Blind öl- och ostprovning med Gambrinus

Igår hölls det provning med Gambrinus, den här gången i Johans och Hasses regi. Rekordmånga deltagare var det också, jag tror jag räknade till 38 glada provare. Som vanligt fick vi fyra olika öl helt blint. Den här gången kom det dock med en liten twist, nämligen en ostbricka till. Ostsorterna var också blinda även om det förstås inte var så svårt att lista ut vilka typer av ost det var. Varje ost var också menad till en viss öl.

Första ölen var uppenbart en tysk weissbier, det gick inte att missa. Skumbanan, vete och massor av nejlika. Lite, lite tyngre i smaken än de flesta klassiker som Weihenstephaner, Franziskaner osv så jag antecknade en gissning på Schneider Main Grünes. Öl nummer två var av det mörkare slaget (på bilden står glasen i ordningen 1-3-2-4, fråga inte varför) och med en mycket tydlig fruktighet samt lite marsipan. Min första tanke var Aventinus. Kanske hade jag lite för mycket veteölssmak kvar i munnen från första ölen? Det slog mig nämligen att den var helt klar i glaset, vilket ju Aventinus verkligen inte är. Jag anade oråd, men kunde helt enkelt inte släppa första intrycket och kom aldrig fram till någon bättre gissning än Aventinus.

Tredje ölet var också ganska lätt. I princip såg man redan på färgen och skummet att det var en IPA eller DIPA, då det ju lämnar väldigt karaktäristiska skumrester på glaset. Näsan bekräftade snabbt ögonens misstanke och berättade dessutom att det troligen rörde sig om en IPA/DIPA som fått stå lite för länge då den saknade nyanserna som en färsk IPA/DIPA har. Smaklökarna höll med och sa mig även att den var väldigt besk och med ganska hög alkoholhalt. En DIPA med andra ord, och jag antecknade en gissning på att det var Hardcore då jag visste att flaskorna i Uppsalas butiker var nån månad gamla. Det är inget ovanligt med öl ur beställningssortimentet vid Gambrinusprovningarna, men vid här laget gissade jag på att de bara valt öl ur ordinarie sortimentet.

Mörkt, starkt, humligt och småsött. Sista ölet var nog ett av de mer uppenbara för mig, i alla fall med utgångspunkten om att det bara rörde sig om öl från ordinarie sortimentet. Det finns ju nämligen inte så många imperialvarianter att välja mellan. Slottskällans Imperial Stout är inte så humlig som den här och Yeti tycker jag är mer rostad, mindre söt och med en lite annan humleprofil. Rip Tide var det nog inte heller. Det smakade väldigt mycket som Gonzo däremot, och med uteslutningsmetoden kunde det ju inte vara så mycket annat.

Med ölen genomprovade för sig var det dags att ge sig på ostarna. Första osten var något slags getost, men ovanligt krämig. Den passade fint till weissbieren, dock blev den något kraftig mot ölen. "Späder man ut" osten genom att ha den i en sallad, på en brödbit eller liknande så blir det däremot en obsalut ferpekt kombo med ölen. Raskt vidare till nästa ost, en väldigt rinnig vitmögelost med kraftig smak. Tillsammans med öl nummer två så tyckte jag nog att det var den bästa kombon mellan öl och ost under kvällen.

Tredje osten var en något grynig hårdost. Jag råkar veta att både Hasse och Johan gillar gruyere väldigt mycket samt att det ju är en klassisk ostkombo till IPA, så allting pekade på en lagrad gruyere. Jag tyckte nog att IPAn saknade färskheten lite för mycket för att det skulle bli en ultimat kombo, men gott var det verkligen. Min andra favorit för kvällen. Till sist kom det en mögelost med rejäl sälta och väldigt kraftig smak. Inte alls dumt med den sista ölet, sötman i ölet satte sig fint mot sältan i osten och de stora smakerna bjöd upp till en liten svängom. Mest på kul prövade jag även alla ostar mot alla öl lite snabbt, men det var förstås inga kombinationer som var bättre. Trots att veteöl med blåmögelost väl hade ungefär lika bra odds att vara en bra kombo som det är för att få se Bengt Frithiofsson nykter i TV så testade jag även det, men det var förstås inget vidare.

Dags att få facit. Till att börja med så hade jag haft helt rätt med att det bara var öl från ordinarie sortimentet, så då kände jag mig ju plötsligt väldig säker på mina gissningar. Första ölen var också mycket riktigt Schneider Mein Grünes, och osten var en getost från Gullspira gård. Kanske inte helt oväntat så var Aventinus däremot knappt nära på öl nr 2. Istället var det en belgare, vilket så fort det avslöjades kändes så väldigt uppenbart att jag skämdes lite inombords. Själva ölen var faktiskt Leffe Brune. Jag måste säga att jag tyckte den var väldigt trevlig och som det kommenterades på Porterstekens Facebooksida så är ju blindprovning ett bra sätt att häva sina fördomar. Osten till den var en Brie de Meux. Gissningen på Hardcore var också fel, men det var i alla fall en IPA det rörde sig om, nämligen Torpedo. Varför gissade jag inte på den? Lagrad gruyere var i alla fall helt rätt gissat på osten. Slutligen så var det såklart Gonzo i det sista glaset, och osten till den var en spanjor vid namn Hoja. Alla ostar kom från Ostboden i Saluhallen i Uppsala.

Medan poänglapparna sammanställdes så var det handuppräckning om vilken kombination som var bäst. Jag var helt ensam om att tycka att Leffe Brune med Brie de Meux var bäst. Veteölen och getosten hade också ganska få anhängare. I toppen var det ganska jämnt mellan Torpedo och gruyere mot Gonzo och mögelost, men IPA och gruyere drog längsta strået. Röstsedlarna var nu sammanräknade och resultatet presenterades. Dels rangordnar vi de fyra ölen (1-4) och där vann Gonzo med 121 p, tätt följd av Torpedo på 115. Sen var det ett hopp ner till Leffe på 74 och sist den stackars Mein Grünes på 70. Vi poängsätter även på en skala 0-6 och där var resultatet väldigt intressant. Veteölen och belgaren hamnade på exakt samma snittpoäng, nämligen 3,82. Men det var inte nog där, utan det var även delat på förstaplatsen, för Torpedo och Gonzo fick båda exakt 4,53 i snitt.

Efter avslutad provning var vi några som gick vidare till O'Connors en stund, där vi fortsatte på blindprovningstemat för kvällen genom att var och en fick gå och köpa en öl, som utom synhåll blev upphälld i provningsglas. I tur och ordning körde vi igenom Meantime Chocolate, Victory Storm King (mitt val), De Molen Weer & Wind (stort tack för den Johan), Avery Out of Bounds Stout och Evil Twin Disco Beer. Meantime var den enda jag kunde plocka utan flera ledtrådar, men himla gott var det. En bra avslutning på en bra kväll helt enkelt.