På tåget till Stockholm:
Då var man på väg mot Stockholm igen efter att ha vilat upp sig och laddat batterierna i hemma i Uppsala efter gårdagen. Idag har jag lite mer tid ute på golvet då jag slipper springa runt och förbereda inför ölbloggarträffen. Idag blir mitt första fredagsbesök någonsin på SBWF. Igår var det alldeles lagom mycket folk medan min erfarenhet av lördagar är att man nästan behöver vässa armbågarna. Hur blir det idag?

15.19
Inne! Lugna gatan än så länge men det fylls på med folk hela tiden. Nu är frågan, vem ska man prata med och vad ska man prova?

16.49
Körde just en IPA-session hos Brill. Final Frontier toppade klart, men det är då ingen brist på bra öl i deras monter. Provade även två nya varianter på Innis&Gunn tidigare,Spiced Rum och Mackmyra. Inga favoritöl men det bästa de har gjort hittils tycker jag.

17.41
En observation: De montrar som har öl som jag gillar tenderar att ha män som serverar. De montrar som ha20.45r öl som har öl som jag helst
inte dricker frivilligt tenderar att ha unga kvinnor som serverar. Tur att man har en flickvän så man slipper lockas in i fördärvet.

18.26
Tillbaka hos danskarna och provar igenom Raasteds uppställning. Missa inte den här montern, hög lägsta nivå och mycket som inte syns i Sverige annars.

20.50
Missa inte Taste Experience! Längst ner i hallen finns en monter som förutom grym sushi även har öl ftån japanska bryggeriet Hitachino Nest. Dessa finns alltså inte i vanliga ölhallen (vad jag har sett). Jag har alltså svårt för fiskrätter överlag i vanliga fall men tyckte att deras sushi var riktigt god. Lite av en ögonöppnare för min egen del faktiskt.

På tåget tillbaka till Uppsala:
Andra och sista dagen som besökare avklarad. Minst lika intressant dag som igår och som vanligt på SBWF önskar man att man kunde gå ännu fler dagar och att all öl var alkoholfri så att man kunde prova allt utan att få den, åtminstone i det här fallet, jobbiga berusningen. Inte helt oväntat nådde jag inte allt jag ville idag men så är det ju alltid. Det har ändå varit en givande dag som tillsammans med gårdagen har gett material till några inlägg som jag hoppas ska bli intressanta.

På SBWF i år så har Carlsberg en lite mindre monter rygg i rygg med sin vanliga monter som de kallar för Bakfickan. Här serverade man den bourbonfatlagrade jubileumsutgåvan av Carnegie Porter tillsammans med små smakprover av fyra olika rätter som var tillagade direkt i montern. Syftet var förstås att lyfta fram öl som en måltidsdryck. Överlag verkar faktiskt öl som måltidsdryck ha fått ett visst fokus på mässan i år vilket jag förstås tycker är jättekul. Hursomhelst, missa inte den här montern. Skulle jag utse ett enda måste på mässan utifrån gårdagens äventyr så blir det att komma förbi här och smaka på de här fantastiska kombinationerna.

Eftersom jag inte är så förtjust i fisk så hoppade jag över den första lilla rätten som var en bit inlagd sill på kavring. Mina kompisar som provade det blev dock väldigt överraskade över att en så udda kombination faktiskt funkade. Tanken med kombinationen var att kavringen skulle möta upp ölet och bidra med smakharmoni medan sillen utgjorde en spännande brytpunkt utan att det krockade i smakerna. Den andra rätten, ugnsrostade rödbetor med en chevrekräm blev en klar favorit för mig, både i sig själv och tillsammans med Carnegien. Sötman från rödbetorna och den krämiga ostblandningen dämpade ner ölets övertoner och lyfte fram en silkeslen sida av fatlagringen.

Varmrätten, boeuf bourguignon, skapade en helt annorlunda kombination. De mustiga köttsmakerna pressade tillbaka fatlagringen litegrann och lyfte istället fram arbetarsjälen i ölet med mer kraftig choklad och rost. Egentligen den kombination jag var minst förtjust i av dessa tre, men det säger egentligen inte så mycket då alla tre var mycket trevliga. Det märktes att det var proffs som lagom bakom det hela. Någon i montern sa "Nu står du ju bara här och njuter", och det gjorde jag verkligen också.

