Wicked Wine hade i vanlig ordning en del specialare från Sierra Nevada på plats. Förutom rariteter som hela 30th-anniversaryserien och Hoptimum hade man även några av deras öl ur Beer Camp-serien, och på fat dessutom. Jag gav mig på den enbärskryddade svarta IPAn samt deras DIPA, där den förstnämnda imponerade medan den senare smakade lite för mycket lök för att jag skulle kunna undgå att störa mig ordentligt på det. Hoptimum tog jag mig också någon centiliter av. Jag har ju inte varit helt övertygad av det sjysta i att sälja en så pass gammal DIPA för så dyra pengar, men jag ska erkänna att den fortfarande var riktigt god.

Två nya importörer på mässan var Brekeriet och TWC. Båda är baserade i södra delen av landet så de fick passande nog stå brevid varandra ända längst in i Snickeriet. Hos Brekeriet smakade jag den godaste cider jag någonsin har smakat, La Ferme d'Hotte Cidre Bouché du pays d'Othe. Enkelt namn att komma ihåg va? Riktigt fruktig med en lätt sötma och en touch av vildjäst. Jag pratade med andra som provat den och fått lov att gå tillbaka och prova den igen. Tydligen var det också några som bara gick runt och provade det 50-tal cider som fanns på mässan och de hade tyckt att denna var bäst av alla. Brekeriet låter meddela på sin Facebooksida att den är slut för tillfället men att de jobbar hårt på att få hem mer som de kan släppa i beställningssortimentet.

Hos TWC serverades främst danska mikroöl, men även ett veteöl från Worlds Smallest Brewery med det fantastiska namnet Arne Weisse. Bryggeriet gör faktiskt skäl för namnet då det ryms på 0,96 kvadratmeter. Ölen då? Jo, någon smak som kändes udda i en weissbier fanns där, men den passade in och överlag en god öl. Den bleknade dock lite i jämförelse med alla spännande danska öl som fanns hos TWC. Jag får nog säga att den fatlagrade quadrupeln från Det Lille Bryggeri var en av höjdpunkterna där.

Mycket danskar i de här inläggen va? Jag sa ju att jag var lite partisk. Nåja, lite svenskt ska vi väl ta upp också. Jag hade sett framemot Strömsholms En Riktig Lättöl, men den fanns aldrig inne när jag var där. Synd! Istället provade jag deras nya variant på Malakias. Det är alltså en serie rököl där de brygger en ny variant varje år, med start förra året. Då var det mer åt rauchbierhållet. I år hade man slängt i en jäkla massa torvrökt malt istället som gav en helt annan rökighet. Islaywhisky i ölform kan man väl säga om man vill göra det enkelt för sig, men det var verkligen mer än så. Häftig öl! Den ska komma på Systembolaget och om jag inte minns helt snett så är det 1 december som gäller.

Sveriges två (finns det fler?) fantombryggare fanns såklart på plats de också. Stefan "Mohawk" Gustafsson hängde hos Wicked Wine och hade flera av sina öl på tapp. Dessa var ofiltrerade varianter som bryggts på De Proef. Jessica Heidrich och hennes St Eriks hade fått en helt egen monter, grupperad tillsammans med Galateas andra flaggskepp på ölfronten, Samuel Adams. Nu har det ju börjat komma en hel del öl från St Eriks som inte kommer på Systembolaget och mer eller mindre alla dessa kunde man testa här. Själv blev jag mest förtjust i wee heavyn 80/-. En riktigt härlig maltbomb som bevisar att Jessica även kan göra bra maltdominerade öl.

Den nypåhittade Frequencyserien fanns också på plats i form av en lager, en IPA och en lakritsstout. Stabila öl alla tre, dock kändes det som att de hamnade lite i skymundan borta hos Philipson Söderberg dit i alla fall jag inte vände näsan förrän efter ganska många rundvandringar. Hursomhelst ska det i alla fall bli intressant att se var det här lilla projektet tar vägen. Jag tycker i alla fall det är ett bra tecken på att ölkulturen sprider sig när sådana som normalt inte sysslar med öl vill komma in och göra en serie med spännande öl.

