På torsdag kommer det nya öl på Systembolaget och en av dem är denna danska lilla godbit, Limfjords Porter från Thisted Bryghus. Limfjorden ligger för övrigt på norra Jylland för den som undrar över geografin. På bolaget kommer denna att kosta 23,10 kr men i Danmark kan man hitta den för 10-12 DKK om inte ännu billigare. Det danska priset ger oslagbar valuta för pengarna för det här är en riktigt bra öl, men även det svenska priset är värt att pröjsa tycker jag.

Det rör sig om en mjuk och chokladig porter som det ändå är visst tryck i. Vissa lakritstoner finns också samtidigt som dess 7,9% är väl gömda. I mina ögon är det här en perfekt typ av öl att dricka till en dekadent chokladefterrätt, till cheesecake eller varför inte att göra en härlig beer-float på. Till riktig mat? Tja, till en grillad bit nötkött går det nog finfint då den har en mild rostighet som inte kommer att slå ut köttsmakerna.

Så var den uppkorkad och provad. Eftersom flera kommentarer här ville få ett utlåtande så tänkte jag också skriva lite snabbt om mina första intryck. Med tanke på att den just toppar ratebeers mjödlista så hade jag ganska höga förväntningar och blev inte det minsta besviken.

Jag blev faktiskt lite orolig först då den doftar ganska spritigt, men när jag väl smakade den så lugnade jag mig igen då den inte smakar det minsta alkohol. En mycket len och smått blommig honungssmak dominerar smakerna och den är silkeslen på tungan. Det är förstås väldigt sött och nästan lite klibbigt i munnen, men det passar in med de övriga smakerna och det känns ändå inte sliskigt. Tydligen har man tillsatt hallon och nypon i denna mjöd. Jag kan inte urskilja de specifikt men det finns en mysig fruktighet som är svår att sätta fingret på som säkert kan ha med dem att göra.

Det här måste passa grymt bra till söta efterrätter samt en uppsjö av medelkraftiga ostar. Det är ju ganska poppis att äta fikonmarmelad eller någon annan sötare marmelad till ostar. Dricker man mjöd till osten så tar den över hela den rollen och bidrar med sötman själv. Annars står den sig väldigt bra på egen hand också, om man inte tycker att stor sötma är jobbigt, såväl före maten som efter maten när man slagit sig ner i fåtöljen framför favoritprogrammet på TV eller med ett klurigt korsord. 215 kronor är kanske inte något man hostar upp bara sådär för något helt oprövat men det är väl värt det. Kanske finns den att prova på SBWF? Gör't i sånna fall!

Halvtorrt vitt vin är en sån där dryck som passar till massor av olika maträtter. Kombinationen av syra och sötma gör att den kan tackla många sorters smaker i maten. Vill man ha ett vitt vin till ost, men inte ett dessertvin, är det också på de halvtorra man ska kika först. Går man till Systembolaget och frågar efter vintips kommer man säkert också bli tipsad om något halvtorrt vitt förr snarare än senare. Jag har dock fått intrycket att många vinintresserade sällan köper halvtorrt vitt, dels kanske för att det är en lite för enkel parning till mat och dels kanske för att de inte blir lika komplexa som de torra vita(?).

Är inte det här en ölblogg? Jo, nu kommer jag till det. Veteöl är ju också en väldigt bra öltyp till mat. Trots det så är det sällan som jag köper veteöl som måltidsdryck. Jag vill egentligen prata för någon annan, men känns det inte lite som att veteöl ibland glöms bort som matöl på ölbloggar och i annan ölmedia? Ja, bortsett från i Systembolagets kundtidning förstås, de tipsar om veteöl till maten så ofta att det blir tjatigt istället.

Den senaste veckan har jag så gott som till varje middag tänkt: "Hm, vilken öl skulle kunna passa bra till det här? Ah, en veteöl!" När vi åt chorizogryta häromdagen, när jag gjorde fajitaskryddad fläskfilé i helgen och till och med när vi var ute och åt på en indisk restaurang igår. Till chorizogrytan drack jag ju faktiskt en Schneider Mein Grünes som passade alldeles utmärkt till. Det var också det som i slutändan fick mig att skriva det här inlägget och hylla veteölen som matöl.

Veteöl är ju förstås en ganska bred term och ser man till vad som finns på Systembolaget så har vi ju såväl belgisk witbier som  hefeweissbier, kristallweizen,dunkelweizen och weizenbock från Tyskland (och några andra länder men samtliga följer väl de tyska stilarna). Gemensamt för alla dessa understilar är ju i alla fall att de har en viss syra och en kryddighet samt att de allra flesta har en viss maltsötma, vilket är grundstenar som gör dem till så bra matöl. Personligen har jag svårt att komma på någon maträtt som man inte kan tackla med någon av dessa öl. De lättare veteölstyperna går bra till fisk- och skaldjursrätter, många sallader och soppor samt till kryddigare anrättningar. Thai, indiskt eller mexikanskt? Inga problem säger jag. Samtidigt är dunkelweizen och weizenbock tuffa nog att ta hand om många olika sorters kötträtter. Jag säger inte att de alltid är det absolut bästa ölvalet men de funkar helt enkelt bra. Jag skulle även vilja säga att man kan hitta en del trevliga kombinationer mellan ost och veteöl, t ex weissbier med getost. Akilleshälen sitter väl möjligen i desserter. Fast det är klart, får man tag på berliner weisse med fruktsirap till så är man hemma där också.