Till efterrätt serverades en liten bit chokladtarte med lite hallonsås. Det hela var en mycket krämig kreation som verkligen smälte i munnen. Det har var väl på förhand den mest uppenbara kombinationen så det var egentligen ingen överraskning att det också var riktigt gott med ölen. Choklad och choklad i en fantastiskt trevlig harmoni, med bourbontonerna och hallonsåsen som utmärkta komplement som gav en otrolig nyansrikedom till hela upplevelsen.

När jag ska dricka öl till en flerrättersmiddag fastnar jag ofta i tankegångarna att det måste vara olika till alla olika rätter. Här visade man att det går alldeles utmärkt att åka på en trevlig smakresa genom att servera samma öl till alla olika rätter. Att uppleva hur samma öl växlar personlighet mellan de olika rätterna är ganska häftigt faktiskt och bara en sådan detalj bidrar mycket till helhetsupplevelsen tycker jag. Bra jobbat Carlsberg!

Middagspaus på torsdagen: 8 timmar in på mässans första dag tar jag en liten paus för att käka pizza och skriva en liten uppdatering om vad som händer. Som vanligt är det riktigt trevligt på SBWF, det är verkligen årets svenska ölhändelse. Med bara 3,5 timme kvar tills jag måste åka hem känns det väldigt skönt att jag kan åka hit imorgon igen och göra allt jag missade idag.

Dagen började med en liten presskonferens där Marianne och de övriga i festivalteamet hälsade oss välkomna till årets festival som alltså är 20-årsjubileum. Här fick vi även chansen att prova på en liten skvätt av Carnegies jubileumsbrygd, en något starkare variant av vanliga portern som har lagrats på bourbonfat från Heaven Hill. Inte alls dumt faktiskt, och bättre skulle det bli. Nu går jag lite händelserna i förväg, men senare på dagen besökte jag Carlsbergs bakfickan, där de serverade lite smakprover på mat att prova tillsammans med just jubileumsportern. Det fanns inlagd sill på kavring, rostade rödbetor med chevrekräm, boeuf bourguignon och chokladtarte. Jag smakade inte sillen eftersom jag inte är så förtjust i fisk, men de övriga tre var riktigt bra kombinationer, alla på helt olika vis. Här märktes det verkligen att någon lagt rejält med tanke bakom parningen. Rödbetorna och chevrekrämen var min favorit, även sett till parningen då det lyfte fram de lenaste tonerna i ölet.

Annars har danskarna som vanligt visat sig från sin bästa sida. Skön attityd och fantastiska öl. För er som ska besöka mässan de kommande dagarna, missa inte Elixir Wines monter som ligger längst in i lokalen i det rum som kallas Snickeriet. De har öl från Djävlebryg, Raasted, Indslev, Amager med flera. I samma rum finns TWC Dryckesutbildning som har en liten men mycket väl vald uppsättning av danska öl.

Som vanligt på SBWF är det riktigt skön stämning överallt och fullt med ölintresserade människor. Tänk om varje helg var så här...

I taxin på vägen hem på torsdagskvällen: Det går att hänga hos Brill en hel dag om man vill. Otroligt mycket grym öl i deras monter. Senare under festivalen kommer det ju även hänga en del bryggare i deras monter, om man vill prata med sådana.

Mot slutet av kvällen blev det ganska många små smakprover av de extremstarka ölen på mässan. I den här genren finns Sverige representerat av Sigtuna som på årets mässa släpper Ace of Spades 2011, en trippel-IPA på 15%. När jag frågade ut Mattias Hammenlind om den här ölen på Beer Expo i våras var planen att det skulle bli en superstark IPA på 20+%, men planerna blev ändrade till en något svagare men fortfarade extrem IPA. Mattias själv sa också att han den blev precis så som han till slut hade tänkt sig att den skulle bli.

Hemma igen: Mina fötter är inte i toppform. Dagens stalltips, använd superbekväma skor när du går på ölfestival. Man står och går i många timmar och sitter ner väldigt lite.

Stay tuned, det kommer eventuellt liveinlägg under morgondagen samt utförligare inlägg i slutet av helgen.