Till slut kan jag väl även nämna att jag under första lördagen fick en chans att få se en ölfestival från "andra sidan" då jag jobbade i Slottskällans monter. Det överraskade och gladde mig hur många det var som kunde sin öl och framförallt hur många som var nyfikna och ville veta mer. Visst kom det också några som helst höll sig till ljus lager, men de var lätträknade.

Allra sist så kan jag väl återigen trycka på det här med att välja rätt dag. Jag var där torsdag, fredag och lördag och det var utan tvivel mest folk på lördag. Under torsdagen var det riktigt behagligt med lagom mycket folk för en trevlig atmosfär och utan att man behövde vässa armbågarna innan man skulle försöka ta sig någonstans. Under fredagen var det lite mer folk men ändå inte så mycket som på lördagen.

Då har det gått fyra veckor sedan årets Stockholm Beer & Whisky Festival öppnade upp portarna och det är hög tid att kika tillbaka på vad som hände i år. Vid det här laget lär väl ingen ha missat att det i år var 20:e gången som festivalen arrangerades. Den har växt en del sedan 1992 då de bara hade 143 öl. Idag finns det cirka 2000 öl och 200 utställare, så det i år fanns det alltså fler utställare än vad det fanns öl vid den första festivalen. Anmärkningsvärt är att de aldrig någonsin har behövts polisinsatser, trots tusentals besökare varje mässdag. Dessutom är det ingen festivalbesökare som åkt dit på rattfylla och då ska man veta att de från början haft ett samarbete med trafikpolisen och har hårda kontroller. Ett litet undantag finns, och det var en taxichaffis som körde rattfull och fastnade i en kontroll när han hade en körning från festivalen. Så kan det gå...

En del nya bryggerier passade på att visa upp sig, bland andra Södra Maltfabriken som hade en monter längst ner i hörnet av lokalen. Där serverades deras hela ölportfölj, som än så länge bara består av en lager, en pale ale och en IPA. Tills vidare heter dessa Rude Lager, Initial Pale Ale och Poking IPA. Dessa namn ska indikera att det är öl som man fortfarande slipar på. Vid det lag då de känner sig nöjda med ölen så kommer de istället bara heta Södra Maltfabriken Lager, Pale Ale respektive IPA. För att sammanfatta alla tre så kan jag väl säga att de visserligen kan slipas mer på, men att de absolut har en god potential att bli riktigt bra öl. Kul med ett bryggeri som vågar köra lite mer Amerikainspirerat från början istället för att falla tillbaka på alla klassiska europeiska stilar.

En av snackisarna inför festivalen var vad årets Ace of Spades skulle vara för sorts öl. Efter Linköping Beer Expo i våras rapporterade jag ju att Mattias Hammenlind sagt att han siktat på en super-IPA på minst 20%. Sedan dess hade han ändrat sig och istället lagt alkoholhalten på 15 %. Tolv olika humlesorter ramlade ner i ölen, som fått ganska blandad kritik. Jag tyckte att den var lite spritig då, men kanske kan den hitta en topp om humlen lyckas hålla i sig tillräckligt länge för att alkoholen ska lugna sig lite.

När vi ändå är inne på Sigtuna så hörde jag att de har fått in två öl till bolagssläppet i mars. Dessa kommer att komma ut som Sigtuna Vårlager och Sigtuna East Coast IPA. Vårlager är dock deras East River Lager och East Coast IPA är deras Summer IPA som de fortsatt att brygga och alltså fått in igen på Systembolaget. Två stabila öl är det hursomhelst, så även om jag kan tycka att det är lite märkligt med dels ett "framtvingat" namnbyte och dels ett återsläpp under annat namn så är det ju trevligt att de kommer ut på hyllan.