Jag erkänner att jag helt orättfärdigt hade låtit veteölen falla lite i glömska. Undvik det misstaget!

Det här är enligt Ratebeer världens bästa mjöd. Finns att beställa per flaska på Systembolaget för 215 pix. Jag ville bara säga det.

SBWFs festivalgeneral Marianne gav mig inte bara ett recept på porterstek, hon gav mig även ett spännande recept på zucchinisoppa med Chimay i. Igår var sista kvällen i Falun på ett tag för både mig och min pappa så vi bjöd in min systers familj på en liten middag och då passade jag på att laga den soppan som förrätt.

Den här soppan är ganska fyllig i smaken men ändå ganska lätt så jag tycker att den passar utmärkt som förrätt eller som lunchsoppa med lite bröd och en sallad till. Jag vill minnas att Marianne nämnde att hon skulle bjuda på den i samband till hennes kräftskiva som hon skulle hålla i helgen som var. Parmesanosten gör ganska stor inverkan på slutresultatet märkte jag, så använd helst en av god kvalitet som du river själv och undvik färdigriven ost på påse. Detta tryckte även Marianne på.

Som förrätt till 8-10 personer behöver du:
4-5 ganska stora zucchinis
Ca ½ dl olivolja
En hönsbuljongtärning
1 liter vatten
4 vitlöksklyftor
1 kruka basilika
1 kruka eller motsvarande knippe persilja
Ca 1,5 dl riven parmesan
Svartpeppar och salt
1-2 dl Chimay Blå
Ev några matskedar grädde

Skala zucchinin och skär varje i fyra stavar. Tärna sedan stavarna. Finhacka vitlöken. Fräs på detta i olivoljan i några minuter i en stor kastrull eller gryta. Koka upp en liter vatten i vattenkokare och häll i. Smula ner buljongtärningen och dra några ordentliga tag på pepparkvarnen (salta inte än). Rör om ordentligt och låt allt koka under lock i 20 minuter. Riv under tiden osten och riv av bladen på örterna, eller bara greppa hela örtbuketten och vrid av Jamie-Oliver-style. Mixa ihop ost och örter i en matberedare eller mixer tills det är så slätt det blir, det kommer att påminna lite om smulpajsdeg nästan.

När soppan har kokat klart mixar du den med stavmixer till önskad släthet och rör sedan ut ost- och örblandningen i den. Smaka av med salt, peppar och eventuellt en skvätt grädde. Till sist smakar du av med Chimay Blå. Börja med 1 dl och öka sedan på om det verkar behövas mer. Mängden beror lite på hur mycket zucchini man använt skulle jag tro, jag hade i nästan två deciliter till slut. Alkoholen blir så pass utspädd att man inte behöver tänka på att koka bort den, men jag tyckte ändå att soppan gynnades av att få koka ihop någon minut efter öltillsatsen. Sen är det bara att servera, till dina gästers stora behag.

Jag var nykter den här kvällen och hade för fullt upp med annat för att åka ner och köpa alkoholfri öl. Jag tror dock att ens favoritveteöl, oavsett om den är belgisk eller tysk, hade suttit som ett smäck till detta. Likväl tror jag att de två alkoholfria veteölen, Bavaria Wit och Weihenstephaners alkoholfria, hade funkat bra för den som vill vara nykter. Har man svårt för just veteöl så hade nog även en välhumlad tysk eller tjeckisk pilsner setat mitt i prick.

Huvudrätten blev grillad kryddig kvalitetskorv från någon lokal producent (och falukorv till min systerson, det tycker han är lyx) samt potatis från mina föräldrars egna lilla trädgårdsland. Till efterrätt bakade jag en kladdkaka smaksatt med lite färsk pepparmynta, det gäller att passa på när man har fri tillgång till frodig mynta.

Hela sommaren har jag gått och sett framemot att prova den. Hela sommaren har jag valt något annat jag haft hemma istället och gått och sparat på den här. Igår drack jag upp den sista ölen jag hade hemma som inte ska sparas för lagring eller är reserverade för provning och byten. Ja förutom denna förstås. Snart ska jag åka till Uppsala och jag vill inte släpa på öl i onödan. Så nu blev jag till slut tvungen att dricka den här. Äntligen.

På baksidan av flaskan står det bland annat:

It's perfectly content to sit quietly in your cellar, aging and improving while you wait for the moment that seems perfectly appropriate for its consumption.

 Vilken tur att jag har en flaska i lagringskällaren.

Förra året fick min pappa boken Öl - kunskap ger mersmak i födelsedagspresent av mig och nu ett år senare har jag själv satt mig ner och läst igenom den och tänkte passa på att recensera den. Det är Peter M Eronson, som även driver bloggen Fat & Flaska, som har skrivit den och den gavs ut 2010 av förlaget Grenadine.