Ni vet hur det ibland händer små positiva händelser som kan göra ens dag? Det hände mig idag, och det kommer dessutom göra min fredag. Vi skulle nämligen ha haft en laboration på fredag eftermiddag som gjorde att det inte riktigt var någon idé för mig att åka ner på SBWF då. Den laborationen kunde jag genomföra idag istället, vilket betyder att jag plötsligt har hela fredagen ledig och kan få en heldag till på SBWF. Så nu har jag fördubblat mina besöksdagar på årets SBWF från en till två. Vi ses där!

Inget är skrivet i sten än men jag har fått höra att Kopparhatten i Falun jobbar på att få till en Beer Makers Dinner med BrewDog och Darren från BeerSweden. Alla masar, kullor och andra som har vägarna förbi och är intresserade av detta bör skriva upp torsdagen den 10:e november som en dag då inget annat ska planeras in än, i alla fall inte på kvällen. Mer info väntas efter SBWF.

Tyckte ni inte att rubriken var internationell nog? Dåså, jag har även druckit dansk öl i amerikansk stil till svensk mat idag. Nämligen Det Lille Bryggeri India Pale Ale till fläskfilemedaljonger i gräddsås och potatisgratäng. Inte så dumt. Behövdes verkligen något med lite tryck i för att skära igenom all grädde i den rätten.

Hursomhelst, det rubriken syftar på är middagen i fredags. Jag var nere hos min flickvän i Odense och vi hade bjudit över några gemensamma vänner på ölprovning och middag. Ja, hon har ju blivit omvänd till finölsälskare efter Brysselresan. Lite lätt på gefühl sådär så slängde hon ihop en middag med färsk pasta och kycklingfiléer fyllda med röd pesto, inlindade i kalkonbacon som gavs lite stekyta innan de kokades i en sky av hönsbuljong, rödvin och creme fraiche. Ölprovningen sträckte sig över hela kvällen i princip och just under maten hade vi kommit till Schneider Aventinus som ju är en fantastisk öl i sig. Till den här rätten började det slå lite gnistor faktiskt. Sötsurt och lätt kryddigt i både öl och mat gav en otroligt fin smakharmoni. Men det förstås, hur kan tysk öl till något med bacon gå fel?

Något som min flickväns familj överlag verkar lite förtjusta i är att göra sallad med melon i. Jag tyckte det verkade konstigt första gången jag åt det, men det funkar verkligen. Grönsallad, någon orange melon av för mig okänt slag och lite solroskärnor hade hon slängt ihop den här gången. Enkelt, men så gott till. Ett tips att prova!

Vi hade även Grassroots Neither med på provningen. Fy tusan vilken öl säger jag bara, igen.

Nästa vecka drar årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival igång. Jag kommer att vara där från tidigt till sent på torsdag nästa vecka, då vi också anordnar ölbloggarträff, och sedan även jobba i Slottskällans monter på lördagen. Eventuellt kommer jag också åka dit en sväng under torsdagkvällen andra veckan, men mer än så blir det inte i år.

Några ölorienterade Master Classes att hålla utkik efter i år är Mikkeller, Brewdog, Flying Dog, Chimay, Mohawk, Krusovice, Danish Master Breweries, Danskt nytänkande och Ölvisholt. Hela listan med provningar hittar ni här, och på den sidan kan man också anmäla sig till dem. Gissningsvis kommer även en del av dessa snubbar hänga en del i de montrar de "tillhör" så är man där på rätt dag kan man kanske få snacka lite med dem även om man inte går på deras provningar. Bryggmästaren för Pilsner Urquell, Vaclav Berka, kommer även att hålla en gratis Master Class med tjeckiska öl som man anmäler sig till via deras Facebooksida. Vaclav Berka kommer för övrigt även att gästa ölbloggarträffen.

Det är inte alla svenska småbryggerier som uppdaterat sina utställarsidor med vilka öl de tar med sig än, men några har det och några vet jag om trots att de inte står med än. Slottskällan ska väl med högsta sannolikhet ta med sig sina nya IPA, nämligen Freedom IPA och den brittiskt inspirerade Britt IPA. Dessa buteljerades i förra veckan så de är riktigt färska och fina. Dessutom misstänker jag att de två fatlagrade varianterna av Svart, bourbon och cognac, kommer att få åka med. De avsmakades häromveckan av personal på bryggeriet och fick tummen upp. Strömsholms tar med sig årets upplaga av rökölet Malakias och enligt uppgift även förra årets variant så att man kan vertikalprova dem lite smått.

