La Goudale från Gayant lade jag ner i källaren i februari förra året och ikväll tänkte jag att det var dags att se vart den tagit vägen. Det är en biere de garde, en stil som ska vara som bäst med viss lagring. Bäst före på denna flaska var dock i april i år så jag tyckte det fick räcka med lagring. Den här ölen verkar ligga i T9 numera och finns inte på något bolag nära mig och jag orkade helt enkelt inte beställa en flaska och vänta i två dagar.

Jag minns dock ganska väl hur jag upplevde denna öl när den var nyinköpt, nämligen mycket jästig i smaken och med en bakomliggande fruktighet. Lite mer än ett år senare är jästigheten som bortblåst och kvar är istället en härlig, småsöt fruktighet vilket i alla fall i min bok är en positiv utveckling. Trots 7,2 % känns absolut ingen alkohol. Å andra sidan har den inte utvecklat några djupare smaker heller. Jag tycker definitivt att det är en bättre öl nu än då, men det är ingen fantastisk öl. Är man förtjust i denna typ av öl (vilket jag egentligen kanske inte är) så är det dock en trevlig öl att ställa undan ett tag.

Efter en snabbtitt i källaren har jag kommit fram till att Koff Porter, Samuel Smith Imperial Stout och Hantverksbryggeriet Kosacken står näst på tur.

Ni som har hängt med på Slottskällans facebooksida vet att de just har buteljerat en helt ny öl, Nordic. Det är en ljus lager på 4,5 % som är rejält humlad med simcoe och citra. Den är gjord för export till Finland, där den tack vare den lägre alkoholhalten kommer under gränsen för vad som får säljas på vanliga matvarubutiker, men en del kommer också att säljas till restauranger i Uppsala. Den buteljerades i torsdags så den är riktigt färsk just nu.

Jag har fått ut ett smakprov som jag hade tänkt dricka till pizzan efter dagens tenta i kursen med ett så spännande namn som Energisystem i ett biogeovetenskapligt perspektiv (en riktigt tungvrickare efter nån öl), men så blev det inte av diverse skäl. Istället fick det bli att dricka den i egen majestät nu ikväll när jag kommit till Falun. Märks direkt att den hade varit grym till pizzan! Det är bra drag i beskan och trots att kroppen är lätt så är det precis tillräckligt med sötma att backa upp humlen med så att den inte slår över och blir metallisk och obekväm. Simcoehumlen och citran ger den en härlig fruktighet med mycket citrus och grapefrukt. Hade verkligen varit en perfekt törstsläckare till pizzan! Lite avundsjuk blir jag på finländarna och de som är kvar i Uppsala över sommaren.

Det är alltid kul när bryggerier tar fram en så pass smakrik men ändå relativt alkoholsvag öl. Ett öl behöver ju inte ha tvåsiffrig alkoholstyrka för att vara gott. Jag upplever det som att svenska bryggerier återigen börjar utveckla nya öl med lägre alkoholhalt efter en period då det kändes som många nya öl var över 5,5% och uppåt. Särskilt trevligt nu till sommaren då man kanske hellre vill ha ett gott öl i kvantitet istället för en komplex trippelfatlagrad bajskaffechokladvaniljstout.

Jag hoppas Slottskällan brygger mer av Nordic någon gång och då släpper i större skala på den svenska marknaden och inte bara till Uppsalakrogarna. Det är det här ölet nämligen värt. Förutom till pizza så vore det perfekt att dricka medan man grillar, på picknicken, till äggröra och bacon eller en somrig soppa. Så Sverigelanseringen till nästa sommar då, Slottskällan? Nelson kom ju till svenska marknaden ett år efter lanseringen i Finland så hopp finns det.

Systembolaget har i sin mat&dryck-sektion publicerat en artikel om humlig öl och mat, skriven av Jerry Lindahl. Mycket trevligt att de för en gångs skull nämner annan sorts öl än veteöl, svensk lager och brittisk ale i matsammanhang. Det finns tyvärr ett ganska stort men. Matkombinationerna som nämns känns hårt inriktade på mat som ligger väldigt nära "skräpmat" och även om IPA helt klart passar till den mat som nämns så känns det trist att den maten får dominera och att så få alternativ nämns. Dessutom dissas stark och söt mat i kombination med beska öl, medan jag och många med mig skulle påstå att thaimat, som ju ofta är just stark och söt, och IPA är en finfin kombination.

"En tjeckisk pilsner är bland det beskaste man kan dricka." Va? Jo, en färsk tjeckisk pilsner har visserligen en fin beska, men jag skulle ändå säga att det finns många ölstilar som är klart beskare, för att inte tala om alla beska aperitifer, brännvin och andra spritsorter det finns. Nä, jag tycker nog att Jerry och Systembolaget ska göra om och göra rätt.

Vad tycker du? Håller du med, eller är det jag som helt ute och cyklar med artikeln är spot-on?

