Framgrävt ur källaren

Jaha, då sitter man på Arlanda med drygt två timmars väntetid tills flyget går, och vad är bättre att fördriva tiden med än att blogga lite? Särskilt nu när det varit tentaperiod och julfirande som gjort att bloggandet fått lida lite de senaste veckorna. Första flygningen går till Heathrow och imorgon flyger vi vidare till San Francisco. Förhoppningsvis hinner vi ta en pint på någon Weatherspoonspub på Heathrow. Har också hört att British Airwyas kör med öl från Fuller's på sina flygningar så man ska väl inte behöva gå törstig på planen heller.

Hursomhelst, nu ska det handla om gårdagen. Juldagen firades med vänner, julfika och några öl som grävdes fram ur källaren. Det kan ju vara bra med lite plats om det följer med lite öl från USA som vill stå till sig ett tag, så lika bra att det säkra före det osäkra.

Jag började med en Kwak som jag lagt ner i källaren mest på kul och trots att det är en stark belgare hade jag inga större förväntningar på positiv utveckling över de knappa två år den legat där. Lite förvånad blev jag då den faktiskt smakade riktigt trevligt, karamell- och frukttonerna hade bundit ihop sig ordentligt och det var en mycket mjukare munkänsla än vanligt. Lagringsvärt om man gillar Kwak i grunden.

Därefter var vi några som delade på en minivertikal av Slottskällans Imperial Stout. Vi hade årgångarna 2009, 2010 och 2011 och här har vi ett öl som verkligen vinner på något års lagring. Stor skillnad mellan årets utgåva och de två lagrade ölen. Mellan 2009an och 2010an var det en betydligt mindre skillnad, men den från 2009 var något bättre trots allt. Betydligt rundare, mer choklad och utan tonen av kallt kaffe som jag tycker den kan ha när den är ung. Jag tycker att det här är en av de bättre lagringsölen i Systembolagets ordinarie sortiment och ett perfekt öl att börja bygga upp sin ölkällare med.

För att bryta av lite så blev det sedan en Girardin Gueuze Black Label (skillnaden på vita och svarta etiketten är att den vita är filtrerad och den svarta ofiltrerad) som hade tre år på nacken. Gudomligt! Väl avvägd syra, sköna fattoner, syrliga röda bär och äppelmust. En riktigt bra lambic och därtill ett riktigt bra lagringsmaterial. Kvällens höjdpunkt utan tvekan.

Den sista ölen blev väl tyvärr lite av kvällens besvikelse. En De Dolle Oerbier som jag haft i källaren i 2 år. En stark, mörk och kryddad belgare kändes ju som ett öl med bra lagringspotential, men den hade blivit lite kärv och var inte alls så trevlig som den är ung. Visst kände man att Oerbier låg där i grunden, men det hade inte hänt mycket positivt med den.

Sådärja, då var det plötsligt bara 1,5 timme kvar till avgång.