Ett annat öl som hade premiär på festivalen var 175-årsjubileumsbrygden av Carnegie Porter. Denna specialvariant av den klassiska Carnegien har lagrats två månader på fat från amerikanska bourbondestilleriet Heaven Hill. Jag var först inte så imponerad av den, men så fick den värma upp lite i glaset och blev plötsligt helt fantastisk. Under första torsdagen hade också Carlsberg en kock i montern som lagade fyra rätter som skulle passa till jubileumsportern, ett mycket trevligt initiativ.

Överlag kändes det som att det låg ett större fokus än vanligt på öl som en del av god måltid. Även festivalledningen pratade om detta under den inledande presskonferensen. Där sa också Michel Jamais en kul grej: "Jag tar på mig jeans och gympadojor till vin, och kostym till öl." Med det menade han alltså att vin har fått lite av en snobbstatus och behöver tas tillbaka till vardagen, medan öl har en vardagsstatus och behöver få en skjuts in i finrummet där den också hör hemma.


Brill hade som vanligt massor av gottig öl i sin enorma monter, som trots sin storlek aldrig verkade ha en ledig plats. I år var jag inte där när någon av alla de bryggare de bjudit in var där, vilket var lite trist att missa. Det kanske bara var jag som inte la märke till dem lika mycket förra året, men det kändes som det var många fler utländska bryggmästare på plats under årets festival. Tillbaka till Brill så kunde man bland annat prova sådant spännande som Drie Fonteinen Oude Gueuze Vintage 2004 (som var helt gudomlig så jag är glad för min 2003 i garderoben), alla öl i Mikkellers Spontanserie samt nya Humleserie, Grassroots Neither, To Öl Final Frontier, några riktiga godbitar från Lost Abbey och De Molen och ja, jag skulle kunna fortsätta länge på den listan. Ska man ta det som en varningstecken att man kände igen varenda ansikte i deras monter?

En annan höjdpunkt i megaformat var såklart Elixir Wines gigantiska multimonter nere i Snickeriet där de samlat ett gäng danska bryggerier. Med en dansk flickvän så må jag vara lite partisk, men ta mig tusan vad trevliga de flesta danska bryggare (och övriga utställare) är. De verkar så glada att få servera sin öl, på ett sätt som en del svenska bryggare borde kunna lära sig av. Brygga god öl kan de förstås också. Amager Gluttony var en festivalfavorit hos nästan alla jag pratade med och även Djävlebryg Old Mephisto stod högt i kurs hos många, inklusive mig själv. Och vem blir inte glad av att se Martin Jensen fyra av ett gigantiskt leende samtidigt som bannern med en tecknad och lika leende version av sig själv hänger bakom honom? Martin är mannen bakom Raasted, och bland hans öl var det Trippel Nelson som imponerade allra mest på mig. Även hans Festival IPA, specialgjord för SBWF, var mycket god. Fast jag kan förstå om den inte faller alla på läppen då den var väldigt söt för en IPA, men i kombination med extrema mängder färsk tropiskt frukt tyckte jag det var smaskens.

Fortsättning följer

I ena ringhörnan, den regerande mästaren av äppelpaj, en tung imperial stout. En riktig slugger! I den andra ringhörnan står utmanaren, det polska toppmjödet. Lite mer finess, och med den där irriterande Ali-jabben. Utmaningen? Bästa dryck till äppelpaj med vaniljsås.

Smygreklam?

Imperial stout är en personlig gammal favorit till äppelpaj, men häromdagen slog det mig att mjöd också borde kunna vara riktigt fint. Lika bra att prova dem mot varandra alltså. Äppelpaj säger man ju aldrig nej till, så det var bara att baka en. En Avery the Czar som legat och gosat till sig i källaren sedan den släpptes på Systembolaget för knappt två år sen fick representera the dark side medan det fantastiska Apis Poltorak Jadwiga var mjödet för kvällen.

Mjödet var ljuvligt till och framförallt var det såklart honungssötman som kopplade med sötman i ölet. Dock finns det ingen syra i mjödet vilket gör att det missar några poäng. Stouten spelar istället på sin rostighet som kontrasterar äpplena mycket fint, medan chokladsmakerna som alla säkert förstår passar väldigt fint till vaniljen. Det rostiga passar även mycket fint till kokosen som jag har i just den här äppelpajen. Så jag får faktiskt säga att det är stouten som försvarar sin titel.