Boken är på knappt 100 sidor och tar upp det som tas upp i de flesta ölböcker, nämligen historia, ingredienser, bryggprocessen och stilgenomgångar. Något som skiljer den från många andra ölböcker är att den även tar upp lite kort om hembryggning. Det är väl dock inte helt överraskande då jag vet att Peter är hembryggare men det är ändå något jag saknat i många andra böcker.

Peter skriver på ett mycket lättsamt och vardagligt vis vilket också gör att det blir enkelt att läsa, ja nästan lite småmysigt, vilket säkerligen passar bra för att locka in oinvigda i den goda ölens värld. Det verkar också vara det som är målet med den här boken, snarare än att ge ölnörden ett tillfälle att förkovra sig i obskyra ölfakta. Visst lärde jag mig en del nytt men är man lite insatt så är det mycket repetition av sådant man redan vet. Är man däremot ny på öl så skulle jag tro att nivån ligger helt rätt. Till exempel vet jag att min mamma tyckte det var kul att skumma lite i boken. Även bokens omfång passar ju för ändamålet och några sommareftermiddagar i hängmattan eller några vinterkvällar i favoritfåtöljen räcker gott för att läsa den från pärm till pärm.

En viss göteborgsk lokalpatriotism märks då Peter vurmar en hel del för göteborgsbryggerierna och överlag så är boken skriven ur ett väldigt personligt perspektiv. Det påminner faktiskt lite om en ölblogg i bokform. Något som också får mig att tänka på en blogg, men tyvärr på ett dåligt sätt, är att den inte verkar ha blivit korrekturläst innan den skickades till tryckpressarna för det är en hel del bokstäver som saknas och bytt plats med varandra. Det blir irriterande bara efter några sidor. En klar miss från förlagets sida.

Slutomdömet blir att det här är en bra och charmig bok för den som vill lära sig grunderna om öl alternativt behöver en snabb uppfärskning av minnet. Har man redan plöjt igenom böcker som till exempel The Brewmaster's Table så blir den här boken något överflödig även om den är småtrevlig att sitta och småläsa i då och då.

När jag tidigare i veckan ringde upp Marianne Wallberg, grundare och projektledare för Stockholm Beer & Whisky Festival, för att diskutera en ölbloggarträff på festivalen så hann jag inte mer än att presentera mig själv innan Marianne sa "Jaha, din blogg heter portersteken? Vet du, jag har ett jättebra recept på porterstek, vill du ha det?". Självklart ville jag det, och dessutom fick jag ett sopprecept. Vi hade snackat bort 15-20 minuter på matlagning och vårt gemensamma dalaursprung innan hon frågade "men förresten, vad var det du hade på hjärtat?". Inte hade jag anat att det var en så trevlig människa som låg bakom SBWF. Nåväl, jag kom att tänka på att jag trots bloggens namn aldrig lagt upp något om just porterstek så nu är det dags.

Pappa fyller nämligen år idag så jag tyckte det var kul att laga porterstek till födelsedagsmiddag. Egentligen skulle det ha varit rostbiff till detta men nu hade mamma precis köpt en fransyska av hjort så vi tog den köttbiten istället, vilket funkade fint trots att den även var mycket mindre än angivet. Marianne sa också att man kunde byta ut rostbiffen mot skinkstek om man vill ha något billigare kött, så jag antog liksom att köttsorten inte var det viktigaste i receptet. Marianne var dock extremt noga med att påpeka att det absolut inte ska vara några lagerblad med. Hon pressade även på vikten av goda råvaror, något som jag bara kan ställa mig bakom då det gör stor skillnad. Saften får gärna vara hemmagjord, vi hade kylen full av färsk hemgjord svartvinbärsjuice så det var bara för mig att för mig.

Receptet jag fick av Marianne var som följer, dock är alla mått och mängder ungefärliga då Marianne, precis som mig, ofta höftar med recept som man lagar ofta. Jag använde för övrigt Carnegie och Oppigårds Starkporter.
1,5-2 kg rostbiff (eller skinkstek)
2 olika flaskor goda porter (en 50 cl och en 33 cl, ej folköl)
1,5 dl svartvinbärssaft
1,5 dl soja
20-25 torkade enbär
20-25 hela svartpepparkorn
1,5 tsk timjan

2 gul lökar
5-6 vitlöksklyftor
4-5 morötter
2 tsk bakad leverpastej
arrowrot
2 dl grädde
en skvätt balsamvinäger
cayennepeppar

Ta fram en stor, gärna oval, järngryta och häll i porter, soya, saft och kryddor. Lägg i steken och koka upp. Klyfta under tiden löken och lägg runt steken tillsammans med hela vitlöksklyftor och stora morotsstavar. Koka i en timme, vänd sedan steken och koka en timme till.

Lyft ur steken och packa in den i folie för att vila medan du gör klart såsen. Sila av det som är kvar i grytan och häll tillbaka i gryvätskan. Vispa ner leverpastej och häll i en skvätt balsamvinäger. Red av med lite arrowrot utrörd i en skvätt grädde och häll i resten av grädden.

Smaka av med cayennepeppar. Eventuellt kan man också behöva tillsätta mer grädde. Skiva steken och lägg tillbaka i såsen och servera med potatis.

