Carnegie 175 till förrätt, varmrätt och efterrätt

På SBWF i år så har Carlsberg en lite mindre monter rygg i rygg med sin vanliga monter som de kallar för Bakfickan. Här serverade man den bourbonfatlagrade jubileumsutgåvan av Carnegie Porter tillsammans med små smakprover av fyra olika rätter som var tillagade direkt i montern. Syftet var förstås att lyfta fram öl som en måltidsdryck. Överlag verkar faktiskt öl som måltidsdryck ha fått ett visst fokus på mässan i år vilket jag förstås tycker är jättekul. Hursomhelst, missa inte den här montern. Skulle jag utse ett enda måste på mässan utifrån gårdagens äventyr så blir det att komma förbi här och smaka på de här fantastiska kombinationerna.

Eftersom jag inte är så förtjust i fisk så hoppade jag över den första lilla rätten som var en bit inlagd sill på kavring. Mina kompisar som provade det blev dock väldigt överraskade över att en så udda kombination faktiskt funkade. Tanken med kombinationen var att kavringen skulle möta upp ölet och bidra med smakharmoni medan sillen utgjorde en spännande brytpunkt utan att det krockade i smakerna. Den andra rätten, ugnsrostade rödbetor med en chevrekräm blev en klar favorit för mig, både i sig själv och tillsammans med Carnegien. Sötman från rödbetorna och den krämiga ostblandningen dämpade ner ölets övertoner och lyfte fram en silkeslen sida av fatlagringen.

Varmrätten, boeuf bourguignon, skapade en helt annorlunda kombination. De mustiga köttsmakerna pressade tillbaka fatlagringen litegrann och lyfte istället fram arbetarsjälen i ölet med mer kraftig choklad och rost. Egentligen den kombination jag var minst förtjust i av dessa tre, men det säger egentligen inte så mycket då alla tre var mycket trevliga. Det märktes att det var proffs som lagom bakom det hela. Någon i montern sa "Nu står du ju bara här och njuter", och det gjorde jag verkligen också.

Till efterrätt serverades en liten bit chokladtarte med lite hallonsås. Det hela var en mycket krämig kreation som verkligen smälte i munnen. Det har var väl på förhand den mest uppenbara kombinationen så det var egentligen ingen överraskning att det också var riktigt gott med ölen. Choklad och choklad i en fantastiskt trevlig harmoni, med bourbontonerna och hallonsåsen som utmärkta komplement som gav en otrolig nyansrikedom till hela upplevelsen.

När jag ska dricka öl till en flerrättersmiddag fastnar jag ofta i tankegångarna att det måste vara olika till alla olika rätter. Här visade man att det går alldeles utmärkt att åka på en trevlig smakresa genom att servera samma öl till alla olika rätter. Att uppleva hur samma öl växlar personlighet mellan de olika rätterna är ganska häftigt faktiskt och bara en sådan detalj bidrar mycket till helhetsupplevelsen tycker jag. Bra jobbat Carlsberg!