Jag satt just som bäst och spånade på ett kommande inlägg om att para ihop lambic med mat och kom att tänka på en sak. Nämligen att det förr i tiden inte var helt ovanligt i Belgien med så kallade negociants, dvs lambicblandare som köpte in vört och oblandad lambic för att lagra och blanda sina egna gueuzes med. Principen är ju faktiskt samma som för modern kontraktsbryggning. En gueuzeblandare låter någon annan brygga grundölen för att sedan lagra och blanda den själv. En fantombryggare tar själv fram sitt recept och låter sedan någon annan brygga den. Ingen av dem har ett eget bryggeri. Same same but different tycker jag.
Inte är det väl någon som ser ner på Hanssens Artisinaal bara för att de inte brygger sitt öl själva? Sug på den ni, fantombryggerimotståndare.
Julkalender 2024 lucka 24 – Goossens Lambic (1957-1962)
2 dagar sedan
Men visst är det skillnad på att blanda lambic och att sälja en färdig produkt (som någon annan har gjort allt på inkl klistrat etikett) som sin egna. Jag tänker på Millingstorp blandannat. Frågan är dock inte enkel. Men nog borde det ha stått (vilket det kanske gör) på flaskan att den var licensbrygd av Slottskällan när det gäller Dugges Lager?
SvaraRadera/Uffe (Karlströms Malt)
Fast om man själv har gjort receptet men någon annan har gjort själva bryggningen så tycker jag ändå det är rätt lika. Lambicblandning må vara en högre konstart än receptskrivning, men det rör sig ju ändå om samma sak i botten - att beställa öl efter egna specifikationer och sälja som sin egen.
SvaraRaderaMohawk brukar väl alltid skriva ut var ölen är brygd i alla fall. Osäker på om St Eriks gör det och Dugges Lager minns jag inte heller.
S:t Erik brukar inte göra det och jag tror inte att Dugges gör det, så vida de inte nyss har börjat. Det är ju ingen hemlighet var de brygger och de svarar glatt om man frågar. Dock så tycker jag också att det borde stå på flaskan.
SvaraRadera