Receptet till själva pajen la jag upp förra hösten, så det hittar ni här.

Avslutningen på min 24-timmarsvistelse hos föräldrarna hemma i Falun blev en av mina favoriträtter, nämligen lammrullader. Mamma gör en variant som är än lätt modifikation på ett recept från den gamla svenska kokbokshjälten Carl Butler. I stort sett rör det sig om en fyllning gjord på sammanmixad fetaost, mynta och vitlök samt en sky som görs genom att vispa ur formen med vitt vin. Lamm, fetaost, mynta och vitlök är ju väldigt goda vänner och allt fett i köttet gör att det blir en väldigt rund och fyllig smak.

Till detta bjöd pappa på en Dugges Gustafs Finger, som jag faktiskt inte druckit än. Senaste gången jag köpte hem öl var faktiskt i september. Nåväl, det rör sig om en strong bitter som getts en modern touch genom kryddning med centennial och cascade. För att inte helt tappa sitt brittiska arv har göteborgsbryggeriet även slängt i en skopa EKG. Humlen är dock just en touch av ölets storhet, dess finess ligger i maltigheten som är oerhört rund och fyllig. Det var ju precis det som maten också var, så ni kan ju ana hur bra det passade samman. Kryddorna i maten ger precis som humlet i ölet en extra touch, och dessa tillåts finlira tillsammans lite grann, när maltigheten och köttet gått av scenen. Smaklökarna intar ståplats och jublar och klappar takten.

Dessutom blev det lite äppelpaj till efterrätt, så jag har verkligen smort kråset ikväll. Precis vad jag behövde i höstrusket. Nu sitter jag på tåget tillbaka till Uppsala, redo att ta mig an andra halvan på terminen.

Sista tentan är färdigskriven och jag är nu hemma i Falun för att imorgon träffa min lilla systerson som jag bara har hunnit träffa en gång sedan han kom till världen för knappt två månader sen. Efter att ha avnjutit en riktigt god middag och därefter blivit sönderriven av brorsans kattunge, som inte längre är en kattunge utan växt upp till ett mindre monster och dessutom slutat vara en hon och istället är en han, så hade jag tänkt avsluta kvällen med något riktigt gott från ölkällaren.

Siktet var inställt på Speedway Stout. Jag gick ner till min ölsamling och dumpade först av några öl som ska bytas bort under USA-resan efter jul. Så började jag fingra lite på Speedway. Och så insåg jag, att jag var alldeles för jävla trött och slutkörd för att verkligen kunna uppskatta den. Lite av ett antiklimax då jag sett framemot den hela helgen. Jag funderade kort på att hitta något annat i samlingen, något mindre upphajpat (i min egen hjärna) och gärna i mindre flaska. Sen insåg jag att det bästa nog ändå var att låta bli helt och vara nöjd med den Hell jag drack till maten.

Imorgon, när jag har vilat ut, ska jag fundera på om jag inte ska ta med mig Speedwayen, och/eller något annat gott, tillbaka till Uppsala och avnjuta som försenad tentaöl. För nu, nu ska jag sova.

Återigen blev det dags för en motivationshöjande "lyxlunch". Den här gången var det biff med öl- och löksky som stod på menyn. Ganska rustikt alltså, väldans gott och passande nog för mig idag, snabbt och lättlagat. Jag gjorde det på en bit entrecôte, men man kan lika gärna göra det på ryggbiff, utskuren biff från fransyska eller något liknande, så länge det är nötkött. Matlagningsöl fick bli Sigtuna Dunkel Lager, som passade väldigt bra både i och till maten. Receptet hittade jag i Gordon Ramsays World Kitchen, men sedan modifierade jag det lite själv.