 

 

Det blev riktigt gott, det enda som inte var perfekt var att det var lite för mycket sojasmak men sådant kan ju bero på vilka märken osv man har på ingredienserna som man använder så jag får helt enkelt tweaka det till de märken jag använder, alternativt testa med andra märken nästa gång.

Till detta delade jag och pappa på tre olika öl medan mamma drack vin. Marianne tipsade om Chimay Blå så självklart prövade vi den till samt att jag slängde in Fuller's London Porter och Mikkeller Jackie Brown. Alla tre passade bra på olika sätt men jag tyckte att portern passade allra bäst till av de tre då den blev härligt gräddig och kompletterade både såsen och köttet väl.

Tårta och andra godsaker åt vi i eftermiddags så någon riktig efterrätt blev det inte nu, däremot delade vi alla tre på den Maui Coconut Porter som mina föräldrar fick av mig när jag var i Danmark senast. Den satt inte alls dumt som en after-dinner-treat. Nu är frågan om man inte ska ta och avsluta kvällen med att dela en Bell's Expedition Stout med pappa.

I torsdags var jag ute med några vänner och letade efter skogens guld - kantareller. Personligen följde jag faktiskt mest med för att det var trevligt att komma ut lite i skogen, jag har nämligen inte varit särskilt förtjust i svamp förut. Vi hittade i alla fall en jäkla massa kantareller och jag kom hem med drygt 800 gram och de andra tre hade lika mycket var. Så med all den svampen bestämde jag mig för att ge kantarellerna en ny chans.

Igår kväll skulle jag, farsan och två vänner till oss åka ut till vår gemensamma vän Lars Lind som driver Sundborns Öl- & Smakupplevelse för lite dryckesprovning. Innan vi åkte dit samlades vi hos oss och kalasade lite på svampen. Vi gjorde en förrätt på smörstekta kantareller på toast. Simpelt men väldigt gott och redan här var jag konverterad till funghins ädla rike. Till detta delade vi på två flarror St Eriks Skördeöl. Den rostiga och mustiga smaken som verkligen fångar övergången mellan sommar och höst passade riktigt fint till svampen, men det blev lite för kraftigt och "överröstade" svampsmakerna något. Ingen katastrof men inte helt optimalt. Så kan det gå när man parar ihop öl som man aldrig har druckit med mat som man aldrig har ätit.

Resten av kantarellerna gjorde vi svampsås av, som vi åt till enkla köttfärsbiffar och potatis från mina föräldrars eget lilla trädgårdsland. Till detta delade vi först på en flaska Maduro Oatmeal Brown Ale från Cigar City och sedan en Sigtuna Harvest Ale. Den senare passade fint till maten och matchade fylligheten väl men den bleknade ändå något i jämförelse med den utmärkta Maduron som satt som ett smäck till det hela. Maten förhöjdes av ölen och ölen förhöjdes av maten. Det enda problemet var att vi hade alldeles för lite av den då vi delade en 12oz-flaska på fyra (på äkta danskt maner). Den kommer också på storflaska till Systembolaget den 1a september och kommer då att kosta 99 spänn. Superb öl till något kraftigare svamprätter. Höstens vinnarkombo skulle jag nog vilja säga.

Bilden såg skarpare ut på kameradisplayen...

Den dära ölprovningen då? Jo, det blev liksom efterrätten på det hela. Jag tänker inte gå in i detalj på den men vi provade 12 olika öl där jag bidrog med hälften och resten kom från Lasses extensiva källare. Några guldkorn var Nils Oscar Barley Wine av årgång 2001 samt Little Korkny Ale 2008 från Nörrebro. Även Cigar City Jose Marti American Porter var jäkligt fin, den skulle kunna beskrivas som en lättare och bättre avvägd variant av Southern Tier Jahva. Efter ölen gick vi in i det lilla spritrummet där vi fick välja en varsin spritsort för Lasse att välja ut något riktigt exklusivt från, samt att Lasse sedan avslutade det med två egna val. Det blev skotsk och japansk whisky, armagnac, grappa, rom och bourbon. Jag bara njöt av stunden och struntade i att skriva upp några namn men för att ge ett hum om vilken upplevelse det var så kan jag väl säga att jag tror att Ardbeg Supernova var den absolut minst exklusiva vi spriten vi provade.

Efterföljande uppdatering: Spritsorterna vi drack var följande
Úe La Riserva dei Cent´Anni
1971 Larressingle Très Vieil Armagnac
George T Stagg 15 Year-old Kentucky Straight Bourbon Whiskey 70,6%
Caroni Trinidad Heavy 1992 61,2% Rum
Ardbeg Supernova 2010 60,1%
Ichiro’s Malt 1986 King of Hearts 55.4%

Nu är det klart att det blir en ölbloggarträff under höstens jubilerande Stockholm Beer & Whisky Festival. Under festivalens första dag, torsdagen den 29/9 har vi fått tillgång till ett rum med 18 platser från och med kl 15.00 till kl 16.45. Tanken är att vi som skriver ölbloggar ska få ett tillfälle att träffa varandra och diskutera öl, bloggande och allt annat mellan himmel och jord. Jag jobbar även på att få till en mindre blindprovning med hemligt tema i samband med träffen för att liva upp det hela. Vi arbetar också på att få en än så länge hemlig ölpersonlighet att medverka en stund på träffen.