Tänkte bara slänga upp en liten blänkare för alla i Faluområdet: Björn från Oppigårds gästar Bishops Arms i Falun ikväll mellan 21 och 23 för att snacka öl med gästerna. Ta chansen att få tjöta lite med en livs levande mikrobryggerigrundare på hemmaplan. Pale Summer Ale, Amarillo och Drakens DIPA finns på plats om du fortfarande är törstig, för innan du går dit har du ju förstås varit på Pitcher's och besökt minifestivalen där. Pitcher's och Bishops ligger ju löjligt nära varandra så du slipper slita ut benen för den förflyttningen.

Ja, en riktigt best till öl är det vid första anblicken, men när man sätter sig ner med den i lugn och ro så visar den sig vara riktigt mysig. En perfekt kompanjon till fredagsfilmen. På etiketten står det "It's not normal" och de kan man ju lugnt hålla med om.

Den här har privatimporterats via Brill för 229 kr flaskan, så vet du vad som gäller om du vill köpa en du med. Jag har kommit fram till att den bör vara från 2009 (de använder olika färg på vaxet för olika år), så å ena sidan får man en lagrad barley wine direkt, å andra sidan får man inte uppleva humledraget i denna öl när den är färsk. Dela en flaska med en eller flera goda vänner och bara njut, för det här är väldigt bra öl.

Är du ölsugen i helgen? Är du inte på ölfestivalen i Köpenhamn? Bor du i eller i närheten av Falun? Då har jag lösningen för dig. På Pitcher's i Falun anordnas nämligen en miniölfestival under helgen, där krögaren Taylan har samarbetat med förening Dala Ölakademi. Det hela startar i eftermiddag kl 17 och håller öppet till 01 och imorgon är det 13-01 som gäller.

Utöver att delar av Pitcher's vanliga sortiment kommer att finnas tillgängligt för smakprover så kommer även importörerna Brill och Wicked Wine att finnas på plats med lite öl. Till att börja med tänkte jag dock presentera en liten specialare, nämligen KLOSS. Det är en IPA på 5,3 % som har bryggts av De Molen i samarbete med Peter Carlsson & Blå Grodorna som är tänkt att serveras på deras spelningar, men eftersom Peter bor strax utanför Falun och är medlem i Dala Ölakademi så kommer några flaskor även att dyka upp på Pitcher's ikväll. Enligt första rapporterna är den tokgod med massor av härlig tropisk fruktighet.

Wicked Wine kommer att ta med sig ett gäng Mohawköl, det är klart att följande kommer med: Blizzard, vs Amarillo, vs Goldings, Extra IPA, Summer IPA, Red Easter, Black IPA och Stitch. Eventuellt kommer också lite fler öl att följa med.

Den riktigt imponerande delen av öllistan kommer när man kikar på Brills bidrag. Enligt de uppgifter jag har fått rör det sig om närmare 50 öl, nämligen följande:
AleSmith Yulesmith Summer
AleSmith Horny Devil
Beer Here Dark Hops
Bierwerk Aardwolf
Captain Lawrence Captain's Reserve IIPA
Croocked Moon Smokescreen
Dugges Never Mind the Bollox
Efes Dark Brown
Evil Twin Yin
Evil Twin Yang
Haandbryggeriet Odin's Tipple
Hantverksbryggeriet Baronen
Hoppin' Frog Mean Manalishi
Hoppin' Frog B.O.R.I.S. the Crusher
Hoppin' Frog Barrell Aged B.O.R.I.S. the Crusher
Mikkeller/Brewdog I Hardcore You
Mikkeller I beat yoU
Mikkeller Beer Geek Breakfast Speyside
Mikkeller Beer Geek Breakfast Bourbon
Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel Highland
Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel Islay
Mikkeller Black Tie
Mikkeller Mandeöl
Mikkeller Spontanframboos
Mikkeller 1000 IBU
Mikkeller Black Hole Bourbon
Mikkeller Black Hole Red Wine
To Öl First Frontier
Nögne Ö/Dugges Sahti
Nögne Ö Imperial Stout
Nögne Ö #500
Nögne Ö Dobbel IPA
Nögne Ö Tiger Tripel
Nögne Ö Sunturnbrew
Nögne Ö Red Horizon
Nögne Ö Sweet Horizon
Port Brewing Old Viscosity
Port Brewing Older Viscosity
Lost Abbey Angel's Share
Lost Abbey Serpent's Stout
Traquair Jacobite
Southern Tier Un*Earthly
Southern Tier Oat
Stillwater Autumnal
Stillwater Existent
Three Floyds Behemoth

Jag tycker det är häftigt att en relativt liten stad som Falun, med sina ca 55 000 invånare i kommunen, kan erbjuda så bra öl. Då ska det dessutom sägas att många av ölen i listan finns på Pitcher's i vanliga fall också och alltså inte bara dyker upp i helgen.