Till fyra portioner behöver du:
Valfri passande biff av nötkött, 4 st
2-3 gula lökar
3 dl köttbuljong
2 dl öl (välj en med låg beska)
2 tsk socker
1 tsk mjöl
Smör att steka i

Skala löken och skiva tunt. Salta och peppra köttbitarna dina rumstempererade köttbitar. Dra på stekpannan på full värme och låt den bli riktigt varm innan du slänger i en riktigt stor klick smör. Lägg i köttet när smöret slutat fräsa och tillaga så långt du själv vill ha dem. Ta ur köttet ur pannan och linda in i folie så de håller värmen. Lägg i en till stor klick smör till i pannan tillsammans med löken och sockret. Skruva ner värmen till medelvarmt och låt löken karamelliseras. Pudra sedan över mjölet och häll på öl och buljong och låt det hela puttra i 10 minuter för att reduceras ner något (men kom ihåg att det blir en sky, inte sås). Det kommer garanterat ha runnit ut köttsafter i foliepaketet, häll över det i lökskyn när du lägger upp köttet. Servera med kokt potatis.

Jag tyckte det här blev riktigt smarrigt, men gillar man inte lök blir det kanske lite svårare. Dock ska man ju komma ihåg att lök som fått karamellisera smakar ganska annorlunda jämfört med rå eller fräst lök. Hursomhelst, smakerna från den söta löken, köttet och ölen binder ihop sig väldigt bra. Och vem kan inte tycka om kokt potatis som man mosar ner i skyn med gaffeln? Wunderbar! Det blev ju en liten slurk öl kvar som jag provade till maten och det passade, kanske inte helt oväntat, mycket bra. Lagar man mat med öl blir det ju sällan fel att dricka samma öl till maten också. Man ska passa sig för beskan i ölet bara, Sigtuna Dunkel Lager var inte många IBU från att slå över på fel sida gränsen. Jag funderar på om inte Aventinus skulle vara grymt till det här, men den hade jag såklart inte hemma.

Under eftermiddagen och kvällen har den andra tentan för den här tentaperioden skrivits, den här gången i flervariabelanalys. Då får jag belöna mig med en liten öl, trots att det är en tenta kvar att plugga till. Valet föll på X Porter som bryggts som ett samarbete mellan De Molen och Midtfyns. Denna lilla rackare har jag köpt i Danmark, men den kommer även i Systembolagets släpp den 1:a november.

Ganska välrostad pjäs med en svag sötma som tar sig ton i torkade frukt, som balanseras av en ännu svagare syra samt en liten citrusaktig humleton som lurar i bakgrunden. För mig är det precis en sån öl som jag tycker om till glass!

Inte för att gå händelserna i förväg, men jag frågade Oppigårds via deras Facebooksida om de har planer på att släppa Indian Tribute i beställningssortimentet nu när man snart kommer att kunna beställa lokala svenska öl flaskvis till hela landet (utförligare info om den delen här). Jag erkänner att jag må vara lite av en Dala-homer, men jag blev verkligen jätteglad när de svarade att de planerar att göra det någon gång i vår, för det är hands down den bästa svenska IPA jag har smakat som bryggs regelbundet. Massa smaskig centennial och cascade.

Jag hoppas att de svenska bryggerierna kommer lägga ut fler öl i beställningssortimentet/lokala sortimentet efter nyår när vi kan börja beställa dem flaskvis över hela landet. Det finns redan en hel del gott där, men jag vet ju också att det finns så många fler goda öl som görs ute i landet som inte finns där. Än.

Bild från http://www.oppigards.com/

Imorgon är det dags för tenta igen så idag behövde jag en enkel men rejäl lunch, så jag lyxade till det lite med en hemgjord bacon- & cheeseburgare och dessutom gjorda jag egna pommes frites. Fuskade med brödet och köpte Friscobröd från Max, men med tanke på hur goda de är och hur krångligt det är att göra bra hemgjorda hamburgerbröd så känns det ju helt okej.

Hamburgare gjord på nötfärs och endast saltad och pepprad, några skivor ost som fått ligga ovanpå burgaren mot slutet av stekningen för att smälta lite, två skivor stekt bacon, skivad rödlök, isbergssallad, ketchup och skånsk senap. Yum! Nästan så jag blir hungrig igen bara av att skriva om det.

