Ryggbiff i lite imperial stout

Ja, som jag skrev igår så använde jag den ölen som blev över efter baket av imperial kladdkaka till att marinera två skivor ryggbiff. Jag blandade inte någon riktigt marinad, utan hällde helt enkelt ölen i en påse tillsammans med biffarna och inget mer, som fick ligga i några timmar innan jag stekte på biffarna i stekpanna tills de var medium. Dagen innan hade jag också ätit ryggbiff, som då var helt omarinerad så jag kunde jämföra smakskillnader ur närminnet i alla fall.

Jag var förstås medveten om att man nog fått ett intressantare resultat om man gjort en ordentligt marinad där ölet var en av flera ingredienser, men jag var intresserad av att se vad en imperial stout hade att erbjuda köttet rakt av så att säga. Det blev helt klart en rostad, stoutig ton till köttet, framförallt i eftersmaken, men det blev väl just bara det och inget helt nytt av det hela. Ryggbiff är ju en väldigt trevlig köttbit som den är och jag skulle nog säga att även om ölmarineringen gav en lite annan smak till köttet så blev det varken bättre eller sämre. När inte marineringen ger en bättre smak så föredrar jag nog ett omarinerat kött som låter köttets rena smak skina.

Till en bra bit nötkött tycker jag personligen inte att man behöver någon sås heller, åtminstone så länge man kan inte översteker den så att den blir torr och trist. Imperial stout är väl inte heller något som är särskilt lätt att basera en sås på. Det skulle nog kunna funka som smaksättare till en sås med en annan bas dock, men jag hade inget lämpligt hemma utan körde såsfritt den här gången.

Till detta, både med och utan stoutmarinering, så var det riktigt gott med en IPA och nu när vi fått massor av nya IPA att frossa i på Systembolaget så passar det ju bättre än någonsin.