Inträde kommer att kosta 100 kr och då ingår om jag förstått saken rätt 4 ölkuponger, sedan kan man köpa fler ölkuponger när man väl är inne. Oklart om man kommer få ett eget provningsglas. På lördagen kommer även ett liveband att uppträda under eftermiddagen.

Själv sitter jag fast med tentapluggande i Uppsala så något festivalande blir det inte för min del, varken i Falun eller Köpenhamn, men jag hoppas verkligen att det blir ett lyckat arrangemang som kommer tillbaka i många år framöver. Även småstäderna behöver lite evenemang för att sprida ölkulturen över landet.

Så sakteliga arbetar jag med att dricka upp lite öl som står i garderoben som jag inte vill lämna här när jag åker till Falun på sommarlov i nästa vecka. Alternativet är ju att släpa med dem hem, så för att minska bördan lite dricker jag upp en del nu istället. Ikväll kom turen till Black Albert, vilket jag verkligen inte är ledsen för. Det är nämligen en riktigt härlig öl.

Hursomhelst, tidigare i veckan var vi återigen på en liten exkursion med klassen så jag gjorde återigen en macka med Chaumes och rostbiff till matsäck. Det blev lite ost över så jag tänkte att jag gott kan ta den till min Black Albert. På sätt och vis skulle jag nog vilja säga att Rocheforten blev mer som ett komplement till osten med sin fruktighet, men här är det snarare osten som lyfter ölet och lockar fram mer mjuka fruktiga smaker i Black Albert. Trots att osten inte är jättekraftig så blir den inte helt överkörd av en imperial stout på 13 %, men att säga att den verkligen står upp mot ölen vore att överdriva. Jag skulle därför rekommendera att man prövar denna typ av ost till en sjyst imperial stout men kanske allra helst att man har denna tillsammans med en eller två lite kraftigare ostar, typ Roquefort och Gorgonzola. Alla bör funka bra men det lär bli ganska olika typer av samspel mellan varje ost och ölet.

Jag har haft flickvännen upp på besök från Danmark över helgen och en del god mat har lagats. När hon kom i torsdags kväll stod entrecote på menyn. En färdigmarinerad sådan, vilket jag vanligtvis inte gillar förutom om man ska på grillfest och inte har tid att marinera själv. Men när man får svensk entrecote för 49 kr/kg (pga kort datum) så kan man ju stå ut med att det är färdigmarinerat. Det rörde sig om en rödvins- och chilimarinad som väl var helt okej om än väl salt. Som tillbehör gjorde vi i all enkelhet lite klyftpotatis. Till det dracks en Black Isle Goldeneye Pale Ale som stod upp överraskande bra mot en så pass kraftig köttbit men som ändå inte räckte riktigt hela vägen.

Jag tror att en Sigtuna Summer IPA hade varit alldeles perfekt till entrecoten istället, men den enda flaskan jag hade köpt drack jag upp dagen innan på en liten informell tillställning då det också bjöds på grillat, då i form av fläskkarre (eller något liknande). Goldeneye i sig var rätt smarrig och kan nog kvala in för fler köp samtidigt som jag tror att den är snäll nog att låta sig gillas av icke-ölnördiga vänner.

I fredags var vi ut och käkade på Texas Longhorn, som jag har velat testa ända sedan jag flyttade hit till Uppsala i augusti. Precis som jag hade hoppats och misstänkt så hade de några amerikanska öl i kylen, bland annat Sierra Nevada Pale Ale och Flying Dog Snake Dog IPA. Jag valde den senare till min mat. Man kan inte beskylla dem för att servera små portioner i alla fall, trots att jag beställde en bit ryggbiff av minsta storleken (200 g) så lyckades jag inte klämma i mig all mat på tallriken. Christine beställde kycklingfajitas och fick i sig omkring två tredjedelar av sin portion innan det var tokfullt i magsäcken.

Snake Dog satt riktigt fint till maten som behövde just den typen av lite kraftigare öl för att inte dominera över drycken. Det skulle dock vara kul att prova en sjyst black IPA till deras mat, jag tror att det skulle kunna funka bra med den ännu kraftigare maltsmaken samtidigt som man får ha kvar humlekicken. Dock tycker jag det är lite trist att Texas Longhorn serverar så pass trista pommes och att man får såserna i små plastburkar. Med deras prisnivå förväntar jag mig lite mer genomgående kvalitetskänsla, inte bara gott kött.

