Nymodig och traditionell Punk

6% vs 5,6%

Ikväll är det El Clasico och till det tar jag och provar en modern klassiker på ölfronten, Brewdog Punk IPA. Punk har ju nyligen bytt recept och just nu finns flaskor med både gamla och nya receptet ute på hyllorna. Eftersom den gamla varianten innehåller 6% alkohol och den nya är lite svagare med sina 5,6% så är det lätt att veta vilket av recepten det gäller och har man lite tur finns just nu flaskor från båda varianter på hyllan på ens lokala bolag. Det fanns det i Falun så jag köpte en av varje för att testa skillnaden. Den starka har bäst före satt till 3/1-12 och den nya har 6/4-12, så det är en betydande skillnad där, men jag provar ändå.

Sen finns ju även den nya varianten på burk, men det får jag prova någon annan gång. Burken finns ju inte på särskilt många bolag än då den bara är i T9, vilket är en sortimentsmodul som butikerna själva får välja ut ett antal produkter från att ha på sina hyllor. Den går ju dock att beställa styckvis till alla bolag. Ölsvamlarn Stefan har för övrigt provat burkpunk mot flaskpunk för att se om det är någon skillnad däremellan.

Utseendemässigt så är den nya, svagare punken något oklar, till skillnad från den gamla, starka som är helt klar, men färgen är identisk. Skummet är också större i den äldre varianten, det fastnar mer på glassidan och håller längre. Detta är ju dock ganska så marginella skillnader som inte märks vid bara en snabb blick.

Den äldre varianten har en initialt relativt fruktig doft men sedan kommer en ton av kokta grönsaker och framförallt blomkål. Sen hittar jag, något förvånad, en liten aning av potatischips. Den nya har en mycket mer nyanserad doft där jag bland annat hittar vinbär, lychee, päron och en sorts råhumlig doft som jag förknippar med citrahumle, som det numera är i. Det är otroligt fräsch och härligt småsött fruktigt.

Den gamla varianten är något fruktig och sött blommig men har också en något märklig ton av ugnsrostade rotsaker. Beskan är inte lika kraftig som jag minns den, men det kan ju kanske bero på att den inte är helt färsk. En biter sig ändå fast och hänge kvar länge i gommen. Den nya är riktigt härligt fräscht fruktig vilket känns ända ner i tandköttet. Jag kommer framförallt att tänka på päron, men det är så mycket mer än så. Vinbären från doften är inte lika framträdande i smaken, men de finns där. Beskan är svagare men hänger kvar lika länge och är precis på den nivån att man snabbt vill ta en ny klunk. Det här med skillnaden i fruktighet skulle man kanske kunna likna med ett glas juice som man själv pressat av färsk frukt och ett glas juice från koncentrat.

Jag tycker att den nya varianten är bättre på alla sätt. Som sagt så har den en viss fördel av att vara färskare, men ärligt talat så tror jag inte att den gamla hade kunnat nå upp till det nya receptet även om den var lika färsk. Jag funderade lite på musikstilen punk och tänkte på en liknelse där den äldre punken är råare och mer chockerande och den nya har blivit mer finslipad i produktionen och inte sticker ut lika mycket. Skillnaden mellan musik och öl är väl att jag inte lyssnar på punk men gärna dricker den.

För en vecka sen hade jag några vänner över på middag och plockade ut några flaskor av den nya punken som måltidsdryck till de som drack öl. Jag serverade min bön- och tomatsoppa, som en gång i tiden var det första recept jag la upp här, och alla öldrickare vid bordet var rörande överens om att det var en mycket fin kombination. Vindrickarna bjöds på Stoneleigh Riesling från Marlborough i Nya Zeeland och de verkade också väldigt nöjda med dryckesvalet. Jag har testat soppan med flertalet IPA och jag tycker nog att det här var den allra bästa kombon hittills. Det passar nämligen bra med en öl som inte är alltför kraftig men som ändå har mycket smak och mycket humle. T ex så passar en färsk Torpedo fint till den, men inte riktigt lika bra som nya Punk.

Till efterrätt bjöd jag på hemgjord cheesecakeglass och medan de flesta bara ville ha kaffe till så smög jag fram en Dark Horse Perkulator som min flickvän hade köpt med från Danmark. Förstår man den härliga ordvitsen i namnet så har man också förstått att det rör sig om kaffedubbelbock. Det är kul med ickestouts med kaffe i, då kaffet tillåts ta en lite större roll och det funkade alldeles utmärkt här. Kombinationen av ölets småsöta kaffe- och karamellsmaker och den syrliga, krämiga glassen gav helt underbara kontraster och var bara en njutning.