ÖÖWF: Grym cider och Frankrikes bästa öl i provning med Brekeriet

På lördagen tog det inte lång tid innan jag sammanstrålade med David, Fredrik och Stefan. Eftersom jag redan avverkat en dag på mässan kunde jag ju ge nykomlingarna lite tips, men de var minsann inte så lite skeptiska när jag rekommenderade att pröva cider hos Brekeriet. Inte så konstigt kanske, cider är ju i Sverige synonymt med massproducerat sötsliskigt dravel, istället för den underbart goda dryck det kan vara när det är hantverksmässigt gjort. Ni känner kanske igen scenariot? Det är ju nämligen lite samma sits som öl sitter i, bara att den har hunnit mycket längre i att slå bort fördomarna och visa hur gott det kan vara. Nu är det hög tid att även ge cidern chansen.

De tre herrarna var genast sålda på cidern så vi frågade om inte någon av bröderna Ek (nu kan du väl också lista ut var namnet Brekeriet kommer ifrån?) kunde tänka sig att komma över till Bloggarhörnan för en lite mer ordnad provning i lugn och ro. Christian tog på sig det så vi slog oss ner i de röda sofforna och lät honom välja ut några godbitar ur sortimentet för honom att berätta om och för oss att prova. Snart kom Christian med tre cidrarna samt två öl från det franska mikrobryggeriet Brasserie Theillier, nämligen "syskonölen" La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée.


Innan vi började prova godsakerna så berättade Christian lite om Brekeriet. Det hela startade med att han och hans två bröder André och Fredrik ville göra någonting tillsammans och med det gemensamma intresset för öl föll valet på att satsa på dryckesimport. Första ölsökarresan gick till Köln och Düsseldorf där de såklart letade efter kölsch och altbier att importera till Sverige. Till slut föll valet på Früh Kölsch som de började importera till Sverige för att sälja på den sydsvenska krogmarknaden.

Nästa resa gick till Frankrike och Belgien där de hittade ytterligare några bryggerier att samarbeta med, nämligen Abbaye des Rocs, La Thiriez och Theillier. Tiden blev mogen att börja satsa på att etablera sig norrut i landet och någonstans här kom också min första kontakt med Brekeriet, när de ställde ut på Linköping Beer Expo i våras. Till höstens SBWF tog de, mest på prov, hem några lådor av Cidre Bouché du Pays d'Othe från La Ferme d'Hotte. Den blev riktigt populär på SBWF och lovorden haglade. Jag tyckte den var en av de mest spännande upptäckterna under mina tre dagar på mässan.

Med Brekeriets bakgrund avklarad gick vi över till att prova på deras varor. Först ut var de två ölen från Brasserie Theillier som hör hemma i norra Frankrike. Bryggmästaryrket har gått i arv inom familjen och nuvarande bryggmästaren Michel hör till den sjunde generationen bryggmästare i det familjeägda företaget. Vi började med att korka upp La Bavaisienne Blonde, en ljus biere de garde som bjöd på en fin mix av nybakat bröd, nyslaget gräs, lätta örter och en touch av estrig fruktighet. En frisk öl som gör att man lätt börjar dagdrömma om sommar igen.

Därefter slogs La Bavaisienne Ambrée upp i glasen, som även den är en biere de garde men som namnet avslöjar så är den lite mörkare. Detta beror dock inte på malten då det bara är pilsnermalt i den, utan den mörkare färgen har istället åstadkommits genom längre och hårdare kokning av vörten som gör att Maillardreaktioner uppstår. Denna öl är på Ratebeer rankad som dels den bästa biere de garden och dels den bästa franska ölen. Den är sötare och lite tyngre än Blonden, och även här finns en estrig fruktighet som drar åt nyplockade äpplen samt en touch av kryddig humle. Det skulle vara riktigt intressant att prova en flaska som lagrats i ett år eller två och se vart den tar vägen med lite ålder.

Med de två ölen avklarade gick vi vidare till cidrarna, som alla tre kommer från ovan nämnda La Ferme d'Hotte. Ciderhuset ligger i Champagneregionen och odlar sina cideräpplen själva. Vi började med Bouchén, alltså den som även var med till SBWF. Christian berättade att det var något av en standardcider på många restauranger i regionen. Härligt söt och syrlig med en rejäl, ren äppelkaraktär samt tydliga inslag av vildjäst. Vi tyckte alla att den med sin syrlighet och stalliga toner påminde en del om lambic.

Vi fortsatte med Saveur de Pommier, som vi tror (svårt med franskan) kan ha varit lite fatlagrad. Den hade i vart fall en mer avrundad och fylligare smak med toner av vanilj och kryddor. Jag tyckte nästan att den kändes lite avlägset julig. Denna var min favorit av de tre. Sist provade vi Rosé d'Ete som har fått sin färg från morötter, samt troligen (återigen det där med franskan) rödbetor. Den är avsedd som en sommarcider med en bedragande doft som inte avslöjar något om den mycket rappare syran jämfört med de andra två.

Sedan tackade Christian för sig och vi tackade honom för en mycket trevlig och smakfull stund. Vi återvände alla till Brekeriets monter ett par gånger under eftermiddagen och kvällen för att prova deras övriga öl och snacka bort några minuter. Bröderna Ek är bland de absolut trevligaste personerna inom branschen som jag har fått möjligheten att träffa. Det i kombination med att de vågar satsa på lite annorlunda grejer gör att jag verkligen önskar dem all lycka.