På lördagen hittade vi ett paket med riktigt sjyst korv på ICA, chorizo med 90 % köttinnehåll, grovmalet kött, stoppade i naturtarmar och helt råa. Det vill säga, så som korv ska vara. Det blev det lunch av och så god korv har jag inte ätit sedan jag var på Nya Zeeland för två år sen och åt korv som min svågers svåger, som är slaktare, hade gjort. Som ni kanske förstår så går det inte ens att jämföra med Scans vad-hetere-korvar. Jag var lite sugen på en öl till och då kom ju Yellowhammer, den andra ölen från Black Isle som nyligen kommit till Systembolaget, väl till pass som lunchöl då den bara ligger på behagliga 4 %. Sympatisk öl även om 50 cl var lite väl mycket för att hålla den intressant hela vägen, men en halv sådan är mer värt än i stort sett alla folköl som har samma spridning i Sverige.

Lördagsmiddagen utgjordes av tre rätter på K: Kalvstek, kladdkaka och kittost. Kalvsteken "masserade" jag bara lite med olivolja, salt, peppar, rosmarin och oregano och la i en form med några morotsbitar och en skvätt vitt vin för att sedan tillaga i ugnen på 175 grader i en dryg timme. Till den kokade vi potatis och gjorde en enkel sås på grädde, en skvätt soya, steksky och en buljongtärning samt lite mjöl för att reda upp den och så slängde vi med morötterna som legat i ugnen med kalvsteken. Enkelt, relativt billigt och framförallt gott. Jag plockade fram en Westmalle Dubbel som stått i garderoben i 2-3 månader som visade sig gå riktigt fint med kalvens ganska finstämda smak. Fruktigheten i ölet passade fint ihop med gräddsåsen, den lilla kryddigheten kompletterade köttet väl, den svaga syrligheten lockade fram fler smaker och intensiteten i ölet matchade matens mycket väl.

Kladdkakan gjordes på samma grundrecept som när jag gjorde imperial kladdkaka, men istället för öl i smeten så hällde jag i 50 gram hackad blockchoklad. Osten var en bit Vacherol som är en fransk kittost som är halvmjuk och lite söt men också lätt nötig i smaken. God, men lite mesigare än Chaumes. Både till kladdkakan och osten drack jag Weyerbacher Blithering Idiot som är en barley wine av engelskt snitt. Som sig bör dominerades ölet av en fruktighet men det var en mix av både färsk och torkad frukt och det var inte heller överdrivet sött. Mycket gott faktiskt, med tillräckligt mycket sötma för att inte försvinna bakom allt socker i kladdkakan och som även kunde stå upp till osten där sötman och fruktigheten kändes smakförhöjande på ungefär samma sätt som en klick fikonmarmelad till osten kan vara.

Förhoppningsvis blir det en ölprovning med Uppsalagänget imorgon, sedan blir det nog lugnt på ölfronten eftersom det börjar dra ihop sig till tentor igen.

Bland helgens många aktiviteter ingick lite lägereldsmys inatt. Grillade marshmallows och sista flaskan Brooklyn Black Chocolate Stout gick inte av för hackor. Rekommenderas!

Wicked Wine annonserade igår att isländska mikrobryggeriet Ölvisholt kommer att göra en miniturne i Sverige (och Åland) där de gör fyra Beer Makers Dinners. Malmö, Göteborg, Uppsala och så Åland är de fyra städer som besöks. I Malmö är det Restaurang Rebell den 30:e maj som gäller. Göteborg besöks dagen efter, 31:a maj och det är på Flying Barrel det tar plats. Här i Uppsala är det O'Connors man ska gå till den 1:a juni. Sedan tar de en paus i turnén fram tills 4:e juni då de besöker Rusells i Eckerö på Åland. Varje restaurang kommer själva komponera en fyrarättersmeny som ska passa med de fyra öl, Skalfti, Mori, Freyja och Lava, som kommer att serveras till middagen. För mer information och för att boka bord till eventet så rekommenderar jag att ni kontaktar respektive restaurang.

Chaumes är en röd kittost gjord på komjölk och kommer från sydvästra Frankrike. Den har inspirerats av trappistmunkarnas ostar. Själva kittet på en kittost fås av att man doppar eller sköljer den med saltlake och sedan med en blandning som innehåller fermenterande mikroorganismer. Kanten på ostet, alltså kittet, är fullt ätbar och innehåller mycket av smaken och man bör därför inte skära bort den. Den här osten köpte jag på mitt lokala ICA, så den bör inte vara så svår att få tag på men hittar man den inte bör andra kittostar vara likartade i smaken.

Rochefort 8 och kittost var nog den första riktiga kombinationen av ost och öl som jag smakade och jag föll pladask redan då. Den gången var det en Taleggio som jag tycker är lite mildare i smaken än Chaumes. I båda fallen så var det dock Rochefortens sköna smakmix av plommonconfit och de finaste belgiska chokladpralinerna som kompletterade osten totalt. Det blir lite som att använda en fikonmarmelad eller liknande till osten. En grym kombination som är väl värd att prova och än idag är detta min favoritkombination av ost och öl. Pröva gärna med lite senap till också.

