Kornvin vs druvvin till älgstek

Coca Cola-marinerad älgstek kanske låter som ett aprilskämt för vissa, men det är det faktiskt inte. Istället var det vad som bjöds till middag igår när jag och tjejen åkte hem till mina föräldrar. Det är en rätt som min mormor brukar göra och som alltid tagits emot med jubel från mig, men nu var det längesen sist jag åt det. En sådan midag kräver förstås något gott i glasen också. Medan mamma korkade upp en flaska rödvin gick jag ner till mitt ölförråd för att hitta något att dela med pappa till maten. Efter en stunds rotande bland imperial stouts, trappistöl och barley wines så föll valet på Old Mephisto. Vinet som korkats upp var en flaska Zenato Valpolicella och jag såg förstås en utmärkt möjlighet att pröva öl mot vin till maten. Det ska väl erkännas att någon mer vinkunnig kanske inte hade valt just detta vin till en älgstek, men helt off är det verkligen inte heller.

Coca Cola-marinering i sig är väl inget som är särskilt unikt men receptet vi använder är lite av ett familjerecept och faktiskt inte något jag tänker skriva ut på bloggen. En del saker måste man ju få hålla inom familjen, särskilt när det kommer till matlagningstraditioner.

Till älgsteken serverades en sås gjord på marinaden/skyn, kvittengelé, kokt potatis och sallad. Vinets fyllighet matchade maten väl och dess fruktiga och kryddiga toner passade mycket väl till maten. Fast det var något som saknades, och när man provade ölet till maten så blev det uppenbart vad det var. Ölet hade nämligen det vinet saknade, uppfriskande kvaliteter i form av kolsyra och en lätt humletouch. Sötman från gelén smälte rakt in i ölet som även det hade en perfekt avvägd fyllighet för att matcha maten. Karamelltonerna i ölet hittade hem i både sås och kött och så var det förstås det där med kolsyran som befriade smaklökarna och lät dem få känna all mat och dryck. En utmärkt kombination av mat och dryck!