När 2012 är inne på sina sista skälvande timmar är det hög tid att fundera på vad 2013 kan tänkas ha i sina lager för oss. Som tidigare utlovat kommer här mina funderingar och gissningar på vad som kommer hända i ölvärlden under 2013.

Humlevågen, som på allvar sköljde över Sverige under 2012, kommer stanna av i sin framfart och nå en platå där den ligger still, utan att heller sjunka tillbaka. Om inte annat på grund av en tilltagande humlebrist. Istället kommer belgiska och brittiska stilar komma fram lite mer igen efter att ha levt i skuggan av de typiska amerikanska stilarna. Särskilt kommer nog de svenska bryggerierna utforska och tolka dessa stilar på sina egna sätt mer än förut.

Samtidigt som nya svenska bryggerier fortsätter poppa upp i rasande takt och kanske en eller annan fantombryggare kommer igång så kommer ett eller ett par stycken bryggerier att gå i konkurs eller säljas till nya ägare. En större andel av de nystartade kommer satsa på liten produktion och en mycket lokal distribution.

Gästbryggande, samarbetsöl och fatlagringsprojekt kommer fortsatt att vara ovanligt bland de svenska bryggerierna som varken har tid eller plats över efter att ha tillgodosett grundefterfrågan från en marknad som törstar allt mer efter mikrobryggt. Burktappningsutrustning kommer inte heller någon av mikrobryggarna att ha plats att installera i sina egna bryggerier.

Den svenska bloggosfären kommer fördjupa sin bevakning av ölbranschen i Sverige och utomlands och bli ett allt vassare alternativ till traditionell media. Samtidigt kommer fler bloggskribenter synas i andra medium än sina egna bloggar.

För Portersteken finns också många spännande planer och framtidsutsikter för det kommande året och förhoppningsvis kommer en del av dem bli verklighet redan i januari. Hur mycket som kommer gå att förverkliga återstår att se men drömmarna finns där.

Blanda nu inte öl med fyrverkerier ikväll! Gott nytt år!

Som någon som uttrycker sina åsikter offentligt på en blogg, i en tidning eller på något annat sätt vill man ju gärna kunna titulera sig oberoende. På så sätt ska de som läser ens åsikter vara garanterade att det är just ens egna, opåverkade åsikter. Men hur kan man vara oberoende?

Det kan verka som en enkel fråga med ett enkelt svar. Det tycker jag inte att det är. Tar man emot pengar för att skriva något särskilt är man självklart inte oberoende. Då handlar det om PR och inget annat. Så långt är det enkelt. Om man som bloggare kan det förstås tyckas att man inte är oberoende om man har reklam på sin blogg. Det kan man enkelt undvika genom att inte skriva något om de man har reklam från eller deras produkter.

Hur blir det då om man skriver i en tidning som har reklam? Där finns inte samma direkta koppling mellan den som betalar för att ha reklam i tidningen och den som skriver i tidningen, särskilt inte för frilansskribenter. I slutändan finns det ändå en koppling mellan skribentens inkomst och företagen som betalar för reklam i tidningen.

Sedan har vi förstås fallet med varuprover/journalistprover. Att ta emot dem kan vara en förutsättning för att kunna utforska och skriva om en öl innan den släpps, något som är särskilt intressant för öl som kommer i små volymer och tar slut fort eller som inte kan köpas via Systembolaget. Men så fort man tagit emot något gratis är man inte opåverkad. Har man möjlighet som skribent att gå på Systembolagets nyhetsprovningar är det förstås ett exceptionellt bra sätt att kunna prova öl mer eller mindre opåverkat. Som anställd på en tidning sitter man i en bättre sits, eftersom det förhoppningsvis är företaget som tar emot varuproverna (eller betalar för ölen som recenseras, om så skulle vara fallet).

Något man kanske inte tänker på i första hand är hur personliga relationer mellan skribenten och aktörer i branschen eventuellt kan påverka vad man skriver. Det är förstås omöjligt att vara en framstående och engagerad skribent utan att ha kontakter. Ju närmare samarbete man har, desto djupare och mer unikt får man möjlighet att skriva som skribent, men samtidigt blir man oundvikligen också mer involverad och påverkad av relationen.

Till sist kan ens andra jobb eller uppdrag, forna eller nuvarande, påverka en. Det finns massor av skribenter som på ett eller annat sätt är eller har varit inblandade i bryggerier, barer, restauranger och andra aktörer. Jag är en av dem.

Man kan undvika att skriva om de som man är inblandade med och vara tydlig med sin koppling när man skriver om dem, men i slutändan kan man kanske ändå inte kalla sig oberoende. Det finns helt enkelt mycket som kan göra att man inte riktigt är 100 % oberoende som skribent längre. Det finns förstås ändå ett gäng skribenter som är det. Jag är inte med i det gänget. Jag försöker självklart att inte låta det påverka vad jag skriver och om vad jag väljer att skriva, och att vara öppen kring vad som varit journalistprover och liknande. I slutändan är det ändå bäst att inse att jag inte är helt oberoende.

En av de bästa ölen som dracks under 2012

Efter den mer allmänna årskrönikan igår gräver jag nu i minnesbanken för 2012 och drar fram mina egna topphändelser från året. Häng med på en snabb tillbakablick!

Hos Russian River

Året började på topp med en galen dag med ölshopping på Bottle Barn följt av lunch och öl på Russian River i Santa Rosa, middag och mer öl på Moylan's och sedan en liten provning med stora öl hemma hos Baker. Smaken av Stone/Maui/Ken Schmidt Kona Coffee Macadamia Coconut Porter on Bourbon Barrels minns jag fortfarande som om det var igår. Redan då förutsåg jag att ingen enskild dag under 2012 skulle kunna toppa den andra januari i ölväg, och så blev det också. Jag har stor lust att åka tillbaka!

Bass 1995

I februari var jag med och grundade Skandinaviska Ölskribenters Förening som nu växt till 43 medlemmar. Det har genomsyrat många delar av mitt ölår, på gott och ont. Just den dagen då vi sjösatte skutan var mycket trevlig med ett härligt bryggeribesök på Eskilstuna Ölkultur, provning av en unik öl från 1995, en välsmakande middag på Café Sylvia och en avslutande miniprovning av medhavda godsaker.

Beställning av lokala öl tog sina första trevande steg i mars och att hålla någorlunda koll på det lokala utbudet blev något av ett hjärtebarn, bland annat genom att skapa en lista på alla(?) lokala öl som går att beställa styckvis. I mars var det också dags för årets första ölfestival, ett Linköping Beer Expo i tillfälligt nya lokaler. En kostym som inte riktigt passade festivalens kropp, kan man lugnt säga, för trång var det. Det blir som tur är nya tag i gamla lokaler i mars 2013.

I april publicerades fick öl och mat, lagad av yours truly, ett helt uppslag i Uppsala Nya Tidning. Att själv skriva om öl och mat är en sak, att bli omskriven kring öl och mat är något helt annat, även om det bara är för lokaltidningen. I slutet av april fick jag också, som första utomstående någonsin, delta på en skarp offertprovning på Systembolaget. En upplevelse som blev väldigt lärorik både för mig och för er (hoppas jag) med en helt ny insikt bakom kulisserna hos Systembolaget.

Härligheter i Huddersfield

Tack vare sponsring från SAB-Miller/Pilsner Urquell kunde jag och fyra andra ölskribenter från Sverige och Norge åka till the European Beer Bloggers Conference i Leeds i maj. Det blev en helg där det mesta mellan ölbloggning, glas, humle och öl sattes i nya perspektiv och avslutades med ett magiskt bra bryggeribesök till Magic Rock, som sedan dess blivit en aning mer kända i Sverige. Tillbaka i Sverige och Uppsala vankades SM i hembryggt öl vilket också blev en härlig dag med massor av goda hembrygder. Jag slutar aldrig imponeras över hembryggarnas förmåga att skapa goda och innovativa öl. Eller konstiga fatanläggningar för den delen.

Hembryggare känner inga begränsningar

På Allt om Öl Festivalen i mitten av juni hade jag äran att vara både öldomare och provningsledare. En mycket välskriven och välfotograferad tillbakablick på festivalen ur en amerikansk besökares synvinkel finner ni på Good Beer Hunting. Utöver festivalen präglades juni och juli av mycket jobb och få ölhändelser för min egen del.

Ofiltrerat och opastöriserat (och kallt) i katakomberna under Plzen

I augusti däremot styrde jag tillsammans med min flickvän kosan mot Tjeckien för en långhelg i Prag som började med en dagstur till Plzen och ett besök till det anrika Pilsner Urquell. Det, och resten av helgen i Prag, påminde mig om att ölkultur inte bara handlar om nyskapande och extremiteter, utan också om traditioner, historia och fler ölstilar än IPA, suröl och imperial stouts.

Det var också i augusti som Systembolaget bjöd in ölbloggare till nyhetsprovningar för första gången men det var först i september jag själv hade möjlighet att delta. Det var också i september som bloggen fick sin nya webbadress, www.portersteken.se, som ett av många steg att lyfta bloggen flera snäpp. Ett arbete som fortfarande pågår. Annars handlade det mycket om svart-IPA i september, med diverse provningar av olika varianter för att till slut komma fram till, på plats på SBWF, att St Eriks variant var det bästa svenska exemplet.

Struises Urbain och David

Stockholm Beer & Whisky Festival dominerade både september och oktober med ett rekorddeltagande för egen del med totalt fyra festivaldagar och en uppsjö av provningar, master classes, intervjuer och annat roligt som resulterade i 15 artiklar. Mer än så har jag aldrig skrivit om ett enskilt event, men så är det också Sveriges, och en av världens, största och viktigaste ölfestivaler. Montergrannarna Struise och Brekeriet bjöd på några av festivalens största behållningar, enligt såväl mig som de flesta besökare jag pratat med. Brekeriets Cassis och Struises Black Berry Albert hörde till mina favoritöl.

I november publicerades det 500:e inlägget på Portersteken precis innan det första bryggeritemat såg dagens ljus med fokus på Nynäshamns Ångbryggeri. Ett roligt grepp som jag helt klart kommer försöka arbeta vidare med! Sedan blev det dags för årets sista ölfestival, den gemytliga Örebro Öl & Whisky Festival, där Närkes öl i vanlig ordning var en av de stora höjdpunkterna.

Och så sitter vi nu här i december, en månad som utöver julöl kantats av diskussioner kring etiketter och den bristande kvaliteten hos vissa småbryggare. Ett bra ölår är snart till ända och ett nytt är på väg att ta vid. Vad väntar oss under 2013?

Till sist vill jag ta tillfället i akt att tacka alla som läst, kommenterat och hört av sig under året. Låt oss fortsätta sprida god ölkultur tillsammans även nästa år!

Det här var året då Systembolaget införde beställning av lokala produkter, då Copenhagen Beer Celebration startade, då Skandinaviska Ölskribenters Förening bildades, då ölfestivalerna slog nya rekord igen och då ölbloggare äntligen blev inbjudna att delta i Systembolagets nyhetsprovningar. Det här var 2012.

Ett händelserikt år är snart till ända och årskrönikorna börjar poppa upp som svampar ur jorden, så även på ölbloggarna och så även på Portersteken. Jag delar upp det i en del som blickar tillbaka på året i allmänhet och en del som blickar tillbaka på mitt eget och bloggens (öl)år.

Skandinaviska Ölskribenters Förening startades i början av året och Systembolaget bjöd direkt in till samarbete. Det samarbetet blev en bidragande faktor till att ölbloggare under hösten blivit inbjudna till nyhetsprovningar på Systembolaget vilket i sin tur lett till en bättre rapportering om de kommande ölsläppen på Systembolaget med flertalet skribenter som kan recensera (nästan) alla öl innan de släpps. Jag tycker att det har varit en av de största händelserna för den svenska ölbloggosfären under året.

En stor händelse i år var också Systembolagets introducering av beställningsbara lokala öl. Plötsligt blev över 100 svenska och danska öl från företrädelsevis små och nya bryggerier tillgängliga att beställa styckvis till alla butiker i hela Sverige. Efter en liten startsträcka för att få systemet på plats fungerar det nu riktigt bra och är väldigt inkluderande.

Den nya tillgängligheten var till en början mycket trevligt men uppdagade snart ett problem. Det visade sig det fanns en bra anledning till att många av dessa öl inte haft någon större spridning innan. De var helt enkelt inte tillräckligt bra. Guldkornen finns förstås där men det blev särskilt tydligt när Systembolaget anordnade en temaprovning med omkring hälften av de lokal ölen att det fanns många som inte håller måttet.

På andra sidan det kommersiella strecket visade sig den andra typen av småskalig bryggning slå nya rekord istället. Hembryggar-SM var långt mer välbesökt än arrangörerna räknat med och de deltagande ölen var fler och bättre än någonsin förr. Samma mönster har rapporterats från allehanda mindre hembryggarevenemang landet runt under året. När USA:s ölboom började på 70- och 80-talet spelade hembryggningen en viktig roll och det tror jag den gör i Sverige också. Att visa att man kan producera välsmakande dryck i det egna köket är en nog så viktig pusselbit i att få upp samhällets ögon för en bredare ölkultur.

Massvis av kommersiella bryggerier startades också upp under året. Den mest omtalade och starkast lysande stjärnan bland nykomlingarna blev utan tvekan Brekeriet som utökade sin importverksamhet med att också börja brygga själva. På ett Stockholm Beer & Whisky Festival som slog allehanda rekord i besökare, utställare och ölantal var det Brekeriets egna skapelser som fanns på allas läppar, och särskilt deras svartvinbärsöl Cassis. Med sina brettade öl som sticker ut från den amerikanska humlen, den engelska måttfullheten och den tyska renheten som annars är så populära bland svenska bryggare har de hittat en egen nisch i den svenska ölkulturen. Ett mycket välkommet och nyskapande tillskott!

Det är några av de händelser som etsat sig fast starkast i mina minnen av 2012. I helgen tittar jag tillbaka på lite mer personliga minnen från året som gått och sedan kanske det finns tid för en blick framåt också.

Bland de senare tillskotten till det lokala beställningssortimentet finns Köpingshus Rödh och Swarth från Strömsholms. Senaste gången jag drack öl från Strömsholms upplevde jag en del otrevliga bismaker men i dessa två var det mesta på rätt plats.

När jag i somras fick ett smakprov av Rödh på Allt om Öl-festivalen fanns en något sur ton som inte riktigt verkade höra hemma. Den fanns inte alls där nu, tack och lov. Istället hade jag en ganska fyllig red ale i mitt glas med milda toner av torr karamell och rostat bröd med en lätt gräsig ton. Men beskan tog överhanden i slutet och kändes allt för kraftig och obalanserad i förhållande till kroppen. Klart drickbart men Swarth visade sig betydligt godare.

Swarth beskrivs på etiketten som en dark mild, medan Ratebeer vill kalla den för en porter. Oavsett vad man vill lägga den i för kategori blandas här smaker av choklad, läder, tobak, rostade nötter samt lätta aningar av rök och torkad frukt i en kompott där allt binds samman på ett mycket fint sätt av en svag toffeesötma. Nyansrikt, välsmakande och en typ av öl som annars är ovanlig i Sverige.

Ska ni bara köpa en av Köpingshusarna, köp Swarth.

Brewdog påstår att Ghost Deer, världens starkaste öl om man räknar bort alla de öl som gått via "luckan i lagen" och frysdestillerats, har nått alla sina 28 % genom jäsning. Är det verkligen så? Den viktigare frågan är förstås, blev det gott?

First things first. Ghost Deer är lagrad på inte mindre än fyra olika sorters fat, nämligen whisky, bourbon, sherry och rom. Fat som tidigare använts tenderar att ha lite av spriten kvar, som sätter sig i det som lagras däri nästa gång och därför är öl som lagras på gamla spritfat i stort sett alltid lite starkare än grundölet. Ibland kan det skilja flera procentenheter. Ghost Deer har alltså legat på tre olika fat som tidigare haft sprit i sig. Det är väl bara Brewdog själva som vet hur stark Ghost Deer var innan den fatlagrades, men det finns alltså en god möjlighet att den inte var 28 %. Nu är ju inte Brewdog unika med detta, Sam Adams Utopias är också fatlagrad och haft möjlighet att dra åt sig lite sprit.

Smaken då? När Ghost Deer kom för ett drygt år sen sas det att den endast skulle göras en gång och endast serveras på fat, med en fatanläggning med en kran monterad i ett uppstoppat hjorthuvud. Jag missade den chansen. Det har dock blivit något av ett kännetecken för Brewdog att ge oss nya chanser genom att återskapa öl som de från början påstod aldrig skulle göras igen. You guessed it! Ghost Deer gick nyligen att beställa från Brewdogs webshop, i flaskor á 6 cl. Jag gick ihop med några vänner och la en beställning.

Sam Adams Utopias tyckte jag var riktigt god, så det går att göra superstark, icke-frysdestillerad öl som blir god. Brewdog lyckades inte lika bra med Ghost Deer. Åtminstone inte med varianten på flaska. Den smakar som en billig, lätt sötad bourbon. Det är helt enkelt riktigt spritigt, en aning sött med en underton av vanilj och smörkola. Det fungerar inte alls för mig, alkoholbrännan är helt enkelt för överväldigande.

Nu verkar den inte längre finnas att beställa, men ni som inte fick tag på någon miniflaska behöver inte känna att ni missade något särskilt. Det blev inte den unika öl Brewdog påstod för ett år sen. De 28 procenten kommer troligen inte endast från jäsning. Och viktigast av allt, det blev inte gott.

2012 blev året då svart-IPAn kom till Sverige. Libertine Black Ale från Brewdog har ännu inte dykt upp på Systembolaget men det skulle inte förvåna mig om den gör det snart. Brewdogs öl har ju en tendens att göra det, förr eller senare. Jag har inte alltid förstått svenskarnas extrema vilja att ösa spadtag med pengar på Brewdogs öl men här har vi en öl som är riktigt god och väldigt prisvärd.

Denna genomsvarta skapelse är precis den typ av svart-IPA som jag gillar, nämligen en som inte har en alltför kraftig kropp och låg rostighet, vilket låter humlen arbeta relativt ostört. Här är det choklad och, karamell och en mycket lätt touch av kaffe som bygger grunden medan en blandning av gran, gräs och grape kryddar till det hela, toppat med lite tropiska frukter.

Humlen och malten spelar i samma lag här, vilket inte är fallet i alla svart-IPA, och lyfter tillsammans fram en härlig smakbild. Sötma och beska ligger i god balans, där beskan tar över i slutet och ligger kvar i eftersmaken på det där härliga sättet. Det här är en sådan där härlig typ av öl som man kan råka dricka upp farligt snabbt eller för den delen sippa på i en god timme.

Den här flaskan köptes via Brewdogs webshop och kostade där £2,39 (ca 25 kr) och deras priser ligger i linje med vad priset för deras öl brukar bli på Systembolaget. 25 kr vore riktigt prisvärt för en så bra svart-IPA. Bara att hoppas att den dyker upp!

Ett av de nya svenska bryggerier som växt fram och börjat synas på marknaden under året är Motala Brygghus. Sedan 1 november finns sex av deras öl i Systembolagets lokalsortiment vilket innebär att de går att beställa styckvis till alla butiker. Jag har beställt hem och testat alla utom deras imperial stout.

Det mesta verkar enhetligt med Motalas öl. Som ni kan se är etiketterna mycket enhetliga. Alkoholhalten är antingen 5,6 % eller 6,8 %, och priset är 18,20 kr eller 19,60 kr.