Tidigare idag var vi på en exkursion med skolan och till lunch tog jag med en lite grövre baguette som jag i all enkelhet hade brett med smör och lagt i rostbiff och några bitar Chaumes i. Det var en gudagåva kan jag säga! Absolut värt de extra kronorna jag la på ostbiten.

Jag tänkte följa upp livebloggningen från SM med ett sammanfattande inlägg. För mer läsning om SM så rekommenderas att kika in hos Schnille som har lagt upp ett inlägg med en stor mängd trevliga bilder och hos Ölsvammel som har passat på att posta lite rättfärdigat skryt över deras högst välförtjänta medaljer. Försöker med livebloggning var intressant men ärligt talat också lite jobbigt och när jag inte lyckades ladda upp bilder från telefonen blev det inte lika kul. Får utforska det mera någon annan gång, dock tror jag att laptop med mobilt bredband eller mobilen som modem nästan skulle vara smidigare om man nu ska liveblogga.

Tyvärr så lyckades jag slarva bort mina anteckningar från dagen någonstans på eller på väg till t-banan, men jag har memorerat de flesta öl jag smakade. En hel del var nämligen väldigt minnesvärda. Som vanligt när det gäller hembrygder (eller snarare själva hembryggarna kanske) så är det en hel del underfundiga namn på ölen. Jag tyckte nog att Helsingborgs Hembryggargille/Hembryggarbloggen var roligast med I'm on a boat och I'm on a horse. Det ska väl dock påpekas att I'm on a horse som tur är (?) varken doftade eller smakade som Old Spice.

Survete, som bryggdes av Jimmy Berglund, blev mitt livs första berliner weisse. Den skulle tydligen vara stiltypisk så jag får väl lita på det. Udda, men härligt uppfriskande och med otroligt mycket smak för att ligga på 3,6 %. Tyskarna blandar ju i lite fruktsirap i sin berliner weisse och även på SM fick man det alternativet och kunde välja mellan körsbär, vinbär och en grön som jag tror var krusbär. Jag körde i alla fall på den gröna och tyckte faktiskt att det var ganska gott när man tillförde lite sötma och fruktighet till ölet. Survete kom på 12:e plats i klass 3 (specialöl) i folkets val. Tänk bara om man kunde hitta berliner weisse på ICA under sommaren, hur sjyst vore inte det?

Maarten Vanwildemeersch, som till vardags är pannknekt på Slottskällan, ställde upp med några hembrygder, bland annat Amberosia som var en mörk och stark belgare som var riktigt god till Chimayosten som BelgoDeli serverade. Det var bara niceness (och utgjorde även min lunch). På osttallriken fick man även en mindre bit av en kittost som tvättats med trappistöl. Otroligt smakrik, nästan påträngande och den fruktgegga man fick till behövdes för att väga upp lite. Brevid Maarten hittade man Snow Leopard Wit, som bryggdes av Kjell Eriksson och Klas Fredriksson och som plockade bronset i folkets val i klass 2 (överjäst öl). Snow Leopard var riktigt smarrig och helt klart godare än de flesta kommersiella wit som jag har druckit.

Jag sniffar på Death by Hops - bild lånad av Daniel@Schnille

Källarknut, med bland andra Ölsvammel-Stefan, tog storslam och vann guld med Spanked Virgin Wheat 2 och Death by Hops 4 i klass 2 (överjäst öl) respektive klass 3 (specialöl) samt ett silver i klass 3 för Farsornas Imperial Stout. Spanked Virgin tog även silver i sin klass i domartävlingen. Dessutom guld i såväl etikettävlingen som tapptävlingen för Hop Voltage. Det är sådana öl som gör att jag vill börja brygga själv. Med Spanked Virgin Wheat lyckades Stefan verkligen få till en klassisk veteöl i grunden och lyckades få det i harmoni med härliga citrustoner från humlen. Death by Hops var den enda öl jag tog två glas av, så outstanding var den. En lagom käftsmäll av purfärsk humle som så smått balanseras av en maltig kropp utan att det blir för tungt, sött eller kvalmigt. I deras bar serverades även ett dravbröd och ett surdegsöl bakat med grönöl som degvätska, båda var väldigt goda.

För den som gillade starka grejer fanns Cheetah, en cillikryddad imperial stout som först bjöd på en mjuk chokladighet och man började undra om alla varningar om att dricka på egen risk verkligen var berättigade. Sen kom chillihettan smygande och byggdes sakta upp i gommen tills man mer än väl förstod varningen. Det blev dock aldrig obehagligt starkt och hettan konkurrerade inte ut de andra smakerna i ölet, som jag tyckte att t ex Chocolate Oak Aged Yeti (som är kryddad med cayenne) gjorde. En av de starkaste ölen (den starkaste?) rent alkoholmässigt var den gamla hembryggarräven Peter Högströms Sassa Frassa Mandelmassa som låg på 12,9 % oc som jag närmast skulle beskriva som någon sorts imperial root beer med sin intensiva doft av Jenka.

