Lagringsexperiment: Orval

Sommarens första riktiga åskväder har just passerat. Kanten på verandan är fortfarande blöt och det droppar lite lätt från takrännorna och träden. Stora delar av himlen är åter blå. Jag sitter ute på veranden och andas in den härligt friska luften som kommer efter ett rejält skyfall. För att ackompanjera allt detta gick jag ner i källaren och rotade lite och bestämde mig till slut för en Orval.

Min flaska är buteljerad 29 april 2009 och jag köpte den i mars 2010. När jag drack Orval för första gången så blev det faktiskt den första öl jag betygsatte på Ratebeer. Jag prövade även en sex år gammal flaska när jag var på Kulminator förra våren, så jag kan nu jämföra den två år gamla flaskan med en anteckningarna och minnena av en hyfsat färsk och en sex år gammal.

Precis som de andra årgångarna så skummar den ordentligt och jag får lov att hälla upp den i flera omgångar.  Vid sista upphällningen följer lite jäst med och vätskan i glaset blir både mörkare och grumligare, och det är rätt så rejält med jäst kvar i flaskans botten. Doften är lite kittlande med en lite syrlig fruktig touch och med tydlig brettkaraktär, inte helt olik en lambic. Kolsyran gör att det spritter till i gommen men själva smakerna är ganska avrundade, innan en lite spretigare brettkaraktär tar över eftersmaken.

I jämförelse med en färsk Orval så har den på två år blivit klart rundare i vissa delar av smaken medan andra fortfarande är härligt aggressiva. I mitten kommer en snabbt passerande sött fruktig ton men sedan blir den väldigt torr i smaken. Den är inte längre så kryddig som en färsk är och den har också tappat sin humlekaraktär helt och hållet. Den här såväl som den färska och den sexåriga har en lätt syrlig touch i smaken utan att vara sur.

Det händer mycket mer, rent smakmässigt, de första åren av lagring. Smakskillnaden mellan den sexåriga och den här är nämligen inte alls lika stor som mot en färskare. Den skillnad som jag upplevde var att brettkaraktären utvecklats ännu mer i den sexåriga så att den verkligen får en bondgårdsdoft, samt att de övriga smakerna rundas av ännu mer.

Orval är ju en rätt speciell öl som de flesta antingen hatar eller älskar. Hör man till de senare så tycker jag definitivt att det är en öl som man bör pröva att lagra. Under den första tiden händer som sagt ganska mycket så köp ett gäng flaskor så att du kan prova en var tredje månad eller så under de första 1,5-2 åren och sedan en om året i något år till.