Jämtlands verkar också ha vaknat till liv igen vad gäller att producera nya öl, med sig till mässan har de en black IPA samt en ny lager som de kallar för Skördebrygd. Hos Nynäshamns kan man smaka Tjockhult Tjinook som visserligen funnits ett tag men som i alla fall är ny sedan förra året. Ofiltrerade varianter av deras Landsort Lager och Pickla Pils är väl inte heller några nyheter men väl värda att prova. Dalabryggarna Oppigårds tar med sig nyheterna Twisted Wheat och Klassisk IPA. Jag hoppas på att veteölen, som beskrivs som en modern weissbier, är något med mycket aromhumle i. Blir även spännande att se hur de lyckats med en mer klassisk variant av IPA. Dessutom har de med sig en Ekporter, jag är osäker på om det är samma öl som First Oak Aged Stout som fanns på Linköping Beer Expo eller om det är en ny öl.

Sigtuna kommer att släppa Ace of Spades 2011 på mässan. De själva vill inte avslöja vad det är för typ av öl förutom att den såklart är extrem, men mycket tyder på att det är en rejäl trippel-IPA. De låter även en ny barley wine få premiär, CPH Black Oak, som bryggdes på Nörrebro i januari 2010 och därefter lagrades på bourbonfat från Mackmyra i 12 månader. I sin produktlista har de även med en East Coast IPA. Frågan är om detta är en ny öl eller om Summer IPA blivit året-runt-öl och fått ett nytt namn? Även Nils Oscar har nya öl under bältet och tar med sig HI-FreQency Lager samt en Coffee Stout som jag antar är en nybryggning av deras gamla goding.

Ängö Kvartersbryggeri tar med sig sin Södvik Säsong som tagits fram till Ölands Skördefest som pågår samtidigt som SBWF. Dessutom har de med sig Krösabira, en ale smaksatt med lingon, som ska bli mycket spännande att prova. Till sist har vi även helt nya bryggeriet Södra Maltfabriken som ser ut att ta med sig tre öl, nämligen Initial Pale Ale, Poking IPA och Rude Lager. Jag ser väldigt mycket framemot att pröva dessa då jag hört goda ord om dem.

Till sist tänkte jag även att det är en jäkligt lång lista med utställare på SBWF, men alla har ju inte mikroöl med sig så jag har sammanställt en lista med de utställare som faktiskt har just mikroöl med sig i sina montrar (med reservation för att jag missat någon).

Lista på utställare med mikrobrygd öl
Amager Bryghus
Black Rooster Brewery
Braunstein
Brekeriet
Brewers Association (hos OT)
Brewery International
Brill & Co
Bryggeriet Djävlebryg
Carlsberg
Cask Sweden
Elixir Wine
Galatea
Gamla Slottskällans Bryggeri
Gotlands Bryggeri
Great Brands
Grebbestad Bryggeri
Hantverksbryggeriet
Indslev Bryggeri
Jämtlands Bryggeri
Lervig Aktiebryggeri
Monks Café
Nils Oscar
Nynäshamns Ångbryggeri
Oliver Twist
Oppigårds Bryggeri
Raasted Bryghus
Samuel Adams
Sigtuna Brygghus
St Eriks Bryggeri
Stockeboda Gårdsbryggeri
Strömsholms Brygghus
Södra Maltfabriken
Teerenpeli
TOMP
Två Bryggare
TWC Dryckesutbildning
Wicked Wine
Ängö Kvartersbryggeri

Gammal spis

Ny spis

Vi har fått uppgraderat våran spis i lägenheten. Matlagningen blev genast så mycket trevligare. Kostnad? 32 kr extra i månaden på hyran. Som vi delar på tre. Så jävla värt!