Jag varken hann eller orkade prova mig igenom alla 92 öl som ställde upp i folkets val, men väl ett tillräckligt antal för att kunna göra bedömningen att kvaliteten överlag var hög. Själva evenemanget var också bra arrangerat. Det blev aldrig jobbigt trångt och jag märkte inte av några överförfriskade personer. Jag kommer definitivt försöka besöka SM igen nästa gång det hålls i Stockholm och kanske till och med ta en tur ner till Göteborg något år då det arrangeras där.

Big Ben, dubbeldäckare, Tower Bridge och Buckingham Palace. Ett gäng Londonklassiker som väl nästan alla har sett. En annan klassiker är Slottskällans öl London, som har blivit återupplivad och släpptes i beställningssortimentet samt lokalt i Uppsala i veckan. London är såklart en ganska traditionell brittisk ale som drar åt ESB-hållet. Med sina 4,7 % kvalar den in som session beer i min bok. Men varför nöja sig med att bara dricka den som den är? Nä, det gör vi inte, utan tar den till lite mat. Ikväll körde jag på ett av mina go-to-recept, nämligen chiliköttbullar med grönsakscouscous (eventuellt har jag skrivit om det förut, i sådana fall får det bli en gång till). Det hela är mycket enkelt.
Ta cirka 500 gram nöt-, lamm- eller blandfärs (just ikväll körde jag på lammfärs som är min egen favorit till detta) i en bunke och krydda med salt, peppar, ca 2 tsk spiskummin och 1-2 msk chilipulver. Jag höftar kryddorna men jag tror att det är ungefär så mycket som angivits ovan. Häll på en skvätt grädde, några matskedar sådär. Blanda samman med händerna tills kryddorna fördelat sig i färssmeten. Rulla köttbollar i valfri storlek. Ett tips är att ta lite vatten på händerna emellanåt så klibbar det mindre. Stek på medelhög värme.

Medan köttbullarna steks hinner man med resten. Tillaga couscousen enligt förpackningens instruktioner, men tillsätt en grönsaksbuljongtärning och en klick smör till vattnet. Det gör att couscousen går från trist och tråkig till god och intressant. Finhacka en rödlök och ta ut innanmätet ur två tomater och tärna själva fruktköttet. Blanda ner detta i couscousen när den är klar. Man kan även tillsätta t ex tärnad paprika och majs. En sås slänger man ännu snabbare, det är bara att blanda 3 dl gräddfil med salt, peppar, någon matsked chilipulver och saften från en halv citron.

Inklusive handdisk av allting så tar det här en halvtimme att göra. Grönsakscouscousen bjuder på väldigt trevliga konsistenskontraster mellan mjuk couscous och krispiga grönsaker och köttbullarna med gräddfilssåsen är väldigt långt bort från svenska köttbullar i brunsås. Ett tips är att använda fullkornscouscous som både är smakrikare och nyttigare. Rätten kan enkelt varieras genom att använda olika grönsaker i couscousen, jag använder dock alltid rödlök och tomat som bas.

London är en sån där öl som passar till många sorters mat och som inte gjorde bort sig här heller. Allra bäst gör den sig nog till klassiska brittiska rätter som shepherds pie, bangers & mash och kanske till och med fish & chips om det inte är så mycket vinäger på. Till just den här rätten hade det nog varit ännu bättre med en krispigare öl, det vill säga med lättare kropp och mer humle, t ex en humlig pilsner eller lättare APA, men när man inte har någon sådan hemma så gör sig London bra som back-up. Och när man har ätit upp kan man alltid dricka några till utan att det blir tråkigt eller att man blir packad.

Istället för att dricka fler London tog jag istället en Tsarina Esra till efterrätt. Betydligt starkare öl (11 %) men när flaskan bara innehåller 18 cl så är ju det ingen fara. Det är en imperial porter med mjuka toner av chokladkaka och en värmande alkohol samt en kryddig eftersmak. Riktigt trevlig efterrättsöl på perfekt portionsförpackning!

Vid sextiden kände jag mig klar på SM i hembrygder och hängde på Schnille-Daniel och hans kompis in till Akkurat för lite middag och en sista öl för dagen. De andra hade siktet inställt på Akkurats smått berömda musslor medan jag fastnade för kvällens tips, ljummen potatissallad med helstekt oxfilé och rödvinssås.

Oxfilén var helt perfekt tillagad, det vill säga ordentligt rosa med en fin stekyta. Det var bland det möraste jag ätit i hela mitt liv tror jag, köttet smälte nästan i munnen. Potatissalladen var riktigt fräsch med hela småpotatisar, vårlök, lite annat obestämbart grönt och en vinägrett. För 185 kr var det nog det mest prisvärda jag någonsin ätit på en restaurang i Sverige.