Östergyllen Saaz & Cascade verkar föreställa någon form av APA men eftersom de inte skriver ut särskilt mycket info på etiketterna och namnet inte ger mycket är det svårt att säga. Saaz och Cascade tillsammans är en spännande kombo, klassikernas klassiker bland europeiska respektive amerikanska humlesorter. Problemet är att humleprofilen är väl mild, även för att vara dessa två sorter, samtidigt som smaken störs av en lite jästig ton och några små, lätta inslag av grönsaker och gröna äpplen. Det är drickbart men inte speciellt lyckat.

Stockholm-Motala Golden Ale är likartad Östergyllen, men är lite djupare i färgen. I smaken känns först en liten humletouch men sedan kommer samma jästiga ton som i Östergyllen och därefter en rätt obehaglig och lite stickig plastsmak. Den stickiga plasten ligger kvar i eftersmaken. Jag drar mig för att ta en klunk till, men gör det ändå. Samma upplevelse igen. Då var det avgjort, resten av ölet hamnar i vasken istället för min strupe.

Brittbitter pyser till rejält när kapsylen åker av och skummet skyndar långsamt uppåt. Jag hinner utan problem börja hälla upp i glaset innan flaskan skummar över, men i glaset blir det en enorm skumbildning trots att jag häller försiktigt. När skummet har lagt sig något visar det sig att även denna har en stickig plastig smak som betyder vasken direkt.

Mörkt brun är mycket riktigt färgen på Baltzars Dark Brown Ale. Visst finns det också en lätt rostig maltighet i bakgrunden, men det dränks av att det finns en lätt syrlig och, återigen, en stickig plastig smak. Vasken, igen...

Sista försöket. Skepparpinan DIPA. Nähä, samma fail. Igen. Fyra av fem i vasken och den femte skulle jag inte köpa igen.

Jag hörde av mig till bryggeriet och beskrev mina upplevelser. Deras svar var att de har fått lov att installera nya jästankar för att klara av den ökade volymen när de introducerades på Systembolaget och har då gått från öppna jäskärl till stängda, vilket påverkar jäsprocessen och därmed smaken. De behöver en liten inkörningsperiod för att få ut rätt smak ur sin nya utrustning.


Alla flaskor var märkta med bäst före i juni 2013.

Med anledning av den pågående debatten kring Systembolagets bedömningar av etiketter passar jag på att ta upp ett lite mindre känt fall från tidigare i år. Efter att i två säsonger i rad haft sin etikett till Stenstrand Sommarale utan problem fick nämligen Nynäshamn lov att byta ut den i somras. Anledningen? En kontur av en man med en surfbräda och en textrad om att Stenstrand är en känd vågsurfingplats.

Somrarna 2010 och 2011 kunde Nynäshamns Ångbryggeri släppa Stenstrand Sommarale utan att det uppstod problem med etikettvalet. Inför sommaren 2012, då man skulle använda samma etikett igen, fick man plötsligt höra att etiketten inte var lämplig. Att det fanns med en konturmålad surfare och textraden "Stranden är känd som en av de bästa vågsurfingstränderna i Sverige" var inte förenligt med gällande lagar, regler och praxis enligt Systembolaget.

Nynäshamn gjorde aldrig någon stor grej av det utåt sett utan pyntade ett gäng tusenlappar för nya etiketter, där surfaren försvunnit och meningen ovan ändrats till "Vid starka sydliga vindar rullar vågorna in med full kraft och bjuder på en naturupplevelse utöver det vanliga". Frågan är om någon överhuvudtaget, utöver möjligen ett gäng svenska surfare, har reagerat på skillnaden? Så här ser etiketterna ut.

Stenstrands etikett 2010-2011 - publicerad med tillstånd av Nynäshamns Ångbryggeri AB

Stenstrands etikett 2012 - publicerad med tillstånd av Nynäshamns Ångbryggeri AB

Nu har Systembolaget fått kritik även från Alkoholgranskningsmannen för att deras bedömningar varierar för mycket och därmed blir för oförutsägbara för leverantörerna. Förhoppningsvis leder detta till mer konsekvens i etikettbedömningarna i framtiden.

I den sista delen av titten på nästa års lanseringsplan kikar vi givetvis på vintersläppet som kommer i december. Här har vi troligen det släpp som ser allra mest lovande ut av alla fyra fasta släpp under 2013. Eller vad sägs om amerikansk DIPA, svensk rauchbier och barley wine?

Segment - Ursprung - Beskrivning - Antal butiker - Förväntad halvårsvolym (liter)
Lager (burk) max 5,9 % - Sverige - "Max 4,5 %" - 337 - 500 000
Lager (flaska) max 5,9 % - Tjeckien - "Ofiltrerad/opastöriserad ljus lager" - 417 - 200 000
Ale (burk) max 5,9 % - Sverige - "330 ml, max 4,5 %" - 340 - 60 000
Ale (burk) max 5,9 % - Storbritannien - "Modern ale, 330 ml" - 69 - 15 000
Ale (flaska) max 5,9 % - Storbritannien - "Mörk ale, max 4,9 %" - 78 - 15 000
Ale min 6,0 % - USA - "Double/imperial IPA" -  80 - 12 000
Ale min 6,0 % - Sverige - "Barley wine" - 37 - 5 000
Porter/stout (flaska) max 5,9 % - Storbritannien - "Max 4,9 %" - 78 - 15 000
Porter/stout (flaska) - Baltikum/Polen/Ryssland - "Baltic porter" - 32 - 3 000
Övrig öl - Sverige - "Rauchbier" - 71 - 7 000
Övrig öl - Storbritannien - "Kombipack olika stilar/öltyper" - 168 - 20 000

Dessutom kommer 40-43 julöl som vanligt i november.

Det här släppet ser spännande ut med svensk rauchbier och barley wine, baltic porter, amerikansk DIPA, massor av brittiskt och så en ofiltrerad tjeckisk pilsner. Det ska bli spännande att se om det blir någon av de etablerade svenska barley winen som Nynäshamns Bötet eller Nils Oscars som tar den platsen eller om en ny öl kan plocka den. Särskilt många svenska rauchbier finns det inte heller idag, på rak arm kan jag bara komma på Helsinge Rököl. Frågan är om de större bryggerierna som inte redan har några barley wines och/eller rauchbier i sina portföljer kommer lägga någon större energi på så pass små lanseringar? Jag vet faktiskt inte, men det skulle ju kunna bli en fin chans för de mindre bryggerierna att få in en fot på Systembolagets hyllor.

Jag vet inte riktigt vad man ska våga hoppas på kring den amerikanska DIPAn. Sett till vad som importeras idag (och då förutsätter jag att bombers inte är aktuella) vore t ex Founder's Double Trouble ett av de trevligare alternativen. Frågan är om den kan levereras i den mängden? Drömmen vore ju Firestone Walker Double Jack, som faktiskt finns på 12oz-flaskor i USA, men som tyvärr inte tas in alls till Sverige.

Den senaste tiden har det varit mer snack än nånsin förr om vad Systembolaget tillåter och inte tillåter för etiketter. Debatten sparkades först igång av att Malmö Brygghus fick argumentera för att mannen på etiketten till False Dmitriy faktiskt var över 25 år och sedan hamnade det lite bensin på elden när The Train Station Brewery fick lov att ändra sin etikett eftersom det bland annat fanns en lokförare i ett lok på den. Jag tog kontakt med Systembolaget för att höra hur de jobbar kring vad som får och inte får vara med på etiketterna.

Det här svaret fick jag:

Systembolaget och alla leverantörer/tillverkare är skyldiga att rätta sig efter vissa bestämmelser om hur förpackningar och etiketter får ser ut.  Precis som alla andra detaljhandelsföretag har Systembolaget ett marknadsrättsligt ansvar. Bland annat finns vissa regler för marknadsföring av alkoholdrycker, som vi är skyldiga att följa.

På samma sätt måste vi och våra leverantörer följa de livsmedelstekniska krav som följer av lagar och förordningar – inklusive regelverken kring förpackningar och etiketter. Därför ingår det i Systembolagets allmänna inköpsvillkor att leverantören ansvarar för att de etiketter och märkningar som används på förpackningarna uppfyller samtliga livsmedels- och marknadsrättsliga krav.

När Systembolaget bedömer en etikett eller förpackning, ur ett marknadsrättsligt perspektiv, utgår vi från marknadsföringslagen, alkohollagen, praxis från Marknadsdomstolen, praxis från Alkoholsortimentsnämnden, Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring av alkoholhaltiga drycker och ICC:s regler för reklam- och marknadskommunikation.

Systembolaget hanterar ungefär 8 000 etiketter och förpackningar per år. Ibland hamnar vi i situationer där den etikett eller förpackning som leverantören vill använda enligt vår uppfattning inte uppfyller kraven i gällande rätt. Även om vi beklagar att vi ibland måste säga nej, väl medvetna om att det ligger arbete och investeringar bakom en viss förpackning eller etikett, måste vi följa lagar och regler.

Det vi gör i det läget är att påtala vilka förändringar som måste göras för att varan ska följa reglerna. Ofta sker den dialogen i samförstånd med leverantören.

I vissa fall har dock Systembolaget och leverantören olika uppfattning om huruvida en viss etikett eller förpackning är förenlig med gällande rätt. I de fallen avvisar vi den aktuella offerten eller avlistar produkten i fråga. Leverantören har då alltid möjlighet att överklaga Systembolagets beslut till Alkoholsortimentsnämnden, som kan pröva huruvida vår bedömning var korrekt. Systembolaget följer alltid Alkoholsortimentsnämndens beslut och välkomnar klargöranden av hur regelverket ska tolkas.