Nu drack jag bara ett stort glas cola till det här då det är lite olägligt att dricka öl till lunch en sån här dag, men jag vet precis vilken öl jag skulle vilja ha till: Brooklyn Lager! En något kraftigare lager med lite lagom humlekaraktär är nämligen obsalut ferpekt till en bra burgare. Visst kan man komma dragandes med pale ales och IPA, ja kanske till och med en humligare brown ale, men i min värld slår de inte lagern när det vankas burgare.

En perfekt liten belöning som får eftermiddagens fortsatta tentaplugg att gå som en dans. Jag funderar dessutom på att laga det igen efter tentan imorgon då det känns okej att dricka den där Brooklyn Lagern till.

Då var det klart att SM 2012 hamnar i Uppsala och närmare bestämt i Gränby ishall. Det är såklart hembryggar-SM jag pratar om och inte något sportevenemang. Det exakta datumet för det hela är den 26:e maj. Själva nyheten är faktiskt nästan en vecka gammal så jag är lite sent ute, men det var först nu när Stefan skrev om det som jag uppmärksammade det.

Själv har jag bara några minuter på cykel till ishallen, så det blir riktigt bekvämt. Dessutom ligger min lägenhet mer eller mindre på vägen in mot stan från ishallen så det blir smidigt att glida förbi på pitstop hemma innan en eventuell fortsättning av kvällen på O'Connors. Man kanske får passa på att bjuda in hitresta vänner också. Hursomhelst ser jag redan framemot både detta och Belgoträffen som ju går i Uppsala varje år och bara ligger ett kvarter bort för mig.

Så, nu har jag fått skriva av mig lite, åter till tentaplugget.

FouFoune! Bra skit som de säger, en riktigt fin liten belöning för hårt slit.

Decisions, decisions

Anledningen till att det varit så tyst här sedan SBWF är att jag är inne i höstens första tentaperiod, och den är riktigt tung. I fredags och lördags satt jag i skolan till kl 23 och igår till kl 20, då hjärnan sa tack och hej, nu går det inget mer. Särskilt mycket öl har det förstås inte blivit, och inte så mycket kul matlagning heller. Idag skrevs första tentan (i teknisk termodynamik) så idag ska jag ändå unna mig en, och bara en, öl. Frågan är då vilken? Mamouche eller FouFoune?

Systembolaget har gått ut med ett pressmeddelande där de låter meddela att från och med januari 2012 så ska man kunna beställa lokalt producerade drycker i hela landet. Som jag förstår det så betyder det att ett litet bryggeri som idag har sina produkter i beställningssortimentet men bara erbjuder sig att frakta dem inom sitt län nu ska kunna beställas inom hela landet. Det är då Systembolaget som står för den kostnaden, så det blir ingen merkostnad för vare sig producent eller kund.


Jag misstänker dock att det fortfarande kommer att vara kollikrav på det mesta, vilket för min egen del tar udden av det hela då jag sällan är intresserad av att köpa en hel kartong själv. (Dock kan man ju förstås göra samköp och har man inga som vill dela på en låda kan man ju alltid försöka hitta några i samköpsdelen på BeerSwedenForum.)

Hursomhelst är det ett till steg i rätt riktning och man får väl säga att det går sakta men säkert framåt för Systembolaget.

Uppdatering: Det sägs att man ska kunna beställa enskilda flaskor och inte vara begränsad till eventuella kollikrav. Superbra i sådana fall! Detta enligt Bark från Ofiltrerat som varit i kontakt med Systembolagets kundtjänst angående just detta.

Om det är så att man kan köpa enskilda flaskor så innebär det ju att vi helt plötsligt får flaskvis tillgång till precis alla öl som de svenska bryggerierna vill sälja via Systembolaget. Förutom att det blir ytterligare lite trevligare att vara ölnörd i Sverige så betyder ju detta att bryggerierna får en bredare marknad att arbeta på. Förutom att det i sig kan få en direkt inverkan på deras försäljning så blir det också en väg för dem att etablera sitt märke utanför den regionala krogmarknaden.