För att medverka på träffen krävs förstås att man driver en aktiv blogg om öl. Träffen är kostnadsfri* men vi vill att alla deltagare skriver en artikel om festivalen på sina respektiva bloggar. Det kan vara ett inlägg inför festivalen, en rapport efteråt eller liverapportering. Innehållet ska vara seriöst och intressant för en läsare men man får välja helt själv hur man vill lägga upp det. Exempel på typer av artiklar kan vara tips inför festivalen, uppsnappat på festivalgolvet, bildreportage, intervjuer eller omdömen (skriftliga, inte bara poäng) av provade öl under festivalen. Jag litar på att alla deltagare sköter detta alldeles utmärkt men är man osäker på något kan man höra av sig till mig per epost.

Man måste också vara anmäld i förväg för att delta på träffen. För att anmäla sitt deltagande eller ställa frågor angående träffen så epostar man mig på portersteken@gmail.com. I anmälan vill jag att ni skriver ert namn, mobilnummer och epostadress som ni vill bli kontaktade på samt förstås namnet på er blogg och adressen till den. Sista anmälningsdatum är 31/8. Anmälan är bindande. Får man förhinder ska detta meddelas per epost så snabbt som möjligt. Blir det fler än 18 anmälda kommer det att upprättas en reservlista och eventuellt kan vi då få ett rum med plats för 24 personer.

OBS! Anmälan sker endast till ovanstående epost. Kommentarer till detta inlägg räknas inte som en giltig anmälan. Jag kommer att bekräfta alla anmälningar per epost med lite ytterligare information om träffen. Om du har anmält dig men fortfarande inte mottagit någon bekräftelse från mig en vecka efter sista anmälningsdatum så har troligen din anmälan försvunnit i cyberrymden och då är det bara att höra av sig till mig igen.

Det här kommer att bli riktigt kul så se till att anmäla dig nu på en gång! Jag uppskattar också att få in anmälningar under den närmsta veckan då jag har mer tid över att administrera dem då än i slutet av augusti.

PS. För gärna vidare infon till din egen blogg så att det inte är någon som missar detta event.

*Att delta på själva träffen kommer inte att kosta något. Eventuellt kan det dock komma att bli självkostnadspris på provningen men vi ska förstås försöka se till att den också blir kostnadsfri. Om den skulle komma att kosta något kommer jag meddela alla deltagare per mail om detta. Deltagande i provningen är förstås helt frivilligt.

I helgen var min glutenintoleranta kusin på besök så vi köpte nån sorts tobleronetårta som var glutenfri. Det blev lite kvar som jag tog till efterrätt efter middagen igår. Jag hade också kvar en skvätt Drakens DIPA i glaset. Vissa skulle säkert rynka på näsan åt att dricka DIPA med någon form av efterrätt, men faktum är att choklad överlag ofta lockar fram de fruktiga tonerna från humlen i ett öl. Beskan är faktiskt inte alls ett problem. Drakens DIPA är ju redigt fruktig som den är så ni kan ju tänka er vad som händer med den när man dricker den till en chokladkaka som lyfter fram fruktigheten ännu mer. Riktigt trevligt! Faktiskt den trevligaste kombination med just den ölen som jag prövat hittills.

Jag har ganska länge gått i tankarna om att skriva något om hur lite ovanligare ölstilar passar till mat och nu har jag äntligen kommit till skott. Först ut blir lambic i dess olika former. Lambicer med sina speciella smaker kan vid en första anblick tyckas svåra att para ihop med mat men faktum är att de är fantastiska matöl.

Om vi startar innan middagen serveras så är såväl en frisk gueuze som en kriek ypperliga som välkomstdrinkar. Förutsatt att dina gäster inte är inbitna ölnördar så kommer denna underliga dryck garanterat funka som en isbrytare och få igång samtalet samtidigt som deras syrlighet kommer få det att vattnas i munnen och reta aptiten. Till maten kommer gueuzen till sin rätt med lätta, fräscha maträtter. Getostsallad är också en fin partner till en god gueuze. Ostens lite funkiga och lätt syrliga smak går grymt bra ihop med ölet.

Sen har vi förstås fisk. Ni som följer bloggen har säkert läst förut att jag inte äter så mycket fisk, men jag kan omöjligt tänka mig att en gueuze till en frisk och fin ceviche kan bli något annat än förtrollande gott. Moules frites, alltså kokta musslor och pommes frites, och gueuze är en klassisk belgisk kombination. Koka gärna musslorna i gueuze eller witbier också. Om du inte vill laga dem själv så är Akkurat i Stockholm smått kända för sina musslor och har också en mycket fin gueuzelista. Överhuvudtaget kan man nog säga att gueuze är lätt och frisk nog för att inte slå ut lättare fisk- och skaldjursrätter medan den stora syrligheten bör vara tillräcklig för att klara av fetare fisk som lax.

Går vi över till fruktlambic så är jag personligen förtjust i en kraftigare kriek med vilträtter och lammrätter. Även lite kraftigare fågel som anka och viltfågel gör sig fint med de syrliga körsbärssmakerna. Här kan man också experimentera på att göra en syrlig körsbärssås på kriek. Sötade fruktlambics kan vara lite väl läskliknande för att dricka som de är tycker jag, men de är grymt goda tillsammans med chokladiga efterrätter. Eller så kan man förstås pröva att blanda sin egen körsbärsstout.

