Konverteringsöl

Som en liten uppföljning på berättelsen om hur jag blev ölnörd och vilka öl som var inblandade så tänkte jag även skriva lite om vilka typer av öl jag tycker passar bäst för att konvertera andra. Med konvertera menar jag kanske inte att göra någon till ölnörd ut i fingerspetsarna, men att i alla fall (åtminstone) vända över någon till ölets sida och få den att uppskatta gott öl.

Jag har kommit fram till att jag har tre olika utgångsstrategier i valet av öl. Dels lite försiktigare öl, som är bra men ändå inte skiljer sig så kraftigt från mainstreambiran. Sedan har vi förstås den motsatta varianten, att fläska på med öl som inte skäms för att de smakar mycket och annorlunda mot vad folk är vana vid. Den tredje varianten är kanske egentligen en specialiserad version av den första, nämligen att gå på goda öl i det billigare segmentet, för den priskänsliga konsumenten.

Den första varianten brukar vara bäst för den som redan har ett tydligt inrutat och statiskt konsumtionsmönster av öl och är väldigt märkeslojal, då det kan behövas en stegvis avvänjning. Den tredje varianten blir väl samma lika men för den som håller sig till det billigaste man kan hitta och som kanske är mer inriktad på yrsel per krona än märkeslojalitet. Personligen gillar jag dock mest den andra varianten, som direkt visar upp vad öl verkligen kan vara och som oftast ger drickaren en helt ny bild av ölets värld.

Nåväl, bra gatewayöl i ett första steg tycker jag är öl såsom Dugges Lager no 1, Slottskällans Slottslager, Newcastle Brown Ale, Innis & Gunn och kanske någon engelsk IPA som t ex Old Empire. Om dessa slår väl ut kan man bygga en andravåg med öl som BrewDog Zeitgeist, Hoegaarden, Postiljon och Leffe. Vill man gå över till den mörka sidan så är väl Carnegie, Samuel Adams Honey Porter och Young's Double Chocolate Stout bland de snällare som Systembolaget erbjuder. En ölstil som nästan alltid har funkat för mig är amerikansk pale ale (och närbesläktade amber ale). Sierra Nevada Pale Ale, Red Seal Ale och förstås Oppigårds Amarillo, för att bara nämna några.

Knock-out-stilen bygger ju på öl som visar upp hela skalan, men för mig har det oftast inte varit all-in-ölen som funkar bäst. Som exempel så har en icke-humlig imperial stout som Slottskällans variant funkat bättre än den betydligt humligare Yeti. Samma sak med barley wine, Nils Oscars Barley wine som går i mer engelsk stil och vars smak är sprängfylld av torkad frukt är lättare än någon av de tokhumlade amerikanska varianter som brukar dyka upp som tillfälliga släpp, t ex Bigfoot. Dock kan det ju vara fördelaktigt om man har en flaska som lagrats något år eftersom de ju ofta är ganska spritiga som unga. Förutom dessa så har jag haft bra lycka med Punk IPA (och den nya varianten borde ju vara ännu bättre), Rochefort 8 och i viss mån rökölen från Aecht Schlenkerla. Lambic brukar aldrig vara svårt att få folk att prova, men i min erfarenhet är det sällan de faktiskt gillar det. Timmermans Kriek brukar ju dock gå ner och Boons fruktlambicer har också funkat hyggligt.

Ska man hålla sig i det billigaste segmentet så finns det en hel del tjecker som utgör en bra början. Hur många gånger har du inte hört "Jag gillar tjeckisk öl"? Primator, Starobrno, Gambrinus och Pilsner Urquell är ju alla relativt billiga. Även många mörka lager brukar ligga lågt i pris, allra bäst sett till smak per pris tycker jag att Krusovice Cerne är. På alehyllan hittar man Marston's Pedigree, Brakspear Oxford Gold och Spitfire för bara 13.90 och dessa är ju ofta också relativt enkla att ta till sig för den som annars mest dricker ljus lager.

En sak som alltid gäller är dock att en bra historia säljer, och den punkten kan jag nog inte trycka nog mycket på. Goda historier är det ju som tur är ingen brist på i ölets värld. Vissa av dem kanske bara är just historier, men vad gör väl det. Tyska renhetslagar, Trappistkloster, att Innis&Gunn ska ha kommit fram för att man ville göra whisky som legat på ölfat, spontanjäsning med hundratals mikroorganismer inblandade, uppkomsten av IPA och imperial stout, hur portern fick sitt namn osv osv. Oavsett öl så kommer upplevelsen alltid att förhöjas om man har fått höra en god historia om det innan man dricker det. Historian ser till att ölet har halva inne liksom.

Ett annat bra konverteringstips är att bjuda på passande öl till maten, t ex om man bjuder hem lite folk på middag. Om man för det första säger att öl passar till maten och för det andra bjuder på det så är folk mycket mer benägna att pröva något nytt. Kan man då pricka in en god öl till god mat och kanske få in en spännande anekdot om ölen eller ölstilen så har man ju praktiskt taget vunnit matchen innan man ens korkat upp flaskan. Om det så bara är en öl så är det ju en grund att bygga vidare på.

Att bjuda några vänner på en enkel ölprovning är ju varken jobbigt eller dyrt. För en eller två hundringar får man ett gediget startfält och en trevlig kväll. Jag tror inte man behöver göra det så pretentiöst heller. Ställ fram lite vitt bröd på bordet och säg att man kan äta det emellan om man vill, inte att man ska äta det emellan. Samma sak med anteckningar, det är ju trevligt om alla betygsätter ölen så man kan sammanfatta det i slutet men man ska väl inte tvinga alla att sitta och anteckna sina smakupplevelser.

Man ska väl också komma ihåg att alla inte vill bli påprackade en massa ny öl, precis som jag inte är särskilt sugen på att prata med Jehovas vittnen den dagen de plingar på dörren. Det tycker jag att man kan respektera och helt enkelt låta dem dricka sin Mariestads och låta dem tycka att det är finöl. Makrobryggerierna fyller också en funktion i ölkulturen. Vilka skulle vi annars älska att hata?