Pizza Port, Toronado och Alpine

De senaste dagarna har vi varit i San Diego, som man väl får anse vara en av huvudstäderna för amerikansk craft beer (eller kraftöl som en lokal morgontidning så fint översatte det förut), med bryggerier som Stone, Alesmith, Lost Abbey/Port Brewing, Green Flash, Ballast Point etc etc. Dock har jag faktiskt inte besökt ett enda av dessa ställen, en uppoffring som jag fick genomlida nu när jag är ute och reser med vänner som inte är lika inne på öl som mig. Självklart har jag sett till att inte gå törstig för det, och dessutom finns det ju mycket kvar att utforska när jag kommer till San Diego nästa gång. För det lär bli fler gånger.

Till att börja med så stannade vi till på Pizza Port i Carlsbad, en av fyra Pizza Portar, som alla ligger längs kuststräckan mellan Los Angeles och San Diego. Detta var ett lunchstopp så det blev bara en flight med fyra prover, nämligen Whambo, Hater, Bagby's Last Stand och ölet med kanske världens bästa namn, Kung Fu Elvis. Den sistnämnda var också den bästa av de fyra. En APA med allt man vill ha i humleväg: citrus, tallkåda, grapefrukt, och exotisk frukt, och allt det på en torr, krispig bas med drag i beskan. De övriga tre var också bra men stack inte ut lika mycket. Det fanns väl omkring 20-25 olika öl från Pizza Port att välja på, samt ungefär lika många andra öl, mestadels från mer eller mindre lokala bryggerier. Såg bland annat en imperial stout med chili och choklad från Sierra Nevada som jag inte sett någon annanstans. Jag var riktigt sugen på att prova den, men ett helt glas imperial stout vid lunchtid kändes som för mycket, i alla fall just den dagen. Om man ändå åker igenom Carlsbad så är detta ett rekommenderat vattenhål, men är man bara i San Diego så finns det så pass många andra pubar och bryggerier att hålla sig sysselsatt med, och dessutom finns Pizza Ports öl på många fler ställen än bara deras egna krogar.

Ett ställe som man verkligen bör besöka i San Diego är Toronado, som även dem har väldiga många öl från Pizza Port, samt förstås många andra bra fatöl och en mycket större lista på flasköl än systerpuben i San Francisco. Det är inte riktigt samma speciella, inkörda stämning här som i San Francisco men det vägs upp av allting annat. På våra två besök här hann jag igenom många öl som jag länge viljat pröva, och hade jag bara haft tid och pengar hade jag kunnat gå hit många kvällar till. Hair of the Dog Doggie Claws var en av höjdpunkterna här, en mycket välbalanserad barley wine med en lenhet som gjorde att jag fick kolla två gånger på årgången, det var nämligen en flaska från 2011. Jag hade lätt tagit att den var lagrad i 3-4 år. När vi var där på måndagen fick man alla fatöl från San Diego för tre dollar glaset, så jag passade på att dricka bland annat Speedway Stout och några fler öl från Pizza Port. Maten här var bra för en pub, så man kan ta en helkväll med middag och öl om man vill, vilket var precis vad vi gjorde första kvällen.

Andra kvällen käkade vi på något mer eller mindre random ställe innan. Det visade sig att de hade Coronado Islander IPA på fat, en till riktigt bra IPA. Vi hade även tänkt stanna till på Hamilton's Tavern, en till pub som många rekommenderar, men då vi kom dit var det redan fullpackat med folk så vi åkte vidare. Att döma av den snabba titten på fatöllistan och ölkylarna så är det också en pub som är värd en helkväll. Nästa gång...

När det var dags att lämna San Diego lyckades jag övertala mina kompisar att vi skulle åka ut till Alpine för lunch på Alpine Beer Company. Det ligger ungefär en halvtimme inåt landet från San Diego och är väl värt ett besök. Först kikade vi in i det lilla bryggeriet och affären. Där stod ett bryggverk i storleksordningen 1500 liter samt en handfull tankar som jag kunde se. Inget stort ställe alltså, men deras olika IPAs har fått stor uppmärksamhet bland amerikanska ölnördar. Så jag plockade på mig en bomber vardera av Duet, Nelson och Pure Hoppiness för behagliga $5,99 styck innan vi gick in till den lilla restaurangen/puben och käkade lunch och provade öl.

Här kunde man få provbrickor med 4 eller 6 glas á 1,5 dl för 8 respektive 10 dollar. Jag började med att prova mig igenom några av deras maltigare alternativ. Willy Vanilla, en amerikansk veteöl med vanilj var nog bland de mer spektakulära av dessa, samt APAn Alpine Ale som var bra utan att få smaklökarna att göra glädjeskutt. De skutten kom istället på nästa provbricka, där jag tog in just Duet, Nelson och Pure Hoppiness, samt Token, en bourbonlagrad imperial porter. Den sistnämnda var återigen bra men inget särskilt. Istället var det förstås de tre iporna som satte smaklökarna i extas, och särskilt så Duet. Det är en klassisk västkust-IPA med Amarillo och Simcoe som prickar fullpoängaren på humleprofilen. Nelson var mer spektakulär om än inte lika bra, en råg-IPA med massor av Nelson Sauvin. En helt annan smak än de nelsonhumlade ipor som vi sett i Sverige, med mycket mer vitvinstoner och ljusa, skarpa smaker. Inte likt något annat jag smakat faktiskt. Pure Hoppiness är en mångfalt prisbelönt DIPA, men vid det här tillfället tyckte jag den var minst spännande av de tre. En stabil amerikansk DIPA som trots att den var mycket bra bleknade något bakom Duet. Som tur är kan jag prova alla tre igen för ett andra omdöme.

Alpine är definitivt värt ett besök om man har bil och någon som kan köra. Förutom ölen och maten så är det ett trevligt avbrott mot storstadslivet i San Diego. Maten här var bra (för att vara pubkäk) och på tisdagar kör de tacospecial vilket jag kan rekommendera om man har möjlighet att styra sitt besök så pass. De hade 12 egna öl på fat samt en gästöl. I ärlighetens namn så är det dock bara deras IPA som jag tyckte var något som var värt att dricka mer än ett smakprov av, men de var också väldigt, väldig bra. Det är också ett av få ställen där man garanterat kan hitta deras öl på flaska om man vill köpa med sig.