Wicked Wine hade i vanlig ordning en del specialare från Sierra Nevada på plats. Förutom rariteter som hela 30th-anniversaryserien och Hoptimum hade man även några av deras öl ur Beer Camp-serien, och på fat dessutom. Jag gav mig på den enbärskryddade svarta IPAn samt deras DIPA, där den förstnämnda imponerade medan den senare smakade lite för mycket lök för att jag skulle kunna undgå att störa mig ordentligt på det. Hoptimum tog jag mig också någon centiliter av. Jag har ju inte varit helt övertygad av det sjysta i att sälja en så pass gammal DIPA för så dyra pengar, men jag ska erkänna att den fortfarande var riktigt god.
Två nya importörer på mässan var Brekeriet och TWC. Båda är baserade i södra delen av landet så de fick passande nog stå brevid varandra ända längst in i Snickeriet. Hos Brekeriet smakade jag den godaste cider jag någonsin har smakat, La Ferme d'Hotte Cidre Bouché du pays d'Othe. Enkelt namn att komma ihåg va? Riktigt fruktig med en lätt sötma och en touch av vildjäst. Jag pratade med andra som provat den och fått lov att gå tillbaka och prova den igen. Tydligen var det också några som bara gick runt och provade det 50-tal cider som fanns på mässan och de hade tyckt att denna var bäst av alla. Brekeriet låter meddela på sin Facebooksida att den är slut för tillfället men att de jobbar hårt på att få hem mer som de kan släppa i beställningssortimentet.
Hos TWC serverades främst danska mikroöl, men även ett veteöl från Worlds Smallest Brewery med det fantastiska namnet Arne Weisse. Bryggeriet gör faktiskt skäl för namnet då det ryms på 0,96 kvadratmeter. Ölen då? Jo, någon smak som kändes udda i en weissbier fanns där, men den passade in och överlag en god öl. Den bleknade dock lite i jämförelse med alla spännande danska öl som fanns hos TWC. Jag får nog säga att den fatlagrade quadrupeln från Det Lille Bryggeri var en av höjdpunkterna där.
Mycket danskar i de här inläggen va? Jag sa ju att jag var lite partisk. Nåja, lite svenskt ska vi väl ta upp också. Jag hade sett framemot Strömsholms En Riktig Lättöl, men den fanns aldrig inne när jag var där. Synd! Istället provade jag deras nya variant på Malakias. Det är alltså en serie rököl där de brygger en ny variant varje år, med start förra året. Då var det mer åt rauchbierhållet. I år hade man slängt i en jäkla massa torvrökt malt istället som gav en helt annan rökighet. Islaywhisky i ölform kan man väl säga om man vill göra det enkelt för sig, men det var verkligen mer än så. Häftig öl! Den ska komma på Systembolaget och om jag inte minns helt snett så är det 1 december som gäller.
Sveriges två (finns det fler?) fantombryggare fanns såklart på plats de också. Stefan "Mohawk" Gustafsson hängde hos Wicked Wine och hade flera av sina öl på tapp. Dessa var ofiltrerade varianter som bryggts på De Proef. Jessica Heidrich och hennes St Eriks hade fått en helt egen monter, grupperad tillsammans med Galateas andra flaggskepp på ölfronten, Samuel Adams. Nu har det ju börjat komma en hel del öl från St Eriks som inte kommer på Systembolaget och mer eller mindre alla dessa kunde man testa här. Själv blev jag mest förtjust i wee heavyn 80/-. En riktigt härlig maltbomb som bevisar att Jessica även kan göra bra maltdominerade öl.
Den nypåhittade Frequencyserien fanns också på plats i form av en lager, en IPA och en lakritsstout. Stabila öl alla tre, dock kändes det som att de hamnade lite i skymundan borta hos Philipson Söderberg dit i alla fall jag inte vände näsan förrän efter ganska många rundvandringar. Hursomhelst ska det i alla fall bli intressant att se var det här lilla projektet tar vägen. Jag tycker i alla fall det är ett bra tecken på att ölkulturen sprider sig när sådana som normalt inte sysslar med öl vill komma in och göra en serie med spännande öl.
Till slut kan jag väl även nämna att jag under första lördagen fick en chans att få se en ölfestival från "andra sidan" då jag jobbade i Slottskällans monter. Det överraskade och gladde mig hur många det var som kunde sin öl och framförallt hur många som var nyfikna och ville veta mer. Visst kom det också några som helst höll sig till ljus lager, men de var lätträknade.
Allra sist så kan jag väl återigen trycka på det här med att välja rätt dag. Jag var där torsdag, fredag och lördag och det var utan tvivel mest folk på lördag. Under torsdagen var det riktigt behagligt med lagom mycket folk för en trevlig atmosfär och utan att man behövde vässa armbågarna innan man skulle försöka ta sig någonstans. Under fredagen var det lite mer folk men ändå inte så mycket som på lördagen.
Man in the Moon firar 30 år med en storslagen ölfest
4 timmar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar