Premiär för ölrecensioner: Drie Fonteinen Oude Geuze Vintage 2003

Så var det dags. Den första riktiga recensionen av en kommersiell öl på Portersteken. Jag tänkte först av allt introducera vilket koncept jag tänker mig för mina recensioner. Det kommer att vara något jättevanligt inslag här, i alla fall inte till en början, utan det blir i takt med att jag dricker öl som jag känner att jag vill skriva om. Jag kommer inte att recensera de senaste ölen på Systembolaget, det finns det tillräckligt många andra bloggar som gör, och gör det bra, ändå. Ett möjligt undantag är om jag, t ex i Danmark eller på en ölfestiva, kommit över öl som kommer att släppas på Systembolaget i en nära framtid. De flesta recensioner kommer dock att beröra öl som är ovanliga i Sverige. Det finns två anledningar till detta. Dels är det den typen av recensioner som jag själv är mest intresserad av att läsa, och jag skriver ju helst om sådant som jag själv skulle vilja läsa. Dels är det helt enkelt roligare att recensera sådana öl. Jag kommer att betygsätta ölen enligt Ratebeermetoden, dock kommer jag bara presentera totalbetyget som alltså kan hamna mellan 0,5 och 5,0.

Jag tänkte gå ut hårt med vad som på papperet är en riktigt bra öl för en surölsälskare som mig, nämligen Drie Fonteinen Oude Geuze Vintage från 2003. Ölet köpte jag i bryggeriets (eller blanderiets kanske man ska säga) egna lilla butik i Beersel utanför Bryssel, när jag var där i höstas. Jag vill minnas att priset låg på mycket prisvärda €7. När så bloggen fyllde två år i torsdags så tyckte jag att det var läge att öppna den. Eftersom kvicksilvret smygit sig rejält långt uppåt för att vara mars månad så satte jag mig till och med ute på balkongen.

Det var med viss andakt jag tog av folien, krängde av den smått rostiga grimman och drog upp korken som tydligt visar spår av tidens tand, för att till sist kunna hälla upp ölet i ett av mina Cantillonglas. I typisk geuzeanda skapas ett stort vitt skum som snabbt sjunker undan till bara några skumrester. Ölet är klart varmgult med många pigga, små, små bubblor som tar sig upp mot ytan.

Doften är mycket angenäm, i alla fall för en som fallit ner i lambicträsket. Man känner direkt att man kommer få en ordentlig surisfix. En lätt funkighet samsas med vinteräpplen och mycket lätta drag av oxidation, som ger ett spännande djup till doften. Jag tycker mig också kunna skönja ektoner och röda vinbär. Jag kan lukta på det här i timmar!

Inte heller smaken lämnar mig besviken. Den mustiga syran är bestämd men tar inte över och är dessutom fint avrundad. Återigen är vinteräpplen med i leken, likaså finns funken där men den är behagligt avrundad. Överlag saknar denna öl mycket av den råhet som unga geuze kan ha och är istället mer balanserad och behaglig i smaken, vilket jag gillar. Det finns en frisk fruktighet av gröna vindruvor, vinbär och små inslag av melon. Lite, lite oxidering känns av även i smaken och i de små mängderna gör det bara gott. Till sist har vi eksmakerna som fungerar lite som klister och binder samman allting på ett fantastiskt sätt. För detta är verkligen en väl sammanhållen geuze.

Detta öl har verkligen åldrats med värdighet, vilket kanske inte kommer som någon överraskning. Jag skulle till och med vilja påstå att det är den bästa geuze jag har druckit, och jag har bara druckit ett fåtal fruktlambicer som varit bättre. Att ge det något annat än ett riktigt högt betyg kommer förstås inte på tal.