Jag efterfrågade också exempel (eller ännu hellre en fullständig lista) på drycker som fått ändra sin etikett (eller stoppats för att de vägrat ändra) men man anser att detta är något som endast rör de inblandade parterna och lämnar därför inte ut sådana uppgifter.

Nåväl, det finns ju några mer eller mindre kända exempel att lista. Många känner ju förstås till att Founder's Breakfast Stout återkallades för något år sen eftersom det är ett barn på etiketten. Lagen säger att personer under 25 år inte får skildras i marknadsföring av alkohol, vilket även är bakgrunden till varför det uppstod en tveksamhet kring Malmös False Dmitriy. Inte heller får sport och alkohol kopplas samman. Ocean fick för något år sen ändra ett K till ett k, eller Kamraterna till kamraterna, för att ölet inte skulle kopplas till IFK Göteborg och Nynäshamn fick lite mer nyligen ta bort den en centimeter stora surfarkillen som syntes på sidan av etiketten till Stenstrand Sommarale. Även på vinsidan stoppas förstås etiketter. Till exempel stoppades en vinbox full med pussmunnar för något år sen. Vad jag inte riktigt förstått är varför då vinet Gosa får heta så?

Något som är viktigt att klargöra här är att Systembolaget bara gör en bedömning utifrån de lagar, regler och praxis som finns kring etiketter och förpackningar. Som monopol kan de förstås inte sitta och själva diktera vad som får och inte får säljas. Att The Train Station Brewerys etiketter stoppas kan tyckas mycket märkligt när det finns etiketter på Systembolagets hyllor som tillåtits men som med samma motivering borde ha strukits. Kanske kan det bero på att olika personer har gjort olika bedömningar? Train Station Brewery kunde förstås ha överklagat beslutet till Alkoholsortimentsnämnden (enligt ovan citerade text) men nu verkar de ha valt att istället retuschera sina etiketter. Den processen tar gissningsvis mindre tid och kostar mindre än ett överklagande.

När det handlar om bedömningar blir det förstås olika utslag från fall till fall. Det är något helt naturligt. Det betyder förstås inte att det är rätt att olika parter behandlas olika och det fråntar inte att The Train Station Brewery drabbats av Systembolaget valde att fälla när det verkar som att de lika gärna kunde ha frait. Men att världen är orättvis är något vi alla måste acceptera förr eller senare. Hade världen varit rättvis hade nog varken du som läser det här eller jag som skriver det här suttit där vi sitter just nu.

Helsingborgs Bryggeri verkar ha slagit upp som ett lokalt stjärnskott i Helsingborg. Man har satsat på den lokala marknaden och verkar ha fått ett rejält följe. Enligt vissa beror detta mer på helsingborgarnas lokalpatriotism än ölens kvalitet. Jag plockade hem en av deras senaste kreationer, Sundsporter, för att bilda en egen uppfattning.

Med 6 % är det faktiskt den starkaste öl de har bryggt under eget märke hittils (om man får tro Ratebeer), vilket är ovanligt även för ett relativt nytt bryggeri. På etiketten, som är närmast exemplariskt informativ och tydlig, beskrivs denna öl som en typisk och klassisk porter.

Sundsporter är mörkt brun med rödbruna nyanser och har ett ljustbrunt skum som lämnar tunna skumgardiner på glaset. Doften formligen exploderar med toner av chokladdragerad sötlakrits och är nästan lite sådär stark och stickig som just lakrits kan vara.

Smaken är något tamare med drag åt lakritshållet och en mineralton. Det finns också en lätt ton av röda vinbär, med en liten liten syrlighet i avslutningen. Kroppen är torr och något tunn. I eftersmaken kommer lakritsen igen och gör sig påmind tillsammans med lite umamidrag. Är den verkligen inte brygd med lakrits i någon form?

Mja, den är i grunden rätt trevlig men det blir lite för lakritsfokuserat för min smak och dessutom stör mineraltonen mig en del. Jag tror det hade fungerat bättre med lite mer sötma att backa upp lakritsen med. Rekommenderas dock för den som älskar lakrits!

Mikkeller Bar behöver göra plats på hyllorna och säljer därför ut ett gäng av sina flasköl till fantastiska priser. Har du vägarna förbi Köpenhamn kring nyår, ta chansen att fynda världsklassöl till vrakpriser.

44 olika öl ska bort. Vissa finns det bara en enda av, vissa finns det över 50 flaskor av, och alla säljs till en tredjedel (eller smått avrundat) av sitt pris i baren. Det är bara off-premise som gäller, det vill säga att flaskorna man köper får man inte dricka på plats.

Vill man veta exakt vad som finns skickar man ett mail till bar@mikkeller.dk och frågar efter öllistan till nyårsutförsäljningen. Sedan kan man antingen lägga en beställning som man hämtar ut på Mikkeller Bar efter nyår, eller så går man dit på nyårsafton någon gång mellan och 12 och 15 och handlar (om det finns något kvar). På nyårsafton kan man också köpa öl på growler, dvs stora flaskor som fylls från fat.

Ölen som erbjuds på rea är riktigt trevliga och priserna är som sagt grymma. Eller vad sägs om Struise Pannepot från 2006 för 20 DKK? Passa på att inleda 2013 med en riktigt fin deal.

Kollen på Systembolagets lanseringsplan för nästa år fortsätter med det fasta släppet på hösten, alltså i september. Ett ganska stort släpp med hela 14 nya öl och dessutom kommer de tillfälliga oktoberfestölen också i september. Det blir ganska stor spridning på både stilar och ursprung och dessutom en blandning av modernt och traditionellt.

Tittar man i lanseringsplanen för 2013 ser man att följande öltyper är efterfrågade för att släppas i september. Här är det värt att notera att leverantörerna får mer detaljerade förfrågningar än så här. Mer om den nya modellen för nyhetslanseringar finns att läsa här. Vad som efterfrågats till vårsläppet i mars kan ni läsa om här och till sommarsläppet i juni kan läsas om här.

Segment - Ursprung - Beskrivning - Antal butiker - Förväntad halvårsvolym (liter)
Lager (burk) max 5,9 % - Sverige - "Craftinspirerad, 330 ml, max 4,5 %" - 337 - 350 000
Lager (burk) max 5,9 % - Sverige - "Ljus, lätt lager, sleek can" - 333 - 400 000
Lager (burk) max 5,9 % - Sverige - "Ljus lager, 330 ml, kompletterande storlek" - 337 - 400 000
Mörk lager (burk) - Tjeckien - "33 cl" - 136 - 70 000
Lager (flaska) max 5,9 % - Afrika - "Ljus lager" - 132 - 80 000
Lager (flaska) max 5,9 % - Storbritannien - "Modern lager" - 262 - 150 000
Ale (flaska) - ej angivet - "75 cl" - 80 - 15 000
Ale (flaska) - Europa - "Glutenfri mörk ale" - 54 - 10 000
Ale (flaska) - Europa - "Glutenfri ljus ale" - 54 - 15 000
Ale (flaska) - Danmark/Norge - "Modern ale" - 71 - 10 000
Ale (flaska) - Tyskland - "Altbier" - 71 - 10 000
Ale (flaska) - Sverige/USA - "Black IPA" - 78 - 20 000
Porter/stout - Danmark - "Craft" - 64 - 4 000
Övrig öl - USA - "Kombipack olika stilar/öltyper" - 168 - 20 000

Dessutom kommer 12-15 oktoberfestöl i september.

Amerikanskt kombipack, brittisk modern lager, svart-IPA, altbier och lite mer skandinaviskt. Det ser trevligt ut, ett släpp som har potential att lysa upp i höstmörket. Det hade inte varit så dumt med Camden Town US Helles som den brittiska moderna lagern, men jag är inte säker på att de kan leverera den volymen. Beskrivningar som "modern ale" och "craftporter/stout" lämnar ju väldigt stora spelrum (men det blir alltså mycket mer precist när offertförfrågningarna skickas ut till leverantörerna) men det kan innefatta flera riktigt bra öl. Som sagt, ett släpp med potential.

Ett år efter bäst-före-datum har denna skygga best kammat pälsen lite men är fortfarande vild i själen. En som man kan lita på, räkna med, år efter år.

Lika svart som alltid, lika mörkt skum som alltid. Den delen har inte ändrats. Smak och doft har däremot ändrats. Humlen är förvånansvärt välbevarad medan kroppen har polerats upp ordentligt. Chokladsmakerna är djupare och mer framträdande än förut. Kaffetonerna har hamnat mer i balans med resten av ölet och rostigheten är förvisso fortfarande kraftig men också betydligt rundare och mer behaglig.

Mycket lätta drag av cognac och portvin har börjat dyka upp. Det rör sig inte om någon stark oxidering utan ett litet extra smaklager. Det talar också för hela ölen, det är fler smaklager som kommer fram, lite här och var. Allt är mer välpolerat och inte lika aggressivt, men den bibehåller sin enorma kraft.

En öl som jag finner mycket väl värd att lägga undan bortom sitt bäst-före-datum. Jag tycker att precis allt har blivit bättre med den.

Systembolagets nya modell för nyhetslanseringar gör alltså att det blir fyra släpp om året istället för två fasta och tre årstidssläpp (därtill kommer som vanligt julöl, påsköl och oktoberöl samt de månatliga släppen med små partier). Ett av dessa släpp blir i juni och sammanfaller i stort med det tidigare sommarsläppet, både till datum och innehåll, med skillnaden att ölen inte försvinner från hyllorna när sommaren är slut.

Tittar man i lanseringsplanen för 2013 ser man att följande öltyper är efterfrågade för att släppas i juni. Här är det värt att notera att leverantörerna har fått mer detaljerade förfrågningar än så här. Mer om den nya modellen för nyhetslanseringar som nämndes i ingressen finns att läsa här. Vad som efterfrågats till vårsläppet i mars kan ni läsa om här.

