Bryggarspeeddating

Nu blir det lite livebloggande här! Vi har 10 bord och 10 bryggare som får fem minuter vid varje bord för att presentera sig själva och en av sina öl och undertiden kan vi blogga om det.

Först ut är Great Heck med sin Stormin Norman. En IPA på 6,5% med perle, cascade och columbus. Bra drag i efterbeskan och trevliga frukttoner. De använder bara hela humlekottar i sina öl, framförallt för att vara mer traditionella. Maltkroppen är ganska lätt med trevlig rundhet och lätt kakighet.

Nummer två är Top Totty från Slaters. Etiketten ger ju vissa vibbar, men ölen är rätt bra. Det rör sig om en blonde ale på 4%, återigen med en smygande beska. Inte så extremt spännande men krispig och lätdrucken.

Tredje öl ut är från Camden Brewery och heter USA Hells. Helt enkelt en variant av deras vanliga Hells men med bara amerikansk humle (columbus, cascade, centennial, citra och simcoe) istället för bara tysk humle. De funderar också på att göra en variant med australisk humle. Wicked Wine är på gång att börja ta in Camden till Sverige. Ölen är riktigt trevlig, lite som Mohawks Unfiltered Lager, men med mer balans.

Nästa är Adnams Ghost Ship, en pale ale med lite rågmalt i och humlad med bland annat motueka och citra. Trevlig balanserad smak med en fräsch arom av lime och lite melon. Väldigt trevlig och avslappnad öl. Skulle vara trevlig medan man grillar.

Nu kör vi Innis & Gunn Scottish Pale Ale. Lite bättre öl än de vanliga I&G som jag annars har svårt för. Humlad med styrian golding, east kent golding och super styrian har den en lätt fruktighet som drar lite åt marmeladhållet. Mer balanserad än sitt original men den känns ändå lite lätt kvalmig.

Up next ett lokalt bryggeri, Leeds Brewery med sin bitter Hellfire. Humlad med framförallt med centennial och willamette, samt en skvätt first gold. En av de minst intressanta ölen så här långt, jag hade gärna haft lite mer centennial i smaken. Den strama beskan är ganska trevlig dock, men överlag är smaken helt enkelt lite för endimensionell för mig. Själva bryggeriet verkar vara i samma storlek som de större svenska mikrobryggerierna, om jag lyckades konvertera enheterna rätt.

Har tappat räkningen totalt på var vi är i ordningen, men nu har vi en svart-IPA från Otley Brewing med det bekanta namnet Oxymoron. Den här är dock lite lättare än Mohawks, på 5,5%. Jag skulle snarare ha kallat det en lite humligare stout. Det vi har fått är från en minicask, så den har knappat någon kolsyra. Absolut en trevlig öl i sig, men jag har lite svårt att se vid vilket tillfälle jag skulle vilja dricka den.

Vi kör vidare på Brains Dark, en dark mild från ett walesiskt bryggeri. Lätta kaffetoner, lite choklad och milda frukttoner. Kan inte påstå att mild är någon av mina favoritstilar men det här är nog en av de bättre varianter på stilen jag har smakat. Jag börjar förövrigt bli lite stressad nu, det är verkligen högt tempo på det här.

Nästa öl är en IPA med earl grey från Marble, som gjordes i samarbete med Emelisse. Den har "torrteats" med flera kilo te, och visst smakar den lite earl grey. Riktigt trevlig IPA! Bästa ölen hittils, utan tvekan.

Roosters är sist ut till vårt bord och bröderna Tom och Oliver kommer med en citra single hop som har bryggts speciellt för EBBC och har serverats från cask. Det rör sig om en IPA på 6,1% med en otroligt skön fruktighet. Humlen är inte så aggressiv som många andra citra-IPAs utan är mer i balans med malten, utan att bli för klen.

Så var det klart! Stressigt men jätteroligt koncept. Bryggarna hade ett svårt jobb med att springa mellan borden och hinna presentera sina öl och svara på alla frågor på bara fem minuter men alla lyckades göra det jättebra. Det här vill jag pröva igen!