Det äldre ölet har absolut inte utvecklat några felsmaker än, men det har tappat en del i kropp och smakintensitet utan att uppvisa särskilt många positiva effekter av lagringen. Gräddigheten, som är ganska påtaglig i den färska stouten, är nedtonad i den lagrade och smaken är genomgående lite urvattnad, framförallt i eftersmaken. Hela smakprofilen har dessutom blivit plattare och jag tycker att en lyckad lagring ska göra tvärtom, ge ett större djup i smakerna. Ska man ändå hitta något positivt med lagringen så träder en alkoholsmak fram i vissa klunkar av den färska medan det inte händer alls i den lagrade. Men nja, det överväger liksom inte allt annat. Den här ölen är god som den är när den är färsk och bör enligt mig också avnjutas då. Jag noterade dock att den smakade som bäst när den var lite svalare, vilket ju är lite ovanligt för en stout. Njut den som den är eller tillsammans med en hembakad chokladkaka.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar