Samarbetsblandningar vs originalölen

, , 4 kommentarer
Det har ju blivit på mode att bryggerier i sina samarbeten blandar lite olika öl och släpper som en ny öl, ibland med en extra twist i form av extra torrhumling, fatlagring eller liknande och ibland helt utan mer påverkan på ölet än själva blandningen. Blir blandölen verkligen bättre än de öl man använder som ingredienser? Jag tänkte delge mina åsikter om några sådana öl.

Först ut har vi Brewdog/Mikkeller I Hardcore You, en blandning av Hardcore och I beat yoU som sedan torrhumlats igen efter att de blandats. Denna öl kom på Systembolaget i slutet av 2011, Hardcore finns numera i T9 och I beat yoU lär väl ha letat sig till några svenska festivaler och krogar så det lär finnas ganska många ölintresserade svenskar som provat alla tre. Här tycker jag att I beat yoU står en klass över de andra två med sin otroliga fruktighet, som försvinner lite i blandningen. Hardcore och blandölen ligger på ungefär samma nivå som varandra tycker jag. Allt som allt blir det alltså inte bättre av att man blandar dessa öl, och det blir inte heller något som står ut från grundölen som något som känns nytt och intressant.

Sen har vi Baller Stout, som Three Floyds slängde ihop för att fira sitt femtonde jubileum förra året. Här har man blandat sin egen, superhajpade Dark Lord med nästan lika hajpade Darkness från Surly, Black Albert från belgiska Struise och så Beer Geek Brunch från Mikkeller. Bland dessa öl tycker jag att Darkness är absolut bäst, följt av Beer Geek Brunch. Black Albert har jag haft lite varierande erfarenheter av men när den varit på sin bästa sida har den också varit väldigt bra. Dark Lord är för söt för min smak. Det roliga här är att Baller Stout blir en helt annan skapelse som inte är lik någon av de enskilda ölen den innehåller. Så på så sätt blir den lite spännande. Men är den bättre? Nja... Alla fyra grundölen är häftiga på sina egna sätt men när de blandas suddas de topparna ut och det blir något slätstruket, om än väldigt bra. Jämfört med Dark Lord så smakar den bättre, men får inte lika höga poäng på häftighetsskalan. Den tar sig upp jämsides med Black Albert men når definitivt inte upp till Darkness.

Jag hade också tänkt ta upp Black Tokyo Horizon, men eftersom jag inte riktigt ser poängen med tokstarka och supersöta öl som just Black Tokyo Horizon, Tokyo* och Dark Horizon 3 Ed. så tänkte jag faktiskt låta det bli väldigt kort. På förhand kunde det vara intressant att blanda de söta ölen med den rostigare Black för att skapa något mer balanserat, men i slutändan tyckte jag inte att det nådde hela vägen fram. Här kan jag tycka att blandölen tillför något nytt utan att bli varken sämre eller bättre än de öl som den är blandad på. Däremot har jag svårt att se hur Black Tokyo Horizon, för mig som kund, blir värd det ganska mycket högre priset.

Det är de blandöl som jag kan komma på att jag har smakat, där jag även smakat grundölen. Vad har ni för erfarenheter?

4 kommentarer:

  1. Visst går det att göra blandningar där helheten blir större än delarna. Dock undrar jag lite om en del blandningar bara tillkommer för att man vill göra något ihop (och kanske då baserar på vad man har i pipen just då, snarare än att man testat sig fram till vad som faktiskt blir bäst..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, många av dessa blandöl innehåller ju ofta ganska hajpade öl. Hajp+hajp=mer hajp. Sen om det faktiskt blir bättre eller inte verkar vara sekundärt ibland.

      Radera
  2. Black Tokyo Horizon är ett eget öl, inte någon blandning.

    SvaraRadera
  3. Sen finns ju icke-samarbetet Taiji som är blandningen av Yin & Yang från Evil Twin! Jag tycker de var bättre var för sig faktiskt..

    SvaraRadera