Mycket gott fanns det såklart på fat och trots att realalen kändes lockande så slutade det med en av mina absoluta favoritöl, Oppigårds Amarillo. Jag har ju konsumerat ganska många liter av den förut men aldrig från fat, så jag att det var dags ikväll. Dessutom var det såklart en av de öl som de hade på fat idag som jag trodde skulle passa till bäst till maten, och den satt riktigt fint till oxfilén.

11.03 Jag ska alldeles strax ta mig ner Stockholm för att gå på SM i hembrygder och tänkte försöka mig på att liveblogga lite lätt från telefonen. Återstår att se hur det går, men kika in under dagen för lite uppdateringar. Ska bli kul att se vad Sveriges hembryggarelit har kokat ihop i år, och att snacka lite med alla bryggare och annat folk.

13.06 Inne! Dags att leta upp nått kul att dricka.

13.43 Efter 5 öl så är Spanked Virgin Wheat bäst. Redan hittat många bekanta ansikten också. Det här blir en bra dag! Nu dags att smaka lite Death By Hops, det har jag sett framemot hela dagen!

13.53 DBH är underbart humlig, riktig kvalitetsbira!

14.45 Det börjar bli mycket folk nu, faktiskt lite småtrångt. Farsornas Imperial Stout i glaset, en riktigt trevlig impy med intensiv choklad och väl dolda 8,7%. Börjar kanske bli dags för något att äta? Belgodeli är här, deras ostbricka såg väldigt god ut.

15.53 Mina röster i folkets val är lagda. Death by hops är klar etta bland de öl jag har hunnit smaka. Ostbrickan var också väldigt god, Maartens Amberosia satt fint till den.

16.57 Priserna i domarklasserna har just delats ut av ingen mindre än Jessica Heidrich. Av de pristagare jag har hunnit smaka så är det väl värda vinnare tycker jag.

17.20 Hittade en IPA med svensk humle, nämligen Sval Ale med humlen Svalöf Mauritz. Mer intressant än gott dock. Det blir också sista ölen. Nu blir det käk och vidare till nån pub, troligen Akkurat. Slut på livebloggandet för den här gången.

Enligt Slottskällans Facebooksida blev det idag klart att Mohawk flyttar tillbaka produktionen till Slottskällan efter att det senaste året fått nästan alla (med undantag för fatvarianten av Mohawk Extra IPA) sina öl bryggda av Sigtuna Brygghus. Nu är det alltså Slottskällan som gäller igen, där bland annat Mohawk Rye IPA gjordes.

Nu känner jag inte till anledningen till varför Mohawk flyttar, men det kändes ju ganska väntat att de inte skulle bli alltför långvariga hos Sigtuna när Galatea gick in och köpte in sig på 35 %. Om St Eriks flyttar all sin produktion till Sigtuna nu återstår väl att se. Tidigare har det sagts att de delvis ska vara kvar på Slottskällan även om en del av deras nu görs hos Sigtuna, men jag tror nog att allt kommer att flyttas över till Sigtuna nu. Det lär ju nämligen ha varit en stor anledning till att Galatea gick in i Sigtuna från början.

Det här blir en liten round-up av lite trevliga nyheter från Slottskällan. Ovan ser ni "locket" till ett av ett gäng fat med Red Ale Mist, dvs den underbart goda ofiltrerade Red Ale som alltså tappats i tisdags. Verkar inte vara klart än vilka som får köpa dem, men de lär gå åt. Jag misstänker att O'Connors snappar åt sig något fat. Håll utkik!

Svart och London släpptes i beställningssortimentet i måndags men nu är det också klart att Svart kommer att släppas i ordinarie sortimentet i oktober, då på 33cl-flaska. Svart är en torr porter på 5,5 % som nu gjorts i ekologisk tappning. Den gamla Svart har jag aldrig smakat men nytappningen är riktigt trevlig. Mer om den, samt om London, kommer i ett separat inlägg.

Pannknekten Maarten har testbrygt sin supersaison som går under arbetsnamnet Saison du Levant. Jag fick smaka en skvätt och den smakar riktigt bra trots att Maarten vill fila lite på humleprofilen. Om jag inte minns fel är den humlad med Sorachi Ace, Citra och Styrian Goldings. Den har verkligen en härlig citrusprofil och en skön mousse, med en lätt avslutande gräsighet. Återstår att se om/när den bryggs i full skala.

Veteölen Vit kommer igen i sommar - men endast som 3,5 %. Den bryggdes idag och kommer att dyka upp i matvarubutiker i regionen om cirka en månad. Även London kommer i en 3,5%-variant som tappades idag och som precis som originalvarianten också är ekologisk.