Segment - Ursprung - Beskrivning - Antal butiker - Förväntad halvårsvolym (liter)
Lager (burk) max 5,9 % - internationell - "Mycket ljus, mycket lätt, sleek can, max 4,5 %" - 253 - 350 000
Lager (burk) max 5,9 % - Sverige - "Sommartema, 330 ml, max 5 %" - 335 - 600 000
Lager (flaska) max 5,9 % - internationell - "PET" - 335 - 250 000
Lager (flaska) max 5,9 % - internationell - "Mycket ljus och lätt stil, 250 ml, max 4,5 %" - 196 - 200 000
Ale (flaska) - USA - "IPA" - 205 - 40 000 - Napa Smith West Coast IPA
Ale (flaska) - Sverige - "Craft" - 408 - 50 000 - St Eriks Amber
Ale min 6,0 % - Sverige - "Double/imperial IPA" - 73 - 20 000
Veteöl - Tyskland - "Kristall" - 64 - 5 000 - Weihenstephaner Kristall Weissbier
Veteöl - Europa - "Glutenfri" - 54 - 3 000

Den svenska DIPAn lär vara den lansering som bland annat Oppigårds Thurbo DIPA ställt upp i, vilket lovar gott för en färsk humledos i sommar tillsammans med den amerikanska IPAn. Annars är det inga stora överraskningar här. Den svenska craftalen blir gissningsvis något i stil med de sommaröl från Oppigårds som släppts de senaste åren.

2013 närmar sig med stormsteg och det känns därför påpassligt att börja titta på vad vi kan förvänta oss hos Systembolaget under det kommande året. Vi tar en djupdykning i lanseringsplanen och kikar på släppen för vår, sommar, höst och vinter. Först ut är såklart vårens släpp som kommer i mars.

Under 2013 gör Systembolaget två stora ändringar i sitt system. Dels slopar de sina årstidssläpp för att istället utöka de fasta släppen till fyra istället för två, som tillsammans med kortare utvärderingstider och kortare garanterad tid på hylla blir som en sorts hybrid mellan dagens fasta släpp och årstidssläpp. Dels inför de en ny sortimentsmodell som innebär att man slopar dagens modulsystem och istället inför sortimentsmixar och butiksstorlekar som ska göra att den enskilda butikens utbud blir mer anpassat till efterfrågan från dess kunder och följa försäljningen mer dynamiskt. Mer detaljer om detta kan ni läsa i denna artikel.

Det här betyder också att det blir lite mer invecklat att beskriva i vilka butiker och för att undvika allt för stor förvirring tänker jag helt enkelt låta bli att beskriva i vilka butiker de hamnar. Istället kommer jag att ange hur många butiker de hamnar i initialt. Vinnarna av några av dessa lanseringar är redan offentliggjorda och kända genom diverse källor och dessa har jag skrivit in i listan (inpassningarna mot lanseringarna har jag gjort själv, det finns inte nödvändigtvis källor på att det verkligen är de lanseringsplatserna de vunnit).

Segment - Ursprung - Beskrivning - Antal butiker - Förväntad halvårsvolym (liter) - Öl

Lager (burk) max 5,9 % -  internationell - "Mycket ljus, mycket lätt, sleek can" - 355 - 270 000 

Lager (burk) max 5,9 % - Sverige - "Craft-inspirerad, 33 cl" - 253 - 400 000 - Sigtuna East River Lager 

Lager (flaska) max 5,9 % - Europa - "Glutenfri" - 54 - 35 000 - Zatec Gluten-Free Beer

Lager (flaska) max 5,9 % - ej angivet - "Mycket ljus och lätt stil, 250 ml" - 152 - 180 000 - Jenlain Blonde N°5 

Lager (flaska) min 6,0 % - Tyskland - "Dubbelbock" - 98 - 35 000 - Spaten Optimator 

Ale (flaska) max 5,9 % - Storbritannien - "Modern ale" - 408 - 55 000 - Thornbridge Jaipur IPA 

Ale (flaska) - USA - "Pale ale" - 34 - 8 000 - Lagunitas New Dogtown Pale Ale 

Ale (flaska) - Australien/Nya Zeeland - "Craft" - 73 - 15 000 - Epic Armageddon IPA 

Ale (burk) max 5,9 % - USA - "Craft" - 152 - 16 000 - Oskar Blues Dale's Pale Ale 

Övrig öl - Belgien - "Traditionell kriek" - 20 - 1 000 - Boon Oude Kriek

Premiär för svensk mikrobrygd på burk alltså, tillsammans med ett gäng humliga godingar och en härlig dubbelbock. Det verkar som att Dale's Pale Ale fått den amerikanska burklanseringen trots att det efterfrågades max 5,9 % och den är på 6,5 %. Jag klagar inte. Dessutom ska det bli mycket spännande att se vad det blir för kriek vi får, det har jag saknat sen Cantillon Kriek försvann. Kul också att en så pass bra öl som Jaipur hamnar på hylla i alla butiker, då får man en till bra öl man vet att man kan falla tillbaka på oavsett var man handlar.

Eskilstuna Ölkultur har sen slutet av förra vintern kört med säsongsöl som bryggs i begränsade mängder och endast säljs på fat. Det har hittils kommit belgo-IPA, humlad wit, wee heavy, supersaison och kölsch. Och nu en svart-IPA, Eskilstuna Vinter.

Studentpuben Ghuben är som vanligt ett av Uppsalas bästa ställen för god öl till mycket låga priser. Hur nästa termin blir i utbudsväg återstår förstås att se eftersom man byter pubmästare över jullovet, men höstterminen har varit outstanding. På söndag är det bartömning men då är jag på annan ort så igår blev det sista besöket för terminen, och det firades med just en Eskilstuna Vinter.

Svart-IPA har ju varit väldigt på modet bland de etablerade svenska bryggerierna i år och här har alltså Eskilstuna hängt på trenden, och de gör det bra. Genomsvart med ett snyggt ljustbeigt skum, upphälld i Eskilstunas kupade glas känns den genast inbjudande. Aromen har mjuka toner av choklad, lakrits och kaffe med en mild men sprudlande humlighet med nyslaget gräs, grapefrukt och en grön kryddighet.

Smaken är härligt fyllig och rund men spetsas till av humlen. Eftersmaken ligger kvar med en lätt rostighet tillsammans med lite grapefruktbeska. En mycket drickbar och trevlig svart-IPA. Lite folklig på något vis. Den står inte ut som en toppkandidat i klassen dock, för det hade den behövt en ännu bättre humlekaraktär. Men det är inte så långt ifrån ändå.

Om du bor i Uppsala med omnejd och är sugen på att förkovra dig i belgiska ölstilar en hel eftermiddag är det bara att skriva upp 9 februari 2013 i kalendern. Då går Belgoträffen av stapeln nästa gång, en hembryggarträff med öl i enbart belgiska och franska stilar.

Efter att ha huserat några år i Bridgens Hus mittemot Mosquen i Uppsala flyttar man några kvarter västerut till Fyrishov, som också det ligger på gångavstånd från centralstationen. Tiderna som gäller är kl 12-17 och vill man rösta i folkets val är det bra att komma dit i tid eftersom röstinlämning brukar vara ganska tid samt att en del öl kan ta slut fort.

Belgoträffen är alltid en trevlig tillställning och jag rekommenderar alla som är ölintresserade och har möjlighet, att ta sig dit. För SHBF-medlemmar kostar inträdet 200 kr och för de som saknar medlemskap kostar det 220 kr. I entréavgiften ingår också alla smakprover (man får ju inte ta betalt för hembryggt öl). Jag har inte sett någon information om hur det blir i år men jag tror inte att det brukar ingå provningsglas, utan man får låna ett enklare glas. Har man möjlighet kan det därför vara smart att ta med ett eget glas hemifrån.

Efteråt brukar det alltid samlas folk på O'Connors för fortsatta trevligheter.

Vi ses väl där?

Humulones kemiska struktur (Bild för fri användning)

Prosit! På väg att bli förkyld? Under veckan har det kablats ut nyheter om att öl kan hjälpa mot förkylning. Men är det så enkelt?

Forskare har kommit fram till att humulone bekämpar RS-viruset. Humulone är en av flera alfasyror i humle, så leta reda på en välhumlad öl och drick med gott samvete, om du nu känner dig förkyld.

Eller? Enligt vissa forskare behöver man konsumera uppåt 10 liter öl för att det ska bli betydande effekt. Å andra sidan räknar de säkerligen på blasköl med lite humle i. Andra forskare menar dock på att positiva effekter märks redan efter att man druckit en flaska öl. Kanske har de räknat på någon humledominerad öl?

Upptäckten har lett till att japanska Sapporo Breweries nu ska försöka utveckla alkoholfria produkter med humulone. Det finns nämligen inget vaccin mot RS-virus. Problemet är bara att humulonen för med sig en bitter smak, som vi ju tycker om i öl, men som inte passar lika bra i antivirusdrycker för barn (som kan få starkare men av RS-viruset).

I denna avslutande del om Jackdaw tar vi en närmare titt på tre av deras öl som alla börja på H. Dessa är inte lika självskrivna kandidater för att bryggas igen när de blir kommersiella men är inte heller uträknade än. Häng med och möt Houblon, Hip Hop och Hopus Dei.

Houblon är en dubbel-IPA som möter en belgisk tripel - sans Chouffe. Något som liknar Chouffes uppmärksammade variant men ändå inte. Gjord med en enda maltsort samt socker, vatten, humle och jäst är den ändå mycket djup i smaken. Även med pilsnermalt som enda maltsort kan man få ut mycket smak, något som förstås belgarna vetat om länge. Smaken grundas på djupa smaker av toffee och rostat bröd som toppas med en rejäl humlighet, massor av fruktestrar och en finstämd kryddighet. Den passar oerhört bra till en bit mjuk pepparkaka, där dess sötma och kryddighet säger "I do" på flamländska och gifter sig med pepparkakan. Om man måste jämföra den med Chouffes variant har den en liknande kryddning men en mycket djupare och rundare grund med högre restsötma. Fritt jämfört ur huvudet, jag har inte haft tillfälle att prova dem bredvid varandra.