Chokladefterrätt med sötad kriek - himlen

När det kommer till ostar så är jag personligen förtjust i att dricka gueuze till manchego, men även med mellankraftiga stinkande ostar som Stilton funkar fint. Traditionell fruktlambic med parmesan är en kombination värd att prova medan de sötade funkar bättre med färskostar som t ex mascarpone.

Jag satt och kikade runt lite i utställarlistan till årets SBWF. Än så länge är det inte särskilt många utställare som fyllt i några produktlistor, men några är det i varje fall och en sak som jag särskilt la märke till är att Sigtuna Brygghus har fyllt i Ace of Spades 2011. Detta lär bli premiär för ölet, för var passar det bättre att lansera en ny specialöl än på Sveriges största ölfestival som dessutom 20-årsjubilerar i år?

Sigtuna har tänkt sig att Ace of Spades ska bli ett återkommande inslag där man släpper olika extremöl under samma namn, lite som Alesmith gör med sin Decadence till exempel. Bryggmästaren Mattias Hammenlind får fria händer att gå lös på bryggverket. Det kommer alltså inte bli en ny imperial stout på 18,5% utan nu blir det något nytt. På Beer Expo i Linköping i våras så pratade Mattias om att han hade tänkt sig en "quadrupel-IPA" på 20+ %, inspirerad av Dogfish Heads 120 Minute IPA. Det återstår väl att se om han har hållt sig till de planerna.

Biljetterna till höstens SBWF har förövrigt släppts och går att köpa via Ticnet.

Jag tror att jag har skrivit om den här lilla rätten förut i samband med någon öl-och-mat-provning men jag tycker den är så pass enkel och god att det är värt att ta upp den igen. Att lägga några extra kronor på korv av hög kvalitet gör stor skillnad. När jag är i Falun och lagar detta så använder jag choralizo från Siljans Chark som har 97 % köttinnehåll. Jag har prövat med Scans chorizo och skillnaden är stor.

ca 300 g chorizo (eller testa med annan kryddig korv), så god kvalitet som du kan hitta
ca 150 g rimmat sidfläsk alternativt bacon av god kvalitet
1 burk stora vita bönor
1 stor gul lök
1 stor vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
ca 2 tsk lantbuljongpulver (eller en halv, söndersmulad buljongtärning)

Hacka löken och tärna sidfläsket/baconet. Fräs på fläsket i en gjutjärnsgryta i sitt eget fett. När fettet börjat smälta, lägg i den hackade löken och låt det fräsa en stund. Skiva under tiden upp korven i ½-1 cm tjocka skivor. Lägg i korvskivorna och fortsätta fräsa på tills de börjar få lite färg. Skölj under tiden av bönorna. Lägg i krossade tomater, bönor och buljungpulver samt pressa i vitlöken och dra ner till medelvärme. Låt det hela puttra utan lock i en 15-20 minuter så att det reduceras ner till en ganska tjock konsistens. Kom ihåg att röra om då och då så att inget bränns fast. Smaka av på slutet, men både fläsket och buljongen bidrar ju med sälta så det är inte säkert att något mer salt behövs. Servera med ett gott matbröd.

Som ni säkert förstår av receptet så är det oerhört enkelt att laga detta, det genererar minimalt med disk och det är dessutom rimligt billigt. Det blir lite småmastigt som det är och en fräsch sallad kan vara gott till. Det räcker gott till 3-4 portioner men om man är lite extra hungrig kan man t ex dryga ut med lite röda linser som man har i samtidigt som tomaterna. Då får man också tillsätta lite extra vatten.

Jag drack en Oppigårds Drakens DIPA till ikväll, lite i brist på bättre alternativ faktiskt. Vill man njuta av humlen fullt ut i denna öl ska man inte dricka den till den här typen av mat, den lyfter nämligen fram malten väldigt mycket och ölets kropp känns nästan lite småfet och humlearomerna kommer först smygande mot slutet. Det blir en helt annan öl än om man dricker den i ensam majestät, nu blir det mer som en american strong ale än en DIPA. Det är gott till maten tycker jag, men det är nog inte en kombination för alla och den totala humleälskaren kan kanske se det som slöseri på DIPA. En frisk pilsner kan nog vara ett alternativ i sådana fall, eller en maltig brittisk ale.

Efter bara 1 år och 5 månader med den ursprungliga, oinspirerade designen så har jag nu äntligen fått tummen ur och gjort bloggen lite snyggare (tycker jag själv i alla fall). Ett otroligt stort tack till Amaru Ubillus som har skapat den nya, ursnygga loggan.

En del gamla inlägg där bilderna ligger brevid texten istället för mellan två stycken kan nu möjligen se lite konstiga ut eftersom de var anpassade efter ett smalare textfönster.

Tisdag: Åker första klass hela vägen från Falun till Odense tack vare 50% sommarrabatt på första klass för SJ Prio-medlemmar. Hurra! Utnyttjar tiden och gratis internet till att blogga, glo på ölstatistik och nörda loss på BeerSwedenForum. 1,5 timme försenat till Odense och det är en trött man som kliver av tåget kvart i elva på natten.