Förutom ölbyten, besök på Nüetnigenough och Cantillon så gjorde vi förstås annat i Bryssel som jag tänkte sammanfatta lite här. Det här blir också sista inlägget om Brysselhelgen, sedan återgås det till normalt program. För att underlätta navigeringen i Bryssel så laddade jag ner appen HuMaps och laddade sedan ner en Brysselkarta till den, så har man en karta på mobilen som är tillgänglig offline. Den eller någon annan offlinekarteapp är klart att rekommendera om man ska till ställen som t ex Cantillon som ligger lite off.

På fredagskvällen tog vi tåget (med ett byte) ut till Beersel som väl verkar vara något av en finare förort till Bryssel. Eftersom sista tågkombon tillbaka in till Bryssel gick redan vid kl 20.05 så åkte vi dit ganska tidigt. Poängen med att åka till Beersel är förstås att 3 Fonteinen ligger där. Förutom deras bryggerishop där man kan köpa deras standardöl till bra priser så har de även sin Lambikodrom som är en liten bar samt en restaurang som vad jag förstått drivs av Armands bror. Alla ligger dessutom intill varandra. Efter ett snabbt besök på bryggerishoppen, där jag köpte en flaska HORAL's Megablend och en 3 Fonteinen Vintage 2003 så slog vi oss ner på restaurangen och började ögna igenom menyn.

Båda två fastnade vi för samma sak på menyn, nämligen pärlhöna med krieksås. Det visade sig också vara precis så gott som det låter. Efter att ha väntat in maten med deras Faro så tog jag in en Oude Kriek till maten som visserligen var väldigt god men kanske en aning för sur för att matcha maten helt perfekt. En returbiljett från Bryssel kostade €4,80 om jag inte minns fel och tågresan tog ungefär 40 minuter enkel väg. Väl värt det tycker jag, och då gick jag ändå inte på de roligare sakerna på ölmenyn då de kändes lite för dyra (men relativt sett ändå billiga) för mig att beställa in själv.

Turen ut till 3 Fonteinen gjordes mellan besöket på Cantillon och ölbytet, så resten av fredagen känner ni redan till. På lördagen gjorde vi en liten dagstur till Gent som man tar sig till på en dryg halvtimme med tåg från Bryssel. Runt tågstationen Sint-Peters är det inte särskilt spännande men om man promenerar eller tar röda linjens spårvagn upp till Historische Centrum så blir det lite mer spännande. Här ligger fyra stora gamla kyrkor i samma kvarter samt en hel del andra gamla fina byggnader. Här ligger också Waterhuis aan de Bierkant, en liten bar längs med en kanal som utgör ett perfekt depåstopp för lite vätskepåfyllning. Det var nämligen 27-28 grader varmt den dagen så det var välkommet att få sätta sig ner med något kallt att dricka. De hade bland annat tre stycken öl på fat som skulle vara exklusiva för dem, samt ett par andra sjysta fatöl och en del bra flasköl, bland annat Oude Kriek från Hanssens som jag beställde in.

Senare på kvällen åt vi på Nüetnigenough och drog sedan vidare till Delirium Hoppy Loft, som alltså är övervåningen till vanliga Delirium Café. Där kunde man få tre smakprover á 17 cl av deras olika fatöl. Det fanns ett gäng halvtrista belgiska öl men även Rogue Brutal IPA, Nögne Ö #100 och Brewdog Abstrakt 06. Gissa vilka tre jag valde? Vänta, jag har inte sagt vad det kostade. 6 euro! Bara ett glas Abstrakt 06 kostar nästan dubbelt så mycket på krogen i Sverige.

Söndagen blev lite av en chilldag med ett besök på det kungliga palatset som höll öppet hus. Undrar vad för öl de dricker där egentligen? Efter ett tag hittade vi oss själva på Moeder Lambic där jag drack en Cantillon Kriekenlambic innan vi drog vidare till en matbutik för att köpa billiga trappister till svärfar samt en Lindemans Kriek Cuvee Rene till mig. Lite skillnad mot de skandinaviska priserna. På kvällen blev det ett nytt besök på Delirium, den här gången på gatuplan där vi drack Brewdog Royal Virility Performance och Mikkeller Black Hole Tequila Edition på fat och Struise Pannepeut 2007 och Vuur & Vlam på flaska. Inga dumma öl alls, framförallt blev jag verkligt imponerade av den tequilalagrade stouten, riktigt bra bira. Återigen, priserna var svåra att klaga på. Värt att nämna är också att det numera är rökfritt inne vilket gör miljön mycket trevligare.

