Jag har varit i Uppsala i dagarna för att flytta till en ny lägenhet där och passade på att möta upp ölgänget för en liten provning. Det blev en salig blandning av diverse inköp från Danmark, amerikanska gåvoöl och hembrygder. Vi kom fram till att bara två öl faktiskt kom från Systembolaget, och den ena av dem finns bara lokalt medan den andra sålde slut samma dag den släpptes för några månader sen.
Vi började lite lätt med en Glenn no 5 från Ocean, en utmärkt blond ale med härliga dofter av nybakt bröd och lite kryddig humle. Maltigheten kändes otroligt fräsch, något som jag verkligen uppskattar i den typen av öl men som få når upp till. Raskt vidare till en Full Sail Limited Edition Lager 05 (den är inte från 2005, det är nummer 5 i deras serie med limited lager), en kopparfärgad lager som dock var rätt klen i smaken även om grundsmaken var intressant. Lite väl gammal tyvärr, kändes som den kunde varit trevligare om den inte varit så nära sitt bäst-före-datum. Vi drack också två till öl från Full Sail, nämligen Amber Ale och Session Black Lager. Tyvärr var Amber Ale också väldigt nära inpå sitt bäst-före-datum och var rätt trist, men Session Black Lager var däremot lite roligare även om den inte var något särskilt. En bra mörk lager helt enkelt.
Sen bröt vi av med Mickes hembrygd Horus, en lättare sommarale humlad med Northern Brewer och Nelson Sauvin. Riktigt härlig arom! Som Slottskällans Nelson fast i aleformat kan man säga. Den är brygd med en braumeister och hade inga typiska hembryggartoner i sig. Vi pratade lite om det där och tänkte att en braumeister ger bättre resultat direkt och lämpar sig bra om man är mer intresserad av att pilla med recepten än med utrustningen. Samtidigt hade vi alla förståelse för att man kan känna att det är lite "fusk" med en färdig maskin och är man lite händig kan det säkert vara roligare med en vanlig hembryggarutrustning med allt pill och plock som ingår i det.
Därefter följde tre öl från Three Floyds som köpts i Danmark, nämligen Gumballhead, Pride & Joy Mild och Alpha King. Pride & Joy var den enda nya för mig men jag hade verkligen inget emot att dricka Gumballhead och Alpha King igen, två riktigt bra öl. Gumballhead är verkligen en grym sommaröl, hade jag bott någonstans i USA där den fanns färsk på hyllan hade jag nog druckit ett sexpack i veckan under sommaren. Pride & Joy var däremot lite märklig med sin klena kropp, väldigt framtonade citrusarom och med väldigt kraftig kolsyrning. Det kittlade ordentligt i tandköttet, men tyvärr på ett sätt som inte alls passade ölet.
Oundvikligen började vi snacka om amerikanska veteöl och vilka besvikelser som kommit till Systembolaget, inte minst 312 Urban Wheat från Goose Island. Bara på skoj provade vi därför en Haystack från Left Hand som Mattias hittade i kylskåpet och den var som väntat rätt trist men kanske också lite väl gammal. Innan vi fortsatte med lite dansk öl så klämde vi oss ytterligare en hembrygd, en porter med råg och havre som Micke fått med från sin polare Oscar. Jag fick med mig en flaska hem också så det kommer ett separat inlägg om denna öl senare.
Nörrebro fick följa upp med VårSaison 2009 och Tripel de Lente Sauternes Barrel, två rätt spännande öl som inte alls var några typiska saisons eller tripel. Saisonen påminde en hel del om en gueuze med sina fruktsyrliga och lite stalliga smaker. Mycket som hände samtidigt i munnen och den krävde en del av drickaren. Tripel de Lente ville inte vara sämre den och bjöd på en kombination av honung, dessertvin, kryddor, fruktig syrlighet och fattoner. Väldigt intressant öl som Nörrebro själva tydligen är extremt nöjda med.
Sedan drack vi två av de öl som jag sett framemot att prova, nämligen Goslarer Gose Hell och Port Brewing Mongo IPA. Gose är en traditionell tysk ölstil med vete, salt (!) och koriander (den har fått undantagstillstånd från reinheitsgebot) som ingen av oss prövat förut. Saltet kände man inget särskilt av, men koriandern och vetet var framträdande och den påminde en hel del om en wit. Samtidigt hade den mer tysktypiska skumbanantoner. I slutändan blev det inte så mycket mer än en okej öl som inte alls var så spännande som jag hade trott. Mongo IPA fick mig dock att glömma den lilla besvikelsen för det var en riktigt bra DIPA. Den bryggdes för att hedra Port Brewings bryggerikatt när den dog och har varit ett hett bytesobjekt på Ratebeer. Jag tyckte att det här var kvällens bästa öl med sina toner av skönt övermogen tropisk frukt (någon som jag ibland är skeptisk till men som satt fint här). Mango, lychee, persika och päron hittade jag, samt lite tallbarr och kåda. Ganska clean maltprofil utan massa sliskiga maltsorter. Vi hittade också en Ingrid som vi jämförde med, det har blivit lite av en tradition att knäcka en Ingrid på våra provningar. Det är intressant att se hur den utvecklats, jag tycker att hjortronsmaken är betydligt mer påtaglig nu när den värsta humlen klingat av lite och faktiskt tycker jag nog den är bättre nu än när den var färsk.
 |
| Många flaskor blev det |
Kvällens sista hembrygd blev Vårnatt som en bekant till mig och Micke har bryggt. Målet var att göra en lätt och blommig porter och det får man väl säga att han lyckades med även om det kanske var lite väl sent in i provningen för att verkligen uppskatta en så pass lätt öl. Sista ölen på provningen blev Sierra Nevada Ovila Dubbel som vi utsåg till kvällens snyggaste etikett. Micke påpekade att den gott kunde vart ett skivomslag till ett death-metal-album (vilket jag tror är en komplimang när det kommer från honom). Ölen i sig var bra men inte övertygande och inte nådde den upp till de bättre belgiska dubblarna. Dock kan jag väl möjligen gå med på att den hör till de bättre amerikanska tolkningarna av stilen som jag har smakat. Dess största problem var att den helt enkelt var för tunn i smaken.
Vi brukar alltid ha lite ost att tugga på under våra provningar och så även ikväll, och jag tänkte tipsa om Gruyere Etivaz som Johan hade med sig. Riktigt fin och smakrik gruyere med ordentlig karaktär. Man kanske får slanta upp lite mer än för en standardgruyere men det är det värt.
Vi hann förbi O'Connors en sväng också där jag drack en Aecht Schlenkerla Fastenbier vilket jag var väldigt nöjd med då det dels är en öl som stått på min ölönskelista och dels så överträffade den mina förväntningar då den var en riktigt, riktigt bra rököl. Kraftigt rökt skinka blandad med silkeslena toner av rostat bröd, karamell, choklad, en svag fruktighet och en touch av trä. En grym bira som också fick avsluta kvällen. Nu är jag tillbaka i Falun och ska skynda mig iväg för att hinna i tid till en ölprovning här ikväll.
