städer i södra Sverige.

Bland standardbehovsmixarna är det sortimentsmix 1 som har störst andel öl, men den utgörs också i högre grad av volymöl. I dessa butiker är efterfrågan på öl betydligt högre än genomsnittet men det rör sig främst om ljus lager på burk. 140 butiker kommer att ha denna sortimentsmixen och det verkar som att en butik nära norska gränsen är ett typexempel. Go figure...

Kundefterfrågan kommer i högre grad att styra vad som finns i butikerna vilket även inkluderar vad som beställs till butikerna. Det finns också en tanke om att kundernas förfrågningar ska registreras även om varan inte finns i butiken, vilket gör att man i ännu högre grad ska kunna hålla koll på kundefterfrågan. Än så länge saknas dock en teknisk lösning för detta.

Illustrering av nyheter och sortimentsskiften. Urklipp ur Systembolagets Lanseringsplan 2013

Från och med 1 september 2013 kommer man också ha fyra sortimentsskiften per år istället för nuvarande två. Dessa kommer ske i början av mars, juni, september och december. Den garanterade tiden på hylla sänks från 12 till 6 månader och man utvärderar nya produkter tidigare, nu redan från andra månaden. Första försäljningsmånaden räknas inte med för att man ska slippa effekter från nyhetens behag. Säljer nya produkter tillräckligt bra i jämförelse med de andra produkterna i samma segment (se översta bilden) får de vara kvar. Alla produkter kommer utvärderas kontinuerligt och man kommer att skapa ett rankingsystem som beror på såld volym samt försäljningsmarginal, där produkter inom samma segment kan jämföras. De som ligger högst i rankingen inom segmentet kommer få störst spridning. Här kommer man också skilja på standardbehov och premiumbehov och därför skapa två separata utvärderingar samt rankingar.

Produkter i beställningssortimentet utvärderas och rankas tillsammans med nyheter och ordinarie sortiment och kan kvala in i sortimentet om de säljer bra. Ungefär som det fungerar nu alltså, men istället för att de kvalar in till T9 kommer deras ranking avgöra hur stor spridning de får.

Allt det här betyder att Systembolagets sortiment blir betydligt mer dynamiskt samt att det blir högre konkurrenskraft mellan olika artiklar. Vad vi kunder köper och efterfrågar kommer få ännu större genomslag än idag. Gissningsvis blir det lättare att ta sig in i sortimentet men svårare att stanna kvar. Om jag har förstått det rätt kommer det inte längre vara tidsbegränsade släpp som t ex sommarsläppet, där artiklarna försvinner efter tre månader, utan de som säljer tillräckligt bra får vara kvar. På bekostnad av någon annan artikel. Säsongssläppen med påsköl, oktoberfestöl och julöl samt glögg kommer däremot att vara kvar.

Några övriga noteringar:

• Det verkar som att dessa ändringar även kommer innebära att specialölssortimentet blir lite större 
• Ljus lager blir viktigare än idag i vissa butiker och fler öl kommer därför lanseras även i det segmentet
• De exklusiva lanseringarna kommer givetvis bli kvar

Är man nyfiken på att se hur dessa ändringar kommer att te sig i en butik kan man besöka butiken på Nybrogatan i Stockholm som agerar testbutik. För er som vill läsa mer detaljer om den nya sortimentsmodellen rekommenderar jag läsning av Systembolagets lanseringsplan 2013 (pdf), sidorna 15-19.


PS. I lanseringsplanen kan man även läsa följande på sida 21:

Det ökande ölintresset tar sig uttryck i en kraftigt ökande aktivitet bland bloggare på nätet, och bildandet av Skandinaviska Ölskribenters Förening i början av 2012 är ett tecken i tiden som antyder att trenden kommer att fortsätta.

Jättekul att vi blir omnämnda i en sådan text. Om ni vill följa Skandinaviska Ölskribenters Förening rekommenderar jag att ni går in och gillar vår Facebooksida. Passa på att gilla Porterstekens Facebooksida när ni ändå är igång också.

Systembolagets siffror över ölets försäljningsutveckling den första delen av 2012 visar på positiva trender för specialölen, vilket här inbegriper i stort sett all öl utöver lagerölen. Totalt sett har öl ökat med en dryg procent (sett till volym) under perioden januari till april. Det som ökat allra mest är specialölen som under perioden ökat med hela 15,7 %. Dessa öl stod under perioden för 4,2 % av volymförsäljningen bland all öl, cider och blanddryck, vilket är en ökning med 0,5 procentenheter. Inom specialölen är det ale som ökar mest men i stort alla segment ökar. I rena siffror rör det sig om drygt 3 miljoner liter såld specialöl och en total försäljning av öl, cider och blanddryck på 72,4 miljoner liter, under denna period.

Lager på burk står fortfarande för den stora delen av försäljningen med en kategoriandel på 70 %. Trots att volymen burklager har ökat svagt har kategoriandelen sjunkit något. Ljus lager har sjunkit och kategoriandelen hålls uppe av den mörka lagern på burk som ökat relativt kraftigt, dock är det en mycket liten del av segmentet. Eftersom burklager hör till de billigaste artiklarna i kategorin bör de ha en något lägre andel om man ser till hur mycket man har sålt för. Med samma resonemang bör specialöl, som överlag har de dyrare artiklarna i kategorin, ha en något större andel. Detta har jag dock inte sett någon statistik över.

I övrigt kan man notera att ljus lager på flaska ökar, och ökar mer än ljus lager på burk. Mina helt egna gissning är att det också är ett tecken på en ökad kvalitetsmedvetenhet hos kunderna. Flasklager utgör 19 % av volymförsäljningen bland öl, cider och blanddrycker. Till sist har cider och blanddrycker en tydligt nedåtgående trend. Segmentet är dock fortfarande drygt 50 % större än specialölssegmentet, sett till volymförsäljningen.

Dessa trender är förstås glädjande och är ytterliggare ett bevis på att utvecklingen av den goda ölkulturen fortsätter framåt.