På sikt hoppas jag att det här kan betyda att en del bryggerier väljer att sälja en del av sina specialbrygder även på flaska via detta system istället för att bara slänga ut allt på fat till krogarna. Är det någon som vågar göra det redan till 1:a januari?

Ett mycket stort steg i rätt riktning för Systembolaget, om det nu är så att man kommer få beställa flaskvis. Tänk er själva, Eskilstuna Ölkulturs Anders Dubbel-IPA, Jädraöl Trädgårdspilsner, Dugges ½ Idjit, Nynäshamns Brännskär Brown Ale, Jämtlands Porter, St Eriks 80/-, Hantverksbryggeriets Baronen, Ocean Glenn no 5 osv osv, för att inte tala om alla nya småbryggerier man är nyfiken på, blir bara ett knapptryck bort.

Nu har Beer Makers Dinnern med Brewdog på Kopparhatten i Falun blivit spikad. Torsdagen 10/11 är det som gäller och något unikt utlovas. Priset är nu satt till 595 kronor. Håll utkik på Kopparhattens hemsida för mer info och bokning.

Falun med sina ca 55 000 invånare måste ju vara den minsta svenska staden hittills som anordnar en BMD av ett internationellt erkänt bryggeri. Det gör mig faktiskt lite stolt att veta att ölintresset och ölkulturen har växt sig så stark hemma i Dalarna att man kan anordna något sådant här. Tyvärr har jag själv inte någon möjlighet att komma hem till Falun den dagen och delta.

Jag kommer aldrig bli vegetarian

Det är lite mycket i skolan nu och jag har helt förbisett att göra någon ordentlig matplanering. Som tur var har jag halva frysen fylld med kött, för just sådana här tillfällen, så jag slängde fram en påse med två skivor entrecôte som jag kommit över till ett mycket bra pris för några veckor sen. I kylen hade jag några potatisar och några portabellosvampar som jag köpt mest för att pröva på utan någon mer tanke. Så middagen fick helt enkelt bli råstekt potatis, entrecôteskivor som varit ner i pannan och vänt och stekt svamp. Ja, det är både så lätt och så gott som det låter. Hela kostcirkeln också! Eller...eh...nevermind...

Jag är ju lite nyfrälst vad gäller svamp och har faktiskt aldrig prövat portabello förut, men jag måste säga att den passar otroligt bra tillsammans med entrecôten då den har en ganska ordentlig och lite köttig smak. Verkligen ett fint litet giftemål i munnen om man tar en bit kött och en bit svamp samtidigt. Entrecôte är förresten är en ganska rolig liten köttbit då den egentligen består av tre delar. Kolla hur fettremsorna i en skiva entrecôte så förstår du vad jag menar. Hursomhelst, man kan känna ganska stor skillnad i smak på dessa tre bitar trots att de ligger så nära varandra. Pröva så får du se!

Till detta drar man med fördel till med sin favorit-IPA. Det här är en sådan rätt där jag verkligen tycker att en, gärna ganska maltig, IPA kommer till sin rätt. Det finns ingen särskild kryddighet som kan börja bråka med humlen och alkoholen, däremot finns det en fin sötma i köttet som alla dagar i veckan gifter sig med maltsötman. Entrecôte är ju också en styckningsdetalj med ganska mycket fett, vilket IPAn klarar av utan problem. Humlen å sin sida står lite för sig själv och blir hela kombinationens fräschör, vilket jag tycker är klart fördelaktigt då både svampen och köttet har ganska tunga smaker. Vill man istället grotta ner sig ordentligt i de här tyngre smakerna går det förstås också alldeles utmärkt med en halvtung mörkare öl, något i stil med en english strong ale eller en american brown ale. Det man möjligen missar då är potatisen som funkar alldeles utmärkt med en IPA men som kan riskera att hamna lite i skymundan med något mörkare.