Helgens mat- och öläventyr

Jag har haft flickvännen upp på besök från Danmark över helgen och en del god mat har lagats. När hon kom i torsdags kväll stod entrecote på menyn. En färdigmarinerad sådan, vilket jag vanligtvis inte gillar förutom om man ska på grillfest och inte har tid att marinera själv. Men när man får svensk entrecote för 49 kr/kg (pga kort datum) så kan man ju stå ut med att det är färdigmarinerat. Det rörde sig om en rödvins- och chilimarinad som väl var helt okej om än väl salt. Som tillbehör gjorde vi i all enkelhet lite klyftpotatis. Till det dracks en Black Isle Goldeneye Pale Ale som stod upp överraskande bra mot en så pass kraftig köttbit men som ändå inte räckte riktigt hela vägen.

Jag tror att en Sigtuna Summer IPA hade varit alldeles perfekt till entrecoten istället, men den enda flaskan jag hade köpt drack jag upp dagen innan på en liten informell tillställning då det också bjöds på grillat, då i form av fläskkarre (eller något liknande). Goldeneye i sig var rätt smarrig och kan nog kvala in för fler köp samtidigt som jag tror att den är snäll nog att låta sig gillas av icke-ölnördiga vänner.

I fredags var vi ut och käkade på Texas Longhorn, som jag har velat testa ända sedan jag flyttade hit till Uppsala i augusti. Precis som jag hade hoppats och misstänkt så hade de några amerikanska öl i kylen, bland annat Sierra Nevada Pale Ale och Flying Dog Snake Dog IPA. Jag valde den senare till min mat. Man kan inte beskylla dem för att servera små portioner i alla fall, trots att jag beställde en bit ryggbiff av minsta storleken (200 g) så lyckades jag inte klämma i mig all mat på tallriken. Christine beställde kycklingfajitas och fick i sig omkring två tredjedelar av sin portion innan det var tokfullt i magsäcken.

Snake Dog satt riktigt fint till maten som behövde just den typen av lite kraftigare öl för att inte dominera över drycken. Det skulle dock vara kul att prova en sjyst black IPA till deras mat, jag tror att det skulle kunna funka bra med den ännu kraftigare maltsmaken samtidigt som man får ha kvar humlekicken. Dock tycker jag det är lite trist att Texas Longhorn serverar så pass trista pommes och att man får såserna i små plastburkar. Med deras prisnivå förväntar jag mig lite mer genomgående kvalitetskänsla, inte bara gott kött.

På lördagen hittade vi ett paket med riktigt sjyst korv på ICA, chorizo med 90 % köttinnehåll, grovmalet kött, stoppade i naturtarmar och helt råa. Det vill säga, så som korv ska vara. Det blev det lunch av och så god korv har jag inte ätit sedan jag var på Nya Zeeland för två år sen och åt korv som min svågers svåger, som är slaktare, hade gjort. Som ni kanske förstår så går det inte ens att jämföra med Scans vad-hetere-korvar. Jag var lite sugen på en öl till och då kom ju Yellowhammer, den andra ölen från Black Isle som nyligen kommit till Systembolaget, väl till pass som lunchöl då den bara ligger på behagliga 4 %. Sympatisk öl även om 50 cl var lite väl mycket för att hålla den intressant hela vägen, men en halv sådan är mer värt än i stort sett alla folköl som har samma spridning i Sverige.

Lördagsmiddagen utgjordes av tre rätter på K: Kalvstek, kladdkaka och kittost. Kalvsteken "masserade" jag bara lite med olivolja, salt, peppar, rosmarin och oregano och la i en form med några morotsbitar och en skvätt vitt vin för att sedan tillaga i ugnen på 175 grader i en dryg timme. Till den kokade vi potatis och gjorde en enkel sås på grädde, en skvätt soya, steksky och en buljongtärning samt lite mjöl för att reda upp den och så slängde vi med morötterna som legat i ugnen med kalvsteken. Enkelt, relativt billigt och framförallt gott. Jag plockade fram en Westmalle Dubbel som stått i garderoben i 2-3 månader som visade sig gå riktigt fint med kalvens ganska finstämda smak. Fruktigheten i ölet passade fint ihop med gräddsåsen, den lilla kryddigheten kompletterade köttet väl, den svaga syrligheten lockade fram fler smaker och intensiteten i ölet matchade matens mycket väl.

Kladdkakan gjordes på samma grundrecept som när jag gjorde imperial kladdkaka, men istället för öl i smeten så hällde jag i 50 gram hackad blockchoklad. Osten var en bit Vacherol som är en fransk kittost som är halvmjuk och lite söt men också lätt nötig i smaken. God, men lite mesigare än Chaumes. Både till kladdkakan och osten drack jag Weyerbacher Blithering Idiot som är en barley wine av engelskt snitt. Som sig bör dominerades ölet av en fruktighet men det var en mix av både färsk och torkad frukt och det var inte heller överdrivet sött. Mycket gott faktiskt, med tillräckligt mycket sötma för att inte försvinna bakom allt socker i kladdkakan och som även kunde stå upp till osten där sötman och fruktigheten kändes smakförhöjande på ungefär samma sätt som en klick fikonmarmelad till osten kan vara.

Förhoppningsvis blir det en ölprovning med Uppsalagänget imorgon, sedan blir det nog lugnt på ölfronten eftersom det börjar dra ihop sig till tentor igen.