Som ett klibbigt monster lägger sig Hopus Dei till vila i glaset, helt utan skum och med mycket lätt mousse. Här har man gjort variant på ett experiment från The Mad Fermentationist och bryggt en vanliga IPA, som fått jäsa ut i fred för att sedan matas dagligen med socker och humle tills jästen gav upp. Resultatet är en närmast likörliknande öl med stor sötma och massor med nyanser av kola och frukt. Fredrik menar på att det svenska strösockret, som kommer från sockerbetor, innehåller en del sockerarter som inte jästen kan äta varpå det blir en ökad restsötma. Den njuts bäst i små glas, både på grund av alkoholen och för att smaken blir överväldigande om man dricker för mycket. Det här är ett experiment och en specialare som kanske inte kommer göras igen. Hur stark den faktiskt är har de inte fått testat men den ligger uppskattningsvis någonstans kring 15 och 20 %.

Hip Hop är en liten engelsk ordvits som bygger på att den är gjord med nypon ("rose hip" på engelska). Dels har man haft den långsmala nyponvarianten som man rostat i ugn och tillsatt i koket och dels har man använt den stubbigare, bulligare nyponsorten som man gjort en puré av och tillsatt vid sekundärjäsningen. Det hela har lett till en amber ale med en spännande kryddighet som påminner avlägset om de amerikanska pumpaölen, men mycket mildare. Kanske kan den bli deras höstöl, en svensk motsvarighet till pumpaölen med exotisk touch och en kryddighet som är bättre anpassad efter svenska traditioner och smaker.

Med det avslutas temat om Jackdaw och Portersteken önskar dem ett stort lycka till i jakten på en lokal och steget till kommersiellt nanobryggeri.

Fredrik, Janne och Gabriel bildar tillsammans Jackdaw Brewery, ett hembryggeri på väg mot ett kommersiellt liv som nanobryggeri. När man finner en lämplig lokal är spåret öppet och bryggandet kan starta på allvar. Genom varuprover till bloggare och ölprovningar för de lokala ölnördarna har man byggt upp intresset och visat vad man kan. Rösterna om Jackdaws öl är eniga: Det är bra öl de spottar ur sig.

En brygglokal är idag allt som skiljer mellan hembryggning och kommersiell dito för Jackdaw. Utan lokal kan man inte komma igång med pappersexercisen som är nödvändig för att sälja sina varor kommersiellt. Att hitta en lokal som inte är onödigt stor (och därmed dyr) för ett nanobryggeri är svårt, men man räknar med att finna en under 2013.

Så fort papprena är inskickade får man nämligen börja brygga. Ansökningarna till de flesta tillstånd behöver nämligen inte godkännas först utan det räcker med att de är inskickade för att man ska få dra igång verksamheten. Utrustningen har man redan, ett bryggverk på 50 liter. Just precis, 50 liter. Det blir verkligen ett nanobryggeri.

Planen är att till en början sälja all öl på fat till några utvalda krogar i Uppsala och Stockholm. De få flasktappningar man tänker sig att göra klarar man av med handtappningsutrustning. Med tre personer som alla kan brygga, samtidigt som det räcker med två personer för att sköta en bryggning, räknar man med att ha stor flexibilitet och möjlighet att brygga flera gånger i veckan trots att alla tre har heltidsjobb.

Eftersom man redan använder professionell utrustning, om än på liten skala, behövs inga större investeringar göras för att bli kommersiella. Inte heller behöver man lära sig någon ny utrustning eller skala upp några recept - man kör bara på som idag. Därmed bör också den utmärkta kvaliteten bevaras. Med ett business-to-business-koncept slipper man mellanhänder och kan hålla nere priserna mot kund utan att göra för stora avkall på sina egna inkomster.

Chicouté och särskilt Zwarte Draak är de öl man i första hand planerar att med sig in i det kommersiella stadiet. Att bygga upp sin business på två sådana öl vore antagligen ett ekonomiskt självmord för någon som startar på större skala, men som nanobryggeri kommer det gissningsvis gå alldeles utmärkt. Vilket är kul för oss kunder!

Om man bortser från bryggpubar och liknande inrättningar där man brygger öl som serveras där den bryggs är jag inte säker på om det finns några andra nanobryggerier i Sverige. Om Jackdaw blir först eller inte spelar förstås ingen roll, men jag hoppas de visar vägen för vad som kan bli nästa steg i Sveriges bryggarboom: Små, små bryggerier som satsar allt på kvalitet och inte bryr sig om kvantitet till priset att de bara finns på en mycket begränsad lokal marknad. Vilket också blir lite av charmen med det hela.

Jackdaws flaggskepp är en mörk och stark belgare med drag åt porterhållet. Zwarte Draak är, som namnet berättar, baserad på Gulden Draak men med mer mörka maltsorter. Med sin blandning av söta, torkade frukter och bitter chokladtryffel, paketerat i en sammetslen öl har den fått mest uppskattning av alla deras öl och kommer bli den öl man satsar mest på när man blir kommersiella.

Fredrik har släpat med sig ett litet 9-litersfat med lite Zwarte Draak i. Kolsyran har inte riktigt hunnit sätta sig vid första upphällningen, med resultatet att vi får en mycket lätt kolsyrad öl med en kompakt, finbubbligt och gräddigt skum som genast för tankarna till Guinness. När vi fyller på glasen lite senare på kvällen har kolsyran satt sig och ett på alla sätt större, mer belgotypiskt skum bildas.

Jag hoppas nästan att de ser till att den serveras med den mindre mängden kolsyra när den blir kommersiell. Det passar nämligen utmärkt till denna starka, övertygande och mycket smakrika öl. När bubblorna håller sig i bakgrunden får ölet glänsa. Och glänser gör det! Jag vill beskriva det som ett närmast fulländat öl, jag känner mig nästan lite frälst. Massor av nyanser av torkad frukt blandar sig med lika många varianter av choklad, uppbackat av en stadig men mjuk sötma som balanseras av en mycket lätt rostighet och en liten humlebeska.

Tillsammans med ost gör den inte heller bort sig. Särskilt inte med lite talleggio, som oavsett om den är som den är, eller äts med senap och sellerisalt eller med marmelad, kompletterar ölen på ett underbart sätt. Jag brukar aldrig använda ordet, men nu gör jag det: det rör sig om ett rent och skärt munknull. Om jag blev tvungen att hålla mig till en enda öl för resten av livet skulle Zwarte Draak vara en mycket stark kandidat.

När Fredrik skickade upp en flaska av Jackdaws hjortron-DIPA Chicouté till Darren på BeerSweden hade han ingen aning om att det var Darren som låg bakom Brewdogs hjortron-DIPA Hello, My Name is Ingrid. Det hela var bara ett lyckligt sammanträffande. När nu Jackdaw är påväg att öppna ett kommersiellt nanobryggeri är Chicouté en av ölen som ser ut att få följa med och Ingrid får konkurrens på den svenska marknaden.

I den senaste batchen är hjortronen ännu mer framträdande än tidigare, vilket kanske inte är så konstigt. 4 kg hjortron användes till 15 liter öl, och tillsattes både i koket och vid sekundärjäsningen. Istället för en DIPA med en touch av hjortron är det här snarare hjortronsylt i ölform, med en touch av DIPA. Helt underbar om man gillar hjortron, men en aning underlig annars kanske.

Den disigt djupt rödbruna ölen ger nämligen ifrån sig en enorm hjortrondoft. Det är så kraftigt och omisskännligt att man med lätthet placerar doften till hjortron även om man inte vet att den faktiskt är brygd med dem. Humle och malt spelar andrafiol och bakar upp och nyanserar det hela, särskilt humlen som pockar på uppmärksamhet i bakgrunden och bidrar till den totala frukt- och bärigheten.

I smaken får också malten komma fram lite mer och blandar upp smaken av hjortronsylt med en lätt kakighet och lite knäck. Avslutningen är torr och med en behaglig beska. En riktigt häftig öl som passade fint till stekt ryggbiff, ugnsbakad sötpotatis och guacamole men som briljerade tillsammans med ostbrickan efter maten. Allra häftigast blir det nog om man dricker den till klassiska hjortronsyltsefterrätter som vaniljglass eller friterad camembert.

Chicouté stämmer typiskt in på Jackdaws ambition att skapa unika, smakrika och välbalanserade öl. Jag ser framemot att kunna dricka den igen, och igen.

Nu är det temadags igen och efter att ha haft ett av Sveriges äldsta och mest etablerade bryggerier tas nu en helomvändning till ett bryggeri som just nu är ett hembryggeri på väg att bli kommersiellt nanobryggeri: Jackdaw Brewing, härifrån Uppsala.

Under ett provsmakningsevent som hölls förra helgen var Uppsalas ölnördar eniga: Jackdaw gör riktigt bra öl. Jag kan bara instämma. Hjortron-DIPA, nyponöl och superstarkingar står alla på deras repertoar. De närmsta dagarna kommer ni få stifta bekantskap med såväl deras öl som deras framtidsplaner. Första inlägget dyker upp ikväll.

Utöver den stora mängden julöl på hyllor och beställningssortiment finns också många svenska och danska julöl att tillgå för styckvis beställning i det lokala beställningssortimentet. Eftersom Systembolaget inte utför internleveranser mellan 17 december och 2 januari på grund av deras höga arbetsbelastning kring julhelgen bör man beställa före 10 december för att få sina varor före jul och nyår. Det här inlägget kommer alltså lite i sista stund, vilket är synd men jag har helt enkelt inte fått de beställda ölen från Systembolaget tidigare än så här.

Dugges Rudolf Ren Ale är  en gammal bekant som har funnits i Systembolagets julölssläpp åtminstone en gång förut men som i år bara finns lokalt. Jag är betydligt mer förtjust i Rudolf än Dugges nya julöl Easy Christmas som däremot finns på Systembolagets hyllor. Rudolf är en lite starkare skapelse än Easy Christmas och är väldigt betonad åt nougat och nötter i smaken. Den sticker ut lite ur julölsmängden, men känns inte mindre julig för det. Med dess runda fina smak och balanserade lätta sötma passar den kanske som bäst att sippa på medan man öppnar julklappar.

Helsinge Julöl passar istället perfekt in i julölsmängden. En mörk, mustig lager med en härligt knäckig smak och en mild nötighet. Vill du ha mörk lager i julölsglaset snarare än någon av alla julale är det här ett mycket bra val. Byaregårdens Jul tar ett nytt grepp på julöl med en ljust bärnstensfärgad lager med julkryddor i. Åtminstone tror jag att det är kryddor i, någonting långt bak i smaken viskar kryddor men jag är inte övertygad om att jag hörde rätt. Etiketten ger ingen vägledning i frågan heller. Humlen är då lite mer framträdande med grapefrukt och lite bär. En viff av kål slår mig också. Jag förstår den helt enkelt inte.

En annan ny tappning på julöl som jag förstår mycket bättre är Brekeriet Brettlehem. I grunden en rätt normal julöl med maltig kropp och julkryddor. Twisten är, föga förvånande med tanke på att den är från Brekeriet, att den har jästs ut med brettanomyces. När de presenterade idén på SBWF var skepticism min första reaktion, som sedan ersattes med stor nyfikenhet. Vid Örebros ölfestival fick man så chansen att smaka denna skapelse och det visade sig att blandningen av brett och julöl gick mycket väl hem. Om du gillar brett och det fortfarande går att få tag på den, beställ!

Fler förslag på lokala julöl:
Amager Julebryg
Amager Secret Santa
Hernö Julöl
Hornbeer Julehumle
Jädraöl Brunte Brown Ale
Jädraöl Jädra Jul
Slottskällan Tomte
Södra Maltfabriken XMAS Brown Ale

Under dagen har två beslut från Systembolaget uppmärksammats lite på en del bloggar och Facebooksidor och reaktionerna har varit övervägande negativa. Dels rör det sig om att Malmö Brygghus efter många om och men nu får sälja sin False Dmiitriy, efter att det uppstått frågor kring huruvida mannen på bilden är under eller över 25 år. Dels rör det sig om att internleveranserna mellan butiker stoppas mellan 10 december och 2 januari, vilket även innefattar det lokala beställningssortimentet. Därför tänkte jag titta lite närmare på detta och försöka reda ut lite saker.

Låt oss börja vid fallet False Dmitriy. Det som hänt var alltså att Systembolaget ställt sig frågande till om personen på bilden, herr Dmitriy i egen hög person, hade fyllt 25 år. Hade han inte gjort det skulle den inte få säljas. Här kan det förstås tyckas att Systembolaget hittar på märkliga regler, men Systembolaget följer bara Alkohollagen, som i andra stycket av 7 Kap. Marknadsföring av alkoholdrycker §1 säger följande:

Marknadsföring får inte rikta sig särskilt till eller skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år.

Inom marknadsföring räknas även flasketiketter in, och det här är samma stycke av lagen som satte stopp för Founder's Breakfast Stout för något år sedan. Kanske är Systembolaget lite paragrafryttare i det här fallet, men faktum är att de bara följer lagen. Nu har Malmö Brygghus fått lov att sälja ölen lokalt på Systembolaget, utan att ändra på etiketten, efter att ha gett dem följande svar på frågan om personen på bilder är över 25 eller inte.

Han föddes 1581. Han dog 1606. Han blev 25 år gammal. Porträttet borde ha gjorts när han var tsar i Ryssland vilket var det sista året han levde. Han halshögs ju när han var 25 år för att han hade ljugit om att varit äldsta son till "Ivan the terrible". Så, enligt mina beräkningar kan han ha varit från 24 år och 9 månader och åtta dagar, men det är sannolikare till 85% att han var 25 år när porträttet gjordes.

Sedan har vi det med att Systembolaget stoppar internleveranser kring julveckorna. Det är något de gjort varje jul i flera år, men eftersom det lokala beställningssortimentet inte har funnits förut har det inte fått någon effekt på det. Här kan man ju antingen välja att se det som att det är bättre nu än förut, eftersom man inte kunde beställa lokala öl styckvis under någon tid på året innan i år. Eller så kan man se det som att bra kan bli ännu bättre.

Oavsett är det lika läge för alla och bryggerierna kan ju, precis som förut, faktiskt välja att stå för fraktkostnaden själva om de vill få produkterna levererade ut i landet även under denna period. Deras öl står ju dessutom fortfarande på hyllan i de lokala butikerna. Det skulle ju självklart vara ännu bättre om de tog in extra personal över jul för ha full service, men det är svårt att klaga tycker jag.

Passa nu på att beställa de lokala öl som ni vill ha innan måndag. Imorgon kommer det också ett inlägg om lite julöl i det lokala beställningssortimentet.

Som vanligt så här års kommer julen allt närmare och närmare, och med den följer julklappsstressen. För att hjälpa er hitta julklappar till era ölälskande nära och kära, eller för den delen tips på vad ni själva kan önska er, kommer här Porterstekens julklappstips 2012.

Ölkonst
Förgyll mottagarens väggar med härlig ölkonst. Till exempel konsttryck med etikettmålningarna från Mikkeller K:rlek som att beställa på canvas och papper, via Brill. Eller varför inte en rejäl målning med fritt ölmotiv från de amerikanska ölmålarna Cara & Louise. Spana in deras målningar här och lägg en beställning. Väldigt överkomliga priser för vad man får! Hinner knappast fram innan jul men nått så fint kan mottagaren tåla att vänta lite på. Eller kom ihåg det till nästa jul eller födelsedag.

SHBF's hembryggarkurser
För den som vill ge bort en rivstart i hembryggarvärlden anordnas det hembryggarkurser med Svenska Hembryggareföreningen (SHBF) runt om i landet. Ett års medlemskap ingår dessutom i priset för ickemedlemmar. Läs mer om priser och orter här.

Det Lilla Köksbryggeriet
Ett enkelt och förhållandevis billigt sätt att komma igång med hembryggning och prova på det i hemmets vrå istället för på kurs. Med Det Lilla Köksbryggeriet får man ett grundläggande startset med utrustning och ingredienser för att göra en liten, enkel sats öl. Utrustningen ska kompletteras med sådant som man har i köket så läs på innan vad mer som behövs. Beställ före 16:e december för att få hem innan jul. Det är dessutom fri frakt året ut.

Ölglas
Alla behöver ett gäng sjysta ölglas! För den som inte har några ölglas alls är det en bra start med ett sexpack kupade ölglas på fot. Har mottagaren redan en enklare uppsättning ölglas kan man alltid utvidga och fördjupa den. Glas som går ihop med favoritölsorten, glas för en viss stil (t ex weissbierglas) eller varför inte ett set med lite finare glas från t ex Orrefors eller Spiegelau.


Dessutom kan ni ju såklart titta tillbaka på förra årets julklappstips.

Alla 88 öl var förstås inte dåliga i den provning av lokalproducerade och lokalt efterfrågade öl som Systembolaget anornade för ölskribenter i samband med nyhetsprovningen i förra veckan. Det fanns en del godbitar också, och dessa handlar denna andra del om provningen om, tillsammans med några trevliga öl som inte fanns med på den provningen.

Det allra, allra bästa i det lokala beställningssortimentet kommer märkligt nog inte från Sverige utan från Danmark. Det finns ett gäng toppenöl så som Amager Hr Frederiksen, Djävlebryg Gudelös, Hornbeer Dryhop, Herslev Forårsbryg och andra godsaker. Det kostar på en aning i nästan samtliga fall, men man får också goda öl med stabil kvalitet. De danska ölen är ett säkert kort! Undantaget vore väl Herslevs öl som varierar i kvalitet och deras ekologiska IPA visade tecken på en misstänkt infektion.

Ett annat säkert kort är Nynäshamn, som har flertalet öl med i det lokala sortimentet. Flera av deras grundöl finns med och här handlar det om kvalitet och balans före extremer eller för den delen skador. Goda, fräscha och välbalanserade öl kan du vara säker på att få om du beställer hem deras öl som finns i det lokala beställningssortimentet. Särskilt Pickla Pils är en favorit, en fräsch och smakrik pilsner med en väl avstämd mjuk beska. Du kan bjuda nästan vem som helst på den utan att skämmas. Gillar man inte Pickla gillar man antagligen inte lageröl överhuvudtaget.

De goa gubbarna från Götlaborg är också säkra kort att vända sig till. Ocean och Dugges har flertalet öl med i det lokala sortimentet och ingen lär göra dig besviken. Oceans öl är anglofila med en modern twist och alltid härligt fräscha i maltkaraktären. Dugges öl drar mer åt den amerikanska bryggarkulturen med mer och större humlekaraktär i sina öl. Prova allt du kommer över från dessa två, men särskilt kan jag rekommendera Idjit och Avenyns Pale Ale från Dugges samt Västkust och Glenn no 5 från Ocean.

En av Sveriges bästa allmänt tillgängliga DIPA kommer, fortfarande, från Eskilstuna. Anders DIPA har mågända inte den snyggaste etiketten men innehållet är det som räknas och där blir man inte besviken. Ett problem med det lokala beställningssortimentet (eller att beställa öl överhuvudtaget, egentligen) är att det är svårt att kontrollera datummärkningen men Anders DIPA är det så bra snurr på att det är låg risk att råka få en gammal flaska. Massor av humle backas upp av en härlig maltkropp.