Onsdag: Min flickvän har bjudit över några kompisar till lunch. Tar en Carlsberg till maten i brist på alternativ. Sämre öl än väntat, god mat dock. Snabbvisit på Vinens Verden innan vi ska vidare till svärföräldrarna i Esbjerg. Lämnar över lite svensk gåvoöl till bekanta. Plockar på mig en vardera av Pikeland Pils, Phoenix Pale Ale och 113 IPA från Sly Fox samt Mana Wheat och Big Swell IPA från Maui, samtliga på burk. Vi får lasagne till middag. Dricker en mycket trevlig Chablis till, i väntan på att mina burkar ska bli kylda. Vin kan ju också vara trevligt ibland!

Vi lär svärföräldrarna spela det fantastiska kortspelet Phase 10. Dricker Mana Wheat och 113 IPA till. Phase 10 är nämligen som bäst med öl till. Mana Wheat har en tydlig ton av konserverad ananas i aromen, lite märklig men spännande och rätt god. 113 IPA känns typiskt östkustsk. Jag kommer sist i kortspelet.

Torsdag: Firar ett mindre jubileum med min flickvän genom att ta färjan över till Fanö och cykla runt och kika lite. Obligatoriskt stopp på Fanö Bryghus där vi delar på en provbricka med fem smakprov. Fanös egna Kölsch, Lynghvede och Vadehav samt Debauched från Stillwater och Grassroots/Tired Hands Wachu Saison. Stabila öl med mycket spännande smaker. Lynghvede har redigt mycket smak av ljung medan Wachu Saison smakar rosenblad. Vadehav är bäst, en robust ale med kaffesmaker som jag annars förknippar med stout. Köper även med mig Grassroots Sofia Viola, Fanö Barrel Aged Jule Porter samt Grassroots/Cigar City Neither på flaska.

Kommer tillbaka till fastlandet och svänger förbi delibutiken Aakjers på vägen hem. Nöjer mig med en flaska Fantome Magic Ghost och kommer överens med mig själv att deras BBB Pop får vänta till en annan gång. Svalkar mig sedan med en fantastiskt snabbdrucken och läskande Pikeland Pils efter cykelturen innan det bär vidare ut på restaurangen Dronning Louis. Kikar lite på fatölen och trots att det finns några som känns intressanta, inklusive en cask ale, får det bli att dela på en flaska vin till maten istället. Fantastiskt trevlig mat, baconlindade tournedos med primörer, rödvinssås och ugnsbakad potatis. Potatisen är riktigt god, små fina färskpotatisar som har lagts i ett knyte av bakplåtspapper tillsammans med en klick smör och en rosmarinkvist.

Fredag: Flickvännen fyller år, hon verkar väldigt nöjd med presenterna. Puh, slapp man ha mer ångest över det. Dagen går i sakta mak. På kvällen vankas trerätters med tomatbruscetta till förrätt. Tar Phoenix Pale Ale till som är något trött men ändå trevlig. Nån form av gratinerade kycklingfiléer till huvudrätt med en superb Big Swell IPA till. Stort steg uppåt från Phoenix, folket på Maui verkar kunna sina grejer. Det är också min 999:e öl men jag beslutar mig för att nummer 1000 får vänta till morgondagen. Istället blir jag bjuden på en skvätt 17-årig Bowmore av svärfar. Brukar ha svårt för alkoholsmaken i starksprit överlag men det här går ner som en dans. Kanske bara krävs lite uppvärmning först? Vi äter daimglass till efterrätt och spelar Phase 10 igen. Den här gången vinner jag.

Lördag: Sover länge och packar sedan väskorna för återfärd till Fyn. Passar först på att dricka min öl nr 1000 som blir Grassroots Neither i solen på uteplatsen. Den är helt fantastisk! Håller den i topp 5 bland de tusen öl jag druckit. Vi åker till min flickväns mormors 70-årsfest som hålls i en by utanför Odense. Ölutbudet består av majslager i form av Odense Pilsner och Odense Classic från Albani. Testar en av varje och håller mig sedan till vinet.

Söndag: Vi sätter oss och kollar på alternativ för en weekendresa tillsammans i september. Att hitta flyg som är billiga från både Stockholm och Köpenhamn samt kommer fram någorlunda samtidigt är inte helt lätt men vi hittar några alternativ. London, Bryssel eller Berlin blir huvudkandidater. Vi bestämmer oss för att tänka på saken till morgondagen och åker och badar istället. På vägen hem stannar vi och handlar på Fakta och jag plockar på mig Ölfabrikken Pilsner, Randers American Brown Ale och Willemoes Ale, Porter och Stout från Vestfyen. Vi äter fajitas och även om pilsnern funkar att skölja ner maten med så var den tristare än väntat. Till kvällsfilmen äter vi blödande muffins och vaniljglass och portern, som ligger på 9,8% och är brygd med lakrits, sitter som ett smäck till med sin stora sötma.

