SM i hembryggt öl

Jag tänkte följa upp livebloggningen från SM med ett sammanfattande inlägg. För mer läsning om SM så rekommenderas att kika in hos Schnille som har lagt upp ett inlägg med en stor mängd trevliga bilder och hos Ölsvammel som har passat på att posta lite rättfärdigat skryt över deras högst välförtjänta medaljer. Försöker med livebloggning var intressant men ärligt talat också lite jobbigt och när jag inte lyckades ladda upp bilder från telefonen blev det inte lika kul. Får utforska det mera någon annan gång, dock tror jag att laptop med mobilt bredband eller mobilen som modem nästan skulle vara smidigare om man nu ska liveblogga.

Tyvärr så lyckades jag slarva bort mina anteckningar från dagen någonstans på eller på väg till t-banan, men jag har memorerat de flesta öl jag smakade. En hel del var nämligen väldigt minnesvärda. Som vanligt när det gäller hembrygder (eller snarare själva hembryggarna kanske) så är det en hel del underfundiga namn på ölen. Jag tyckte nog att Helsingborgs Hembryggargille/Hembryggarbloggen var roligast med I'm on a boat och I'm on a horse. Det ska väl dock påpekas att I'm on a horse som tur är (?) varken doftade eller smakade som Old Spice.

Survete, som bryggdes av Jimmy Berglund, blev mitt livs första berliner weisse. Den skulle tydligen vara stiltypisk så jag får väl lita på det. Udda, men härligt uppfriskande och med otroligt mycket smak för att ligga på 3,6 %. Tyskarna blandar ju i lite fruktsirap i sin berliner weisse och även på SM fick man det alternativet och kunde välja mellan körsbär, vinbär och en grön som jag tror var krusbär. Jag körde i alla fall på den gröna och tyckte faktiskt att det var ganska gott när man tillförde lite sötma och fruktighet till ölet. Survete kom på 12:e plats i klass 3 (specialöl) i folkets val. Tänk bara om man kunde hitta berliner weisse på ICA under sommaren, hur sjyst vore inte det?

Maarten Vanwildemeersch, som till vardags är pannknekt på Slottskällan, ställde upp med några hembrygder, bland annat Amberosia som var en mörk och stark belgare som var riktigt god till Chimayosten som BelgoDeli serverade. Det var bara niceness (och utgjorde även min lunch). På osttallriken fick man även en mindre bit av en kittost som tvättats med trappistöl. Otroligt smakrik, nästan påträngande och den fruktgegga man fick till behövdes för att väga upp lite. Brevid Maarten hittade man Snow Leopard Wit, som bryggdes av Kjell Eriksson och Klas Fredriksson och som plockade bronset i folkets val i klass 2 (överjäst öl). Snow Leopard var riktigt smarrig och helt klart godare än de flesta kommersiella wit som jag har druckit.

Jag sniffar på Death by Hops - bild lånad av Daniel@Schnille

Källarknut, med bland andra Ölsvammel-Stefan, tog storslam och vann guld med Spanked Virgin Wheat 2 och Death by Hops 4 i klass 2 (överjäst öl) respektive klass 3 (specialöl) samt ett silver i klass 3 för Farsornas Imperial Stout. Spanked Virgin tog även silver i sin klass i domartävlingen. Dessutom guld i såväl etikettävlingen som tapptävlingen för Hop Voltage. Det är sådana öl som gör att jag vill börja brygga själv. Med Spanked Virgin Wheat lyckades Stefan verkligen få till en klassisk veteöl i grunden och lyckades få det i harmoni med härliga citrustoner från humlen. Death by Hops var den enda öl jag tog två glas av, så outstanding var den. En lagom käftsmäll av purfärsk humle som så smått balanseras av en maltig kropp utan att det blir för tungt, sött eller kvalmigt. I deras bar serverades även ett dravbröd och ett surdegsöl bakat med grönöl som degvätska, båda var väldigt goda.

För den som gillade starka grejer fanns Cheetah, en cillikryddad imperial stout som först bjöd på en mjuk chokladighet och man började undra om alla varningar om att dricka på egen risk verkligen var berättigade. Sen kom chillihettan smygande och byggdes sakta upp i gommen tills man mer än väl förstod varningen. Det blev dock aldrig obehagligt starkt och hettan konkurrerade inte ut de andra smakerna i ölet, som jag tyckte att t ex Chocolate Oak Aged Yeti (som är kryddad med cayenne) gjorde. En av de starkaste ölen (den starkaste?) rent alkoholmässigt var den gamla hembryggarräven Peter Högströms Sassa Frassa Mandelmassa som låg på 12,9 % oc som jag närmast skulle beskriva som någon sorts imperial root beer med sin intensiva doft av Jenka.

Jag varken hann eller orkade prova mig igenom alla 92 öl som ställde upp i folkets val, men väl ett tillräckligt antal för att kunna göra bedömningen att kvaliteten överlag var hög. Själva evenemanget var också bra arrangerat. Det blev aldrig jobbigt trångt och jag märkte inte av några överförfriskade personer. Jag kommer definitivt försöka besöka SM igen nästa gång det hålls i Stockholm och kanske till och med ta en tur ner till Göteborg något år då det arrangeras där.