Om du vill tillbaka till det mer anglofila bör du vända dig mot Skebo som liksom Ocean levererar öl med klassisk engelsk grund men med en modern twist och en härlig fräschör som få engelska original på bolagets hyllor kan erbjuda. Förvänta dig ingen humlekick från Skebo, istället får du en härligt mjuk, rund och fräsch maltkropp som balanseras av en mjuk beska och en mild men ändå framträdande humlearom. Ja, detta gäller alltså i stort sett alla Skebos öl i det lokala sortimentet. Vill du ha mer engelskt? Tja, Ängöl Ljuva Livets ÄSB är ett så gott alternativ som något med en alldeles lagom knäckighet, mild beska och en lätt, gräsig humlearom.

Var du mer humleorienterad ändå? Beställ hem Slottskällans Freedom IPA eller för den delen deras Zero. Freedom är en balanserad IPA med en skön maltkropp och en fruktig arom medan Zero är mycket humledominerad med ett bittert bett. Eller våga dig för all del på en Charlis ipalla, som erbjuder en nog så trevlig balanserad humlekick. Eller testa Södra Maltfabrikens Die Nasty.

För dig som kräver något starkt och maltigt finns det bara ett alternativ som är gott nog, och det är Nils Oscars Barley Wine. En svensk klassiker som inte lär göra dig besviken. Drick denna fruktigt maltiga skapelse nu eller glöm den i källaren i några år och låt den utveckla sina smaker ytterligare. Eller köp flera flaskor och gör både och.

Det lokala beställningssortimentet är i ständig förändring och det vi provade vara bara omkring hälften av vad som erbjuds där för tillfället. Jag gör mitt bästa för att hålla er uppdaterade med såväl nyheter och en total lista, så följ Portersteken för att hålla fortsatt koll på vad som finns bortom hyllplatserna.

En av de öl som släpptes i det lokala beställningssortimentet i november var Södra Maltfabrikens nya skapelse Die Nasty. Deras öl har inte alltid övertygat mig men Die Nasty ändrade på det, med besked.

I glaset hamnar en klar öl med djup rödaktig bärnstensfärg och ett litet och kompakt vitt skum. Det osar härlig karamell och kåda ur glaset. Däremot doftar det inte alls så "kladdigt" som särskilt amerikanska red/amber ales kan tendera att göra. Humlearomen är frisk och handlar mest om kåda och grapefrukt.

Smaken är också den djupt karamellig men är också ren och blir inte alls jobbigt söt eller kladdig. Vad Södra dessutom lyckats med är att integrera humlearomerna perfekt med malten. Karamellsmaken gör en mjuk övergång till tallbar och avslutar sedan i en grapefruktig efterbeska. Det är farligt drickbart för 8 % och jag kan inte låta bli att undra om den inte kunde ha gjorts något svagare? Så tar jag en klunk till och glömmer bort alla sådan invändningar.

Jag tycker faktiskt att det här är en av de bättre nya svenska ölen i år och det är extra kul att Södra får visa att de verkligen kan göra riktigt bra öl.

Många bryggerier nöjer sig med att brygga en eller kanske två julöl. Inte Ridgeway. Readingbryggeriet har klämt ur sig åtminstone tio olika julöl. Nästan alla ligger i beställningssortimentet hos Systembolaget och går att beställa hem till jul. I en första artikel om julölen bortom Systembolagets hyllor stiftar vi närmare bekantskap med sex av Ridgeways julskapelser.

Bad Elf är den första i en serie med öl som blir starkare ju elakare alverna blir. Med en stadig maltbas och en frisk touch av engelsk humle lämpar den sig väl till julbordets lättare inrättningar som t ex sillen och rödkålssalladen. Santa's Butt i sin tur är en ordvits kring att det finns en fatstorlek som på engelska kallas butt (men nu förstörde jag väl ordvitsen genom att förklara den?) och är en mild och fin porter som passar utmärkt till den kallrökta laxen. Dess lena chokladsmak erbjuder en fin kontrast till fisken medan den lätta touchen av rostat bröd lägger en härlig smakbrygga och till sist finns en mycket lätt rökig touch som knyter an till firrens rökighet.

Very Bad Elf tar vid där den lite snällare alven slutade och är den av Elf-ölen som sticker ut allra mest med sin speciella ambermalt som ger den en säregen smak som drar åt honungsskorpor. Det toppas med en lätt kryddighet från Fuggleshumlen. Passar finemang till prinskorvarna och de hemmagjorda köttbullarna, som jag hoppas att ni har på era julbord. Seriously Bad Elf tar det ett steg vidare ändå och lägger sig på 9 % med en fruktig och något eldig smak. Minst intressant i sin serie men på julbordet finner den en plats hos de smakfullare pjäserna så som gustafskorv, fårfiol och revbensspjäll.

Det är inte bara tomten och hans nissar/alver som figurerar på Ridgeways julöl. Lump of Coal är för den som varit stygg. En kolklump var nämligen allt man fick i sin julstrumpa om man varit elak. Denna foreign stout behöver man inte vara ledsen för att hitta i sockan. Även denna passar till julbordets kraftigaste inrättningar med sina halvsöta och rostiga choklad- och kaffesmak med undertoner av torkad frukt. Den kan med fördel också lämnas till julgodiset.

Crescendot bjuder Criminally Bad Elf på, en fruktig barley wine som man helst avnjuter i fåtöljen när barnen gott och lagt sig. Maltig och söt med en ton av sirap och tobak. Passar alldeles otroligt bra till en cigarr, där öl och tobak rundar av varandras spetsar och istället lyfter fram nyanserna.

Ingen av dessa finns alltså på hylla på Systembolaget men alla går att beställa i kollin om 12 flaskor via beställningssortimentet. För de som har vägarna förbi Danmark eller Finland är de dessutom hyfsat vanliga på Alko och danska ölbutiker såhär kring jul.

Dessa öl var varuprover/tävlingsvinster.

För några år sen, i samband med att jag satt i en TV-soffa och tittade på en fotbollslandskamp med några vänner, fick jag min första bekantskap med danska Hornbeer. Det var en flaska Black Magic Woman och jag blev helt förtrollad. Sedan dess har jag provat många andra öl från Hornbeer, som jag håller som ett av Danmarks bästa bryggerier. Black Magic Woman har jag dock aldrig druckit igen, förrän häromdagen då jag fann den på fat och bestämde mig för ett återbesök. 

Jag hade en helt annan bild av ölvärlden då. Hela mitt liv var förstås rätt så annorlunda. En hel värld ligger emellan den gången och den här gången. Det känns som att det var fem år sen, fast det i själva verket var två och ett halvt år sen. Vad som däremot är konstant är Black Magic Women. Jag upplevde den precis likadant häromdagen som jag gjorde vid den där fotbollsmatchen. Jag blir lika förtrollad nu som jag blev då.

Den djupa aromen skvallrar direkt om rökmalten som den är bryggd med, men där finns också massor av choklad, karamell och rågbröd. Allt hänger samman, dofterna är ett. Det må sägas att det är enkelt att göra imperial stout, men att få aromerna att gå in i varandra och bli så integrerade i varandra kan knappast vara enkelt.

Samma svarta magi förtrollar också smaklökarna med en lätt rökighet invävd i en tät smak av choklad, kola, kaffe och annat gott. En fruktig sötma perforerar de bittra smakerna och binder ihop det hela till en smakpalett som målar upp en öl som inte är långt ifrån fulländad.

Black Magic Women är tillsammans med en drös andra öl från Hornbeer numera tillgängliga via det lokala beställningssortimentet och kan beställas styckevis över hela landet. Lita på att jag beställer hem den.

Sverige vann för övrigt den där matchen med 1 - 0.

Som brukligt när det är första icke-röda dagen i månaden har det kommit nytt på Systembolaget och utöver allt det roliga som kommer till T5, T6 och T7 har det också dykt upp ett gäng nya öl i det lokala beställningssortimentet som går att beställa styckvis. 24 stycken nya är det närmare bestämt. Här har ni listan. Självklart är också hela listan med alla öl i lokala beställningssortimentet uppdaterad med dessa.

Amager IPA, 54,90 kr, 50 cl
Amager Julebryg, 49,90 kr, 50 cl
Amager Secret Santa, 64,90 kr, 50 cl
Borås Saxen Ljus, 33,20 kr, 50 cl
Borås Saxen Mörk, 33,20 kr, 50 cl
Brekeriet Brettlehem, 39,90 kr, 33 cl
Charlis Vinter, 28,50 kr, 33 cl
Dugges Lager no 1, 24,90 kr, 50 cl
Hernö Julöl, 28,80 kr, 33 cl
Hornbeer Black Magic Women, 64,90 kr, 50 cl
Hornbeer Framboise, 52,90 kr, 50 cl
Hornbeer Hophorn, 59,90 kr, 50 cl
Hornbeer Julehumle, 51,90 kr, 50 cl
Hornbeer Juleøl, 57,90 kr, 50 cl
Hornbeer Winterporter, 54,90 kr, 50 cl
Jädraöl Brunte Brown Ale, 27,10/62,10 kr, 33/75 cl
Jädraöl Jädra Jul, 28,40 kr, 33 cl
Kallholmen Levande IPA, 24,00 kr, 33 cl
Nils Oscar Kalasöl, 19,30 kr, 33 cl
Poppelmans Brown Ale Vinterutgåva, 21,90 kr, 33 cl
Poppelmans Vintervärmare, 27,90 kr, 33 cl
Qvänum Vinter 2012, 48,90 kr, 50 cl
Slottskällan Tomte, 30,10 kr, 50 cl
Stockeboda Jaktporter, 30,10 kr, 30 cl
Södra XMAS Brown Ale, 19,90 kr, 33 cl

Inom kort dyker det upp en recension på Black Magic Women också, håll ögonen öppna.