Måndag eftermiddag var sista chansen för shopping för tjejen. Jag orkade med en timme eller två, sen kastade jag in handduken och bestämde mig för att gå och dricka några sista öl istället. Valet stod mellan Moeder Lambic och Delirium. ML har dock rätt höga priser för att vara Bryssel och bortom ett gäng sjysta Cantillonöl så är deras fatlista inte såååå speciell, i alla fall inte när man jämför med Delirium och atmosfären är också sjystare på Delirium i mitt tycke. Inte så svårt val i slutändan alltså. Jag hann sätta i mig Struise Svea IPA och en Hanssens Oude Gueuze samt prata med några trevliga ölintresserade amerikaner innan min flickvän dök och upp gjorde mig sällskap för en avslutande Tilquin Faro.

Allt som allt kan jag alltså rekommendera att Brysselresenären besöker Nüetnigenough för mat, Cantillon för bryggeribesök och Moeder Lambic samt framförallt Delirium Café för barhäng. Kolla även i någon vanlig mataffär, t ex AD Delhaize, efter öl innan ni går till ställen som Bier Temple som har ordentliga turistpriser, ofta mer än dubbla priserna mot mataffärerna. Vill man köpa Cantillonöl är det bara att ta sig till bryggeriet. Det är inte särskilt långt från metrostationen Clemenceau men man kan också gå dit från centrum.

Till slut fick jag följande öl och annat med mig hem:

Under vår weekend i Bryssel senaste helgen så var jag och min flickvän och åt middag på Nüetnigenough inte mindre än två gånger. Dels fick jag stället rekommenderat per mail av en läsare som nyligen varit i Bryssel och dels är det den näst högst Ratebeerrankade ”ölrestaurangen” i Bryssel (efter Bier Circus som verkar leva mycket på gamla meriter). Vid första besöket infriades våra förväntningar så det var ett lätt beslut att komma tillbaka en gång till.

Så jag vill helt enkelt föra rekommendationen vidare. Menyn består av vällagad rustik mat med flera rätter som innehåller öl och med en prisnivå där alla huvudrätter ligger mellan 10 och 15 euro förutom två rätter som kostade 17 euro. Ölutbudet är inte jättestort men det verkar ligga mycket tanke bakom den och man ”slipper” också öl som Jupiler och Leffe. Istället fanns godbitar som Dupont Avec les Bons Veaux, Rochefort 8, Papegaei och många olika gueuze och kriekar. Dessutom Dupont Redor Pils på fat som man nog inte kan hitta annars i Bryssel.

Vid första besöket så åt jag en köttgryta lagad med Rochefort. Enkla men goda smaker utan en massa fancy tallriksuppläggningar. Det är förstås lite svårt att sätta fingret på exakt vad ölet tillförde men det kändes som den bidrog till att så att säga fylla ut grytans smakspektrum. Till maten drack jag, just det, en Rochefort och det fanns förstås inget att klaga på i den kombinationen. Efterrätten blev en körsbärspaj med en krieksås som absolut inte smakade som jag hade förväntat mig men som var väldigt trevlig. En nätt och fräsch liten skapelse och inte alls så tung som de körsbärspajer jag ätit tidigare har tenderat att vara.

Andra kvällen började vi med dela på en liten flaska Boon Faro och en liten skål med tärnad ”halvlagrad” gouda. Det var en väldigt söt faro, så det var alldeles lagom att dela på en liten flaska, men sötman passade också bra som motpol till ostens sälta. Jag hade läst goda ord om en av deras förrätter, en sorts liten chorizogryta med potatis och cider, så den blev ett självklart val för mig medan min flickvän gick på saffransbläckfisken. Vi delade på en flaska Avec les Bons Veaux till detta. Alltså, chorizogrytan i sig var verkligen riktigt jäkla god men kombinationen med saisonen slog det mesta. Det var en sådan där upplevelse då man nästan vill brista ut i skratt för att kombinationen är så bra. Helt klart resans kulinariska höjdpunkt.