Jag har till slut fixat en smartphone och testar nu möjligheten att blogga från luren. Kan ju vara trevligt på festivaler eller gå casastyle när man är på krogen. Nu nöjer jag mog med att berätta att St Eriks börjar med lite fatöl. Det är IPA och Pilsner som kommer på fat till en början. O'Connors har kopplat på ett fat IPA och ska än så länge vara de enda i Sverige som har det än så länge, men det lär ju komma till fler krogar inom kort.

Edit: Jag hade missat att pilsnern redan kommit på fat, men ipan är i alla fall ny på fat.

Tisdagar betyder ofta att O'Connors svängs förbi för att möta upp med tisdagsklubben, vilket var precis som hände ikväll. Som jag skrev häromveckan så har Gabbe plockat in den nya omgången singlehop-IPA från Mikkeller och det fanns fortfarande flaskor kvar av alla ikväll. Vi var några stycken som delade på åtta olika flaskor ur serien. Columbus, Galena, Super Galena, Sorachi Ace, Palisade, Cluster, Nugget och Citra.

Överlag måste jag dock säga att kvaliteten var överraskande låg, åtminstone för att vara Mikkeller. Jag vet inte om det var för att det snålats med humlen eller för att vissa humlesorter kanske helt enkelt inte blev roligare än så. Columbus och Citra var faktiskt de enda av de åtta som jag skulle betala för att dricka igen, medan Galena och Nugget åtminstone var intressanta och rätt så goda men inget jag vill lägga mer pengar på. Övriga fyra var på intet vis dåliga, men inte heller reste de sig nämnvärt över godkänt. Med Mikkeller har man ju vant sig vid en hög kvalitet och förväntar sig mer än vad de levererade. Överlag slog det mig att det inte var särskilt mycket bitterhet, för att vara en IPA, i någon av dem. Jag prövade också att blanda Super Galena, Palisade, Nugget och Cluster vilket ju alltid är intressant men jag inte påstå att blandningen var varken bu eller bä jämfört med ölen var för sig.

Nu väntar några fullspäckade dagar innan det på lördag är dags att åka ner till Stockholm och besöka SM i hembrygder för att se vad landets hembryggare har kokat ihop. Listan på öl i folkets val är längre än vad jag kommer orka och hinna med att prova på gott och ont.

I avsmakningen av några experiementella öllagringar så har turen gått vidare till St Peter's Cream Stout. Jag köpte en flaska förra våren, som hade sitt bästföredatum i oktober 2010 samt en flaska häromveckan som har bästföre satt till januari 2012. Det skiljer sig alltså 15 månader i ålder på dessa två flaskor.

Det äldre ölet har absolut inte utvecklat några felsmaker än, men det har tappat en del i kropp och smakintensitet utan att uppvisa särskilt många positiva effekter av lagringen. Gräddigheten, som är ganska påtaglig i den färska stouten, är nedtonad i den lagrade och smaken är genomgående lite urvattnad, framförallt i eftersmaken. Hela smakprofilen har dessutom blivit plattare och jag tycker att en lyckad lagring ska göra tvärtom, ge ett större djup i smakerna. Ska man ändå hitta något positivt med lagringen så träder en alkoholsmak fram i vissa klunkar av den färska medan det inte händer alls i den lagrade. Men nja, det överväger liksom inte allt annat. Den här ölen är god som den är när den är färsk och bör enligt mig också avnjutas då. Jag noterade dock att den smakade som bäst när den var lite svalare, vilket ju är lite ovanligt för en stout. Njut den som den är eller tillsammans med en hembakad chokladkaka.

Ursäkta det mörka fotot

Idag släpptes sju nya öl på Systembolaget och en av dem var Mikkellers omtalade kaffe-IPA, Koppi. Den som släppts nu är alltså andra omgången av den och är gjord med en ny kaffesort, Odoo Shakiso, som även denna är från Etiopien. Den första varianten, som gjordes med kaffet Guji, har jag prövat några gånger men inte med mat till så jag tänkte att det skulle vara intressant att pröva det den här gången.

Jag gjorde en marinerad fläskytterfilé (dvs benfri kotlettrad) i ugn med tzatziki och klyftpotatis, en rätt som jag tycker passar fint med en vanlig IPA. Marinaden gjorde jag på olivolja, skånsk senap, soya, skal från en citron, saft från en halv citron, salt, peppar och oregano, vilket ger en väldigt citrusbetonad smaksättning som jag gillar till just fläskytterfilé. Hur man gör tzatziki hoppas jag att ni redan vet så det skriver jag inget om.

Hur funkade det då med kaffe-IPA? Rätt så bra faktiskt. I början av smaken kommer humlen och leker med citrustonerna sen kommer kaffet från ingenstans och bryter av helt och ger en spännande kontrast istället. Det är kanske inte en absolut fullträff då kaffet tenderar att ta över lite, men likväl en intressant kombination. Ärligt talat trodde jag faktiskt att det inte skulle gå så bra att para denna öl med mat, men det gick verkligen över förväntan.