Måndag: Vi bestämmer oss för Bryssel som destination för vår höstweekendresa. Flyg och hotell bokas och diverse små planer görs upp. Större delen av dagen går åt till planering. SMSar pappa hemma i Sverige och ber honom köpa hem lite Drakens DIPA till mig utifall den skulle hinna ta slut innan jag kommer tillbaka till Sverige. Middag blir köttbit med American Brown Ale till, en utsökt kombination och att ölen ändå inte var så fruktansvärt humlig tror jag bara var bra för kombinationens skull. Sedan kom vänner till tjejen över för lite kladdkaka och Phase 10. Vestfyen Willemoes Stout var lite speciell men satt redigt bra till kladdkaka och vaniljglas. Jag vann inte i kortspelet den här gången.

Tisdag: Börjar dagen med att shoppa lite. Först present till syrran som fyller år samma dag som jag kommer tillbaka till Falun, och sedan mer ölshopping. Först förbi HJ Hansen där jag plockar på mig en Rodenbach Vin de Cereale från 2004, som jag har druckit förut och vet är helt grym. Vidare till stammisstället Vinens Verden. Ölansvarige Mads verkar inte ha så mycket annat för sig idag och har massor av tid över att snacka öl och annat med mig. Ångrar mitt tidigare beslut om att inte köpa en Fantome BBB Pop och köper den här istället. Blir även två stycken vardera av Big Swell och Coconut Porter från Maui där en av vardera är lite resepresent till mina föräldrar och de andra två är för en kommande trade. Utöver det blir det Guava Grove och Big Sound från Cigar City, 8 Wired Tall Poppy, Brewdog Alice Porter, Kissmeyer Honey Porter, Hornbeer Dryhop, De Cam Oude Geuze och så en Clown Shoes Brown Angel. Den sistnämnda får jag gratis med kommentaren "äh, jag vet inte riktigt vad den ska kosta, du får den".

Armarna har blivit 10 cm längre under promenaden tillbaka till lägenheten, jäklar vad öl ska vara tung att släpa på. Slänger in Hornbeer Dry Hop och Alice Porter i kylen och så drar vi ut på tur till Fyns Hoved och sedan vidare för ett dopp i havet. Middag ikväll blir färsk pasta med en sås med kyckling, vitt vin, citron, mascarpone och basilika. Riktigt gott och kombinationen med Hornbeer Dryhop, en lager torrhumlad med massor av amarillo, är helt fantastiskt fin. Alice Porter får ackomponjera kvällsfilmen.

Onsdag: Tar tåget till Köpenhamn och hamnar självklart på den avskilda perrongen som ligger mycket längre bort än de andra så att jag får släpa mina öltyngda väskor och påsar ännu längre. Är hyfsat svettig när jag kommer fram till Ölbutikken. Plockar ut mina två flaskor Blåbär och köper även Evil Twin Istedgade Hipster Ale och Mikkeller Texas Ranger för att svalka mig med på plats i butiken. Hipstern är som gjord för denna varma sommardag, riktigt skönt fruktig och läskande. Rangern har betydligt mer chili, både smak och hetta, än den fatlagrade varianten. Blir nästan lite väl starkt mot slutet, men gott är det.

Lommar vidare till Mikkeller Bar med ännu tyngre väskor. Har haft vägarna förbi en gång förut, precis när de öppnade men då tog de inte VISA-kort och jag hade inga kontanter så den gången blev det inga öl. Nu tar de VISA-kort så det blir två små glas. Först den återupplivade Mikkeller Nelson Sauvignon som smakar riktigt jäkla häftigt. En smakupplevelse som inte går att beskriva med ord men det är en syrlig och mycket frisk ale med tydliga drag av såväl nelson sauvin som vitt vin. Fruktigheten är inte lik något jag smakat tidigare, det närmaste jag kan pricka in det som är lychee och papaya. Galet häftig öl! Träffar även två svenska grabbar som är nere och köper på sig whisky till sin whiskyklubb men som även passar på att dricka några goda öl. Får förklara och visa dem på kartan var Ölbutikken ligger då någon annan prickat in den lite fel åt dem. De är riktigt trevliga att snacka lite öl och whisky med och det är skönt att prata svenska igen efter att ha pratat med bara danskar i en vecka. Andra ölen blev RyeUnion Porter som är ett samarbetsöl från Grassroots och Duck-Rabbit. God och över medel men imponerar inte riktigt, men det är också svårt efter den föregående ölen.

Går vidare till tåget som ska ta mig till Uppsala via Stockholm, återigen i första klass hela vägen. Fixar ölrelaterade saker på datorn hela vägen upp till Stockholm. Tåget från Stockholm är såklart försenat så jag kommer till Uppsala en halvtimme sent och kliver in i lägenheten först vid halv tolv och är lagom trött.

Torsdag: Vaknar sju. Packar upp alla öl och tar något snabbt kort på härligheterna innan de ställs in i garderoben. Ska vidare till Falun och vill inte vänta på Tall Poppy tills jag kommer tillbaka till Uppsala så den får följa med. Väskorna blir plötsligt fjäderlätta och att gå ca 2 km till tågstationen med väskorna är inga problem. Sitter nu och väntar på att pestosmaken som ligger kvar i munnen från middagen ska försvinna lite till, sen ska jag fira IPA-dagen med en Drakens DIPA i kvällssolen på uteplatsen.