Jag hade sedan spanat in mig på kaninsadel i gueuze till huvudrätt, men de hade slut på kanin så det fick bli till att tänka om där. Istället föll valet på fläskfilé i honungs- och senapsås, vilket var gott men inte lika spännande att äta som kanin. Jag hade även funderat lite på deras kyckling- och vildsvampsfrikasse men vågade inte riktigt trots min nyfunna uppskattning av svamp. Min flickvän tog den dock och efter att smakat en tugga från hennes tallrik så ångrade jag mig nästan lite för den var riktigt god och smakerna satte genast igång tankar om vilka belgiska öl man kunde para ihop den med.

Nüetnigenough är en liten restaurang, jag räknade till 36 platser inklusive åtta platser ute vilket betyder att det bara finns 28 platser när det regnar eller är för kallt för att sitta ute så man ska nog inte komma dit alltför sent. Eftersom det är så litet blir det en ganska intim och mysig atmosfär när det är fullt med folk därinne. För den som ska till Bryssel kan jag verkligen rekommendera ett besök.

Att besöka Cantillon var ett självklart inslag i vår Brysselweekend, trots att jag redan varit där en gång förut. Bara att få vandra runt där inne och känna atmosfären var helt klart värt de sex euro som den självguidade rundvandringen nu kostar. Sen passade jag förstås på att prova några av deras öl i baren samt köpa med mig några öl hem, samt två provsmakningsglas, en ost gjord med deras gueuze samt en poster. De två ölen jag drack där var deras Faro, som endast finns att smaka där och på Moeder Lambic Fontainas, samt en oblandad ung lambic. Ölen som jag köpte med mig hem var inga mindre än Mamouche 2011 som är smaksatt med fläder, FouFone 2011 som är gjord med aprikoser, Lou Pepe Gueuze 2008, den vanliga Gueuzen samt en liten flaska Iris.

Förra gången jag var på Cantillon så uppdagade jag att min dåvarande kamera hade gått sönder. Den här gången fungerade kameran och fick gå varm, så här kommer lite bilder som jag hoppas kan förmedla lite av den fantastiska atmosfären där.

I fredags kväll mötte jag och min flickvän upp Matt och hans kompis Joel på Moeder Lambic Fontainas för att utföra vårt lilla ölbyte. Det skulle egentligen bara vara en flaska Hello my name is Ingrid mot en flaska Founder’s Kentucky Breakfast Stout, men vi hade båda tagit med bonusöl. Dessa var alltså inte något som vi kommit överens om in. Jag tog med mig en flaska Oppigårds Amarillo (ingen som läser den här bloggen regelbundet lär väl vara förvånad) vilket man väl får säga blev en uppskattad bonus då Matt gav den 4.0 i betyg på Ratebeer häromdagen. Kul att våra svenska humliga öl uppskattas även av humleluttrade amerikaner.

När Matt tog fram sin extraöl ur väskan så var min första tanke att han tagit med någon spännande hembrygd då det var en flaska som saknade etikett. Sen såg jag kapsylen med sina guldiga text, och då kan en del av er säkert räkna ut vad det var för öl. Jo, en Westvleteren 12 förstås, en öl som är i en ständig kamp med Kaggen om världens högst rankade öl på Ratebeer. En sådan öl blir man förstås inte särskilt ledsen över att få med som en bonus.

Visst kanske det finns en viss skrytfaktor med det här blogginlägget, men jag vill visa på vilken enorm generositet det finns bland ”ölfolk” och vilka spännande överraskningar man kan få om man vågar ge sig på att börja byta öl. Är man ute och reser lite är det ju ganska lätt att ordna med byten där man möter upp någon för bytet, vilket kan vara lite bekvämare och definitivt billigare än att skicka öl med postpaket.

Bryggmästaren Jean Van Roy och jag

...för en weekend Bryssel! Bubbelplast och bonusöl till bytet är inköpt, så nu är jag klar att åka imorgon. Från torsdag eftermiddag till måndag kväll ska jag vara där och förutom att byta bort en Ingrid (med Amarillon som bonusöl) mot en Founders Kentucky Breakfast Stout så blir det förstås en hel del ölshopping. Därav bubbelplasten. Förhoppningsvis kan jag få med mig all vanlig packning (kläder och sånt alltså) i handbagaget på hemvägen och fylla upp det incheckade bagaget med öl och bubbelplast.

Framförallt tänkte jag köpa på mig en del öl från Cantillon, som jag förstås tänker besöka igen. Förhoppningsvis lyckas vi även ta oss ner till Drie Fonteinen för middag på deras restaurang med efterföljande shopping i bryggerishoppen. Ingen av dessa brukar väl egentligen ha några specialare i sina bryggerishoppar utan jag siktar på att fylla på förråden med deras standardgrejor. Finns det sen plats kvar i väskan är det ju bara att komplettera med något kul från de vanliga butikerna.

Vi tänkte även ta en dagstur med tåg till antingen Gent eller Brugge, återstår att se vilket av dem det blir. Jag har även sett ut en restaurang i Bryssel som heter Nüetnigenough som verkar riktigt sjyst och som vi nog kan komma att äta på både en och två gånger. Deras meny ser ju väldigt inbjudande ut och öllistan är inte alls dum. Sen blir det förstås barhäng på Moeder Lambic Fontainas som har en fantastisk öllista, inte minst med sina fatöl.

Indiskt är något av ett bortglömt kapitel i min egen matlagningshistoria. Förutom några korma och kikärtsröror back in the days så har jag lagat väldigt lite indisk mat i mina dagar. När jag var ute och åt på en indisk restaurang i Uppsala för två veckor sen blev jag dock inspirerad att försöka lära mig lite indisk matlagning då de olika kryddningarna och de goda vegetariska rätterna tilltalar mig. Ikväll gjorde jag slag i saken och improviserade ihop lite dhal, dvs en kryddig linsgryta. Det blev inte perfekt, men inte heller så pjåkigt för att vara ett första, improviserat försök. Jag ska nog besöka någon orientalbutik för att se om man kan hitta lite mer spännande kryddor att använda nästa gång.

Jag åt min dhal rakt upp och ner med en bit pitabröd samt drack en Hoptimizer från Black Rooster till det. Namnet tycker jag tyder på en DIPA, men det är i själva verket en ganska så snäll IPA på modesta 6,5% som är humlad med bland annat Cascade. Väldigt mörk för en IPA dock, med sin mörkt gyllenbruna färg. Den söta malten mötte upp linserna och kryddorna perfekt för att sedan låta den snällt fruktiga, citrusiga och ganska kryddiga humlen leka med lite ljusare kryddorna i min dhal. En enkel och superb kombination i mitt tycke, en av de trevligare jag lyckats med på länge faktiskt.

På senaste tiden har det varit väldigt mycket då skolan startat igen, jag har varit fadder åt de nya studenterna samt haft fullt upp med en flytt och särskilt mycket ölrelaterade saker har helt enkelt inte hunnits med. Idag lyckades jag dock klämma in såväl ett litet ölbyte som tid för att skriva om det.

Bytet var med Matt, som jag tidigare haft kontakt med på Ratebeer. Han har just flyttat från Estland till Uppsala och erbjöd sig att med sig två öl från finska Huvila att byta bort. Jag köpte Big Swell IPA och Coconut Porter från Maui när jag var i Danmark senast för min sida av bytet. Sen byggde vi på bytet med en Jädraöl Trädgårdspilsner mot en North Coast Scrimshaw som jag fick i gåva av amerikanska vänner tidigare i somras. Vi träffades över en öl på O'Connors i eftermiddags och bytte sen våra öl. Enkelt, smidigt och smärtfritt.

De två Huvilaölen är X-Porter och Arctic Circle Ale. Den senare är bryggd med bland annat enbär, ska bli spännande att smaka. Kanske lite åt sahtihållet? Det kändes nästan lite konstigt att byta till sig en svensk öl av en som just flyttat till landet men då jag gärna ville pröva Trädgårdspilsnern och inte lär ha vägarna förbi Sandviken, Valbo eller Ockelbo på ett tag så var det ett givet byte.

På torsdag åker jag på en weekend till Bryssel och ska då göra ett till byte, den gången med en amerikan som bor i krokarna. Då är det en Hello my name is Ingrid mot en Founder's Kentucky Breakfast Stout (KBS) som gäller. Mer om den resan kommer förstås på bloggen, det kommer bli flera trevliga öl- och matdestinationer.